Folkbokföring på fastighet, lägenhet och i kommun,

Förslaget att folkbokföring inte längre ska ske i församling och att staten inte längre ska administrera församlingsindelningen får stora följder

Prop. 2012/13:120

136

framförallt för Svenska kyrkan. Kyrkan har i dag inte något behov av att föra uppgift om enskildas församlingstillhörighet eller att föra en geografisk redovisning av församlingsindelningen eftersom staten, genom Skatteverket och Lantmäteriet, sköter dessa uppgifter. Förslaget innebär därför att kyrkan kommer att behöva göra ändringar i sina IT-system. Ett nytt system måste byggas upp för att den kyrkliga indelningen löpande ska kunna redovisas i en digital karta och inte enbart som nu i samband med kyrkovalen. Genom att Svenska kyrkan kommer att träffa avtal med Lantmäteriet dels om att få tillgång till uppgifter om adresskoordinater, dels om en tjänst som gör det möjligt att uppdatera uppgifter om adresskoordinater för adresser som tillkommer och ändras, blir det möjligt för Svenska kyrkan att utveckla en sådan redovisning.

Lantmäteriet kommer dessutom att kunna tillhandahålla kyrkan dessa uppgifter till relativt låga årliga kostnader. Genom uppgifterna blir det inte bara möjligt för kyrkan att på en digital registerkarta redovisa församlingarnas territoriella gränser utan också att knyta enskilda församlingsmedlemmar till rätt församling.

Det civila samhällets behov av den gällande församlingsindelningen har minskat sedan stat–kyrkareformen eftersom indelningen har blivit alltmer instabil i takt med att kyrkan slagit samman församlingarna. De negativa konsekvenserna av att staten inte längre kommer att redovisa uppgifterna bör därför bli relativt små. För de aktörer som alltjämt är intresserade av den gällande territoriella församlingsindelningen för sin verksamhet torde Svenska kyrkan kunna tillhandahålla dessa uppgifter.

Det allmänna intresset av att i folkbokföringen bevara församlingsindelningen från den tid då det fortfarande var en stabil indelning är dock stort, inte minst av kulturhistoriska skäl. Detta intresse tillgodoses dels genom att Lantmäteriet får i uppgift att redovisa församlingsindelningen per den 31 december 1999, dels genom att Lantmäteriet kopplar uppgiften om distrikt till aktuell belägenhetsadress via adresskoordinaterna, och dels genom att uppgiften om distriktstillhörighet kommer att registreras på individnivå i folkbokföringsdatabasen. Genom att uppgiften om distrikt kopplas till den enskilde tillförsäkras att uppgiften kommer att användas i samhället vilket är en viktig förutsättning för bevarandet av kulturarvet.

Skatteverket kommer att kunna avisera ut uppgiften om distriktstillhörighet till myndigheter och kan även ta fram olika personbevis där uppgiften framgår. Uppgiften får också stor spridning i samhället genom att den även kommer att ingå i det statliga person-adressregistret (SPAR). Uppgiften om vilket distrikt en person tillhör kommer att kunna användas på motsvarande sätt som om personen vore folkbokförd i distriktet.

Lantmäteriets nya uppgift att redovisa såväl uppgifter om den historiska församlingsindelningen – distrikten – som att koppla belägenhetsadressen till distrikt kommer särskilt initialt att medföra kostnader. Samtidigt innebär den omständigheten att Lantmäteriet inte längre behöver hålla ordning på den gällande församlingsindelningen stora besparingar framförallt på längre sikt för myndigheten. Eventuella merkostnader ska hanteras inom befintliga ramar.

För Skatteverkets del kommer utmönstringen av församling ur folkbokföringen på sikt innebära vissa besparingar eftersom

Prop. 2012/13:120

137 administrationen förenklas när församlingsändringarna inte längre

behöver återspeglas i folkbokföringen och Skatteverket inte längre behöver utreda i vilken församling en person ska folkbokföras i de fall fastigheten återfinns i flera församlingar. Uppgift om kommun finns redan i folkbokföringen genom fastighetsbeteckningen och den s.k. LKF-koden (Län Kommun Församling) som Skatteverket får från Lantmäteriet och vilken Statistiska centralbyrån ansvarar för.

Kostnaderna för den anpassning av it-systemen som det innebär att folkbokföring ska ske i kommun och att uppgiften om distriktstillhörighet ska registreras bör inte vara större än att de ryms inom befintliga resurser. Skatteverkets arbete bör även underlättas av att personer som inte kan knytas till en fastighet ska hänföras till en kommun, som är ett större geografiskt område än en församling.

Möjligheten att hänföra en person till ett större geografiskt område kommer även att innebära att färre personer folkbokförs under rubriken utan känd hemvist. De eventuella merkostnader som kan uppstå för utvecklingsinsatser ska hanteras inom befintliga ramar.

Ett antal remissinstanser har uttryckt oro för att LKF-koden kommer att förändras till följd av förslaget att utmönstra församling så att det kräver ändringar av deras it-stöd. Det kan konstateras att det är naturligt om distrikten kommer att ersätta församlingen i kedjan län, kommun, församling. För de aktörer som använder sig av LKF-koden i folkbokföringsdatabasen, vilken är knuten till personer, behöver det förhållandet att distrikten inte är knutna till fastighet inte innebära någon skillnad. Att en del av koden inte är kopplad till fastighet kan dock innebära problem för dem som använder LKF-koden kopplad till fastighet för att hänföra ett markområde till en viss församling. Det är dock möjligt att med hjälp av de distriktskoder som kopplas till belägenhetsadresserna på en fastighet se vilket eller vilka distrikt fastigheten tillhör. En annan möjlighet är att även fortsättningsvis basera koden på den aktuella församlingsindelningen enligt Svenska kyrkans egen redovisning. Frågan om LKF-kodens framtida konstruktion får utredas vidare av SCB. Eventuella kostnader för en ändrad konstruktion ska rymmas inom befintliga resursramar.

Vad gäller tingsrätterna kan konstateras att domsagoindelningen i Stockholms län baseras på församlingsindelningen. Eftersom den indelningen förutsätter att domstolarna kan knyta en enskild till rätt församling kan det finnas anledning att senare återkomma till frågan om det bör föranleda någon ändring i detta avseende.

Ändringen av födelsehemorten från församling till kommun, vilket förslag utvecklas i avsnitt 7.3, får betydelse då uppgiften ska återges i olika sammanhang, t.ex. i ett svenskt pass för den som är född i Sverige.

Alla som föds efter den 1 januari 2016 kommer således att ha en kommun som födelsehemort. De som är födda före det datumet kommer dock att behålla sin gamla födelsehemort, en församling, och det är den uppgiften som fortsatt ska användas i samhället.

Prop. 2012/13:120

138