dock som sagt utanför ramen för denna framställning. Det kan här tilläggas att reaktionen från politiskt håll efter NJA 2016 s. 851, där HD ju valde en restriktiv linje, var att föreslå nya regler där även en skärpt påföljd kan medföra resning.176
Reaktionen skulle kunna antyda att man även från politiskt håll anser att resningsinstitutet är användbart och snarare bör utvidgas än inskränkas. Förslaget framstår som något motsägelsefullt, med bakgrund av den riktning man arbetar för att föra straffprocessen åt.
Att resningsinstitutet bör bestå innebär dock inte att jag anser att den utveckling som skett i Högsta domstolens praxis det senaste decenniet bör fortsätta. Som jag framförde i avsnitt 4.7.2 anser jag att det finns en risk att en sådan utveckling blir oförenlig med ändamålen bakom resningsinstitutet. Därför bör förutsättningarna för att bevilja resning tillämpas strängt och höga krav bör ställas på åklagarna. Resningsinstitutet ska alltså endast komma till användning i undantagsfall. På så vis respekteras orubblighetsprincipen och den tilltalade ges skydd mot flera processer om samma sak.
6 Avslutande kommentarer
Det här arbetet har berört diverse frågor om det straffprocessrättsliga institutet resning till den tilltalades nackdel, vilka sammanfattas på kortfattat manér nedan.
För att förstå vilka ändamål som motiverar resning till den tilltalades nackdel måste man ha en förståelse för straffprocessens ändamål och det närliggande institutet rättskraft i brottmål. Dagens svenska straffprocess syftar till att förverkliga ändamålen bakom den materiella strafflagstiftningen. För att kunna göra det måste den vara både rättssäker och effektiv – en sorts dikotomi där man i grova drag kan säga att en ökning av den ena funktionen innebär att man måste minska den andra. I viss utsträckning kan man säga att en ackusatorisk processform går att koppla till rättssäkerhetsfunktionen, medan en inkvisitorisk modell har större anknytning till effektivitetsfunktionen. Den svenska straffprocessen har såväl ackusatoriska som inkvisitoriska inslag.
Rättskraftsinstitutet motiveras med hänsyn till orubblighetsprincipen, vilket har koppling till straffprocessens rättssäkerhetsfunktion och den ackusatoriska modellen. Institutet kan dock inte upprätthållas villkorslöst, utan måste ibland kunna brytas igenom för att det inte ska uppstå resultat som kan vara stötande för det allmänna rättsmedvetandet. Detta genombrytande utgörs av resningsinstitutet, som hänger ihop med den inkvisitoriska sanningsprincipen. De skäl som motiverar rättskraftsinstitutet väger tyngre än de ändamål som ligger till grund för resning till den tilltalades nackdel. Förutsättningarna för att bevilja resning är därför mycket stränga.
Under det senaste decenniet kan en uppmjukning av förutsättningarna för resning urskönjas i praxis. Detta genom att Högsta domstolen i flertalet fall vidgat tillämpningsområdet för de rekvisit som måste vara uppfyllda för att bevilja resning. Utvecklingen i praxis måste enligt mig ses mot bakgrund av att polisen idag har bättre förutsättningar för att lösa gamla, ouppklarade fall, än de haft tidigare. Dessa faktorer skulle kunna tala för att resningsinstitutet kan komma att få större aktualitet framöver. Under samma tid som ovan nämnda utveckling framskridit har även en annan utveckling tagit plats. Det handlar om de utredningar som från lagstiftningshåll presenterats i fråga om en effektiviserad brottmålsprocess. I förslagen framförs åsikter om att den svenska straffprocessen bör ta steg mot en renodlat ackusatorisk processform och att de inkvisitoriska inslagen överges.
Det jag försökt illustrera i arbetet är att de ovan nämnda utvecklingarna går i motsatta riktningar och riskerar att ”krocka”. Med detta menar jag att lagstiftaren i framtiden kan behöva ställa sig frågan om huruvida resningsinstitutet (till nackdel) bör behållas eller ej. Resningsinstitutet står på ett inkvisitoriskt fundament – ett fundament som riskerar att krackelera i takt med att straffprocessens ackusatoriska inslag (eventuellt) tar över. Min åsikt är att resningsinstitutet har goda skäl för sig – om än något diffusa – och bör behållas i framtiden. Således anser jag att straffprocessen inte bör utvecklas till att bli renodlat ackusatorisk. Däremot bör den utveckling i tillåtande riktning som skett i Högsta domstolen inte gå längre än vad den redan gjort. Ytterligare steg i en sådan riktning hade tippat balansen mellan sannings- och orubblighetsprincipen på ett icke önskvärt sätt. Orubblighets-principen ska väga tyngst och den tilltalades trygghet måste värnas.
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Prop. 1939:307 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om särskilda
rättsmedel, m.m.
Prop. 2013/14:170 Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda förhandlingar
NJA II 1940 s. 158
SOU 1926:32 Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning –
andra delen, rättegången i brottmål
SOU 1938:44 Processlagsberedningens förslag till rättegångsbalk – II motiv m.m.
SOU 1976:47 Färre brottmål
SOU 2013:17 Brottmålsprocessen, del I
SOU 2017:7 Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål – en bättre
hantering av stora mål
SOU 2017:98 Tidiga förhör – nya bevisregler i brottmål
SOU 2019:38 Stora brottmål – nya processrättsliga verktyg
Dir. 2016:31 En modern brottmålsprocess anpassad även för stora mål
Ds. 2018:19 Resning vid nya uppgifter om den tilltalades ålder
Litteratur
Anners, E, Straffteorierna i svensk rättshistoria, SvJT 1964 s. 241–253 Anners, E, Wallén, P-E, Svensk straffrättshistoria D1, AWE/Geber, 1972 Bengtsson, B, SOU som rättskälla, SvJT 2011 s. 777–785
Bylund, T, Tvångsmedel I, Iustus 1993
Cars, T, Om resning i rättegångsmål, Nordiska bokhandeln 1959
Diesen, C, Häckter, C, HD:s beslut i Christer Pettersson-ärendet klargör
orubblighetsprincipens primat, JT nr. 1 1998/99 s. 21–50
Diesen, C, Resning till men, JT 2013/14 nr. 3 s. 638–643
Ekelöf, P O, Processuella grundbegrepp och allmänna processprinciper, Norstedts 1956 Ekelöf, P O, Edelstam, H, Rättsmedlen, 12 uppl., Iustus 2008
Ekelöf, P O, Edelstam, H, Heuman, L, Rättegång: fjärde häftet, 7 uppl., Norstedts 2009 Ekelöf, P O, Edelstam, H, Heuman, L, Pauli, M, Rättegång: första häftet, 9 uppl., Wolters Kluwer 2016
Heuman, Processrättsliga uppsatser, Juristförlaget Stockholm 1986 Häthén, C, Stat och straff, 2 uppl., Studentlitteratur 2014
Inger, G, Svensk rättshistoria, 5 uppl., Liber 2011
Jareborg, N, Determinism och straffrättsligt ansvar. I: Skuld och ansvar: straffrättsliga studier tillägnade Alvar Nelson, Iustus 1985 s. 1-33 (cit: Festskrift till Nelson)
Jareborg, N, Straffrättsideologiska fragment, Iustus 1992
Kleineman, J, Rättsdogmatisk metod. I: Nääv, M, Zamboni, M, Juridisk metodlära, 2 uppl., Studentlitteratur 2018
Lindblom, P H, Processens funktioner – en resa i gränslandet. I: Festskrift till Stig Strömholm: Del II, Iustus 1997, s. 593–632
Lindblom, P H, Tvekamp eller inkvisition, SvJT 1999 s. 617–655
Lindblom, P H, Straffprocessens samhällsfunktioner. I: Festskrift till Gammeltoft-Hansen, Jurist-og Økonomforbundet 2004 s. 411–422
Lindell, B, Sakfrågor och rättsfrågor, Uppsala 1987 Lindell, B, Eklund, H, Straffprocessen, Iustus 2005
Packer, H, Two models of the criminal process, University of Pennsylvania law review 1964 vol. 113 s. 1–68
Robberstad, A, Mellom tvekamp og inkvisisjon, Oslo 1998
Strömholm, S, Lyles, M, Valguarnera, F, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 7 uppl., Norstedts Juridik 2020
Welamson, L, Om brottmålsdomens rättskraft, Stockholm 1949
Welamson, L, Munck, J, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, 5 uppl. Wolters Kluwer 2016
Westring, H, Straffprocessens ledande grundsatser och deras tillämplighet å den svenska processen
enligt gällande rätt, SvJT 1922 s. 225–245 Rättsfall NJA 1950 s. 382 NJA 1966 s. 340 NJA 1974 s. 595 NJA 1975 not C 125 NJA 1986 s. 95 NJA 1989 s. 622 NJA 1998 s. 148 NJA 1998 s. 321 NJA 2001 s. 687 NJA 2010 s. 285
NJA 2011 s. 254 NJA 2013 s. 931 NJA 2015 s. 141 NJA 2016 s. 851 NJA 2018 s. 163 NJA 2020 s. 518 Mål Ö 936-20 (Högsta domstolen) Internetkällor
Arnerdal, A, Möt Mats Svensson, ny överåklagare för resningsärenden, Åklagarmyndigheten 6/11 2020 (9/2 2021), https://www.aklagare.se/nyheter- press/aktuellt-pa-aklagarmyndigheten/mot-mats-svensson-ny-overaklagare-for-resningsarenden/
Fitger, P, Sörbom, M, Eriksson, T, Hall, P, Palmkvist, R, Renfors, C, Rättegångsbalken
m.m., kommentaren till 58 kap 3, JUNO version 89, Norstedts Juridik 2020,
https://juno.nj.se/b/documents/3468825#BOOKPART9789139314110CHAPTE R33_COMM883
Karlsson, S, Förfinad dna-teknik i kampen mot brottsligheten, Nationellt forensiskt centrum 24/12 2017 (10/03 2021) https://nfc.polisen.se/kriminalteknik/dna-och-biologi/artiklar-om-dna/forfinad-dna-teknik-i-kampen-mot-brottsligheten/
Martinsson, D, Mordet i Kastberga: Resning till nackdel för den tilltalade, JP Infonet 26/10 2020 (27/01 2021), https://www.jpinfonet.se/kunskap/nyheter4/mordet-i-kastberga-resning-till-nackdel-for-den-tilltalade/
Sellén, P, Riksåklagaren vidhåller: ”Malinmannen” bör topsas på nytt, SVT Nyheter 9/2 2021 (10/3 2021),
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/riksaklagaren-vidhaller-malinmannen-bor-topsas-pa-nytt