MATERIELLA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RESNING

3.3 Materiella förutsättningar för resning

3.3.1 Resningsbestämmelsen

Resning till den tilltalades nackdel regleras i 58 kap. 3 § RB. Det är första styckets andra punkt som är av intresse för detta arbete. Av bestämmelsen framgår att resning till men för den tilltalade är möjligt om…

…det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år samt någon omständighet eller bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade dömts för brottet eller till att detta hänförts under en väsentligt strängare straffbestämmelse än den som tillämpats.

Av andra stycket följer sedan att resning enligt ovan nämnda bestämmelse inte får beviljas…

…med mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt, som meddelat domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.

För att bevilja resning på denna grund krävs alltså att flertalet förutsättningar är för handen samtidigt. Dessa förutsättningar presenteras nedan.

3.3.2 Omständighet eller bevis

Det material som är möjligt att lägga till grund för en resningsansökan måste utgöra antingen en omständighet eller ett bevis.

Med omständighet åsyftas ett rättsfaktum eller ett moment i ett sådant. Ett rättsfaktum avser i sin tur en omständighet till vilken en rättsföljd är kopplad, t.ex. ett slag som grund för en misshandel.105 Som tidigare nämnts är det av avgörande vikt att omständigheten täcks av den ursprungliga domens rättskraft, eftersom det annars är möjligt att pröva omständigheten i en ny rättegång – resning behövs då inte.

Ett bevis kan avse såväl ett bevisfaktum, bevismedel eller hjälpfaktum.106 Ett bevisfaktum utgörs av en omständighet som direkt eller indirekt styrker existensen

105 Cars, Om resning i rättegångsmål s. 152.

av ett rättsfaktum eller ett moment i ett sådant.107 Ett bevismedel kan till exempel utgöras av ett ej tidigare hört vittne.108 Med hjälpfaktum avses till sist ett bevisfaktum med betydelse för bedömningen av ett annat bevisfaktums bevisvärde.109

3.3.3 Brott av viss allvarsgrad

Nästa förutsättning för att resning ska vara möjlig till den tilltalades nackdel är att det för brottet är föreskrivet minst ett års fängelse om den ursprungliga domen varit friande. Var domen istället fällande krävs att det i och med den nya prövningen blir fråga om att tillämpa en väsentligt strängare straffbestämmelse. Med väsentligt strängare straffbestämmelse menas att skillnaden i maximum mellan den straffskala som gäller vid den nya prövningen är minst ett års fängelse mer än vad som var maximum enligt den straffskala som tillämpades i den ursprungliga prövningen.110

Det kan noteras att det inte krävs att någon väsentligt mildare straffbestämmelse blir tillämplig vid resning till den tilltalades fördel, eller ens att det rört sig om ett brott av en viss allvarsgrad. I detta avseende är alltså kraven för resning till den tilltalades nackdel strängare.

3.3.4 Nyhetskravet

För att resning ska beviljas måste sökanden åberopa omständigheter och/eller bevis som inte åberopades i den ursprungliga prövningen. Detta så kallade nyhetskrav har att göra med att resning inte ska vara möjligt i de fall sökanden anser att domstolen gjort en felaktig bevisvärdering.111

Nyhetskravet kan exempelvis vara uppfyllt om ett vittne åberopas som inte tidigare hörts i målet. Det kan dock även vara så att ett vittne som redan hörts nu har en ny utsaga som avsevärt skiljer sig från den ursprungliga.112

Att endast sammanställa eller bearbeta redan åberopat material uppfyller inte nyhetsrekvisitet.113 Däremot kan, som framgår av praxis, en systematiskt gjord

107 Cars, Om resning i Rättegångsmål s. 152.

108 Welamson & Munck, Rättegång VI s. 198.

109 Welamson & Munck, Rättegång VI s. 200.

110 Welamson & Munck, Rättegång VI s. 204.

111 Cars, Om resning i rättegångsmål s. 169.

112 Cars, Om resning i rättegångsmål s. 171.

sammanställning och sakkunnig granskning av ett material under särskilda omständigheter leda till att nyhetskravet uppfylls. En sådan omständighet kan vara att man använder sig av nya vetenskapliga rön.114

3.3.5 Giltig ursäkt

Ett krav som hör till det ovan nämnda nyhetsrekvisitet är kravet på giltig ursäkt. Kravet innebär att sökanden måste göra det sannolikt att han:

- inte kunnat åberopa beviset eller omständigheten under den ursprungliga prövningen (första ledet), eller

- att han hade giltig ursäkt för att inte ha gjort det (andra ledet).

Av förarbetena framgår att kravet har att göra med utgångspunkten att den ordinarie prövningen ska vara den enda. Underlåter en part att åberopa sådant material denne haft kännedom om under den första rättegången får hen stå sitt kast.115 I vissa fall kan det dock inte begäras att parten ska inse betydelsen av en omständighet eller ett bevis under den första prövningen. I sådana fall kan parten anses haft en giltig ursäkt för att inte ha åberopat materialet.116

Kravet på giltig ursäkt gäller även i tvistemål, men inte när det kommer till resning i brottmål till den tilltalades fördel. Man kan fråga sig om ursäktsrekvisitet bör tillämpas mer strikt vid resning till den tilltalades nackdel jämfört med tvistemålen. Cars menar att så är fallet och säger att regelns tillämpning beror på arten av det aktuella målet.117 Cars anger vidare att kravet kan skifta beroende på sökandens juridiska färdigheter. Det kan nämligen ställas högre krav på att en juridiskt utbildad sökande inser en omständighets betydelse för målet och därför förutsätts åberopa omständigheten under den ursprungliga prövningen.118

I NJA 1966 s. 340 behandlades frågan om giltig ursäkt. I fallet hade en man dömts för grovt häleri i tingsrätten. Domen överklagades av mannen, som i hovrätten framhöll att han i själva verket medverkat vid tillgreppet av stöldgodset och inte vid dess försäljning. Åklagaren medgav detta och uttalade att han ämnade väcka ny talan

114 NJA 1975 not C 125.

115 Prop. 1939:307 s. 27.

116 SOU 1938:44 s. 574.

117 Cars, Om resning i rättegångsmål s. 174 f.

om grov stöld. När åklagaren väl gjorde detta avvisades talan, eftersom stölden ansågs utgöra samma gärning som häleriet. Riksåklagaren ansökte därefter om resning i hälerimålet. Här ansågs det ha funnits en giltig ursäkt för att en åtalsjustering inte skedde i hovrätten i hälerimålet, eftersom rättsläget kring identitetsfrågorna gällande häleri och stöld ansågs ha varit oklara. Avgörandet skulle alltså kunna peka mot att man i Högsta domstolen inte tillämpar ursäktsrekvisitet särskilt strikt i dessa mål. Ett annat mål som behandlar frågan om giltig ursäkt och som kan tala i en annan riktning är dock resningsmålet mot Christer Pettersson.

I Pettersson-målet åberopades, som nämnts i avsnitt 3.2.2, bevis och omständigheter som var kända redan under den ursprungliga mordrättegången. Bland annat rörde detta ett vittnesmål (vittne I) om Petterssons eventuella motiv till att ha ihjäl Olof Palme, samt ett vittnesmål om att Pettersson observerats vid mordplatsen under den aktuella kvällen (vittne II). Anledningen till att dessa uppgifter inte åberopats var enligt riksåklagaren att vittne I:s uppgifter inte kunde sättas in i något relevant sammanhang inför den ursprungliga prövningen. Dessutom hade man på grund av tidsbrist inte hunnit kontrollera vittne II:s trovärdighet. Därför menade riksåklagaren att giltig ursäkt förelåg. Högsta domstolen framhöll i fallet att det med hänsyn till den tilltalade ska göras en strikt tillämpning av ursäktsrekvisitet ”i ett fall som det förevarande”.119 Mot denna bakgrund ansåg domstolen att det inte framstått som ursäktligt att åklagarsidan inte åberopat material som varit tillgängligt under den ursprungliga prövningen. Därmed valde man att inte beakta de ovan nämnda vittnesmålen.

Exakt vad Högsta domstolen menade med ”ett fall som det förevarande” är inte helt klart, men möjligen avses att fallet rörde just resning till den tilltalades nackdel. Diesen lyfter dock att HD här hänvisade till bland annat ett tvistemål, vilket skulle kunna tyda på att man menade att en strikt tolkning ska göras överlag.120 Vidare är det oklart hur NJA 1966 s. 340 och Pettersson-målet står sig mot varandra: bör det göras en strikt tolkning som huvudregel, men en mer liberal då det rör sig om ursäktliga villfarelser om rättsläget? Enligt mig vore det i dagsläget mest rimligt att tillämpa ursäktsrekvisitet strikt i alla fall där resning söks till den tilltalades nackdel.

119 NJA 1998 s. 335.

Åklagaren har idag en högre juridisk kompetens än förr i tiden,121 vilket bör innebära att högre krav kan ställas på att denne inser betydelsen av sådana omständigheter som föreligger under den ursprungliga prövningen.

Ytterligare en sak jag anser nödvändig att lyfta i detta avsnitt är det fall då en omständighet eller ett bevis kommit till åklagarens kännedom efter den ursprungliga prövningen (första ledet, se ovan). Här kan påstås att åklagaren inte kunnat åberopa det sagda materialet (vilket innebär att någon giltig ursäkt inte behöver visas). Men går det möjligtvis att i vissa fall ställa krav på att åklagaren borde ha vidtagit sådana utredningsåtgärder så att denne fick kunskap om omständigheten eller beviset innan den första prövningen? Säg till exempel att ett DNA-prov från ett vapen som hittats på mordplatsen tas efter det att den ursprungliga domen vunnit laga kraft. Beviset är i detta fall nytt, men borde det inte kunna krävas att polis och åklagare tog DNA-provet från vapnet redan inför det ursprungliga målet? Cars verkar anse att ett sådant krav kan uppställas. I dessa fall anger han att nyhetskravet är uppfyllt endast om sökanden inte haft möjlighet eller skälig anledning att frambringa det aktuella materialet. Det räcker därför inte alltid att sökanden saknat absolut vetskap om omständigheten eller beviset – har sökanden haft en misstanke, eller borde haft en misstanke om dess existens över ett år innan ansökan gjordes, så ska resning inte beviljas.122 Jag är benägen att hålla med om Cars slutsatser i detta avseende. Särskilt med hänsyn till orubblighetsprincipens styrka och åklagarens juridiska kunskaper bör det kunna krävas att åklagarsidan genomför en gedigen utredning och inte ges en möjlighet att använda resningsvägen för att komplettera en bristfällig sådan. Båda leden i ursäktsrekvisitet kommer att utredas mer ingående med bakgrund av Högsta domstolens senaste praxis i avsnitt fyra.

3.3.6 Sannolikhetskravet

Det sista materiella kravet för att bevilja resning till den tilltalades nackdel är att förebringandet av det ej tidigare åberopade materialet sannolikt hade lett till att den tilltalade dömts för brottet eller till att detta hänförts under en väsentligt strängare straffbestämmelse. Rekvisitets innebörd ska utvecklas nedan, samtidigt måste det

121 Se t.ex. SOU 2019:38 s. 25.

beaktas att just detta rekvisit är starkt beroende av omständigheterna i det aktuella fallet. Det är därför svårt att dra några mer generella slutsatser om detta krav.

Något som generellt sett går att slå fast gällande sannolikhetskravet är att det ställer ett krav på att den nya bevisningen eller de nya omständigheterna har ett visst bevisvärde. Hur starkt bevisvärde det ska röra sig om skiljer sig dock från fall till fall, vilket illustreras bäst genom följande förarbetsuttalande:

”Klart är, att verkan av de nytillkomna omständigheterna och bevisen icke får bedömas isolerad från vad tidigare förekommit i målet. Den bevisning, som redan prövats, kan vara av större eller mindre styrka. Är det förstnämnda förhållandet, måste större krav ställas å den nya bevisningen, medan tilltron till en mindre bindande bevisning kan rubbas även av i och för sig ganska obetydliga omständigheter.”123

En fråga som går att ställa sig är huruvida sannolikhetskravet allmänt sett ska behandlas mer strikt när det gäller just resning till nackdel för den tilltalade, jämfört med de andra resningsformerna. Att så är fallet bekräftades i Petterson-målet, där HD uttalade att det krävs ett mer avgörande nytt material för att bevilja resning till nackdel för tilltalad än för att i efterhand ge möjlighet att fria någon från en fällande dom.124

En annan generell förutsättning gällande sannolikhetskravet är på vilket sätt den instans som prövar resningsansökan ska göra prövningen. Bedömningen handlar som tidigare nämnts om huruvida det är sannolikt att den domstol som prövade det ursprungliga målet hade kommit till en annan slutsats om de haft tillgång till de nya omständigheterna eller bevisen. Prövningen handlar alltså inte om vad resningsinstansen själv hade kommit fram till i frågan. Istället måste de sätta sig in i den ursprungliga domstolens sits, under den hypotetiska förutsättningen att den ursprungliga domstolen haft tillgång till det nu åberopade materialet redan från början.125 Utgångspunkten för bedömningen är därför den ursprungliga domstolens domskäl. Det material som redan prövats av den ursprungliga domstolen ska av resningsinstansen bedömas på samma sätt som den ursprungliga domstolen gjort –

123 SOU 1938:44 s. 74.

124 NJA 1998 s. 321.

prövningsinstansen får alltså inte göra någon fristående omvärdering av detta material.126

De nya omständigheterna och bevisen kan oftast adderas till den, vid den ursprungliga prövningen, befintliga bevisningen. I vissa fall måste dock det sagda modifieras. En sådan situation är att det förflutit lång tid från det att den ursprungliga prövningen gjordes till dess att de nya omständigheterna eller bevisen framkommit och blev föremål för den nya prövningen. Den tidsrymd som passerat måste i dessa fall beaktas på så vis att ju längre tid som gått, desto svårare är det att bedöma och värdera både det nya och det vid den första prövningen befintliga materialet.127 En annan situation där resningsinstansen inte till hundra procent kan ställa sig i den ursprungliga domstolens skor är då en och samma person lämnat olika uppgifter, där ena utsagan prövades i det ursprungliga målet och där den andra nu är del av underlaget för resningsansökan. Det går inte heller i denna situation att ”låtsas” som om den nya utsagan framfördes redan under prövningen av det ursprungliga målet. Istället måste beaktas både den tid som förflutit mellan utsagorna och den förklaring som ges till varför uppgifterna nu ändrats.128 Huruvida dessa undantag från en ”renodlad” sannolikhetsprövning har utökats på senare tid kommer att diskuteras i nästa avsnitt.