Synen på vad som utgör en våldtäkt har skiftat enormt under kort tid. Numera är det mer eller mindre allmänt känt att våldtäkter även sker inom hemmet mellan två partners, och de klassas inte längre som domicila problem att lösas utan inblandning från polis och rättsväsende.193 Uppfattningen att en våldtäkt endast kan ske genom ett överfall av en okänd person håller på att ändras, även om dessa fortfarande är de våldtäkter de flesta av oss läser om i media. På liknande sätt håller diskussionen kring hämndpornografi sakta på att skifta fokus, från att nästintill enbart ses och beskrivas som ett brott som begås av en före detta partner i stundens hetta och svartsjuka, till ett mer mångfacetterat problem. Vi vet idag att de som sprider sexuellt material på andra kan göra det av vitt skilda anledningar: alltifrån vänner som filmat varandra i tron att det skulle uppfattas som ett skämt, till gärningspersoner som systematiserat söker efter unga utsatta på nätet som söker efter uppmärksamhet och gemenskap. I majoriteten av fallen är den som utsatts dock ung, och påverkan som spridningen kan ha på den som utsatts, enorm.
Frågan om vad sexuell integritet, samtycke, våldtäkt och hämndpornografi egentligen innebär och har för konsekvenser, uppkommer i flera olika typer av situationer. Ibland tycks svaret vara självklart, men ofta kvarstår frågetecken. Vad innebär egentligen begreppet sexuell integritet? När kan samtycke anses givet? Finns det vissa typer av situationer som aldrig kan innebära att en person deltar frivilligt i en sexuell handling? Hur långt sträcker sig ett samtycke när det kommer till intima bilder och material? Är det någonsin okej att skicka materialet vidare eller visa det för kompisar?
Eftersom definitionen av samtycke och frivillighet fortfarande är så pass diffus kan den tyvärr lätt vridas och vändas till endera partens fördel, såsom setts i fallet från Irland under 2018 där målsägandes trosor användes som argument för att hon samtyckt till sex med den tilltalade. En snabb lösning av detta problem finns dock inte. För att lösa frågan om frivillighetens diffusa
identitet kan vi nog tyvärr endast vänta på att fler rättsfall avgörs av domstolarna. Detta kommer i slutändan att resultera i en form av definition av våldtäkt och vad det menas med att delta frivilligt.
Ett positivt utfall från det irländska fallet, är att det har lett till en debatt gällande hanteringen av sexualbrott, samt behovet av en moderniserad sexualundervisning. Det faktum att det även i Sverige finns ett behov av fortsatt utbildning om våldtäkt och frivillighet blir tydligt i fallen B 10152-18 samt B 13985-18. Kvinnorna hade i dessa fall varit tvungna att googla huruvida det som hänt dem verkligen kunde ses som våldtäkt. Behovet av sexualundervisning gäller inte bara i skolan utan även för polis, lagstiftare och domare, baserad på moderna värderingar, anpassad för den åldersgrupp den riktar sig till samt som inte är rädd att tackla alla de frågor unga kan ha när det kommer till sex, sexualitet och samtycke. Hur annars ska framförallt unga lära sig om brottsliga beteenden kring sex, skydd och frivillighet samt det faktum att sex och utsatthet inte behöver vara samtalsämnen omringade av tabu?
Sex och sexualitet kan för många vara svåra ämnen att diskutera, men om vi vågar vara öppna och prata med varandra, desto snabbare kan vi utreda vad som utgör ett acceptabelt beteende eller ej. Min förhoppning kommer alltid att vara att många av de kriminaliseringar vi har idag inte ska behövas i lika stor utsträckning i framtiden tack vare en ökad förståelse för vad det innebär att utsätta någon för ett brott samt, vilket är mer troliga, vetskapen om att ditt beteende kommer att få faktiska konsekvenser. Hämndpornografi är ett förhållandevis nytt brott sett till lagstiftning, och mer utbildning och tid behövs för att få allmänheten att förstå att det är oacceptabelt och, numera även uttryckligen genom lag, olagligt. Det är även viktigt är att få tidigare/potentiella gärningspersoner att förstå hur mycket deras agerande påverkar målsägandes fortsatta liv och sexuella integritet.
Rättsområdet gällande såväl hämndpornografi som våldtäkt behöver dock fortsatt vägledning från lagstiftning och rättsväsende gällande vad som rent faktiskt bör anses ingå i respektive tillämpningsområde, samt hur straffvärdet av dessa gärningar bör bedömas. När det kommer till våldtäkt behövs det
främst klargöranden till hur pass stort inslag utvidgningen av paragrafens tillämpningsområde bör ha på de gärningar som tidigare ansetts ligga kring paragrafens straffminimum. Fler inkluderade gärningar är tänkt att leda till ett generellt höjt straffvärde, men frågan om hur mycket detta bör inverka på straffvärdesbedömningen har lämnats till domstolarna. Domstolarna har i sin tur lämnats många olika svar.
När det kommer till olaga integritetsintrång och hämndpornografi behövs det förtydliganden gällande manipulation av en bild eller uppgift. Såsom det formuleras i utredningen ska alla fall där kränkningen härstammar från manipulationen inte anses falla inom tillämpningsområdet. Propositionen är något mer inkluderande, men också mycket diffusare. Problem uppstår om en målsägande som ett resultat av detta i rätten måste ”bevisa” att personen i materialet verkligen är målsäganden. Ytterligare situationer som behöver förtydligas är huruvida det faktum att det inte går, eller är svårt, att identifiera målsäganden från materialet bör leda till en fällande dom. I dagsläget finns nämligen praxis som svarar både jakande och nekande i frågan. Slutligen finns det behov att förtydliga vad som bör innefattas i rekvisitet delvis nakna kropp. Måste en person vara helt avklädd på över-/underkropp, eller räknas även material där den utsatte endast har på sig underkläder in i rekvisitet? För mig är det naturligt att spridande av material på en person endast iklädd underkläder borde anses omfattat av tillämpningsområdet. Termen underkläder kan visserligen inkludera allt ifrån mamelucker till stringtrosor, men om rätten ska behöva ta ställning till huruvida målsägandens specifika underkläder i det aktuella materialet kan anses exponerande nog är vi farligt nära resonemang likt det som sågs i Irland.
Det finns stora mörkertal när vi talar om våldtäkt och med stor sannolikhet
även hämndpornografi.194 Men om trenden mot ett öppnare samhälle där vi kan
tala öppet om relationer, sex, sexuellt förtryck och dess konsekvenser fortsätter, så kanske vi en dag snart kan se en lagstiftning bättre anpassad för de
194 Brå 2017:5, s. 130. Brå 2015:6, Polisanmäla hot och kränkningar mot enskilda personer via
individuella brotten och dess konsekvenser, och därmed också en minskning i de mörkertal de producerar. Rättsväsendet kommer fortfarande att stöta på situationer där det inte är helt givet vilket angreppssätt eller vilken formulering för eventuell lagstiftning som är det mest lämpliga. Men nästa gång kanske det inte behöver ta 26 år innan en första kriminalisering blir tillgänglig.
Jag tänker avsluta det här examensarbetet med samma ord som Engvall använde för att avsluta sin bok. Jag anser att de visar allvaret kring hämndpornografi, samtidigt som de påpekar att det nu är upp till oss som jurister, advokater, domare, poliser, lagstiftare och så vidare att bestämma oss för hur vi vill skydda framtida offer. Vill vi ge dem ett allmänt skydd där det faktum att det rört sig om uppgifter om dennes sexualliv eventuellt påverkar straffvärdet? Där ett hot om ett spridande inte setts som allvarligt nog, och materialet inte tillräckligt utlämnande för att det ska kunna röra sig om våldtäkt? Eller vill vi ha ett riktat, specialiserat, skydd som kan sända en signal inte bara till de som utsätter och har utsatts, utan även till rättstillämpning och lagstiftare? Vi ser er, vi hör er, vi förstår allvaret i den kränkning ni har utsatts för, och vi ska göra allt vi kan för att se till att ni får det absolut bästa skyddet ni kan få.
Nu är det upp till vuxenvärlden att ta vid och lära oss att det finns barn som är beredda att ta stora risker för att få uppmärksamhet och bekräftelse: barn som vi måste orka se och ta på allvar.
Det kan rädda liv.195
7 Sammanfattning
Begrepp som personlig integritet, sexuell självbestämmanderätt samt sexuell integritet är vedertagna begrepp inom juridiken som används av såväl lagstiftare, rättsväsende och doktrin, men trots detta finns det ingen egentlig definition av endera begreppen.
Jag har i den här uppsatsen visat att sexuell integritet innebär rätten för den enskilde att själv bestämma när, var, hur och med vem denne vill delta i en sexuell aktivitet. En sexuell aktivitet innebär i sin tur utförande av eller deltagande i en sexuell handling, eller att försätta sig i en sexuell situation. Ett sexualbrott innebär därmed att en person inkräktar på den enskildes rätt till detta val.
Våldtäkt har funnits vara urtypen av sexualbrotten. Om en gärning anses utgöra en våldtäkt, utgör den därmed även en kränkning av den utsattes sexuella integritet. Innebörden av den senaste utformningen av våldtäktsbrottet samt vad det innebär att delta frivilligt har diskuterats. Definitionen av frivillighet är av vikt, då detta sedan 1 juli 2018 är den nedersta gränsen för när en gärning utgör en våldtäkt. Vidare illustrerades den osäkerhet som råder inom rättsväsendet gällande straffvärderingen av våldtäkt. Anledningen till denna osäkerhet är frågan om hur stor påverkan det nya rekvisitet om frivillighet bör ha, då det ansetts göra att fler gärningar kan klassificeras som våldtäkt än tidigare.
Hämndpornografi har länge behandlats enbart som ett förtalsbrott, det vill säga ett brott mot någons ära och anseende. Numera kan hämndpornografi, det vill säga akten av att sprida sexuellt eller naket material på en annan utan dennes tillåtelse, även behandlas enligt de nya paragraferna om olaga integritetsintrång i 4 kap 6 c, d §§ BrB. Olaga integritetsintrång innefattar även andra typer av gärningar, varför jag valde att hålla mig till termen hämndpornografi för att underlätta för läsaren.
Olaga integritetsintrång utgör ett brott mot den enskildes frihet och frid, eller med andra ord dennes personliga integritet. Jag har i den här uppsatsen argumenterat för att hämndpornografi bör urskiljas från resterande punkter i
4 kap 6 c § BrB, då spridande av bild eller annan uppgift om någons sexualliv, samt spridande av bild på någons helt eller delvis nakna kropp har andra skyddsområden jämfört med övriga punkter, nämligen att de båda utgör intrång på den enskildes sexuella integritet. Detta har skett genom problematisering av förarbetena till lagen, analys av relevanta rättsfall samt belysande av utsattas berättelser om hur hämndpornografi påverkat dem.
Utöver detta har jag även påvisat att det behövs ytterligare vägledande praxis för att lösa den inkonsekvens och osäkerhet som råder gällande tillämpningen av såväl våldtäkt som olaga integritetsintrång.