Från förtal till olaga integritetsintrång. Från ära till privatliv

I Sverige avgjordes det första fallet gällande det vi numera definierar som hämndpornografi år 1992 i fallet NJA 1992 s. 594. Den tilltalade, FJ, hade i smyg filmat sig själv och sin flickvän för att sedan, utan hennes vetskap, visa upp filmen för sina vänner. HD konstaterade att det var förtalsbestämmelserna i 5 kap BrB som måste användas eftersom det inte fanns något generellt förbud mot denna typ av beteende. Det som därmed blev avgörande var om sättet filmen visades på, det vill säga uppgiftslämnandet, kunde anses ägnat att utsätta flickvännen för andras missaktning. Endast filmen i sig var inte tillräcklig, då nakenhet eller samlag i sig inte kan anses utsätta någon för andras missaktning. Det domstolen istället lade fokus på var att de som sett filmen lätt kunde få uppfattningen att flickvännen var medveten om att samlaget spelades in, och därmed samtyckt både till inspelningen och visandet av den.

133 Hovrätten för övre Norrland, 2018-12-19 B 817-18.

134 Skellefteå tingsrätt, 2018-05-30 B 916-17.

135 För att påminna, material i den här uppsatsen används för att referera till bilder och/eller filmer. Om det specifikt refereras till bild eller film, är det endast detta som avses.

136 Ytterligare en situation som kan ske, och som om inte annat ofta används som ursäkt från den tilltalades sida gentemot sin egen dator, är att någon tar sig in i målsägandens dator/konton och sprider bilder målsäganden sparat där. Detta skedde under det s.k. ”The Fappening” där en stor mängd kvinnliga kändisars nakenbilder spriddes på internet, Kashner, Both huntress and prey, www.vanityfair.com

Det kan tyckas intressant att det tog från 1992 fram till 2018 innan Sverige fick en reglering gällande hämndpornografi, speciellt med tanke på hur snabbt tekniken utvecklats under de senaste åren och därmed hur mycket större spridning enskilt material kan få innan det upptäcks. Ett exempel på detta är ett fall i USA där en kvinna upptäckte en kamera (bland annat) inuti sitt pennställ och såg sin nakna kropp spridas på hundratals hemsidor, ofta tillsammans med nedvärderande kommentarer om henne själv eller kombinerat med hennes

kontaktinformation, såsom hemadress och telefonnummer.¹³⁷

Något som är intressant att notera är att redan i 18 kap 13 § i 1864 års strafflag fanns en paragraf gällande sedlighetsbrotten som idag skulle kunna utläsas som en form av kriminalisering gällande hämndpornografi:

Sprider någon ut eller håller till salu eller utbjuder skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straffas med böter eller fängelse. Lag samma vare, om man genom annan gärning sårar tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav

kommer.¹³⁸

Wegerstad diskuterar tyvärr främst paragrafens andra mening då man från denna kan utläsa en kriminalisering liknande den vi har idag av sexuellt ofredande.¹³⁹ Som nämndes tidigare i avsnitt 2.1.1 kan sedlighetsbrotten summeras som brott mot samhällets regler och normer gällande acceptabelt sexuellt beteende, samt att ett av huvudsyftena med dessa kriminaliseringar var att skydda samhället mot demoralisering.¹⁴⁰

Om 1864 års lag fortfarande varit aktuell idag skulle man kanske kunnat tolka bestämmelsen som en slags kriminalisering av hämndpornografi, med motiveringen att spridande av material emot någons vilja är ett brott mot samhällets sedlighet, då det bryter mot de normer och regler vi har idag gällande samtycke och frivillighet. Detta känns dock kanske något långsökt.

137 Fink, Erica & Laurie Segall, CNN Money, Revenge porn victim: My naked photos were everywhere, https://money.cnn.com

138 Citatet taget från Wegerstad, a. a. s. 84.

139 A. a. s. 84 f.

Paragrafens ursprungliga skyddsområde gällde alla typer av målningar som kunde såra tukt och sedlighet (läs, pornografi), det vill säga vi återkommer återigen till demoralisationsprincipen, men denna gång gällande målningar och skrifter istället för handlingar som kunde tänkas skada individens eller det allmännas sedlighet.¹⁴¹ Det är dock intressant att tänka på hur långt vi hade kunnat komma gällande kriminaliseringen av hämndpornografi om paragrafen hade levt vidare och anpassats till de värderingar vi har idag.

Två av de fall som gjorde att hämndpornografi som ”fenomen”¹⁴² fick ett större utrymme i media och den politiska diskussionen var det så kallade Instagrammålet samt Kumlafallet. I Instagrammålet¹⁴³ dömdes två kvinnliga elever för grovt förtal efter att ha skapat ett konto på Instagram kallat ”gbgsorroz”. ”Orroz” betyder hora eller slampa, och de tilltalade uppmuntrade andra att skicka in tips på ”orroz” i Göteborg. Bild på personen med medföljande text lades sedan upp på kontot av någon av de tilltalade. En målsägande blev exempelvis uthängd med en text där hon utgavs vara en utseendefixerad ”hora och att hon legat med halva Göteborg”.¹⁴⁴ Totalt fanns 45 målsäganden när målet togs upp i tingsrätten och många av dem vittnade om hur personer i dess närhet tagit avstånd från dem, och även okända känt igen

och pratat om dem bakom deras rygg på grund av det som skrivits på kontot.¹⁴⁵

I Kumlafallet146 fanns ”endast” 23 målsäganden. Anledningen till att fallet fick så stor medial uppmärksamhet var på grund av att en av dem som utsatts för hot och påtryckningar från den tilltalade tog sitt liv, endast 13 år gammal. Den tilltalade tog kontakt med unga tjejer över internet, låtsades initialt vara en kille i deras egen ålder och inledde snabbt konversationer inriktade på sex. När han fått material från målsägandena blev han snart mer hotfull, och hotade med att sprida materialet (eller i vissa fall när han ville få material skickat till sig men ännu inte fått det, material han manipulerat till att få det att se ut som

141 Wegerstad, a. a. s. 88 f, 95.

142 SOU 2016:7, s. 138.

143 NJA 2015 s. 482. HD:s dom gäller endast vårdnadshavares skadeståndsskyldighet, det ursprungliga målet togs upp i Göteborgs tingsrätt, 2013-06-25 B 705-13.

144 Engvall, a. a. s. 166.

145 Kontot stängdes ner strax innan de tilltalade blev arresterade och hade då ca 8 000 följare.

målsäganden) på internet eller till personer i målsägandens närhet om de inte gjorde som han sade. I det här fallet spred den tilltalade aldrig något material, men hotet om spridande användes gentemot i stort sett alla målsäganden.¹⁴⁷

Även om fall med övergrepp som endast sker via internet med två personer som inte känt varandra innan övergreppen kanske inte är de mest vanligt förekommande fallen,¹⁴⁸ menar jag att det är dessa fall som har störst risk att påverka offer runtom hela Sverige, och då också att nå oförutsägbart många potentiella offer. I fallen B 5801-15 och B 765-17, där de tilltalade hade tagit kontakt med unga flickor över internet, fanns det vid rättegången 68 respektive 63 målsäganden. De tilltalade dömdes bland annat för sexuellt tvång och utnyttjande av barn för sexuell posering. I båda fallen hade det förekommit hot om spridande av material på målsägandena om de inte gjorde som den tilltalade krävde. I B 5801-15 verkställdes dessutom hoten bland annat genom att den tilltalade skapade Facebookgrupper eller fejkprofiler med sexuellt material på målsäganden som delades med målsägandens vänner och familj. De tilltalade dömdes till fängelse i sju år och nio månader, respektive sex år.

Ytterligare ett uppmärksammat fall är NJA 2015 s. 86. I fallet hade den tilltalade, SG, i smyg filmat när han och MH hade sex för att sedan lägga upp filmen på två porrsajter. SG dömdes för förtal, men frågan i Högsta domstolen gällde kränkningsersättningens storlek. Göta hovrätt satte nämligen ner målsägandes ersättning från 130 000 kr till 25 000 kr med motiveringen:

Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor. I linje med att härskande etiska och sociala värderingar ska utgöra utgångspunkten vid bedömningen av en kränkningsersättnings storlek bör detta förhållande ges ett inte obetydligt genomslag vid hovrättens prövning.¹⁴⁹

147 En av målsägandena var den unga man (EA) vars profilbild den tilltalade använt i sin kontakt med majoriteten av flickorna, gentemot EA framställdes inga hot utan den tilltalade dömdes för ofredande gällande den olovliga användningen av bilden.

148 Åtta av de knappt 50 rättsfall som jag läste under denna uppsats gällde denna typ av fall.

Vad hovrätten baserar detta uttalande på är inte helt klart, särskilt med tanke på att Högsta domstolen senare i sin bedömning påpekar att kränkningen ska ses som en allvarlig kränkning av MH:s personliga integritet, självkänsla och privatliv, dels då det varit fråga om ”en rent privat angelägenhet” i form av ett samlag, att filmen lagts upp på en porrsajt och då det rört sig om en ung person. Högsta domstolen bestämde således kränkningsersättningen till 70 000 kr. Detta fall har senare använts som utgångspunkt gällande kränknings– ersättningens storlek för de rättsfall som gällt en allvarligare form av spridning.150

En intressant utveckling som gjorts möjlig sedan införandet av den nya paragrafen om olaga integritetsintrång, är att praxis mer och mer rör sig mot att det inte längre krävs att målsäganden är direkt identifierbar i det material som spridits. Eftersom det för förtal gäller att visa att personen typiskt sett kunnat utsättas för andras missaktning, krävs också ett visst mått av identifierbarhet. I mål då hämndpornografi bedöms utifrån reglerna om förtal blir därför konsekvensen av att målsäganden inte går att identifiera av materialet att denne inte kan påstå sig fått sin ära och sitt anseende förstört av händelsen. Detta gäller även om det på något annat sätt framgår att personen på/i materialet är målsäganden.¹⁵¹ Gällande olaga integritetsintrång har det nyligen kommit ett fall där tingsrätten uttalade att även om ansiktet på målsäganden inte syntes i filmen, är ett samlag ”något ytterst privat och integritetskänsligt” och de tilltalade dömdes därför för bland annat olaga integritetsintrång.¹⁵²

En annan utveckling som går att se är hur brotten begås, från att i NJA 1992 s. 594 ha en form av fysisk kopia på filmen som visats/lånats ut, till chattar och konversationer på nätet som utvecklas i skickande av sexuellt material med suddig webkamera, till filmande och spridande av korta sekvenser via appar som Snapchat. Det är tydligt att mycket har hänt sedan förtalsbrottet först

150 Se exempelvis B 4318-18 där den tilltalade dömdes för grovt olaga integritetsintrång efter att ha spridit en film bl.a. på sajten Youporn.

151 Se t.ex. Hovrätten för västra Sverige, 2018-03-29 B 5241-17 där åtalet om förtal ogillades då video– upptagningen var så pass mörk att det inte gick att urskilja vem det var på filmen. Se även B 472-18.

152 B 2924-18. Jämför dock med B 808-18, där hovrätten anförde att ett spridande av bilden inte kunde sägas utgöra allvarlig skada då det var svårt att identifiera målsäganden på bilden. För fortsatt

valdes som utväg för att bestraffa hämndpornografi. Jag tror knappast att någon i min generation som växte upp med VHS-band som hyrdes varje fredag i den lokala godisbutiken hade kunnat förutse den stora teknikutveckling, och därmed den möjlighet till oförutsebar spridning, som skett fram till idag. Tekniken, precis som våra tankar kring sedlighet gentemot sexualitet, ära vs privatliv, kommer fortsätta att utvecklas och lagen måste utvecklas med dem.