3 Våldtäkt – att tränga in i en annan människa 3.1 Våldtäktsbrottets utveckling i lagen
3.3 Våldtäkt och straffvärdering – vad gör en gärning värre än en annan?
När det kommer till straffvärdesbedömningen av ett brott är det viktigt att hålla reda på ett par olika begrepp. Till att börja med skillnaden mellan konkret och
abstrakt straffvärde. Abstrakt straffvärde är det vi kan utläsa gällande enskilda
brotts klandervärdhet genom att se till dess straffskalor, det kan med andra ord sägas att de återspeglar lagstiftarens syn på vilket brott som ska ses som det mest allvarliga i jämförelse med övriga brott. Konkret straffvärde å sin sida handlar om bedömningen i det enskilda fallet och hur klandervärt just detta specifika brott är i förhållande till tidigare brott inom samma brottsrubricering och straffskala.102 Detta avsnitt kommer att behandla det konkreta straffvärdet. Ytterligare begrepp som är bra att hålla isär är straffvärdet gentemot
straffmätningsvärdet. Straffvärdet baserar sin bedömning i 29 kap 1–3 § BrB
som säger att bedömningen av straffvärdet ska ske inom brottets straffskala, sett till ”gärningens skadlighet och gärningsmannens skuld” och lägger därmed
99 Asp, m.fl. Kriminalrättens grunder, s. 256 f.
100 A. a. s. 233.
101 Jareborg & Friberg, a. a. s. 87.
grunden för fortsatt bedömning och påföljdsval.103 Straffmätningsvärdet å sin sida har 29 kap 4, 5 och 7 §§ BrB som utgångspunkt och behandlar själva påföljden och den slutliga bedömningen av ett brott. Brottet behöver med andra
ord inte ha samma straffmätningsvärde som det hade som straffvärde.104 Detta
avsnitt fokuserar på straffvärde.
Anledningen till att jag har valt att ägna ett avsnitt åt diskussionen kring straffvärde, är på grund av den tidigare diskussionen gällande sexuell integritet. Jag har konstaterat att våldtäkt är ”urtypen” av sexualbrott och ses därmed som en definitiv kränkning av den sexuella integriteten. Att diskutera olika våldtäkters straffvärde är därför ett sätt att se hur domstolen ser på vad som gör en gärning, och därför en kränkning, ”värre” än en annan, och då även om de överensstämmer med ens egen föreställning om vad som gör/borde göra att en gärning får ett högre straffvärde än en annan.
När det kommer till våldtäkt finns tre gradindelningar: mindre grov våldtäkt, våldtäkt av normalgraden samt grov våldtäkt. Samtliga av dessa återfinns i 6 kap 1 § BrB. För brott av normalgraden gäller straffskalan fängelse i lägst två år och högst sex år, för en mindre grov våldtäkt gäller maxstraff fängelse i fyra år, och för grov våldtäkt gäller sedan lagändringen 2018, fängelse i lägst fem år och högst tio år. För våldtäkt gäller samlag eller en sexuell handling jämförlig med samlag som kvalificerande rekvisit i jämförelse med övriga sexualbrott. Jag kommer i detta avsnitt bland annat att återgå till de rättsfall som behandlades ovan i avsnitt 3.2, vilka alla behandlar brott av normalgraden.
I tre av de fyra fallen nedan diskuterar rätten hur den nya lagändringen bör påverka straffvärdesbedömningen, då de anser att det varit tydligt från lagstiftarna att fler gärningar än tidigare ska kunna bedömas som våldtäkt, vilket, till viss del tillsammans med höjningen av straffminimum för grov våldtäkt, är tänkt att kunna ge domstolarna större utrymme för nyansering i sin
103 Jareborg & Zila, a. a. s. 104 f.
straffvärdesbedömning.105 Domstolarna diskuterar således en slags ”dragspels– effekt”, innebärande att de gärningar som tidigare ansågs ligga vid
straffminimum, numera bör ha ett straffvärde strax över minimum.106
I B 768-18 hade penetration med fingrar skett och tingsrätten konstaterade att gärningen varken varit särskilt kortvarig eller utdragen, att visst betvingande använts men att det inte förekommit inslag av allvarligt våld. De konstaterade även att det inte ansågs visat att den tilltalade haft uppsåt gällande det faktum att målsäganden inte var myndig och tog därför inte med detta i straffvärderingen. Tingsrätten slog fast att det innan lagändringen hade rört sig om en gärning med straffvärde kring straffminimum, och bestämde därför påföljden till fängelse i två år och sex månader. Hovrätten höll med tingsrätten i bedömningen av själva gärningen, men ansåg att lagändringen inte borde få fullt så stort genomslag och satte ner straffet till två år och tre månader.
I B 823-18 konstaterade rätten till att börja med att det varit fråga om ett otillbörligt utnyttjande av målsägandens medvetslöshet, samt att det även varit fråga om ett utdraget förlopp där den tilltalade ”vänt och vridit på hennes i stort sett livlösa kropp för att genomföra ett samlag.” På grund av detta samt med hänsyn till ”dragspelseffekten” dömde tingsrätten den tilltalade till tre års fängelse samt utvisning. Vad som är intressant i målet är domstolarnas resonerande kring huruvida det även skett anal penetrering och inte endast vaginal. I tingsrätten fanns ”inte anledning att pröva” denna fråga då åklagaren endast åberopat att ett samlag genomförts, och med samlag menande vaginal penetration.107 Hovrätten däremot prövade frågan, det konstaterades att anal penetration skett, men det inte gjorde någon inverkan på straffvärdet. Hovrätten fastställde tingsrättens dom, men två skiljaktiga ville döma den tilltalade till två år och nio månader, respektive tre år och tre månader. Då anal penetration är en handling jämförlig med samlag anser jag det intressant att detta inte påverkar straffvärdet när gärningsmannen nu dömts för ytterligare ett gärningsmoment.
105 Prop. 2017/18:177 s. 83 f. B 768-18, B 823-18.
106 Se den skiljaktiga meningen i hovrätten för B 768-18 för användandet av frasen. I övrigt se tingsrättens samt hovrättens motivering.
Måhända att det inte bör ha en stor inverkan på värderingen, men en anal penetration bidrar till ytterligare kränkning och skada hos målsäganden, och borde därför i min mening i alla fall någon mån beaktas. Så verkar även en av de skiljaktiga, hovrättsrådet Hedlund, resonera.108
I B 10152-18 om våldtäkt efter en svensexa konstaterades endast att ett samlag genomförts och att den tilltalade därför skulle dömas till straffminimum om två års fängelse utan vidare problematisering kring straffvärdet eller den nya lagen.
Ett fall som inte nämndes tidigare men som det refereras till i en av de skiljaktiga meningarna i B 823-18, är från Svea hovrätt, 2018-10-12 B
8159-18.109 Här hade den tilltalade följt efter målsäganden som var på väg hem från
en utekväll och överfallit henne ensam på landsvägen. Målsäganden försökte flera gånger ta sig därifrån men blev nedknuffad, fasthållen, tagen strypgrepp på och tvingad att ge den tilltalade oralsex, allt under dödshot. Till sist lyckades hon, skolös, ta sig därifrån. Tingsrätten förde ingen diskussion i målet gällande den nya lagstiftningen men konstaterade att det varit fråga om ett inte kortvarigt händelseförlopp, att det förekommit dödshot, förnedring, samt strypgrepp som resulterat i andnöd. Straffvärdet bestämdes därför till tre års fängelse. I detta ingick även stöld av målsägandens mobiltelefon som den tilltalade tagit från målsäganden i början av händelsen. I hovrätten ansågs det sammanlagda straffvärdet för de båda gärningarna motsvara fängelse i tre år och sex månader då straffvärdet för våldtäkten ”något överstiger” fängelse i tre år. Hovrätten lade då vikt vid att det inte varit fråga om en impulsgärning, det skett på en öde plats, förekommit såväl dödshot som strypgrepp och övergreppet varit relativt utdraget.
Som vi kan se är rättstillämpningen långt ifrån enhetlig. Bedömningen av vilka omständigheter som ska ses som försvårande, såsom varaktighet och våld, verkar vara ungefärligen densamma i rättsfallen, däremot är det endast
108 Se hovrättsrådet Hedlunds skiljaktiga mening i B 823-18. Se även tingsrättens resonemang s. 71 f i målet tillhörande Högsta domstolens beslut, 2019-04-25 B 184-19, där det faktum att det förekommit såväl anal som vaginal penetration verkar ha bidragit till det förhöjda straffvärdet.
109 Rådmannen Sjöstedt refererar till ett annat målnummer i sin skiljaktiga mening, men efter viss mailkontakt med Svea hovrätt fann jag att det var detta fall han refererat till.
några av domstolarna som tar den senaste lagändringen i beaktning när de ser till gärningens straffvärde. I de första fallen rådde det dessutom oenighet gällande hur mycket man borde ta utvidgningen av våldtäktsbrottet i den senaste ändringen i beaktning i straffvärderingen, om än alls. Det är tydligt att det behövs ytterligare vägledning från Högsta domstolen som kan ta ställning i frågan så att rättstillämpningen inte längre svävar i osäkerhet.