I det här avsnittet presenteras en definition av GAD, tidigare forskning om GAD och annan ångest samt ett samhällsvetenskapligt perspektiv på psykisk ohälsa.
2.1. Generaliserat ångestsyndrom
Enligt definitionen i DSM (5: uppl.; DSM–5; American Psychiatric Association, 2013) tenderar GAD att vara kronisk och kännetecknas av överdriven och okontrollerbar oro och ångest över vardagliga saker och händelser. Det kan handla om oro för hälsoproblem, ekonomi, familj eller arbete. GAD orsakar dessutom fysiska symtom som exempelvis muskelspänningar, rastlöshet, sömnstörningar, koncentrationssvårigheter och irritation.
Personer i mer utvecklade länder och personer med europeiskt ursprung är mer drabbade än andra människor. Nilsson (2019) skriver att 3-6% av befolkningen har GAD i Sverige men att intensiteten kan variera och att behandling kan minska symtomen. Av de diagnostiserade har upp till 90% ytterligare psykologiska besvär som exempelvis depression, social fobi eller missbruksproblematik. Det är även vanligt att personer med GAD drabbas av somatiska sjukdomar som magsår och känslig tarm (IBS) (Nilsson, 2019).
2.2. Tidigare forskning
Det här delavsnittet behandlar tidigare forskning om människors erfarenheter av ångest samt behandling av generaliserad ångest. Det finns dock få studier där målgruppens perspektiv är i fokus (Hurtado et al., 2020) och få kvalitativa studier som undersöker hur det är att leva med GAD (O’Brien et al., 2019). I stort sett all forskning på området har dessutom ett psykologiskt eller medicinskt perspektiv och är kopplad till en viss behandlingsmetod där fokus ligger på att undersöka just metodens effekt. Enligt Chen et al. (2019) har även få studier gjorts där effekten av olika behandlingar jämförts.
Forskningen är med andra ord begränsad.
2.2.1. Erfarenheter av ångest
O’Brien et al. (2019) har gjort en intervjustudie med ett känslofokuserat perspektiv på GAD där 14 personers känslor och upplevelser undersöktes. Resultatet visade att samtliga deltagare hade en problematisk självbild. De flesta kände sig värdelösa och var rädda för att misslyckas. Majoriteten kände även att de inte duger som de är och att de inte är värda att älskas av andra. Alla uppgav att de känner sig ensamma och att de var rädda för att bli dömda och avvisade. För det flesta innebar detta att de undvek att berätta om sin oro för
andra av rädsla för att avslöja sig eller bli en börda. Många prioriterade andra före sig själv och beskrev att de kunde trycka bort sina egna känslor för att vara andra till lags. Dessa beskrivningar kan även utläsas i en kanadensisk intervjustudie av Woodgate et al. (2020) där 58 ungdomar med ångestsyndrom ingick. Resultatet visade att ångest påverkar deltagarnas självbild negativt. Många uppgav att de tvivlar på sig själva, att de ofta försummar sina egna behov genom att prioritera andra före sig själva samt döljer sina känslor i rädsla för att vara en börda eller att bli stigmatiserad. Även Hurtado et al. (2020) presenterar erfarenheter av ångest. Studien är gjord i Spanien och grundas på semistrukturerade intervjuer med 24 personer med GAD. Dessa delades in i fyra fokusgrupper och fick svara på frågor om sitt dagliga liv, sina relationer, erfarenheter av vård och behandling samt copingstrategier. Resultatet visade att många av deltagarna upplevde att omgivningen inte förstår deras problem och att de inte får tillräckligt med socialt stöd.
2.2.2. Behandling av generaliserad ångest
Som tidigare nämnt fokuserar majoriteten av studierna som finns på olika behandlingsmetoder. Nedan redogörs en sammanställning och jämförelse av olika studiers resultat (se begreppsdefinitioner i bilaga 1).
2.2.2.1. Läkemedel eller psykoterapi
Många experter har rekommenderat en kombinerad behandling av både medicinering och psykologisk behandling mot GAD, men det finns inte tillräckliga belägg för att det ger en ökad effekt (Chen et al., 2019). En meta-analys av Chen et al. (2019) jämförde RCT-studier av läkemedelsbehandlingar, psykologiska behandlingar och självhjälpsinterventioner mot GAD. Studien inkluderar 91 artiklar där totalt 14 812 deltagare ingick och en mängd olika behandlingsmetoder berördes. Där framkom att ingen av de psykologiska behandlingarna gav större effekter än psykologisk placebo men att de flesta läkemedelsbehandlingarna gav större effekter än både placebo och psykologisk behandling var för sig. En meta-analys av psykologisk behandling gjord av Cuijpers et al. (2014) som bestod av 41 studier (varav tre svenska) med totalt 2 132 deltagare, visar däremot att psykologisk behandling kan vara minst lika effektiv som medicinering. Studien av Hurtado et al. (2020) visar också att psykologisk behandling kan ge en god effekt. I intervjuerna framkom att samtliga deltagare erbjudits medicin som första åtgärd och att endast vissa upplevde sig hjälpta av den medan de som erbjudits psykoterapi och genomfört sina hemläxor upplevde sig mer hjälpta.
Studien visade även att flera blivit fria från generaliserad ångest efter avslutad behandling.
Därmed föreslår studiens författare att psykologiska insatser ska erbjudas som första insats istället för läkemedelsbehandling då de menar på att det ger bättre resultat snabbare. Chen et al. (2019) menar att psykologiska behandlingar är tidskrävande men att dess effekter kvarstår efter avslutad behandling. De ger inte heller några biverkningar till skillnad från läkemedelsbehandling som inte har någon bevisad effekt efter att medicineringen upphör.
Även en mängd andra studier visar goda effekter av psykologisk behandling. En kvalitativ studie av sju personers erfarenhet av acceptansbaserad beteendeterapi (ABBT) visar på att samtliga upplevde en klinisk signifikant minskning av sina ångestsymtom och att sex av sju inte längre uppfyllde kriterierna för GAD efter avslutad behandling (Fuchs et al., 2016). I en kvalitativ RCT-studie av Kertes et al. (2011) där 10 deltagare ingick gavs hälften endast kognitiv beteendeterapi (KBT) och andra hälften även motiverande samtal (MI) innan de påbörjade sin KBT. Samtliga undersökningspersoner som getts båda behandlingsformerna upplevde positiva förändringar i form av exempelvis nya perspektiv, större insikt och medvetenhet samt förbättrad förmåga att hantera ångest och oro. Alla uppgav dessutom att de fått förbättrade relationer med exempelvis familj, vänner och kollegor. Studien baserades på semistrukturerade narrativa intervjuer där de fick beskriva sina erfarenheter av terapin. Enligt Cuijpers et al. (2014) finns dock en risk att effekter av psykoterapier kan överskattas med anledning av publiceringsbias.
2.2.2.2. Självhjälp
Enligt Chen et al. (2019) har självhjälpsinterventioner lägre effekt än både läkemedelsbehandling och psykologisk behandling. De ger däremot, till skillnad från läkemedel, inga biverkningar och har visats vara mer behagliga än psykoterapi. MacLean et al. (2017) har gjort en kvantitativ studie av 95 YouTube-videor som är relaterade till GAD där de undersökte innehållet med ett fokus på personliga upplevelser. Drygt hälften av videorna innehöll erfarenheter från målgruppen och flertalet syftade till att bidra med information om GAD och olika behandlingsalternativ. En av de vanligaste behandlingarna som nämndes var självhjälps- och stödgrupper. Woodgate et al. (2020) menar att det kan vara helande för personer med ångestsyndrom att dela erfarenhet med andra i samma situation. I videorna gavs även tips på hur man själv kan hantera sin ångest, exempelvis genom andningstekniker (MacLean et al., 2017). Enligt Hurtado et al. (2020) uppger de som blivit fria från GAD att en stor bidragande faktor till detta har varit att börja träna och hålla sig aktiv i vardagen.
2.2.3. Sammanfattning
Det som är karaktäristiskt för forskningen av GAD som helhet är som tidigare nämnt att olika behandlingsmetoder är i fokus. Detta gäller även för studier där klienters perspektiv studeras då deras röster främst används för att slå fast om en behandlingsmetod är effektiv eller inte. När den här studiens författare gjorde bredare sökningar kring erfarenheter av ångest och psykisk ohälsa presenterades liknande forskning. Studiernas resultat är till viss del motsägelsefulla vilket tyder på att det krävs mer forskning. Det går även att fundera kring intressen bakom studier som syftar till att slå fast effekten av en viss behandlingsmetod. Författarna av den här studien har identifierat en kunskapslucka gällande hur målgruppen beskriver sina upplevelser av GAD och vad som hjälpt dem, utan att vara påverkade av en intervjuperson som ställer frågor kring en viss behandlingsmetod.
2.3. Ett samhällsvetenskapligt perspektiv av psykisk ohälsa
Människan har gått från att leva i mindre grupper till att idag vara en del av stora samhällen bestående av miljontals individer. Från gemenskapen och de relativt jämlika relationerna mellan individerna i den ”familjelika” gruppen har det större samhället ändrat kravet på människan där individerna istället konkurrerar med varandra (Giddens & Sutton, 2021).
Maturo (2010) menar att de utvecklade ländernas snabba förändring och ökande ekonomiska tillväxt ger stress och ångest hos individerna. Även diagnoskriterierna nämner att de utvecklade länderna har högre andel personer med GAD (5: uppl.; DSM–5;
American Psychiatric Association, 2013).
Psykisk ohälsa är enligt Vilhelmsson (2014) ett paraplybegrepp som används på ett stort spektrum från psykiska besvär till milda symtom. Maturo (2010) och Vilhelmsson (2014) pekar på ett samband mellan psykisk ohälsa och den snabba utvecklingen i samhället. De menar att samhället medikaliserats, vilket innebär att individer diagnostiseras och därmed utpekas som sjuka när det egentligen är i samhället problemet ligger. Vilhelmsson (2014) skriver att dagens definition av hälsa som god, optimal eller frånvaro av ohälsa inte är adekvat. Istället bör fokus ligga på en acceptabel hälsa för at nå basala mål och definitionen av psykisk ohälsa blir då att en person inte kan ta hand om sig själv. Giddens och Sutton (2021) menar också att hälsa inte kan definieras som en frånvaro av sjukdom. Enligt dem är det snarare ovanligt med total frånvaro av sjukdom, därför förslår de snarare att hälsa ska definieras som en balans i livet. Johannisson (2006) skriver att sjukdomar och diagnoser
först uppkommer när de får ett namn. Dessa benämningar ger en orsaksförklaring för både individen och samhället. Johannisson påpekar dock att diagnoserna är en avspegling av samhället och att de därmed förändras över tid. Det är därför av vikt med samhällsvetenskaplig forskning eftersom den bygger på att förstå och förklara den sociala verkligheten. Dessutom syftar den till att öka medvetenhet och påverka både samhället och samhällsvetenskapen som profession (Bryman 2018).
Enligt Levin och Lindén (2006) har socialt arbete präglats av social casework sedan 1920-talet, vilket innebär att det sociala- och psykologiska arbetet gått hand i hand. Men till skillnad från psykologen utgick socialarbetaren mer från klientens egna beskrivningar för att förstå hens problem. Detta blev även ett steg för socialarbetare att uppnå professionell status. Socialarbetarens roll är sedan dess att stötta människor på individnivå samt genomföra interventioner och göra ett förebyggande arbete på samhällsnivå. Pescosolido (2013) och Goffman (2020) berör stigma kring ohälsa (se definition i 3.2). De menar att stigmat uppkommer i de sociala kontakterna då individer jämför sig med andra. Stigmat uppkommer även i upplevelsen av andras bemötande (Goffman, 2020; Giddens & Sutton, 2021). Eftersom stigmat uppkommer ur de sociala relationerna måste lösningen komma genom ändringar i strukturerna, inte inom individen (Pescosolido, 2013). Enligt Giddens och Sutton (2021) syftar sociologin delvis till att motverka hälsoojämlikhet. Detta då det inte enbart är de drabbade som lider utan även andra i deras närhet, vilket i sin tur påverkar hela samhället. Hinshaw (2007) påpekar också att de drabbades nätverk påverkas och han menar att chansen för positiva behandlingsresultat ökar genom att inkludera anhöriga i behandlingen. Dessutom bidrar detta till att skulden hos de drabbade minskar. I nästkommande teoriavsnitt ges en mer utförlig genomgång av Giddens och Goffmans samhällsvetenskapliga teorier relaterade till psykisk ohälsa.