Resultatdiskussion

Personer med GAD lever med en konstant oro som påverkar hela deras livssituation, så som deras arbete, fritid och sociala relationer. Deras oro kan liknas vid en allergi mot ovisshet då den triggas av sådant de inte kan kontrollera. Giddens (1996) menar att vi alltid befinner oss i en ovisshet eftersom vi lever i ett risksamhälle där vi är omringade av potentiella hot och faror. Detta kan antas vara anledningen till att oron är ständigt närvarande. De snabba förändringarna i samhället har lett till en ökning av stress och ångest i västvärlden (Maturo, 2010). Att GAD är vanligare bland personer med europeiskt ursprung (5: uppl.; DSM–5; American Psychiatric Association, 2013) kan visa på att samhället är en bidragande faktor till problematiken.

I resultatet framkommer att oron inte endast drabbar individen, utan att den även påverkar de anhöriga på olika sätt. Detta bekräftas även av Hinshaw (2007) och Giddens och Sutton (2021). Resultatet visar även att människor i de drabbades omgivning har en negativ påverkan på dem genom stigmatisering vilket enligt Goffman (2020) innebär att de stämplar dem som ”onormala”. Stigmat orsakar en konstant känsla av underlägsenhet samt en känsla av att vara ifrågasatt och att inte veta var man har andra. Stigma kan också orsaka skam och självhat samt påverka individens självbild och självkänsla, vilket i sin tur kan försvåra individens sociala sammanhang (Goffman, 2020). Detta visar sig i den här studien då individerna uppger att de känner sig missförstådda och ifrågasatta samt att människor inte accepterar och respekterar dem. De beskriver att de på grund av detta känner skam och därför lever bakom en fasad vilket Goffman (2020) liknar vid en förklädnad som är ansträngande att bära. I tidigare forskning framkommer det också att många individer med GAD upplever att omgivningen inte förstår deras problem (Hurtado et al., 2020) samt att personer med GAD kan känna sig ensamma, inte värda att älskas av andra och rädda för att bli dömda och avvisade (O’Brien et al 2019). Många undviker därför att berätta om sin oro för andra av rädsla för att bli en börda för andra eller avslöja sig och därmed bli stigmatiserad (O’Brien et al, 2019; Woodgate et al, 2020).

Stigmat uppkommer i sociala kontakter då individer jämför sig med andra (Pescosolido, 2013; Goffman, 2020) och genom upplevelsen av andras bemötande (Goffman, 2020;

Gidens & Sutton, 2021). Pescosolido (2013) menar därför att lösningen måste komma genom ändringar i samhällsstrukturerna, inte inom individen. I resultatet framkommer att det kan hjälpa att se sig själv som normal eller frisk. Detta kan antas bero på att stigmatiseringen, stämplingen som avvikande, förvärrar tillståndet. Maturo (2010) och Vilhelmsson (2014) menar att samhället medikaliserats, vilket innebär att individer diagnostiseras och därmed utpekas som sjuka när det egentligen är samhället som det är fel på. Detta synsätt pekar också på att det inte är individen som måste förändras, utan samhället. Detta exempelvis genom att normalisera ångest. Det är dock en långsiktig lösning, personerna med GAD är i behov av mer kortsiktiga interventioner här och nu. I den här studien framkommer att flera av deltagarna lägger en stor skuld på sig själva.

Socionomer skulle genom denna medvetenhet kunna hjälpa individer att lätta denna börda.

Hinshaw (2007) menar att eftersom det inte bara är individen som är drabbad bör även anhöriga inkluderas i behandlingen. Han skriver att detta både minskar skulden hos de drabbade och ökar chansen för positiva behandlingsresultat. Socialt arbete har präglats av social casework sedan 1920-talet, vilket innebär att det sociala- och psykologiska arbetet gått hand i hand. Socialarbetare har sedan dess alltså stöttat människor på individnivå, men även genomfört interventioner på samhällsnivå (Levin & Lindén 2006).

Ovan visas att personer i individernas omgivning kan förvärra deras tillstånd. I majoriteten av poddarna framkommer däremot också att personer i omgivningen kan lindra den generaliserade ångesten genom att ge emotionellt stöd. Enligt Giddens (1997) skapas den ontologiska tryggheten genom emotionell tilltro till en annan människa. Han liknar detta med en emotionell vaccinering mot ängslan som ges av ett barns omsorgspersoner genom att de upprättar rutiner, vanor och en struktur. Men det är också möjligt att få en känsla av trygghet genom en genuin relation i vuxen ålder eftersom en äkta relation bygger på en grundläggande tillit. Giddens (1996, 1997) menar att en grundläggande tillit är motsatsen till existentiell ångest och att även funderingar över små risker kan vara outhärdliga om denna inte finns. Enligt denna teori bör botemedlet för GAD vara en grundläggande tillit och en ontologisk trygghet. Därmed bör lösningen ligga i genuina relationer och emotionell tilltro till andra människor (Giddens, 1997). Detta pekar också på att GAD inte enbart kan behandlas genom interventioner riktade mot individen eftersom omgivningen har en så stor betydelse. Det belyser även vikten av förebyggande socialt arbete, exempelvis genom

föräldrautbildningar på familjecentralen där betydelsen av struktur genom rutiner och vanor framförs.

Tidigare forskning visar att individer med GAD upplever att de inte får tillräckligt med socialt stöd då omgivningen inte förstår deras problem (Hurtado et al., 2020). Detta visar att det är avgörande att den allmänna kunskapen och förståelse för GAD ökar i samhället, vilket den här studien avser att bidra med. Enligt Woodgate et al. (2020) kan det även vara helande för personer med GAD att dela erfarenhet med andra i samma situation, de visar även att detta är en av anledningarna till att stödgrupper för personer med GAD är vanligt förekommande. I flera av poddarna framkommer att det hjälper att dela erfarenheter med andra som också lider av ångest, då det får en att känna sig mindre ensam. Goffman (2020) kallar dessa för sympatiska andra, vilka han menar kan vara den största källan till stöd.

Enligt definitionen i DSM (5: uppl.; DSM–5; American Psychiatric Association, 2013) tenderar GAD att vara kronisk medan Hinshaw (2007) skriver att det är en myt att psykisk ohälsa är livslång. Hinshaw pekar istället på att det får negativa effekter för både individ och samhälle att upprätthålla denna myt. I resultatet framträder temat endast lindra, inte bota, då det i poddarna framkommer att individerna inte lyckats bli fria från sin generella ångest trots stora ansträngningar och flertalet insatser. Ett undantag förekommer dock då en person inte tror att hon uppfyller diagnoskriterierna längre. Detta tyder på att det trots allt är möjligt att bli fri från GAD vilket även tidigare forskning visar (Fuchs et al., 2016;

Hurtado et al., 2020). Ett av inkluderingskriterierna för denna studie var att personen ska ha GAD, därmed exkluderades samtliga som inte har det. Hade studiens urval sett annorlunda ut är det troligt att även resultatet varit annorlunda då andra perspektiv och upplevelser hade framkommit. Exempelvis är det möjligt att personer som blivit helt fria från GAD hade kunnat representeras. Resultatet visar dock att GAD är ett komplicerat ångestsyndrom då flera levt med ångesten i många år (varav en i drygt 50 år) och genomgått flertalet olika behandlingar utan att ha blivit ”botade”.

I dagsläget är forskningen av GAD begränsad. Den här studien kan antas fylla en viktig funktion för vidare forskning kring GAD och psykisk ohälsa generellt inom samhällsvetenskapen. Detta då resultatet visar att ångest inte enbart utgör ett problem inom individen utan även mellan människor och i samhällen som helhet. Detta innebär att ångest och annan psykisk ohälsa inte enbart hör hemma inom den medicinska och psykologiska arenan, utan även den samhällsvetenskapliga, vilken är sammankopplad med

socialt arbete som vetenskapligt ämne. Bryman (2018) menar att samhällsvetenskaplig forskning syftar till att både påverka samhället och att sprida kunskap. Den här studien kan antas bidra med en ökad kunskap och förståelse inom det sociala arbetets praktik. I denna redogörelse har målgruppen getts en röst och deras egna upplevelser undersökts.

Socionomer möter människor med ångest och annan psykisk ohälsa i sitt vardagliga arbete.

Som professionell är det viktigt att ha en kunskap om GAD och vad som hjälper samt en förståelse för hur målgruppen upplever sin livssituation för att kunna ge ett bra stöd, vilket studien kan antas bidra till. Den här studien har undersökt GAD i en svensk kontext och är skriven på svenska, till skillnad från i stort sett all tidigare forskning. Detta kan göra att den här studien är mer lättillgänglig för socionomer som är verksamma i Sverige vilken kan gynna målgruppen.