Allergi mot ovisshet

”Allergi mot ovisshet”

En kvalitativ dokumentstudie av målgruppens egna upplevelser av generaliserat ångestsyndrom (GAD)

HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete

FÖRFATTARE: Sofie Jörgensen (joso1897@student.ju.se) & Andreas Rootzén (roan18nf@studient.ju.se) JÖNKÖPING 2022 januari

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till de som valt att dela med sig av sina upplevelser av GAD i poddar vilka har gjort denna studie möjlig. Tack för att ni sprider kunskap om hur det är att leva med generaliserad ångest och för att ni bidrar till att normalisera psykisk ohälsa. Vi vill också tacka vår handledare Nina Veetnisha Gunnarsson som visat ett stort engagemang och bidragit med många nya infallsvinklar. Slutligen vill vi tacka våra familjer som stöttat oss genom hela processen.

Abstract

Title: "Allergy to uncertainty": A qualitative documentary study of the target group's own experiences of Generalized Anxiety Disorder (GAD)

Authors: Sofie Jörgensen & Andreas Rootzén Tutor: Nina Veetnisha Gunnarsson

Examiner: Klas Borell

This study aims to gain an increased understanding of generalized anxiety disorder based on how the target group describe their experiences. The data was gathered through podcasts where people with GAD talked about their life situation, what strategies they use to manage general anxiety and what they think relieves general anxiety. The gathered data was then analyzed through a thematic analysis where four main themes were developed; a constant worry, managing stigma, controlling or avoiding and only relive, not cure. These themes were analyzed based on Goffman's theory of stigma and Gidden's theory of the risk society. The results show that people with GAD live with a constant anxiety that affects their entire life situation, such as their work, leisure, and social relationships. Their anxiety can be likened to an allergy to uncertainty as it´s triggered by something they cannot control. They feel stigmatized by others and feel that they often need to hide their stigma by living behind a facade. To deal with generalized anxiety, three different strategies are used, which are trying to control everything, avoiding anxiety by not exposing oneself to things that cause concern or by keeping oneself busy. However, these strategies can aggravate the condition but there are many things that can relieve general anxiety. The most prominent factors are medicine, therapy, emotional support and self-help such as exercise and meditation. But the results show that the symptoms persist despite great efforts and several treatments, which indicates that more research and more effective interventions are required. The study concludes that GAD is not only a problem that exists within the individual but also in interpersonal relationships and in the society. It also concludes that there must be a change in the structures of society regarding mental illness, and that interventions should not only be directed towards the individual but also towards the relatives. This because the results show that relatives are also affected and that their influence can both aggravate and improve the individual's condition.

Keywords: Generalized Anxiety Disorder (GAD), the targets group’s experiences, stigma, risk society, podcast, thematical analysis

Sammanfattning

Titel: ”Allergi mot ovisshet”: En kvalitativ dokumentstudie av målgruppens egna upplevelser av generaliserat ångestsyndrom (GAD)

Författare: Sofie Jörgensen & Andreas Rootzén Handledare: Nina Veetnisha Gunnarsson Examinator: Klas Borell

Den här studien syftar till att få en ökad förståelse för generaliserat ångestsyndrom utifrån hur målgruppen själva beskriver sina upplevelser. Empirin samlades in genom poddar där personer med GAD berättade om sin livssituation, vilka strategier de använder för att hantera generell ångest och vad de anser lindrar generell ångest. Materialet analyserades genom en tematisk analys där fyra huvudteman togs fram; en konstant oro, hantera stigma, kontrollera eller undvika och endast lindra inte bota. Dessa teman analyserades utifrån Goffmans stigmateori och Giddens risksamhällesteori. Resultatet visar att personer med GAD lever med en konstant oro som påverkar hela deras livssituation, så som deras arbete, fritid och sociala relationer. Deras oro kan liknas med en allergi mot ovisshet då den triggas av sådant de inte kan kontrollera. De upplever sig stigmatiserade av andra och känner att de ofta behöver dölja sitt stigma genom att leva bakom en fasad. För att hantera generaliserad ångest används tre olika strategier vilka är att försöka kontrollera allt eller att undvika ångesten genom att inte utsätta sig för sådant som väcker oro eller att ständigt aktivera sig.

Dessa strategier kan dock förvärra tillståndet, men det finns mycket som kan lindra generell ångest. De mest framträdande faktorerna är medicin, terapi, emotionellt stöd och självhjälp, som exempelvis meditation och träning. Resultatet visar dock att symtomen kvarstår trots stora ansträngningar och flertalet behandlingar vilket tyder på att mer forskning och effektivare interventioner krävs. Studien konkluderar att GAD inte enbart är ett problem som existerar inom individen utan även i mellanmänskliga relationer och i samhället som helhet. Därmed dras också slutsatsen att det måste ske en förändring i samhällsstrukturerna avseende psykisk ohälsa och att interventioner inte enbart bör riktas mot individen utan även anhöriga. Detta då resultatet visar att anhöriga också påverkas och att deras inflytande både kan förvärra och förbättra individens tillstånd.

Nyckelord: generaliserat ångestsyndrom (GAD), målgruppens upplevelser, stigma, risksamhälle, podcast, tematisk analys

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

1.1. Syfte och frågeställningar ... 6

2. Bakgrund ... 7

2.1. Generaliserat ångestsyndrom ... 7

2.2. Tidigare forskning ... 7

2.2.1. Erfarenheter av ångest ... 7

2.2.2. Behandling av generaliserad ångest ... 8

2.2.3. Sammanfattning ... 10

2.3. Ett samhällsvetenskapligt perspektiv av psykisk ohälsa ... 10

3. Teori ... 12

3.1. Giddens risksamhälle ... 12

3.2. Goffmans stigma ... 13

4. Metod ... 15

4.1. Forskningsdesign och datainsamlingsmetod ... 15

4.2. Urval ... 15

4.2.1. Poddar ... 16

4.2.2. Begränsningar ... 17

4.3. Analysmetod ... 18

4.4. Etiska överväganden ... 19

4.5. Studiens tillförlitlighet ... 20

4.5.1. Dokumentens kvalité ... 20

5. Resultat och Analys ... 22

5.1. En konstant oro ... 22

5.2. Hantera stigma ... 26

5.3. Kontrollera eller undvika... 29

5.4. Endast lindra, inte bota ... 32

5.4.1. Behandling ger en liten och tillfällig effekt ... 32

5.4.2. Emotionellt stöd ... 37

5.4.3. Whatever works for you ... 39

5.5. Sammanfattning... 40

6. Diskussion ... 41

6.1. Resultatdiskussion ... 41

6.2. Metoddiskussion ... 44

6.3. Slutsats ... 46

6.4. Framtida forskning ... 46

7. Referenser ... 48

7.1. Poddar ... 50

Bilaga 1: Begreppsdefinitioner ... 53

1. Inledning

Alla människor kan känna oro, men för de flesta går det över när problemet är löst. För de med generaliserat ångestsyndrom (GAD) är känslan av oro inte övergående utan istället skiftar oron fokus till ett nytt område (Dahlin, 2020). Enligt definitionen i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) (5: uppl.; DSM–5; American Psychiatric Association, 2013) tenderar GAD att vara kronisk och den kännetecknas av överdriven och okontrollerbar oro och ångest över vardagliga saker och händelser. Det kan handla om oro för hälsa, ekonomi, familj eller arbete. Enligt Nilsson (2019) har 3–6% av befolkningen i Sverige GAD, intensiteten kan dock variera och behandling kan minska symtomen.

I Dahlin (2020) framkommer att personer med GAD skattar sin livskvalitet och tillfredsställelse med livet lägre än andra, att de upplever begränsningar i yrkeslivet samt att de i lägre grad deltar i sociala aktiviteter. Enligt Dahlin (2020) visar studier också att personer med GAD kan ses som påträngande eller undvikande samt lättare att manipulera än andra. Det framkommer även att de har mer problematiska familjerelationer, högre risk för att sakna nära relationer och en högre risk för skilsmässa än individer med andra ångestsyndrom. GAD orsakar också kostnader för samhället då målgruppen söker primär- och akutvård betydligt oftare än andra, vanligen för diffusa symtom (Dahlin, 2020). Denna oro kan alltså ge konsekvenser för både individen, personer i hens närhet och samhället i stort.

GAD är ett av de mest förekommande psykiska besvären inom primär- och öppenvård (Dahlin, 2020). Socionomer arbetar bland annat som kuratorer på vårdcentraler och andra ställen där de med all säkerhet kommer i kontakt med och ger stöd åt personer med generaliserad ångest. Som socionom är det därför viktigt att ha kunskap om GAD och vad som hjälper, samt en förståelse för hur målgruppen upplever sin livssituation, för att kunna ge ett bra stöd. I dagsläget är kunskapen begränsad då det finns få studier där målgruppens upplevelser är i fokus. Det tycks också finnas ytterst få studier av GAD i en svensk kontext och inom samhällsvetenskapen generellt. Såvitt kunnat överblickas finns heller inga studier där undersökningsmaterialet består av poddar. Den här studiens avser att fylla denna kunskapslucka genom att ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv undersöka svenska poddar där personer med GAD delar sina erfarenheter.

1.1. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att få ökad förståelse för generaliserat ångestsyndrom (GAD) utifrån hur målgruppen själva beskriver sina upplevelser. För att uppnå syftet ställs följande frågeställningar:

• Hur beskriver personer med GAD sin livssituation?

• Vilka strategier använder personer med GAD för att hantera sin generella ångest?

• Vad lindrar generell ångest enligt personer med GAD?

2. Bakgrund

I det här avsnittet presenteras en definition av GAD, tidigare forskning om GAD och annan ångest samt ett samhällsvetenskapligt perspektiv på psykisk ohälsa.

2.1. Generaliserat ångestsyndrom

Enligt definitionen i DSM (5: uppl.; DSM–5; American Psychiatric Association, 2013) tenderar GAD att vara kronisk och kännetecknas av överdriven och okontrollerbar oro och ångest över vardagliga saker och händelser. Det kan handla om oro för hälsoproblem, ekonomi, familj eller arbete. GAD orsakar dessutom fysiska symtom som exempelvis muskelspänningar, rastlöshet, sömnstörningar, koncentrationssvårigheter och irritation.

Personer i mer utvecklade länder och personer med europeiskt ursprung är mer drabbade än andra människor. Nilsson (2019) skriver att 3-6% av befolkningen har GAD i Sverige men att intensiteten kan variera och att behandling kan minska symtomen. Av de diagnostiserade har upp till 90% ytterligare psykologiska besvär som exempelvis depression, social fobi eller missbruksproblematik. Det är även vanligt att personer med GAD drabbas av somatiska sjukdomar som magsår och känslig tarm (IBS) (Nilsson, 2019).

2.2. Tidigare forskning

Det här delavsnittet behandlar tidigare forskning om människors erfarenheter av ångest samt behandling av generaliserad ångest. Det finns dock få studier där målgruppens perspektiv är i fokus (Hurtado et al., 2020) och få kvalitativa studier som undersöker hur det är att leva med GAD (O’Brien et al., 2019). I stort sett all forskning på området har dessutom ett psykologiskt eller medicinskt perspektiv och är kopplad till en viss behandlingsmetod där fokus ligger på att undersöka just metodens effekt. Enligt Chen et al. (2019) har även få studier gjorts där effekten av olika behandlingar jämförts.

Forskningen är med andra ord begränsad.

2.2.1. Erfarenheter av ångest

O’Brien et al. (2019) har gjort en intervjustudie med ett känslofokuserat perspektiv på GAD där 14 personers känslor och upplevelser undersöktes. Resultatet visade att samtliga deltagare hade en problematisk självbild. De flesta kände sig värdelösa och var rädda för att misslyckas. Majoriteten kände även att de inte duger som de är och att de inte är värda att älskas av andra. Alla uppgav att de känner sig ensamma och att de var rädda för att bli dömda och avvisade. För det flesta innebar detta att de undvek att berätta om sin oro för

andra av rädsla för att avslöja sig eller bli en börda. Många prioriterade andra före sig själv och beskrev att de kunde trycka bort sina egna känslor för att vara andra till lags. Dessa beskrivningar kan även utläsas i en kanadensisk intervjustudie av Woodgate et al. (2020) där 58 ungdomar med ångestsyndrom ingick. Resultatet visade att ångest påverkar deltagarnas självbild negativt. Många uppgav att de tvivlar på sig själva, att de ofta försummar sina egna behov genom att prioritera andra före sig själva samt döljer sina känslor i rädsla för att vara en börda eller att bli stigmatiserad. Även Hurtado et al. (2020) presenterar erfarenheter av ångest. Studien är gjord i Spanien och grundas på semistrukturerade intervjuer med 24 personer med GAD. Dessa delades in i fyra fokusgrupper och fick svara på frågor om sitt dagliga liv, sina relationer, erfarenheter av vård och behandling samt copingstrategier. Resultatet visade att många av deltagarna upplevde att omgivningen inte förstår deras problem och att de inte får tillräckligt med socialt stöd.

2.2.2. Behandling av generaliserad ångest

Som tidigare nämnt fokuserar majoriteten av studierna som finns på olika behandlingsmetoder. Nedan redogörs en sammanställning och jämförelse av olika studiers resultat (se begreppsdefinitioner i bilaga 1).

2.2.2.1. Läkemedel eller psykoterapi

Många experter har rekommenderat en kombinerad behandling av både medicinering och psykologisk behandling mot GAD, men det finns inte tillräckliga belägg för att det ger en ökad effekt (Chen et al., 2019). En meta-analys av Chen et al. (2019) jämförde RCT-studier av läkemedelsbehandlingar, psykologiska behandlingar och självhjälpsinterventioner mot GAD. Studien inkluderar 91 artiklar där totalt 14 812 deltagare ingick och en mängd olika behandlingsmetoder berördes. Där framkom att ingen av de psykologiska behandlingarna gav större effekter än psykologisk placebo men att de flesta läkemedelsbehandlingarna gav större effekter än både placebo och psykologisk behandling var för sig. En meta-analys av psykologisk behandling gjord av Cuijpers et al. (2014) som bestod av 41 studier (varav tre svenska) med totalt 2 132 deltagare, visar däremot att psykologisk behandling kan vara minst lika effektiv som medicinering. Studien av Hurtado et al. (2020) visar också att psykologisk behandling kan ge en god effekt. I intervjuerna framkom att samtliga deltagare erbjudits medicin som första åtgärd och att endast vissa upplevde sig hjälpta av den medan de som erbjudits psykoterapi och genomfört sina hemläxor upplevde sig mer hjälpta.

Studien visade även att flera blivit fria från generaliserad ångest efter avslutad behandling.

Därmed föreslår studiens författare att psykologiska insatser ska erbjudas som första insats istället för läkemedelsbehandling då de menar på att det ger bättre resultat snabbare. Chen et al. (2019) menar att psykologiska behandlingar är tidskrävande men att dess effekter kvarstår efter avslutad behandling. De ger inte heller några biverkningar till skillnad från läkemedelsbehandling som inte har någon bevisad effekt efter att medicineringen upphör.

Även en mängd andra studier visar goda effekter av psykologisk behandling. En kvalitativ studie av sju personers erfarenhet av acceptansbaserad beteendeterapi (ABBT) visar på att samtliga upplevde en klinisk signifikant minskning av sina ångestsymtom och att sex av sju inte längre uppfyllde kriterierna för GAD efter avslutad behandling (Fuchs et al., 2016). I en kvalitativ RCT-studie av Kertes et al. (2011) där 10 deltagare ingick gavs hälften endast kognitiv beteendeterapi (KBT) och andra hälften även motiverande samtal (MI) innan de påbörjade sin KBT. Samtliga undersökningspersoner som getts båda behandlingsformerna upplevde positiva förändringar i form av exempelvis nya perspektiv, större insikt och medvetenhet samt förbättrad förmåga att hantera ångest och oro. Alla uppgav dessutom att de fått förbättrade relationer med exempelvis familj, vänner och kollegor. Studien baserades på semistrukturerade narrativa intervjuer där de fick beskriva sina erfarenheter av terapin. Enligt Cuijpers et al. (2014) finns dock en risk att effekter av psykoterapier kan överskattas med anledning av publiceringsbias.

2.2.2.2. Självhjälp

Enligt Chen et al. (2019) har självhjälpsinterventioner lägre effekt än både läkemedelsbehandling och psykologisk behandling. De ger däremot, till skillnad från läkemedel, inga biverkningar och har visats vara mer behagliga än psykoterapi. MacLean et al. (2017) har gjort en kvantitativ studie av 95 YouTube-videor som är relaterade till GAD där de undersökte innehållet med ett fokus på personliga upplevelser. Drygt hälften av videorna innehöll erfarenheter från målgruppen och flertalet syftade till att bidra med information om GAD och olika behandlingsalternativ. En av de vanligaste behandlingarna som nämndes var självhjälps- och stödgrupper. Woodgate et al. (2020) menar att det kan vara helande för personer med ångestsyndrom att dela erfarenhet med andra i samma situation. I videorna gavs även tips på hur man själv kan hantera sin ångest, exempelvis genom andningstekniker (MacLean et al., 2017). Enligt Hurtado et al. (2020) uppger de som blivit fria från GAD att en stor bidragande faktor till detta har varit att börja träna och hålla sig aktiv i vardagen.

2.2.3. Sammanfattning

Det som är karaktäristiskt för forskningen av GAD som helhet är som tidigare nämnt att olika behandlingsmetoder är i fokus. Detta gäller även för studier där klienters perspektiv studeras då deras röster främst används för att slå fast om en behandlingsmetod är effektiv eller inte. När den här studiens författare gjorde bredare sökningar kring erfarenheter av ångest och psykisk ohälsa presenterades liknande forskning. Studiernas resultat är till viss del motsägelsefulla vilket tyder på att det krävs mer forskning. Det går även att fundera kring intressen bakom studier som syftar till att slå fast effekten av en viss behandlingsmetod. Författarna av den här studien har identifierat en kunskapslucka gällande hur målgruppen beskriver sina upplevelser av GAD och vad som hjälpt dem, utan att vara påverkade av en intervjuperson som ställer frågor kring en viss behandlingsmetod.

2.3. Ett samhällsvetenskapligt perspektiv av psykisk ohälsa

Människan har gått från att leva i mindre grupper till att idag vara en del av stora samhällen bestående av miljontals individer. Från gemenskapen och de relativt jämlika relationerna mellan individerna i den ”familjelika” gruppen har det större samhället ändrat kravet på människan där individerna istället konkurrerar med varandra (Giddens & Sutton, 2021).

Maturo (2010) menar att de utvecklade ländernas snabba förändring och ökande ekonomiska tillväxt ger stress och ångest hos individerna. Även diagnoskriterierna nämner att de utvecklade länderna har högre andel personer med GAD (5: uppl.; DSM–5;

American Psychiatric Association, 2013).

Psykisk ohälsa är enligt Vilhelmsson (2014) ett paraplybegrepp som används på ett stort spektrum från psykiska besvär till milda symtom. Maturo (2010) och Vilhelmsson (2014) pekar på ett samband mellan psykisk ohälsa och den snabba utvecklingen i samhället. De menar att samhället medikaliserats, vilket innebär att individer diagnostiseras och därmed utpekas som sjuka när det egentligen är i samhället problemet ligger. Vilhelmsson (2014) skriver att dagens definition av hälsa som god, optimal eller frånvaro av ohälsa inte är adekvat. Istället bör fokus ligga på en acceptabel hälsa för at nå basala mål och definitionen av psykisk ohälsa blir då att en person inte kan ta hand om sig själv. Giddens och Sutton (2021) menar också att hälsa inte kan definieras som en frånvaro av sjukdom. Enligt dem är det snarare ovanligt med total frånvaro av sjukdom, därför förslår de snarare att hälsa ska definieras som en balans i livet. Johannisson (2006) skriver att sjukdomar och diagnoser

först uppkommer när de får ett namn. Dessa benämningar ger en orsaksförklaring för både individen och samhället. Johannisson påpekar dock att diagnoserna är en avspegling av samhället och att de därmed förändras över tid. Det är därför av vikt med samhällsvetenskaplig forskning eftersom den bygger på att förstå och förklara den sociala verkligheten. Dessutom syftar den till att öka medvetenhet och påverka både samhället och samhällsvetenskapen som profession (Bryman 2018).

Enligt Levin och Lindén (2006) har socialt arbete präglats av social casework sedan 1920- talet, vilket innebär att det sociala- och psykologiska arbetet gått hand i hand. Men till skillnad från psykologen utgick socialarbetaren mer från klientens egna beskrivningar för att förstå hens problem. Detta blev även ett steg för socialarbetare att uppnå professionell status. Socialarbetarens roll är sedan dess att stötta människor på individnivå samt genomföra interventioner och göra ett förebyggande arbete på samhällsnivå. Pescosolido (2013) och Goffman (2020) berör stigma kring ohälsa (se definition i 3.2). De menar att stigmat uppkommer i de sociala kontakterna då individer jämför sig med andra. Stigmat uppkommer även i upplevelsen av andras bemötande (Goffman, 2020; Giddens & Sutton, 2021). Eftersom stigmat uppkommer ur de sociala relationerna måste lösningen komma genom ändringar i strukturerna, inte inom individen (Pescosolido, 2013). Enligt Giddens och Sutton (2021) syftar sociologin delvis till att motverka hälsoojämlikhet. Detta då det inte enbart är de drabbade som lider utan även andra i deras närhet, vilket i sin tur påverkar hela samhället. Hinshaw (2007) påpekar också att de drabbades nätverk påverkas och han menar att chansen för positiva behandlingsresultat ökar genom att inkludera anhöriga i behandlingen. Dessutom bidrar detta till att skulden hos de drabbade minskar. I nästkommande teoriavsnitt ges en mer utförlig genomgång av Giddens och Goffmans samhällsvetenskapliga teorier relaterade till psykisk ohälsa.

3. Teori

I det här avsnittet presenteras en redogörelse för begrepp som myntats av sociologerna Anthony Giddens och Erving Goffman. Här läggs fokus på Giddens risksamhällsteori och Goffmans stigmateori. Eftersom de båda ger samhällsvetenskapliga förklaringsmodeller kring ångest och dess konsekvenser, anses dessa vara lämpliga utgångspunkter för att förstå och förklara studiens empiri.

3.1. Giddens risksamhälle

Sociologen Anthony Giddens (1996, 1997) menar att vi lever i ett risksamhälle vilket innebär att vi är omringade av potentiella hot och faror. Människor har alltid varit utsatta för risker som exempelvis naturkatastrofer. Men i dagens samhälle är vi utsatta för andra typer av risker som är orsakade av människor, exempelvis klimatförändringar, kärnvapenkrig och ekonomiska kriser. Idag finns dessutom en utspridd riskmedvetenhet bland befolkningen.

För att kunna stå ut med alla risker som utgör stor fara har de flesta människor blivit avtrubbade, en del är dock ängsliga och bekymrade hela tiden, varje dag. Giddens (1996) menar att dessa personer troligen anses vara störda eller hysteriska, men att det är helt rationellt att ha en konstant oro eftersom vi alltid befinner oss i en ovisshet. Enligt Giddens (1997) befinner sig alla människor i ett dilemma där ovissheten bidrar till tvivel, vissa kan dock bli så förlamade av sitt universella tvivel att de får paranoia eller drar sig undan socialt umgänge.

Enligt Giddens (1997) har de flesta människor en skyddshinna mot omständigheter som skulle kunna väcka oro och ångest, han kallar denna för den ontologiska tryggheten. Den ontologiska tryggheten utgör en känsla av att det finns en kontinuitet och ordning i händelser vilket i sig bidrar till en tilltro till omvärlden. Denna trygghet skapas genom en emotionell tilltro till andra människor, vilket sker redan i den tidiga barndomen. Giddens liknar detta med en emotionell vaccinering som ges av barnets omsorgspersoner genom att de upprättar rutiner, vanor och en struktur, eftersom detta i sig utgör en förutsägbarhet (Giddens, 1997). Att skapa en yttre ordning genom rutiner genererar alltså i en inre känslomässig trygghet. Personer som inte har denna skyddshinna drabbas av en ihållande existentiell ångest (Giddens, 1996). Det är även möjligt att få en känsla av trygghet genom en genuin relation i vuxen ålder eftersom en äkta relation bygger på en grundläggande tillit.

Eftersom dessa relationer kan avslutas finns dock en risk för känslor av otrygghet (1997).

Giddens (1997) uppger att ångest inte behöver vara kopplad till ett specifikt objekt då den är diffus och fritt flytande. Han menar dock att den kan haka fast i objekt eller situationer som inte har direkt koppling till det som ursprungligen framkallade ångesten. Individer kan utveckla beteendemönster som tillfälligt ersätter ångesten, men den kommer sedan tillbaka kraftfullare när beteendet inte kan utföras. Att stänga av olika former av ångest kallar Giddens (1997) att konfiskera verkligheten. En person som försöker kontrollera ångesten är skyddad under normala omständigheter. Men eftersom den ontologiska tryggheten hotas när personliga kriser inträffar, kommer ångesten då tillbaka med ännu hårdare kraft.

3.2. Goffmans stigma

Inom varje samhälle finns föreställningar om vad som är normalt. När en person avviker från en grupps förväntningar på hur en viss individ bör vara, blir hen stigmatiserad, alltså stämplad som en utstött människa. Goffman (2020) definierar stigma som en benämning på en egenskap som är djupt nedvärderad. Stigmat skiljer individen från de som anses vara normala och orsakar en konstant känsla av underlägsenhet. Det orsakar också en känsla av att vara ifrågasatt och att inte veta var en har andra. Stigma kan också orsaka skam och självhat samt påverka individens självbild och självkänsla, vilket i sin tur kan försvåra individens sociala sammanhang.

Goffman (2020) skriver om två typer av stigma. När stigmat är synligt och känt av omgivningen är individen misskrediterad och ses därför inte som ”normal”. När stigmat inte syns utåt och därmed är okänt av omgivningen, benämns individen istället som misskreditabel. Att vara misskriditabel utgör ett dilemma för huruvida individen ska dölja sitt stigma eller inte samt en risk för att bli påkommen. När stigmat är osynligt uteblir även hänsynen från omgivningen, vilket orsakar irritation hos den stigmatiserade. Goffman (2020) menar därför att individen gynnas av att vara öppen med sitt stigma med de som står hen nära. Anhöriga till en person med stigma kan ge stöd om de är medvetna om stigmat, Goffman (2020) kallar dem för de upplysta. För att en stigmatiserad individ ska kunna umgås med anhöriga utan att känna skam eller utöva självkontroll krävs dock att de anhöriga blivit så kallade visa och accepterade av den stigmatiserade. Detta sker vanligtvis genom att de delar en väldigt personlig upplevelse. Personer som är stigmatiserade kan också få ett stort stöd av andra med samma stigma, Goffman (2020) kallar dessa för de sympatiska andra.

Om den stigmatiserade personen accepterar och respekterar sig själv är det möjligt att hen inte känner något behov av att dölja sitt stigma alls. När en person frivilligt avslöjar sitt stigma menar Goffman (2020) att hen nått den slutgiltiga fasen i sin moraliska karriär, vilket innebär att hen anpassat sig till sin situation. De som inte kan eller vill dölja sitt stigma, försöker dock ändå skyla det. Det innebär att de gör stigmat så lite påträngande som möjligt.

4. Metod

I detta avsnitt presenteras studiens metodologiska överväganden avseende forskningsdesign, datainsamlingsmetod, urval, analysmetod, etiska aspekter samt studiens tillförlitlighet.

4.1. Forskningsdesign och datainsamlingsmetod

För att ge svar på forskningsfrågorna gjordes en kvalitativ dokumentstudie. Kvalitativa studier är tolkningsinriktade och utgår från deltagarnas perspektiv. Fokus ligger på sociala samspel och att få en djupgående kontextuell förståelse för det fenomen som undersöks.

Detta kräver detaljerade beskrivningar vilket bidrar till att en fyllig empiri presenteras (Bryman, 2018). Undersökningsmaterialet består av dokument i form av poddar. Enligt Bryman (2018) utgör dokument sekundärdata då de redan finns tillgängliga. De har alltså inte skapats i ett samhällsvetenskapligt syfte, men är ändå av betydelse för

samhällsvetenskaplig forskning. Denna typ av empiri är dessutom av icke-reaktiv karaktär vilket innebär att de som studeras inte har påverkats av studien.

4.2. Urval

För att ta fram undersökningsmaterialet användes framför allt ett målstyrt urval vilket innebär att poddar som är relevanta för studiens forskningsfrågor valdes ut (Bryman, 2018). I ett fall upptäcktes ett poddavsnitt av relevans via ett annat då de hade samma upphovsmän. Detta kan liknas vid ett snöbollsurval vilket är en form av målstyrt urval som innebär att urvalet genererar ytterligare undersökningsmaterial (Bryman, 2018). Ett poddavsnitt som ingår i urvalet var känt av en av författarna sedan tidigare, detta kan liknas vid ett bekvämlighetsurval vilket innebär att undersökningsmaterial som råkar dyka upp av en tillfällighet används (Bryman, 2018). Eftersom studien avser att belysa målgruppens perspektiv var inkluderingskriterierna att podden ska innefatta minst en person som uttryckligen säger att hen har GAD och att avsnittet berör hens erfarenheter av det.

Därmed exkluderades poddar om GAD där ingen av deltagarna uppgav att de själva har diagnosen och poddar där personer berättade om sina erfarenheter av ångest men det inte klarlades att de har diagnosen GAD. Eftersom ett begränsat antal poddar kunde hittas inkluderades samtliga som uppfyllde studiens kriterier.

Sökningar efter poddavsnitt gjordes i Podcaster-appen och på Google. Från Podcaster- appen hämtades totalt fyra poddar. Sökordet ”GENERALISERAD ÅNGEST”

genererade ett avsnitt, sökordet GAD gav två avsnitt och ÅNGESTSYNDROM genererade i ytterligare ett. Från Google hämtades totalt sju avsnitt. Sökorden

”PODCASTER GENERALISERAD ÅNGEST” genererade i fem träffar och sökorden

”PODCAST GAD” gav ytterligare två avsnitt. Utöver detta tillkom, som tidigare nämnts, ett avsnitt via ett annat och dessutom ett som ena författaren kände till sedan tidigare.

Sammanlagt valdes 13 poddavsnitt ut där totalt 11 personer med GAD ingår. Anledningen till att det skiljer sig mellan antalet personer och poddavsnitt är att två personer i urvalet ingår i samma podcast och att några personer återfinns i flera poddavsnitt.

4.2.1. Poddar

Poddavsnitten kan delas in i fyra olika upplägg vilka är monolog, intervju, behandlande samtal och podd-duo. En redogörelse för dessa presenteras nedan.

Tabell 1: Poddar

Monolog Behandlande samtal

Jag är sjuk i huvudet, 2017, Jessica E Radiopsykologen i P1, Paulina

Podd-duo Intervju

Jag är sjuk i huvudet, 2016, Jessica E Ångestpodden, Lizette PK-podden?, Caroline Beroendepodden, Hanna Vi lyfter, Hanna och Marielle Sinnessjukt, Therese Lär dig leva-podden, Mats

Psykbryt-podden, Mattias Sjukt normalt, Jessica H

Monolog

Det första upplägget är ensamt i sitt slag och består av en monolog där Jessica E berättar om sitt liv med GAD och sin syn på psykisk ohälsa. Monologen har en argumenterande stil och den är strukturerad och systematisk då den baseras på en av hennes föreläsningar.

I studien används två avsnitt av Jessica E varav det ena består av en dialog, därmed återfinns hennes podcast två gånger i tabellen ovan.

Behandlande samtal

Det andra formatet är också ensamt i sitt slag och består av ett radioprogram där Paulina ringer in till en psykolog för att prata om sin GAD. Radiopsykologen har en lugn,

utforskande och respektfull stil där han återkommande ber om lov och där kvinnan själv får beskriva och utforska sitt känsloliv och sina svårigheter, med stöd av psykologen.

Podd-duo

Den tredje typen är överlägset mest representerad i materialet med sex poddar (varav totalt åtta poddavsnitt). Det här formatet består av dialoger mellan poddarnas upphovsmän där minst en av dem har GAD. Här är det alltså personer som är vana poddare och i de utvalda avsnitten pratar de om sina erfarenheter av GAD. I poddarna framkommer tydligt att de har en relation till varandra. Detta gör att de ibland fyller i varandras berättelser eftersom de vet om saker sedan tidigare och de håller också oftast med varandra. Mats poddar ihop med sin fru, Amanda med sin syster, Mattias med sin kollega och resterande med en vän.

Hanna och Marielle har podden ”Vi lyfter” ihop och båda två har generaliserat ångestsyndrom, från den används två avsnitt. Hanna är också med i ett avsnitt av Beroendepodden där hon intervjuas (se nedan), hennes beskrivningar plockas alltså från totalt tre avsnitt. Detta format med en podd-duo liknar vanliga samtal. Det verkar finnas en viss struktur utifrån det förbestämda ämnet eller några punkter som ska beröras, men det verkar inte finnas något manus.

Intervju

Det sista formatet består av tre poddar där personerna med GAD är gäster på grund av att de har generaliserad ångest. Här kan olika intervjustilar identifieras. I podden med Lizette intervjuas hon av två personer, avsnittet består av öppna frågor, uppmuntrande ord och hjärtliga skratt. Lizette får mycket utrymme och lyssnaren får en uppfattning av att de har trevligt tillsammans. Podden med Hanna är mer strukturerad med tydliga intervjufrågor, här tar intervjuaren lite mer plats och några konfronterande frågor ställs. I den sista intervjun med Therese tar intervjuaren ett stort utrymme. Han har också en styrande stil där han ställer obekväma och konfronterande frågor. Det framgår tydligt att Thereses svar påverkas av detta då hon uttrycker att hon känner sig pressad, sluter sig allt mer och slutligen ändrar sina svar så att han ska bli nöjd.

4.2.2. Begränsningar

Poddarna har olika upplägg och individerna har helt olika ramar att förhålla sig till. Här finns exempelvis inte någon gemensam intervjuguide utan de ger svar på olika frågor och förs i olika riktningar vilket komplicerar en jämförelse. Individerna påverkas också av olika kontexter, exempelvis är Amanda, som poddar tillsammans med sin syster, troligen mer

bekväm än Therese som ställs mot väggen av en intervjuare hon inte har någon relation till. Kontexten kan antas ha stor inverkan på vad de väljer att dela med sig av och på vilket sätt. Det är också så att endast de som är bekväma med att dela med sig av sina erfarenheter offentligt som ingår i urvalet vilket innebär att endast den gruppen är representerad.

Urvalet består av 9 kvinnor och 2 män och åldersspannet ligger ungefär mellan 20–60 år.

Det finns alltså en variation avseende ålder, men kvinnor är kraftigt överrepresenterade vilket kan ha en betydelse för resultatet då det är möjligt att kvinnor och män har olika upplevelser. GAD är dock dubbelt så vanligt bland kvinnor (5: uppl.; DSM–5; American Psychiatric Association, 2013) och enligt Karolinska Institutet (2020) är kvinnor mer benägna att söka hjälp än män. Detta kan vara en möjlig förklaring till överrepresentationen av kvinnor i materialet.

4.3. Analysmetod

För att analysera empirin användes en tematisk analys vilken enligt Braun och Clarke (2006) består av sex steg: bekanta sig med empirin, koda, tematisera, granska teman, definiera och namnge teman och slutligen skriva ihop. Ett tema ringar in något centralt i empirin kopplat till studiens forskningsfrågor och representerar ett mönster som återfinns i materialet. Den tematiska analysen har varit empiriskt driven vilket innebär att studiens teman är starkt kopplade till empirin och inte färgade av några direkta teoretiska utgångspunkter (Braun &

Clarke 2006). Båda författarna har dock en del kunskap om psykisk ohälsa sedan tidigare, dels via socionomutbildningen, men även från yrkes- och privatlivet. Ena författaren har en närstående med GAD och den andre arbetar med ungdomar som har annan ångestproblematik. Via socionomutbildningen har författarna även fått kunskap om flera sociologiska teorier och avser här att inta ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Det är möjligt att författarnas förförståelse färgat studiens analys, men detta har undvikits i största möjliga mån genom en medvetenhet under hela processen. Författarna har även utgått från det som materialet visat, även när det inte stämt överens med deras föreställningar.

Initialt lyssnades samtliga poddar igenom i sin helhet, båda författarna förde utförliga anteckningar och centrala delar transkriberades. Sedan kodades empirin, vilket innebär att provisoriska etiketter sattes för att göra åtskillnad i materialet. Detta gjorde författarna enskilt till en början för att sedan tillsammans jämföra och diskutera. De mest framträdande koderna som var av relevans för studiens forskningsfrågor, fördes sedan samman till teman. Dessa teman har under processen granskats och förfinats genom en

materialet till en sammanhängande helhet där huvudteman och underteman presenterades, belysande citat valdes ut till varje tema och därefter fick de sina slutgiltiga benämningar.

4.4. Etiska överväganden

För att undersöka målgruppens egen erfarenhet av GAD hade intervjuer varit den närmaste vägen att gå. En dokumentstudie kan upplevas som ett steg bort från en ordinär intervju men det är ett alternativ som kan ge mycket information på kort tid och som dessutom inte har en direkt påverkan på personerna som undersöks. Därmed gjordes inga fysiska ingrepp på individerna i urvalet vilket ligger i linje med 1–2 §§ i lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). I 3 § står det att lagen ska tillämpas på känsliga personuppgifter. Enligt Integritetsskyddsmyndigheten (2021) är uppgifter kring en persons hälsa en sådan uppgift. GAD är relaterat till individers hälsa, men det valda materialet ligger öppet på internet och är offentligt för vem som helst att lyssna på.

Detta innebär att det främst var analysen av materialet som behövde beaktas vilket författarna av denna studie gjorde genom att noga överväga fokus och formuleringar. Lagstiftningen påpekar i 8–9 §§ (SFS 2003:460) att individens välfärd går före forskningsrön såvida inte riskerna för individen uppvägs av dess vetenskapliga värde. Författarna av den här studien fick uppfattningen av att materialet som valdes ut har ett informativt syfte och att det därmed är i linje med denna undersökning. Samtliga är dessutom medvetna om att deras berättelse publicerats för allmänheten att ta del av.

Bryman (2018) nämner fyra etiska principer som bör beaktas vid forskning. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet.

Informationskravet innebär att undersökningspersonerna ska informeras om studiens syfte, att det är helt frivilligt att delta och att de kan avbryta när som helst. Samtyckeskravet innebär att undersökningspersonerna har rätt att bestämma helt själva över sin medverkan.

Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som inhämtats av undersökningspersonerna endast får användas till studiens syfte. Konfidentialitetskravet innebär att undersökningspersonernas ska få fortsätta vara anonyma. Eftersom endast offentliga uppgifter användes var det inte nödvändigt att ge information eller inhämta något samtycke. Nyttjandekravet var inte heller möjligt att beakta då inga nya uppgifter inhämtades från personerna i urvalet. I studien presenteras en sammanställning av namn och poddar vilket är en form av personregister, detta tillför dock ingen ny information i sig utan ger endast en överskådlighet. I poddarna uppgav individerna i de flesta fall både sitt för- och efternamn. Undantaget var en

kvinna som ringde in till radiopsykologen, hennes identitet röjs inte i podden och det framgår inte heller om hon använde sitt riktiga förnamn. Med tanke på konfidentialitetskravet och att ett efternamn saknades valde författarna att referera till individernas förnamn istället för efternamn. I vissa fall där det var nödvändigt för att särskilja vem som sagt vad, användes en initial från efternamnet. Bryman (2018) menar att det går att fingera namn trots att de är möjliga att identifiera i källorna. Personerna i urvalet har dock valt att dela sina berättelser offentligt och bidrog med mycket till studien.

Författarna ville därför inte ta ifrån dem äran för deras berättelser och valde av den anledningen att inte ändra deras namn.

4.5. Studiens tillförlitlighet

Det är omtvistat huruvida det går att mäta tillförlitlighet i en kvalitativ studie (Bryman 2018). Det beror på att människors berättelser och erfarenheter inte kan värderas eller ställas emot varandra, de kan inte heller rakt av appliceras på någon annan i samma situation. För att mäta tillförlitlighet tar Bryman (2018) upp fyra komponenter:

trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Med trovärdighet menas hur väl författarna lyckas påvisa samband mellan observation och analys samt hur regler och riktlinjer kring forskning följts (Bryman 2018). Syftet med denna studie är att få ökad förståelse för GAD utifrån hur målgruppen själva beskriver sina upplevelser.

Tolkningar och analyser gjordes efter bästa förmåga med god forskningssed. Med god forskningssed menas att öppet, ärligt och med hänsyn forska samt visa respekt för andras forskning (Vetenskapsrådet, 2017). Vad gäller överförbarhet ska beskrivningarna vara tillräckligt fylliga för att det ska vara möjligt att ta ställning till om de kan användas inom andra områden (Bryman 2018). Förhoppningen är att resultatet kan vara till nytta även inom andra ångestområden, men det får i sådant fall utvärderas för sig. Pålitlighet som är det tredje området handlar om det finns en tydlig beskrivning av den vetenskapliga processen så att forskningen kan replikeras och bekräftas (Bryman 2018). Processen för framtagandet har ovan framställts utefter bästa förmåga för att kunna replikeras och bekräftas. Till sist möjlighet att styrka och konfirmera, vilken undersöker om forskningen skett i god tro och att den inte påverkats av personliga intressen eller bindningar (Bryman 2018).

Författarna hade inga ekonomiska intressen eller bindningar som styrde och valde området av egen fri vilja utan förslag eller påtryckningar.

4.5.1. Dokumentens kvalité

I en dokumentstudie bör även kvalitén på dokumenten som används utredas och analyseras. Detta kan göras utifrån följande fyra kvalitetskriterier:

1. Autenticitet: Är materialet äkta och av ett otvetydigt ursprung?

2. Trovärdighet: Är materialet utan felaktigheter och förvrängningar?

3. Representativitet: Är materialet typiskt när det gäller den kategori det tillhör?

Om inte så är fallet, känner man till i vilken grad det inte är typiskt?

4. Meningsfullhet: Är materialet tydligt och begripligt?

(Bryman 2018, s. 657)

Dokumenten består av enstaka poddavsnitt från mer eller mindre kända poddar.

Dokumentens ursprung var uppenbart då de hämtades där de publicerats och det fanns ingen anledning att misstro dess äkthet. Ingen av poddarna upplevdes vara påhittade eller förvrängda. De verkade inte heller vara producerade i ett syfte att sälja in en speciell behandling eller på annat sätt vara styrda av ett specifikt intresse, mer än att dela med sig av sina erfarenheter för att sprida kunskap och minska tabut. Poddarnas upplägg och format skiljer sig åt till viss del (se redogörelse ovan), dess budskap verkade dock vara detsamma. De tänkta lyssnarna upplevdes vara personer som också har ångest, men även närstående till personer med ångest och andra som önskar få en ökad förståelse. I det stora hela var materialet tydligt och begripligt. I vissa fall var det dock svårt att höra vad som sas, exempelvis när flera pratade samtidigt eller när någon var på väg att säga något men sedan började prata om någonting annat. Det är även möjligt att underliggande budskap och antydningar missades av författarna.

5. Resultat och Analys

I avsnittet redovisas och analyseras empirin som samlats in från poddarna. Materialet är strukturerat utifrån fyra huvudteman varav det ena har tre underteman och en av dessa ytterligare två. Temana redovisas i figuren nedan.

Figur 1: Huvudteman och underteman

Allergi mot ovisshet

En konstant

oro Hantera stigma

Kontrollera eller

undvika Endast lindra, inte bota

Behandling ger en liten

och tillfällig effekt Emotionellt stöd

Whatever works for

you

Ambivalens

gentemot medicin

Terapi i flera omgångar

I figuren framkommer att den gemensamma nämnaren för samtliga teman är Allergi mot ovisshet. Detta är även uppsatsen titel och fungerar här som en synonym till GAD. De fyra huvudtemana är En konstant oro, Hantera stigma, Kontrollera eller undvika samt Endast lindra, inte bota. Det sistnämnda temat är indelat i tre underteman; Behandling ger en liten och tillfällig effekt, Emotionellt stöd och Whatever works for you, varav det förstnämnda är indelat i ytterligare två underteman vilka är Ambivalens gentemot medicin samt Terapi i flera omgångar.

5.1. En konstant oro

I samtliga poddar framkommer att individerna med GAD är oroliga mer eller mindre hela tiden och att de kan oroa sig för allt möjligt. Det finns vissa likheter avseende områden som flera oroar sig för, men det finns även stora variationer mellan individerna. Några beskriver exempelvis att de har mycket oro över sin egen hälsa, medan andra beskriver att de väldigt sällan oroar sig över den. Eftersom de oroar sig för många olika saker finns även stora variationer inom varje enskild individ. Paulina beskriver det så här:

De är väldigt tufft, det är det. Den [ångesten] är ju, den är väldigt bred om man säger så, just för att den liksom den dyker upp när som helst och handlar om väldigt många olika saker i livet. Och den finns ju där liksom hela dagen kan man ju säga (Paulina, 2020, 01:36).

Personerna med GAD beskriver att de lever med en konstant oro. Flera uppger att oron ökar i samband med sociala sammanhang och när de utsätts för nya situationer. Flera säger även att de oroar sig för att göra misstag eller att misslyckas. Detta är sådant som alla människor kan tänkas oroa sig för ibland, men individerna med GAD beskriver att de kan ligga sömnlösa över detta och att de ofta väljer att avboka aktiviteter då oron blir för stark. De oroar sig även över helt andra typer av saker. Exempelvis uppger Amanda att när hon var yngre så oroade hon sig för att ett plan skulle krascha precis där hon befann sig, i samband med 11 september-attackerna. Hon berättar att det gick så långt att hon inte visste hur hon skulle leva sitt liv då hon varken kunde vara hemma eller gå ut eftersom hon trodde att det skulle hända precis där hon var hela tiden. Mats berättar att han var så rädd att hans hjärta skulle stanna när han var barn att han hela tiden behövde känna efter om det fortfarande slog. Jessica H beskriver att hon inte klarar av att se ett brev från Skatteverket utan att ångestnivån höjs och att hon varje dag tror att hennes barn har dött tills de kommer hem igen. Marielle uppger att hon får ångest när hon ska gå på bussen om någon står bredvid henne och väntar då hon oroar sig för vem som ska gå först, vad som händer om de skulle gå precis samtidigt eller om dörren inte ens öppnar sig. Hon beskriver även att hon ofta får olika katastroftankar som exempelvis att hon ska få sparken när hennes chef är på dåligt humör eftersom hon då tänker att det handlar om henne. Trots att det finns en stor variation avseende vad de oroar sig för kan en gemensam nämnare identifieras. Samtliga verkar triggas av ovisshet. Eftersom de inte kan vara helt säkra på att ett plan inte kraschar in i deras fönster, att hjärtat inte slutar slå eller att deras barn inte ska dö, så oroar de sig för det. Så här säger Jessica H:

Den diagnosen [GAD] är ju en väldigt svårbehandlad diagnos. Det är en av de svåraste diagnoserna för att det är ju så att du är ju inte orolig för en sak utan du är orolig för allt, alla saker. Ibland är jag orolig för, för ekonomi och ibland för liksom min man eller mina barn eller hunden eller jag kan hitta, jag kan hitta o va orolig för exakt [allt]. Jag kan hitta på saker o va orolig för liksom att, eh.

O det var en som beskrev det ganska bra att GAD är som att ha en allergi mot ovisshet. Att jag står inte ut med nån form, jag vill ha kontroll på allt i mitt liv.

Man står liksom inte ut med att inte, att inte veta. Så skillnaden från andra människor som också kan vara oroliga och ha ångest är väl att man har den i väldigt mycket högre grad när man har den varje dag, den tar liksom aldrig slut (Jessica H, 2020 03:03).

Tillståndet kan alltså beskrivas som en allergi mot ovisshet. Giddens (1996) menar att vi alltid befinner oss i en ovisshet då det alltid finns en risk. Han menar att det troligen anses vara stört eller hysteriskt att ha en konstant oro men att det är helt rationellt eftersom vi aldrig kan vara helt säkra. Det här med att hitta på saker att oroa sig för som Jessica H nämner i citatet ovan framkommer även i andra poddar. Giddens (1997) menar att ångest inte behöver vara kopplad till ett specifikt objekt då den är diffus och fritt flytande. Han säger dock att den kan haka fast i objekt eller situationer som inte har direkt koppling till det som ursprungligen framkallade ångesten. Det kan alltså vara så att de har en diffus ångest och letar upp någonting att fästa den på för att det ska bli mer hanterbart. Det verkar också som att det har blivit ett normaltillstånd för dem att oroa sig. Det skulle kunna vara så att det upplevs otryggt för dem att inte känna oro eftersom de då tappar kontrollen och därmed inte är förberedda på om någonting skulle ske. Så här säger Hanna:

Alltså jag har ju dagligen ångest, men det är som en sån här kompis-ångest brukar jag säga att det är så här, den känner jag, den är där, den stör mig inte så mycket längre för jag har blivit kompis med den. Men sen så kommer det perioder då jag blir jätteångestfylld, nästintill deprimerad, då jag inte går ut, jag vill inte prata med någon, jag ligger bara hemma och väntar ut tiden tills att ångesten släpper, och det kan va allt från en dag till en vecka. Då det bara är så mycket ångest att det finns ingen morgondag liksom, det är helt bäcksvart. Men så vänder det och så är det den här lilla kompisångesten. Och sen är det klart det finns saker som triggar ångesten, sån specifik ångest att man har en redovisning eller att man ska prata inför folk, asså såna grejer. Men vanlig liksom generell ångest är där hela tiden mer eller mindre (Hanna, 2020c, 30:00).

Hanna beskriver att hon har blivit kompis med sin ångest och att den inte stör henne så mycket längre. Detta kan antas innebära att hon lärt sig att acceptera sin ångest, men det är även möjligt att gå steget längre och tolka det som att den likt en kompis också utgör en trygghet. Hanna beskriver också att hon har bättre och sämre perioder och att ångestens intensitet varierar därefter, detta är någonting som framkommer i majoriteten av poddarna.

Personerna med GAD verkar även ha kommit olika långt i sina processer. Somliga uppger att deras symtom är betydligt lindrigare nu än tidigare medan andra är precis i början av en behandling och uttrycker att de har stark ångest dagligen. En annan förklaring till att deras mående varierar kan vara att hälften uppger att de har en samsjuklighet. Enligt Nilsson (2019) har upp till 90% av de som är diagnostiserade med GAD även andra psykologiska besvär

som exempelvis depression, social fobi eller missbruksproblematik. I poddarna framkommer exempelvis att flera också lider av panikångest. Mattias ger en beskrivning av hur han menar att generaliserad ångest skiljer sig från annan ångest:

Mattias: De e ju att man har otroligt nära, till oro och otroligt nära till en, en liksom mildare ångest. För att den vanliga ångesten är för mig är ju ganska förlamande och (sväljer) som en käftsmäll (harkling).

Kollega: Den är mer kraftig?

Mattias: Ja, det här är mer som ett skoskav på något vis, att, att de är där hela tiden och det gör livet, kan göra livet jävligt surt. Har du ett blödande skavsår så är det inte skitroligt och det är svårt att gå (Mattias, 2018, 04:02).

Generaliserad ångest verkar därmed vara mindre kraftfull än annan ångest, men ändå inte lindrigare då den är ständigt närvarande. Flera beskriver att de ofta är trötta på grund av att de går runt med en konstant oro. De beskriver även hur de blir helt dränerade på energi av att utsätta sig för situationer som stressar dem. I flera poddar framkommer även att den konstanta oron bidrar till känslor av uppgivenhet, nedstämdhet och ett dåligt mående, vilket även framkommer i diagnoskriterierna (5:e uppl.; DSM–5; American Psychiatric Association, 2013). I majoriteten av poddarna framkommer också att den generella oron påverkar deras vardag och sociala liv. Några nämner att de hade svårt att koncentrera sig i skolan och att de tror att detta påverkat deras prestationer. Flera beskriver även att de har ångest kopplat till sitt jobb eller att den konstanta oron resulterat i sjukskrivningar från arbetet. Detta för med sig konsekvenser för både individen och för samhället. Den generaliserade ångesten verkar även påverka individernas relationer. Flera berättar att deras oro och ångest går ut över deras anhöriga på olika sätt, vilket bekräftas av Hinshaw (2007) samt Giddens och Sutton (2021). Några uppger exempelvis att oron kan tas i uttryck i irritation och att denna kan gå ut över personer i deras omgivning. Det kan också handla om att familj och vänner påverkas av att personerna med GAD ställer in resor och aktiviteter på grund av sin ångest eller att de kan ha svårt att vara närvarande i kontakt med andra. Mattias säger så här:

Och många gånger så har jag varit med [på aktiviteter med familjen] och bara liksom drar ner allting vilket ju är skitjobbigt och känna att man är den som liksom sänker (Mattias, 2018, 21:43).

Det verkar därmed som att GAD inte endast drabbar individen, utan även dess anhöriga och i viss mån även samhället. Mattias säger i ovanstående citat att han tycker att det är jobbigt att känna att han påverkar andra negativt. Dessa tankar framkommer i flera av de andra poddarna och det verkar som att individerna lägger en stor skuld på sig själva. Det tycks även vara så att personer i deras omgivning kan skuldbelägga dem för deras ångest vilket följande tema om stigma berör.

5.2. Hantera stigma

I samtliga poddar framkommer berättelser som vittnar om att personerna med GAD upplever sig stigmatiserade av andra på grund av sitt tillstånd. Goffman (2020) beskriver stigma som något som skiljer individen från de ”normala”. Stigmat skapar en ständig känsla av att vara underlägsen. Majoriteten av personerna med GAD uppger att de känner att andra inte förstår dem och att de inte blir tagna på allvar på grund av att ångesten inte syns utåt.

I poddarna beskrivs att de blir ifrågasatta av personer i omgivningen. De upplever att andra tror att de överdriver och skyller på att de har ångest för att slippa undan eller för att få uppmärksamhet. Majoriteten beskriver att de tidigare i livet, eller fortfarande, har väldigt svårt för att berätta för andra om sitt mående. Caroline uppger att hon har svårt att förhålla sig till andra människor då hon drar sig för att berätta om sin ångest på grund av att omgivningen inte förstår. Hon menar även att deras oförstående bidrar till ännu mera ångest och att det är lätt att känna sig galen och vara dum mot sig själv på grund av detta.

Det verkar alltså som att andra människors oförstående bidrar till att de straffar sig själva och att deras mående försämras. Flera uppger även att de inte känner sig accepterade och respekterade av andra. Lizette berättar att hon blev utfryst av sina barndomskompisar när hon började få ångest. Hon har också fått höra av personer i sin omgivning att hon ska rycka upp sig och att det är svagt att inte kunna stå emot ångesten. Problemet som återkommer är just att ångesten inte syns och att förståelsen därmed uteblir. Detta kan även försvåras av att människor i omgivningen kanske inte har någon egen erfarenhet av ångest och därför ingen kunskap om vad det innebär. Så här beskriver Caroline hur andra människors oförmåga att förstå bidrar till problem för henne:

…jag blir också så uppgiven, jag liksom skyller inte på någon men det är jättesvårt att liksom få andra människor att förstå hur det känns [. . .] Man måste kräva att bli respekterad, och jag upplever att folk har väldigt svårt att

respektera om de inte förstår. Och då blir det också jättemycket problem för att sen blir man ju jättesårad då nån förminskar ens känslor sådär fullt rakt av (Caroline, 2020, 18:00).

Individerna har erfarenhet av att omgivningen behandlar dem illa på grund av deras oro och att detta förvärrar deras tillstånd. Goffman (2020) skriver om två typer av stigma. När stigmat är synligt eller känt av omgivningen är individen misskrediterad och ses därför inte som ”normal”. När stigmat inte syns utåt och därmed är okänt av omgivningen, benämns individen istället som misskreditabel. Han uttrycker även vikten av att ta hänsyn till stigmats orsaker och verkningar både för den ”normale” och för den stigmatiserade. När stigmat är osynligt blir även svårigheterna osynliga vilket resulterar i att hänsynen uteblir till stor del.

Detta skapar irritation hos den stigmatiserade. Individen drabbas med andra ord av stigmat oavsett om det är öppet eller dolt. Det framkommer i poddarna att omgivningen i de flesta fall inte kan se att individerna har ångest och flera uppger att de aktivt döljer den för andra.

Så här säger Mats till sin fru:

Men jag hade ju aldrig pratat med någon om den här ångesten. Du, du var den första människan som jag berä… Alltså jag hade ju ett förhållande, jag var ju sambo i tre år innan vi träffades. Eh men för henne berättade jag aldrig det här, vilket jag tycker känns ofattbart nu. Varför gjorde jag inte det? Men förmodligen var det för att jag skämdes för det (Mats 2021, 15:44).

Det var först i 30-års åldern som Mats berättade om sin ångest för allra första gången. Att bli förälder förvärrade hans oro så pass mycket att han inte längre klarade av att hålla den inom sig, därför valde han att berätta för sin fru. Mats hade då lidit av ångest i över 20 år utan att dela detta med någon för att han skämdes. Goffman (2020) uppmuntrar till att inte dela ett dolt stigma med alla men att vara öppen med de som står nära och där det gynnar individen själv att andra vet. Han skriver dock att de närmaste kan vara de som är svårast att dela detta med och att kunskapen inte nödvändigtvis leder till förståelse. Så stigmat kan skapa följdproblem oavsett om det hålls dolt eller öppet. Caroline berättar att hon brukar säga att hon har huvudvärk eller att hon är trött när hon har ångest då hon är rädd för vad andra ska tänka och känner att det är lättare att skylla på något annat än att säga som det är. Goffman (2020) liknar detta vid skylning vilket innebär att individen gör stigmat så lite påträngande som möjligt även om hen är öppen med det. Detta är någonting som berörs i andra poddar också:

Jag har känt mig ensam hela mitt liv med det här, jag har känt mig så annorlunda, så konstig. Men statistiken säger ju att jag är ju inte ensam och varför har man så mycket lättare att typ prata om andra såhär fysiska sjukdomar. [. . .] Det är så konstigt egentligen för jag vet att, för man kan sjukanmäla sig från jobbet för att man har feber och allt såntdära, men att man sjukanmäler sig på grund av att man har stark ångest, det är som ba aha? Men ryck upp dig, kom till jobbet ändå. Och då blir jag också så arg, för alltså, vad väger tyngst? Jag vet att feber är jättejobbigt, det har ju alla ibland och det har ju jag också. Men vad väger tyngst, en feber eller någon som ligger där hemma och känner; jag vill inte leva mer, att gå till jobbet nu kommer, alltså det kommer förstöra mig, jag klarar inte av att gå ett steg. Att det ändå liksom överväger att, nej, ah, det tas inte på samma allvar och det gör mig förbannad, alltså det gör mig så jävla arg (Lizette, 2016, 36:12).

Individerna med GAD uttrycker en önskan om att normalisera psykisk ohälsa och ta bort stigmat. Flera uttrycker en frustration över att det inte är lika accepterat som fysiska sjukdomar och samtliga har valt att offentligt dela med sig av sina erfarenheter trots det upplevda stigmat. När en person frivilligt avslöjar sitt stigma menar Goffman (2020) att hen nått den slutgiltiga fasen i sin moraliska karriär. Jessica E uppger att syftet med hennes podcast är att minska tabut och Amanda menar att ett dåligt mående ses som något fult och att det skulle bli lättare om alla istället pratade om det på ett odramatiskt sätt.

Stigma orsakar skam och även skam för skammen (Goffman, 2020)^. Flera uttrycker att de tidigare skämts eller fortfarande skäms över sitt tillstånd och att de därför lever bakom en fasad. Så här säger Caroline:

Jag orkar typ inte fejka då jag mår dåligt, men det är också därför som jag tror att jag är så bekväm alltid med att vara med ett kompisgäng, för då är man så bekväm med alla så då behöver man inte på det sättet låtsas vara någon annan än vem man är, och det är ju nog någonting som jag försöker jobba på att liksom aldrig vara det [någon annan än sig själv] så att man aldrig, så att det aldrig liksom ska bli ett problem men såklart att det är som svårt att, alltid helt hundra procent vara sig själv (Caroline, 2020, 35:25).

Individerna med GAD upplever därmed att de inte tillåts vara sig själva utan istället behöver hålla upp en fasad gentemot sin omvärld. Goffman (2020) liknar detta med en

förklädnad vilken han menar är ansträngande att bära. Detta kan tänkas få stora konsekvenser för individernas självbild och självkänsla. I tidigare forskning framkommer att ungdomar med GAD döljer sina känslor för att undvika stigma (Woodgate et al 2020) och att de känner sig värdelösa (O’Brien et al 2019). Goffman (2020) menar att en svårighet som orsakar problem i en individs sociala situation, även riskerar att påverka hens självbild.

Många uppger att de tidigare haft eller fortfarande har en låg självkänsla och det upplevda stigmat skulle kunna vara en förklaring till det.

5.3. Kontrollera eller undvika

I samtliga poddar framkommer att personerna med GAD använder två olika coping- strategier för att hantera sin ångest, den ena är att försöka kontrollera alla tänkbara situationer och den andra är att undvika allt som triggar ångesten. De som använder en undvikande strategi kan antingen undvika aktiviteter som väcker oro eller att ständigt aktivera sig i ett försök att fly sina tankar och känslor. Så här beskriver Mattias: ”En blindgång som är väldigt lätt att ta […], att försöka kontrollera alla situationer. […] En till blindgång som vi varit inne på, och det är ju helt enkelt att skita i allting” (Mattias, 2018, 23:53; 29:01). Han nämner alltså dessa strategier som blindgångar. Mattias uppger att han legat vaken på nätterna och försökt lösa alla problem i förväg men att detta bidrog till en sjukskrivning då det är helt omöjligt att lyckas med. Han berättar också att han undvikit att göra saker som exempelvis att följa med sin fru på en resa till Kina de planerat tillsammans då han inte stod ut med ovissheten det innebar. Mattias menar att det är ett farligt verktyg som på sikt kan bidra till isolering ”…jag har en känsla av att det är lätt att fortsätta krympa och bli säkrare och säkrare och mer och mer isolerad” (Mattias, 2018, 29:36). Det verkar därmed som att dessa strategier kan dämpa oron för stunden, men att de blir destruktiva i längden då de dränerar och begränsar individerna. Enligt Giddens (1997) kan individer utveckla beteendemönster som tillfälligt ersätter ångesten. Han menar dock att ångesten sedan blir ännu värre när personen inte kan utföra beteendet. Detta kan tänkas vara en anledning till att det tycks vara lätt att fortsätta försöka kontrollera eller undvika, då ångesten upplevs starkare när de slutar att göra det.

Personerna med GAD ger en mängd beskrivningar av olika kontrollbeteenden de använder sig av i försök att ta kontroll över sitt liv. Flera dubbelkollar saker vid upprepade tillfällen för att försäkra sig om att allt är okej, det kan exempelvis handla om att läsa ett SMS fem gånger innan det skickas iväg eller att återkommande se efter om tågbiljetten verkligen är

med. Några uppger likt Mattias att de kan ligga vakna på nätterna och tänka ut olika scenarier som de försöker hitta lösningar på och flera uppger att de använder sig av denna strategi i det vardagliga livet. Så här beskriver Hanna och Marielle hur de försöker få kontroll över situationen när de går och handlar:

Marielle: Jag kan ju va sån att jag, tänker redan innan jag går in i en affär; okej om jag möter den här personen, vad ska jag säga då?

Hanna: Mm, ja eller så här, ja de det, verkligen det med affären brukar jag också tänka på såhär vad ska jag säga till personen i kassan? Kommer personen hälsa?

Kommer personen inte hälsa? Kommer han säga någonting mer? Eh, ska JAG säga någonting? Alltså…

Marielle: Ja (fnissar), men det är ju så galet! Tänk hur mycket energi som man lägger på sådana saker (Marielle & Hanna, 2020b, 11:38).

Utöver att fundera på vad de ska köpa, har de med andra ord fullt upp med att fundera på vad som kommer att hända och hur de ska agera i olika tänkbara situationer eftersom de inte står ut med ovissheten. Marielle menar att detta tar mycket energi. Detta kan antas vara en anledning till att det finns en risk att likt Mattias bli sjukskriven då det är rimligt att bli utmattad av att ständigt försöka kontrollera allt i sin omgivning. Giddens (1997) menar att individer kan konfiskera verkligheten vilket innebär att de stänger av olika former av ångest. En person som försöker kontrollera ångesten är skyddad under normala omständigheter. Men eftersom den ontologiska tryggheten hotas när personliga kriser inträffar, kommer ångesten då tillbaka med ännu hårdare kraft. Det skulle alltså kunna vara så att de bygger upp en falsk trygghet när de försöker eliminera alla potentiella faror omkring dem, och att de sedan inte är tillräckligt rustade när de väl utsätts för prövningar eftersom de lagt all sin energi på att förutse dem.

Ett annat sätt att hantera oro är att inte utsätta sig för situationer som väcker oron.

Flera beskriver att de undviker att planera in eller bokar av saker på grund av sin ångest. Exempelvis uppger Marielle att hon undviker att prova på nya sporter med sina kompisar:

Jag önskar att jag kunde hänga med vänner och testa nya saker, speciellt typ