Kontrollera eller undvika

I samtliga poddar framkommer att personerna med GAD använder två olika coping-strategier för att hantera sin ångest, den ena är att försöka kontrollera alla tänkbara situationer och den andra är att undvika allt som triggar ångesten. De som använder en undvikande strategi kan antingen undvika aktiviteter som väcker oro eller att ständigt aktivera sig i ett försök att fly sina tankar och känslor. Så här beskriver Mattias: ”En blindgång som är väldigt lätt att ta […], att försöka kontrollera alla situationer. […] En till blindgång som vi varit inne på, och det är ju helt enkelt att skita i allting” (Mattias, 2018, 23:53; 29:01). Han nämner alltså dessa strategier som blindgångar. Mattias uppger att han legat vaken på nätterna och försökt lösa alla problem i förväg men att detta bidrog till en sjukskrivning då det är helt omöjligt att lyckas med. Han berättar också att han undvikit att göra saker som exempelvis att följa med sin fru på en resa till Kina de planerat tillsammans då han inte stod ut med ovissheten det innebar. Mattias menar att det är ett farligt verktyg som på sikt kan bidra till isolering ”…jag har en känsla av att det är lätt att fortsätta krympa och bli säkrare och säkrare och mer och mer isolerad” (Mattias, 2018, 29:36). Det verkar därmed som att dessa strategier kan dämpa oron för stunden, men att de blir destruktiva i längden då de dränerar och begränsar individerna. Enligt Giddens (1997) kan individer utveckla beteendemönster som tillfälligt ersätter ångesten. Han menar dock att ångesten sedan blir ännu värre när personen inte kan utföra beteendet. Detta kan tänkas vara en anledning till att det tycks vara lätt att fortsätta försöka kontrollera eller undvika, då ångesten upplevs starkare när de slutar att göra det.

Personerna med GAD ger en mängd beskrivningar av olika kontrollbeteenden de använder sig av i försök att ta kontroll över sitt liv. Flera dubbelkollar saker vid upprepade tillfällen för att försäkra sig om att allt är okej, det kan exempelvis handla om att läsa ett SMS fem gånger innan det skickas iväg eller att återkommande se efter om tågbiljetten verkligen är

med. Några uppger likt Mattias att de kan ligga vakna på nätterna och tänka ut olika scenarier som de försöker hitta lösningar på och flera uppger att de använder sig av denna strategi i det vardagliga livet. Så här beskriver Hanna och Marielle hur de försöker få kontroll över situationen när de går och handlar:

Marielle: Jag kan ju va sån att jag, tänker redan innan jag går in i en affär; okej om jag möter den här personen, vad ska jag säga då?

Hanna: Mm, ja eller så här, ja de det, verkligen det med affären brukar jag också tänka på såhär vad ska jag säga till personen i kassan? Kommer personen hälsa?

Kommer personen inte hälsa? Kommer han säga någonting mer? Eh, ska JAG säga någonting? Alltså…

Marielle: Ja (fnissar), men det är ju så galet! Tänk hur mycket energi som man lägger på sådana saker (Marielle & Hanna, 2020b, 11:38).

Utöver att fundera på vad de ska köpa, har de med andra ord fullt upp med att fundera på vad som kommer att hända och hur de ska agera i olika tänkbara situationer eftersom de inte står ut med ovissheten. Marielle menar att detta tar mycket energi. Detta kan antas vara en anledning till att det finns en risk att likt Mattias bli sjukskriven då det är rimligt att bli utmattad av att ständigt försöka kontrollera allt i sin omgivning. Giddens (1997) menar att individer kan konfiskera verkligheten vilket innebär att de stänger av olika former av ångest. En person som försöker kontrollera ångesten är skyddad under normala omständigheter. Men eftersom den ontologiska tryggheten hotas när personliga kriser inträffar, kommer ångesten då tillbaka med ännu hårdare kraft. Det skulle alltså kunna vara så att de bygger upp en falsk trygghet när de försöker eliminera alla potentiella faror omkring dem, och att de sedan inte är tillräckligt rustade när de väl utsätts för prövningar eftersom de lagt all sin energi på att förutse dem.

Ett annat sätt att hantera oro är att inte utsätta sig för situationer som väcker oron.

Flera beskriver att de undviker att planera in eller bokar av saker på grund av sin ångest. Exempelvis uppger Marielle att hon undviker att prova på nya sporter med sina kompisar:

Jag önskar att jag kunde hänga med vänner och testa nya saker, speciellt typ

reglerna? Ska jag inte förstå det? Ska jag missa bollen eller ska jag göra det här och de kommer skratta åt mig och de kommer prata om mig i hundra år efter det. Nämen åh, panik! Men jag önskar att jag inte hade sån ångest över det.

(Marielle, 2020b, 22:54)

I det här fallet begränsas Marielle socialt eftersom hon inte kan umgås med sina vänner när de sportar ihop, vilket troligen kan ge upphov till känslor av utanförskap.

Det är även möjligt att det utgör begränsningar för hennes fysiska hälsa eftersom hon här även går miste om träningstillfällen. Goffman (2020) menar att människor riskerar att bli ängsliga och deprimerade på grund av frånvaron av sociala kontakter när stigmat tvingar dem till isolering. I flera poddar framkommer att de mår dåligt när de tackat nej eller bokat av och sedan ligger hemma själva medan de andra har roligt tillsammans. Så här säger Caroline:

Man känner sig som en liten bajskorv (fnissar), alla andra typ håller på och gör roliga saker i familjen och ba nu ska vi göra det här och det här, och man sitter inne och typ bara...(skrattar) Alltså det känns… är inte en kul känsla (stönar) (Caroline, 2020, 32:47).

De verkar alltså inte nöjda med att inte utsätta sig även om det kan lindra oron.

Istället verkar denna strategi begränsa deras liv och orsaka en negativ inverkan på deras sociala relationer. Therese berättar att hon började undvika allt och till slut nästan isolerade sig helt och att detta bidragit till att hon ofta är ensam. Enligt Giddens (1997) befinner sig alla människor i ett dilemma där ovissheten bidrar till tvivel. Han menar dock att personer kan bli förlamade av sitt universella tvivel och därmed få paranoia eller dra sig undan socialt umgänge.

Till skillnad från ovanstående beskriver Jessica E och Mats att de hanterade sin oro genom att umgås med andra människor hela tiden. De beskriver hur de fyllde livet med aktiviteter och jobb för att trycka bort sina känslor. Mats säger så här:

Jag var ju aldrig ensam. Antingen var det att jag hade ett förhållande, eller så var jag med kompisar i princip varje kväll. Jag var nästan aldrig, aldrig, aldrig själv. [. . .] Sen var jag ju en entreprenör även på den tiden, jag hade ju projekt igång och jag startade mina första företag när jag var liksom 23–24 år. Genom

att hålla mig sysselsatt så dist… eh vad heter det, distraherade jag mig själv från de här jobbiga tankarna (Mats 2021, 14:18).

Han undvek alltså oron genom att inte känna efter. För både Mats och Jessica E orsakade detta utmattning och sjukskrivning från arbete, precis som för Mattias. Det verkar därmed som att dessa sätt att hantera oron kan hjälpa för stunden men på sikt bidra till ett förvärrat tillstånd. I flera poddar beskriver personerna med GAD däremot att de blir hjälpta av distraktion ur en positiv bemärkelse. Detta skulle kunna bero på att de inte är medvetna om att det de egentligen gör är att fly från sin ångest och att det ännu inte kommit ikapp dem, eller så kan det vara så att nyckeln är att hitta en balans mellan att möta sina känslor och att bryta isolering. De som använder isolering eller kontrollering som en strategi kan troligen bli hjälpta av att aktivera sig, medan den som använder överdriven aktivering som strategi troligen stjälper sig själv av att fortsätta distrahera sig. Lizette menar att: ”man ska inte distrahera sig hela tiden, men ändå att man inte låter den [ångesten] påverka ens liv allt för mycket” (2016, 28:16). Flera uppger exempelvis att det hjälper att ta sig ut, ”hemma hos sig själv i sina egna tankar blir allting bara värre, ibland kan det räcka gott och väl med att bara bryta cirkeln och gå ut” (Amanda, 2012, 12:55). Några beskriver också att det hjälper att istället fokusera på någonting annat, exempelvis uppger Amanda att det kan hjälpa att läsa en bok eller att kolla på film. I följande avsnitt presenteras de huvudsakliga faktorerna som kan lindra den generaliserade ångesten utifrån det som framkommer i poddarna.