Barnets rätt att uttrycka sin vilja och att få den beaktad

I 6:2 a st. 3 FB stadgas att hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Det framgår av bestämmelsens förarbeten att om barnet har en bestämd önskan och har nått en sådan mognad att åsikten bör respekteras, bör domstolen i allmänhet följa barnets önskan.¹⁵⁵ Det finns ingen bestämd ålder för när barn anses ha uppnått en tillräcklig grad av mognad för att tillfrågas i en vårdnadsutredning. Barnets mognadsgrad och förutsättningar ska bedömas i varje enskilt fall för att avgöra om barnet ska höras och vilken betydelse som inställningen ska tillmätas i bedömningen. Även små barn anses kunna komma till tals genom att utredaren träffar barnet eller pratar med referenspersoner i barnets omgivning som känner barnet väl.¹⁵⁶

150 Schiratzki (2019), s. 42.

151 Se t.ex. SOU 1997:116 s. 134; Singer, Barnets bästa, s. 48.

152 Eekelaar (1994).

153 A.a., s. 47.

154 A.a., s. 47 f.

155 Prop. 2005/06:99 s. 45.

156 Prop. 2005/06:99 s. 46.

Det ligger på rättens ansvar att se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda, enligt 6:19 FB. Det framgår av bestämmelsens fjärde stycke att den som verkställer utredningen ska försöka klarlägga barnets inställning, om det inte är olämpligt. Ofta inhämtar rätten så kallade

”snabbupplysningar” från socialnämnden innan muntlig förberedelse hålls med föräldrarna i målet. Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge ska nämligen socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar, enligt 6:19 st. 2 FB. Tingsrätten har även möjlighet att fatta interimistiska beslut i frågor om vårdnad, boende och umgänge, enligt 6:20 st. 1 FB. I bestämmelsens andra stycke framgår att barn, om lämpligt, ska ha hörts av socialnämnden innan rätten meddelar sådant beslut. Socialnämnden ska därför lämna upplysningar till domstolen om barnets förhållanden, även om en fullskalig utredning inte har hunnit genomföras. Av förarbetena framgår att socialnämnden så långt det är praktiskt möjligt ska vara lyhörd för att barnet kan vilja komma till tals.¹⁵⁷ Barnet får inte känna sig pressat att ta ställning för eller emot en förälder, men om något framkommer om barnets inställning bör det redovisas för domstolen.

Barn får höras inför rätten om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras, 6:19 st. 6 FB. Det är dock ovanligt att barn hörs under rättegången. Den allmänna uppfattningen är att det inte är till barnets bästa.¹⁵⁸ Att ha barnet personligen närvarande anses sällan vara av sådan vikt för bedömningen eftersom barnets klara inställning lika väl kan framgå av utredningar och genom att höra utredaren.¹⁵⁹

Vad gäller barnets rätt att få sin vilja beaktad angav regeringen i propositionen att det är viktigt att domstolen alltid tar hänsyn till barnets vilja.¹⁶⁰ Bestämmelsen i 6:2 a st. 3 FB är avsedd att markera att barnets vilja är en särskilt betydelsefull omständighet vid prövningen av frågan i målet. Om barnet därför har en bestämd önskan och har nått sådan ålder och mognad att önskan bör respekteras anser

157 Prop. 2005/06:99 s. 47.

158 SOU 2017:6 s. 302. Även barnrättskommittén avråder från det i den allmänna kommentaren 12 (2009), CRC/C/GC/12, p. 43.

159 Walin m.fl. (2019), kommentar till 6:19 sjätte stycket FB.

160 Prop. 2005/06:99 s. 45.

regeringen att domstolen i allmänhet bör följa barnets önskan.¹⁶¹ Bestämmelsen har tolkats som att det normalt ska fästas mer vikt vid äldre barns inställning och att de minsta barnen inte kan anses ha någon uttalad uppfattning överhuvudtaget, varför domstolen inte alls behöver ta hänsyn till de minsta barnens vilja.¹⁶² Ett sådant synsätt stämmer inte överens med barnrättskommitténs allmänna kommentar, i vilken det poängteras att det ska förutsättas att alla barn är i stånd att bilda sig egna åsikter.¹⁶³ Fokus ska således vara på barnets förmåga att bilda sig åsikter och rätten för barn att uttrycka dessa åsikter på fler sätt än bara verbalt.

Därmed ska även de yngre barnens åsikter beaktas om de har haft förmåga att bilda sig åsikter.

I den statliga utredning som presenterades år 2017 avseende effekterna av 2006 års vårdnadsreform poängterades det att valet av uttrycket ”barnets vilja” inte överensstämmer med synsättet i barnkonventionen, eftersom ordvalet antyder att barnet måste ha en bestämd uppfattning för att få sin åsikt beaktad.¹⁶⁴ Det föreslogs att barnets åsikter och inställning, i stället för vilja, ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad. En sådan skrivning ansågs förtydliga att barnets inställning ska tillmätas betydelse även om barnet inte ger uttryck för en bestämd uppfattning. Det skulle resultera i att framför allt de yngre barnens rätt att komma till tals stärks.¹⁶⁵ Enligt Singer spelar dock inte ordvalet så stor roll. Viktigare är om hänsynen till barnets vilja i den svenska rättstillämpningen verkligen i grunden speglar den syn på barn som ligger till grund för artikel 12 i barnkonventionen.¹⁶⁶ Enligt FN:s barnrättskommitté ska barn nämligen ha en rätt att aktivt påverka sitt liv och inte enbart en rätt som härleds ur barnets sårbarhet eller beroende av vuxna.¹⁶⁷ Barn ska således betraktas som subjekt i processen, med rätt att delta. I den svenska tillämpningen är målet att tillgodose barnets behov och barnets bästa, vilket enligt Singer inte är helt förenligt med synen på barn som subjekt i artikel 12

161 Prop. 2005/06:99 s. 45.

162 Walin m.fl. (2019), kommentar till 6:2 a tredje stycket FB.

163 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 12 (2009), CRC/C/GC/12, p. 20–21.

164 SOU 2017:6 s. 33.

165 A.st.

166 Singer, Barnets bästa, s. 37.

167 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 12 (2009), CRC/C/GC/12, p. 18.

barnkonventionen.¹⁶⁸ Singer menar att barn, utöver behovet av omvårdnad och skydd, även har behov av respekt för sin person och integritet. Därför anser hon att stor vikt måste läggas vid barnets egen vilja vid avvägningar av vad som är barnets bästa.¹⁶⁹ Singer lyfter ett viktigt perspektiv som enligt min uppfattning verkar saknas vid avvägningen av barnets bästa i vårdnadsmål i Sverige. Det finns en tendens att oproportionerlig vikt läggs vid synen på barn som skyddsvärda individer, och vad som objektivt sett är barnets bästa, än att se barn som själv-ständiga rättssubjekt med egen vilja och rätt att påverka.