Batteriavgifternas styrande effekt

Angående avgifternas storlek har de tillkommit i samråd med branschen om än inte alltid i fullt samförstånd. Reaktionen från de delar av branschen som sålde engångsbatterier då avgif- ter först infördes var negativ och oroliga för att försäljningen skulle minska, farhågor som dock inte besannades eftersom försäljningen av apparater har fortgått i ökande takt de senaste två årtiondena: ”det är klart att vi var ju inte glada åt det. Samtidigt kunde man ju se då …..

jag tror det är så, för det där har jag upplevt i många andra sammanhang att man, man är väldigt orolig inför en sån här kostnadsökning, man är orolig för…att försäljningen ska minska. I efterhand kan jag ju se det att försäljningen har inte alls påverkats” (intervju med

branschrepresentant, 2004). ”jag tror ändå det att, har man köpt en kamera, har man köpt en

bandspelare eller nånting annat så använder man det nog alltså det, det är ju inte så att man går omkring och köper batterier för man älskar batterier utan man vill ju ha dom till någon- ting som man har köpt och man vill använda sig utav, den funktionen”. (intervju med

branschrepresentant, 2004).

Den styrande effekten av batteriavgiften beskrivs som noll när det gäller de alkaliska bat- terierna,vilka idag är helt kvicksilverfria. Här var det istället hotet om ett försäljnings-förbud som styrde om produktutvecklingen (se vidare avsnitt om substitution). Anledningen till att avgiften inte fick någon styrande effekt på de alkaliska batterierna var dels att pålagan drab- bade alla samt att det inte fanns någon fullgod ersättning för produkten. ”Alltså en producent

ser i första hand till konkurrensläget. Det är det första. Och införs det då en pålaga ifrån staten så drabbar den ju alla lika. Så konkurrensläget förändras ju inte” (intervju med

branschrepresentant, 2004).

Det visade sig att brunstensbatterierna, som också är engångsbatterier och säljs i samma dimensioner som de alkaliska batterierna inte hade tillräcklig attraktionskraft hos konsumen- terna. Det blev inget uppsving för dem i och med att de alkaliska batterierna blev dyrare. Inför avgiftens införande reagerade producenterna olika trots att alla sålde både alkaliska och brunstensbatterier och alltså inte nödvändigtvis skulle förlora markandsandelar om försälj- ningen av de alkaliska dalade. Att man reagerade olika inför samma situation kan förstås i ett sammanhang att man inriktar sig på delar av marknaden som man tror skall expandera. En mental omställning kan därför te sig problematisk: ”Alla sålde båda sakerna i och för sig va,

så att dom, dom kunde ju alltid sälja brunstensbatterier också allihopa…. men dom hade vid den tiden, det är konstigt, det har funnits på andra områden också, man har har känt att just det här segmentet av marknaden, där är jag stark, det ska jag jobba på och så vidare och sen så släpper man litet annat” (intervju med branschrepresentant, 2004).

Att tillsynen av batteriavgifterna för de alkaliska batterierna lämnade en del övrigt att önska var ändå inget stort problem eftersom importörerna var få och välkända. Samtidigt kunde branschföreningen hålla kontroll på de mindre företagen och rapportera till tillsyns- myndigheten. När det gäller miljöavgifterna för uppladdningsbara batterier har avgifterna däremot haft en styrande effekt av stor betydelse. I fallet med nickel-kadmium batterier fanns fullgoda eller bättre alternativ för många applikationer rent tekniskt sett när avgifterna inför- des, men kunde inte konkurrera av kostnadsskäl. Nickel-metallhydrid batteriet, den främsta konkurrenten till nickel-kadmium batteriet, var på den tiden en ny produkt som med hjälp av batteriavgiften i många fall kunde ersätta den gamla tekniken. ”Nickel-kadmium var ju billi-

gare innan ju, så det blev ju, det blev ju mycket dyrare och hamnade i samma, hamnade i ungefär samma prisklass som nickel-metallhydrid. Men nickel-metallhydrid var ju då i många applikationer mycket bättre, hade längre livslängd och hade högre kapaciteter och så vidare. I det valet så, man valde ju inte, då valde man också en bättre produkt, va.” (intervju med

branschrepresentant, 2004).

Branschen menar att avgifterna har styrt bort från nickel-kadmium i högre grad i Sverige än i andra länder. Mobilteleföretagen samt bärbara datorer använder idag inte alls nickel- kadmium batterier. Här har skett en substitution och nickel-kadmium batterier betraktas som obsolet. Detta beror dock inte enbart på batteriavgiften, utan också på att nickel-kadmium batterier anses vara för tunga att i dessa typer av apparater.

Kvar på marknaden för nickel-kadmium batterier finns handverktyg samt vissa special applikationer, som exempelvis nödbelysning. Anledningen till att dessa batterier används här trots miljöavgiften är att alternativen i vissa applikationer inte fungerar lika bra ännu: ”Sen

har du handverktyg….där hade då nickel-metallhydridbatteriet en liten svaghet, rent tekniskt och om du har en kraftfull borrmaskin eller alltså en sladdlös borrmaskin eller en sladdlös cirkelsåg eller nånting annat som kräver väldigt mycket kräm, där hade nickel-metallhydrid batteriet i början en, en brist, det var inte riktigt lika bra på dom, det klarade inte riktigt den där fruktansvärda urladdningen som det ger, så där har det hängt sig kvar”(intervju med

branschrepresentant, 2004). ”Sen har du på nödbelysningssidan där har, där har inte, där

har nickel-kadmium hängt kvar och det beror mycket på det att nödbelysningar är som vanli- ga belysningsarmaturer och det är så pass varmt i dom, så att det klarar man inte riktigt med nickel-metallhydridbatterier, än så länge i dom vanliga konstruktionerna. De tål inte så långvarig värme. De blir dåliga helt enkelt” (intervju med branschrepresentant, 2004).

Samtidigt ser det ljust ut beträffande produktutvecklingen. Delar av branschen anser att det bara är en tidsfråga innan det löser sig med miljömässigt bättre alternativ ”Men det går

säkert att fixa, men det har inte varit prioriterat, utan det är mobilmarknaden som har varit prioriterad på laddbara batterier” (intervju med branschrepresentant, 2004). En analys av

substitutionsmöjligheterna för nickel-kadium batterier i handverktyg har också visat att nick- el-hydrid batterier fått stort genomslag på den professionella marknaden i Sverige, cirka 90%. Det inte finns några stora hinder längre för att ersätta användningen av nickel-kadmium batte- rier i konsumentprodukter (Maag and Skårup, 2004).

Branschen tror inte att nickel-kadmium batterier kommer att försvinna helt inom över- skådlig tid utan höjda avgifter och/eller förbud. ”Med nuvarande avgift och utan förbud så

kommer nickel-kadmium att finnas kvar en bra tid framöver” (intervju med branschrepresen-

tant, 2004). Ett betydande steg i rätt riktning skulle dock kunna tas om tillsynen av avgiftsin- betalningen blev effektivare samt om efterfrågan på miljöanpassade batterier ökade till följd av mer medvetna kundkrav. Utan kraftfulla styrmedel som tillämpas fullt ut finns inte incita- menten att på kort sikt styra om produktutvecklingen (se vidare under substitution).