4.2 Pedagogernas medvetenhet om elevernas metakognition
4.2.3 Bedömning av svårigheter
Här får vi svar på frågorna:
• Hur bedömer pedagogen elevens svårigheter? • Stämmer det med elevens egen bedömning?
I och med att elevernas läsutveckling följs i läsutvecklingsschemat så var pedagogerna i årskurs tre även väl förtrogna med elevernas svårigheter. Enligt pedagogerna har Andreas tillhört den starka gruppen som inte har behövt något extra stöd men han kommer eventuellt inte att nå upp till målen i årskurs tre. Pedagogen Petra förklarar att: ”Han lägger inte ner,
tyvärr, så stor själ i saker och så. Han skulle ha kunnat göra det då hade han klarat sig ännu bättre” (s. 4). De är inte oroliga för honom rent kunskapsmässigt men tycker att han hålls tillbaka på grund av att han är omotiverad. Lpo 94 uttrycker att ”skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper” (Skolverket 2006:5). Enligt universitetslektor och lärarutbildare Rigmor Lindö (2002) har en pedagog uttryckt att ”om barn är oförmögna att lära sig bör vi anta att vi ännu inte hittat rätt ingång att stödja dem i sökandet efter en egen strategi till lärande” (s. 121). Vi undrar om pedagogerna har lyckats hitta rätt ingång för att motivera Andreas? Andreas bedömer sig själv som en bra läsare och svarar på frågan om vad han behöver träna mer på: ”Jag behöver läsa lite snabbare”. Hur han skulle kunna lära sig det är enligt honom själv genom att ”läsa ofta” (s. 2). Tiffany som troligen inte heller når upp till målen har tidigare haft svårt med läsningen, Nisse förklarar: ”Hon har varit ganska så svag tidigare men har gjort väldiga framsteg nu i trean”. Han fortsätter: ”Det var nog lite annat i ettan och tvåan var hon väldigt trött och omotiverad” (s. 2). På frågan vad som har hjälpt henne svarar Petra: ”Nej jag vet egentligen inte alltså hon har
bara vänt, vad kan det vara?” Nisse anser att det beror på att hon i början av terminen fick ”lysa” lite då hon kunde mer engelska än de andra i klassen och att hon fick mycket uppmärksamhet på grund av det. Petra förklarar att: ”Hon fick mycket beröm och liksom
pushning” (s. 2). Det Tiffany behöver arbeta på nu är att ”hon behöver bli lite säkrare. Hon
behöver stavning, träna mer på det” (s. 4). Tiffany är väl medveten om vad hon behöver arbeta på. Hon berättar: ”Det är nog orden, de svåraste orden” (s. 3). Pedagogerna anser att Anna som bara har bott i Sverige i några år enbart behöver större ordförråd. Då hon enligt pedagogerna är ambitiös och positiv så menar de att hon kommer att klara sig bra (s. 3). Anna själv anser att hon behöver läsa mer hemma för att inte ”fastna” i läsningen. När Anna berättar förstår vi att det är just nya ord som hon fastnar på. Hon berättar: ”Alltså om jag
fastnar om jag inte kan så skulle jag ha försökt själv först”. Hon fortsätter: ”Alltså jag
försöker alltså ordet” sedan visade hon hur hon försökte ljuda ordet och på det sättet förstå det (s. 4). Mattias däremot behöver bli säkrare på sig själv. Lpo 94 uttrycker att skolan skall sträva efter att varje elev skall utveckla ”tillit till sin egen förmåga” (Skolverket, 2006:9). Petra förklarar: ”Han är en sån perfektionist, fast så oerhört osäker på sig själv och vill med
hela sin själ att allt ska bli rätt och bra och blir det inte det så frågar han till det blir det” (s. 4). När vi frågar Mattias vad han behöver träna på svarar han: ”Jag vet inte” (s. 2). Vi undrar vad det beror på att Mattias inte vet? Är det ett uttryck för hans osäkerhet eller beror det på att han inte vet vad han behöver utveckla? Vi uppfattar att pedagogerna har lyckats lyfta Tiffanys självförtroende men vi undrar varför de inte har gjort likadant för Mattias och Andreas?
Pedagogen Tina i årskurs sex är inte säker på vilka svårigheter som eleverna har haft. Hon förklarar att: ”Jag aldrig har fått veta något sånt i gamla IUP (individuella utvecklingsplaner)”. Även om hon inte kunde bedöma vilka svårigheter som eleverna har haft visste hon vad de behöver arbeta på (s. 3). Då pedagogen nu i årskurs sex sällan hör eleverna läsa så vet vi inte om hennes bedömning grundar sig på det hon har hört tidigare årskurser, om det är på de få gånger som hon har hört varje elev läsa eller om det är utifrån det hon har hört i andra ämnen. Hon tycker emellertid att alla läser bra men att Jonas skulle behöva träna på att läsa saktare. Jonas säger om sig själv att: ”Jag är en jättedålig läsare”. Han förklarar att: ”Alltså jag läser varje dag, förstår all text men läser aldrig på fritiden… men boken är noll
för mig. Den är inte noll alltså, men den är inte högt prioriterad” (s. 4). Jonas uttrycker tydligt att läsa böcker inte är högt prioriterat för honom vilket kan förklara varför han läser snabbt. En annan orsak kan vara att läsa snabbt ses som en eftertraktansvärd färdighet. Tina bedömer att Jens skulle kunna läsa lite svårare böcker. Hon säger att: ”Han är så pass duktig
att han skulle ändra, lite mer vuxenböcker för att öka sin kunskap och hastighet och allt vad det är”. Hon berättar att han har svårt att avsluta uppsatser och att hon har sagt till honom att läsa fler böcker för att få tips på hur man gör (s. 5). När Jens får frågan vad han kan förbättra tänker han länge, till slut säger han: ”Man kan alltid bli snabbare på att läsa. Jag är rätt
snabb om jag jämför med de andra i klassen”. Tina tycker inte att Lotta har något att arbeta på, men Lotta tycker själv att hon behöver arbeta på att läsa fortare. Hon förklarar: ”Jag läser
inte jättefort, så då kan jag hinna fyra böcker” (s. 3). Elevernas svar stämmer med PIRLS 2006 som säger att skönlitterär läsning ofta är individuella projekt och eleverna utmanas sällan av läsningen. Särskilt pojkarna uppfattar ofta syftet med läsning av skönlitteratur som ren färdighetsträning (Skolverket 2007b:12). Angående Alva säger Tina att även hon behöver träna på att läsa saktare och att hon borde läsa: ”Lite svårare inom citationstecken lite mer
vuxenböcker” (s. 5). I intervjun med Alva berättar hon att hon läser boken Eragon som hon själv anser är en bok skriven för vuxna. När hon får frågan vad hon behöver arbeta på anser hon att det är att ”hålla fast läsningen”. Hon förklarar: ”Om jag slutar läsa så händer det att
jag slutar läsa helt” (s. 2). Vi uppfattar det som att Alva anser att hon behöver läsa mer regelbundet och inte i perioder. I svaren från pedagogen och eleverna uppfattar vi att det är färdighetsträning de tänker på. De talar alla om färdigheter som att läsa snabbare, läsa saktare eller svårare böcker. Ingen av dem talar om reflekterande läsning som relaterar till elevernas egna erfarenheter. Lindö (2002) anser att pedagoger i sin undervisning bör ha ett ”erfarenhetspedagogiskt perspektiv” på litteratur läsningen genom att integrera skönlitteraturen med elevernas erfarenheter så att det kan öka elevernas förståelse av sig
själva och sin omvärld (s. 178). Stensson (2006) säger att pedagogen bör samtala med eleverna om olika texter så att de kan utveckla ett språk kring texter och erfarenheter. ”Texterna öppnar de egna erfarenheterna och erfarenheterna förändrar texterna (s. 20). Enligt vår empiri så samtalar de inte kring texterna så att elevernas erfarenheter kan knytas till det de läst.