Det pedagogiska arbetet i årskurs tre

Vid observationen i skolår tre sitter observatören på en stol längst bak i klassrummet. Eleverna sitter vid sina bänkar antingen två och två eller enskilt. Det är tyst i rummet alla läser i sin bänkbok. Efter att de har läst börjar de arbeta med temaarbetet Forntiden. Eleverna arbetar enskilt med sina uppgifter. Enligt skolverkets (2004) rapport Nationella utvärderingen

av grundskolan 2003 pekar utvärderingens resultat mot att elevers enskilda arbete fått ett ökat genomslag i skolarbetet i ämnet svenska (s.135). Efter en stund säger pedagogen Petra: ”Det

är ovanligt mycket prat om det är någon som behöver hjälp så fråga mig istället. I intervjuerna med eleverna i årskurs tre svarar alla att om de behöver hjälp så frågar de pedagogerna. När de får frågan hur de har kommit fram till att de skall göra så berättar Mattias att fröken har sagt att de skall göra så och Andreas svarar att: ”Alltså alla andra gör

det och då ska jag också göra det” (s. 1). Gun Imsen (2000) som är professor i pedagogik anser att när eleverna börjar skolan lär de sig snabbt acceptera den så kallade ”dolda läroplanen” och att för eleverna är det tal om att göra som fröken har sagt” (s. 25). Båda flickorna säger att de någon gång frågar sin bänkkamrat men att bänkkamraten oftast inte kan hjälpa. Lite senare under observationen frågar en elev vad han skall göra, pedagogen svarar: ”Läs instruktionerna där står precis hur du skall göra”. En elev undrar vad ordet ”så” betyder. Petra förklarar: ”När man sår majs i jorden till exempel”. En elev räcker upp handen, när pedagogen Petra kommer fram frågar han vad ordet ”nomad” betyder. Petra svarar att: ”De finns fortfarande, det är sådana som flyttar hela tiden”. Hon läser ett stycke ur boken för eleven och frågar: ”Varför flyttar de?” Eleven svarar: ”För att de behöver mat”. Petra replikerar: ”Så de behöver nya jaktmarker”. En stund senare reser sig samma elev, går bort till pedagogen Nisse och frågar: ”Vad är en nomad?” Nisse svarar: ”Om de bor på ett ställe

och är kvar där och äter frukter, bär och så vidare, vad händer då?” Eleven svarar: ”Maten

tar slut”. Nisse förklarar vidare att: ”Ja, och om de jagar djur som äter gräs och så, vad gör

djuren när gräset tar slut?” Eleven svarade att: de ”går någon annanstans”. Varpå pedagogen sa: ”Ja och då måste jägarna följa djuren”. Eleven är nu nöjd och går och sätter sig (s. 1).

Pedagogen Petra har efter rasten svensklektion som vid detta tillfälle i halvklass. Efter att ha introducerat vad de skall arbeta med får eleverna fem minuter på sig att skriva ner ord med tj-ljudet enligt stavningarna tj- eller k-. Efter en stund utbrister en elev: ”Jag kan inte

komma på något”. Varpå en annan säger: ” Jag har kommit på ett. Pedagogen säger till dem: ”Var tysta och tänk så kommer ni på ord” (s. 1). En elev yttrar: ” Jag kom på Tjaka (uttalades Chacha)”. Pedagogen säger: ” Det är inget ord”. Eleven svarar: ” Det är en som jobbade på

fritids men hon är inte där längre”. Petra undrar: ”Hur stavar du det?” Eleven svarar: ”T J A

K A Tjaka”. Petra uttrycker: ”Jag har aldrig hört det namnet, det är i alla fall inte svenskt”. De pratar vidare om vem hon är och flera elever är med i diskussionen (s. 3-4). Efter en stund går de igenom de ord som de hade skrivit ner. När ordet tjalla nämns frågar pedagogen om någon vet vad ordet betyder. En flicka förklarar ordet. En elev föreslår ordet kjol när de diskuterar tj- stavningen. Varpå pedagogen meddelar att: Nej det stavas inte med tj-”. När en elev nämner ordet kex diskuteras de olika uttal som finns på orden kex och kexchoklad. Efter genomgången fortsätter de i sina Språklära-böcker. En elev frågar: ”Vad menar de med skriv

sökorden?”. Pedagogen svarar: ”Har du läst det noga för där är instruktioner, vad står där?” Lite senare frågar en annan elev: ”Alfabetisk ordning?” Pedagogen förklarar: ”Orden skall

skrivas i alfabetisk ordning, så det första ordet börjar på A. Det första ordet skriver du där och det sista där ” och pekar i boken. Pedagogen rättar olika elevers böcker. När hon rättar en av elevernas böcker och frågar hon: ”Här är den stora trollet, heter det så? Det heter inte den

har fyra torn, heter det så? Du har inte läst denna ruta noggrant, det här, den är viktigast på hela sidan”(s. 2). En elev frågar vad hon skall göra på en sida. Pedagogen förklarar: ”Du skall

göra frågor av dessa meningar. Du önskar dig en cykel. Hur kan du göra en fråga av det?” (s. 3)

På lektionen Skrivverkstad fick eleverna i uppgift att göra färdigt de texter som de hade arbetat med under tidigare lektioner. Pedagogen säger till flera gånger om att de skall dämpa sig så att de som behöver det får arbetsro. Petra kommenterar flera olika elevers texter med frågor, funderingar, uppmuntringar och konstaterande om saker hon inte kände till (s. 3-4). När Petra läser en pojkes berättelse om framtiden frågar hon: ” Vad är du för TV-stjärna?” Eleven svarar att han inte vet varpå Petra ber honom fundera på det (s. 3). Angående de berättelser de har skrivit säger Pedagogen vid ett flertal tillfällen till olika elever att: ”Har

någon vuxen läst den färdiga berättelsen och sagt ok för den? Allt ni skriver skall vi läsa annars finns det ingen orsak att skriva” (s. 4). Enligt skolverkets (2007a) forskningsöversikt så arbetar eleverna ofta självständigt med de egna texterna som sällan blir använda i undervisningen eller lästa av andra elever. Lärarna introducerar ofta skrivuppgiften på ett engagerande sätt, men de ger sällan eleverna uttrycklig undervisning om stödjande strategier i skrivarbetet. Under skrivprocessens gång förekommer det att pedagogen ger gensvar på elevernas texter eller vid bedömning av den färdiga skrivprodukten, men inte på ett sätt som hjälper eleven att utveckla sitt skrivande. Ofta uppfattar eleverna att de skriver för att redovisa. (s. 11). I intervju med eleverna får de frågan om de brukar prata om texter i klassen. Samtliga av eleverna svarar nej men att de brukar skriva bokrecensioner. På frågan varför de skrev recensioner svarade Mattias att: ”För att lärarna skall veta vad det han… nej, jag

menar för att dom andra ska veta vad den handlar om så att dom också kan låna den om den är spännande typ”. Vi uppfattar att skriva bokrecensioner tyckte samtliga var roligt men ingen av dem läste de andra elevernas recensioner.

Pedagogen säger: ”Dags att läsa, vi har bara tio minuter kvar”. Flera elever utropar: ”Yes!” Eleverna lägger snabbt undan sina sakar, någon släcker taklampan och det blir tyst och lugnt. Pedagogen Petra sitter längst fram i salen med boken under läslampan. Hon frågar vad de läste dagen innan och eleverna hjälps åt att minnas handlingen. I intervjun kommer några av eleverna efter lite funderande fram till att de pratar om texter i samband med den dagliga högläsningen. Anna förklarar: ”Ja, alltså till exempel om Petra läser för oss och hon vill ta

reda på det om vi lyssnar eller inte, om vi förstår så nästa gång när hon läser så frågar hon”

(s. 5). Andreas anser att de gånger de pratar om texter så är det för att förklara ord (s. 2). Pedagogen läser vidare, när de kom till ordet gryning frågade hon: ”När är det gryning?” Elev: ”När solen går ner”. Pedagog: ”Nja, det heter skymning”: En annan elev säger: ”När

solen går upp”. Pedagog: ”Ja det heter gryning när solen går upp”. De läser ett stycke till och sedan är det tid att avsluta (s. 4).

I Lpo 94 sägs det under rubriken mål att sträva mot att några av skolans mål är att sträva emot att ”varje elev utvecklar sitt eget sätt att lära, lär sig att lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper som redskap för att formulera och pröva antaganden och lösa problem, reflektera över erfarenheter och kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden” (Skolverket, 2006:9-10). Vi anser att det pedagogiska arbetet i denna klass är begränsande för elevernas metakognitiva utveckling och klassificeras som en B-miljö också kallat en ”tvåstämmig” miljö med utgångspunkt i de kategorier av skolmiljöer (A-, B- och C- miljöer) som beskrivs i Skolverkets nationella kvalitetsgranskning (Skolverket, 1998:6). Vi

tolkar att kommunikationen i klassen går ofta genom läraren, och läraren samtalade ofta med en elev i taget. När eleverna ber om hjälp handlar det om ord som de inte förstår eller att de inte förstår vad de skall göra. Vid somliga tillfällen säger pedagogen till dem att läsa instruktionerna och vid andra förklara hon vad de skall göra. Vid upprepade tillfällen under dagen diskuterar pedagogen med enskilda elever om ords stavning, uttal eller innebörd. Vi trycker att tematiskt arbete förekommer inom olika ämnen men man arbetar inte med temat ämnesintegrerat. Under dagen då vi observerade arbetade eleverna enskilt och vid ett fåtal tillfällen i par. Undervisningen utgick från huvudsakligen färdigproducerade läromedel. Elevernas läsande och skrivande var ofta reproducerande. Ett exempel på det var när de arbetade med Forntiden då de letade efter svar i en färdig text. Pedagogen läste och pratade med olika elever om innehållet i det de hade skrivit. De texter som eleverna själv hade skrivit användes för att uppmuntra eller motivera eleverna (s. 47). De diskuterade i helklass i samband med högläsningen och i halvklass i samband med ord som börjar med tj-ljud. Att det skulle var tyst upprepades flera gånger.