Tolkning av elevernas olika strategier i årskurs

Enligt Vygotskij kan barnets potentiella utveckling växa mer under en vuxens ledning eller i samarbete med mer kunniga kamrater (Vygotskij, 2001:351). Vi tycker att eleverna har blandade svar när det gäller olika strategier när de stöter på problem och ett alternativ är att fråga fröken. Vi tolkar att de inte vill eller vågar fråga bänkkamraten om hjälp. Varför? Är det för att de upplever att bänkkamraten är mindre kompetent eller för att fröken inte vill att de ska prata under lektionen? Blir ljudnivån för hög eller är det svårt att urskilja vad som är samtal om texter och vad som är ”kompissnack”? Kan det vara svårt för pedagogen att släppa taget och låta eleverna få förtroende och ansvar att samtala med bänkkamraten? Kan det vara lättare om eleverna fick erfarenheter av att diskutera i mindre grupper? Enligt vår uppfattning kan eleverna genom ta del av andras tankar själva bli medvetna om hur de tänker och vilka olika strategier som finns och pröva dessa i samtal med andra.

4.1.6 Alva

Alva i årskurs sex berättar att hon har köpt en bok som heter Eragon. Den handlar om en pojke som hittar ett drakägg som kläcks och han därmed får en drake (s. 1). Hon tycker att boken är jättebra:”… men det är en helt annan klass på läsningen. För liksom det här är ju

skrivet för vuxna. Innan har jag bara läst böcker skrivna för barn. Fast jag tycker den är jättebra. Men det är mycket mer beskrivningar och så, mm” (s. 1). Intervjuaren frågar vad hon tycker om texten och Alva svarar: ”Ibland kan det va lite svårt eftersom man har precis börjat

men man utvecklas ju väldigt mycket och så ja…det är ju mycket mer spännande för de andra…jag har precis läst Vargbröder men jag tyckte inte de var så bra. Bara den första boken…men den här är jättebra” (s. 1). Enligt Vygotskij ska vi vara medvetna om texten som ”text” för att kunna registrera sådant som är relevant för metakognition. Vygotskij menar att människan är på något sätt medveten om att texten är språkligt strukturerad och utifrån den nivå hon befinner sig på kan hon reflektera över skillnader och likheter mellan den aktuella texten och andra texter som hon har läst (Renberg, 2006: 112-114, 125; Vygotskij, 2001). Vi tolkar att Alva är medveten om olika texters innehåll och befinner sig på en högre nivå än när hon läste Vargbröder. Vi vet inte varför Vargbörder inte var lika bra men hon säger att

Eragon är mer för vuxna och inte barn. Kan det vara så att orden är svårare och beskrivningarna är mer utvecklade i Eragon? Vi antar att hon menar det enligt hennes svar. I motsatts till behaviorismens teori där människan är passiv och där tänkande och reflektion inte existerar (Säljö, 2000:50) anser vi att Alva är aktiv i sin inlärningsprocess i överensstämmelse med Piaget och Vygotskij tankar (Hwang & Nilsson, 2004:45, Säljö, 2000:66). Vi tycker att hon kan beskriva med ett klart och tydligt språk vad hon anser läsning betyder för henne och referera till egna erfarenheter av olika böcker, det Flavell kallar en intrapersonell medvetenhet (1979:906;1987:21).

Alva tycker att läsningen går jättebra men berättar att hon hade en annan bild när hon var yngre: ”Jag fick läsa flera gånger eftersom jag inte tyckte det var kul kom jag inte in i det

lika lätt. Fick läsa ännu mer och det blev ännu tråkigare”. Idag tycker hon: ”Ja, jag tycker det

är viktigt för det är det man gör nästan bäst” (s. 2). Hon berättar att läsningen finns med i andra ämnen. Till exempel i matematik måste hon kunna läsa för att förstå lästalen. Hon tycker att hon behöver träna på att läsa kontinuerligt (s. 2). Enligt Bjar och Liberg (red) handlar metakognition om en medvetenhet om den kunskap man har vilket kan ge uttryck genom att eleven har en förmåga att verbalt beskriva den (2003:264). Vi tolkar att Anna kan reflektera och minnas hur hon har utvecklats som läsare. Hon är medveten om varför läsning var tråkig när hon var yngre. När Alva stöter på svårigheter i läsningen berättar hon att hon får tänka till lite mer och läsa meningen flera gånger men om det inte funkar går hon vidare och försöker få ihop allting ändå. Hon fortsätter säga: ”Ja, men om jag stöter på det en gång till

och jag frågar min mamma och stöter på det vet man ju det, så har man ju kvar det från man fråga sin mamma” (s. 2).

4.1.7 Jens

Jens i årskurs sex läser boken Dalslandsdeckaren och berättar: ”Den är rätt lättläst men jag

hittade inga andra böcker för jag gillar deckarböcker och sånt” (s. 1). Boken handlar om några barn som kommer på en massa mysterium. Han tycker den är lättläst eftersom det är lite text och stora bokstäver. Han väntar på en bok som heter Korpens port som ska komma till skolans bibliotek. Han tycker om författaren till boken och gillar spionböcker (s. 1). Intervjuaren frågar varför boken är bra och Jens svarar: ”Ähhh, för de e är … jag vet inte…

(skratt)” (s. 1). Han tycker läsning är kul om han har en bra bok för då kan han inte sluta. Intervjuaren frågar vilken nytta han har av att läsa och Jens svarar: ”Man får veta saker om

man går in på Internet och läser olika sidor och då får man veta mer och även i böcker”. Intervjuaren frågar om det är viktigt att veta och han svarar: ”Det är kul att veta saker som

händer i världen till exempel” (s. 2). Enligt Flavell kan en individ utveckla ett universellt vetande det vill säga att individen är medveten om människors tänkande generellt. Vi tolkar att Jens är medveten om att han kan lära genom att ta del av olika texter på Internet. Men vi vet inte om han läser kritiskt och värdera olika påståenden i texterna vilket utgör ett medvetet tänkande. Jens anser att han kommer ha nytta av att läsa när han blir stor. Han säger att läsning inte är så viktigt eftersom han ska bli fotbollsproffs (s. 1). Enligt Freire är ”medvetandet om medvetet” en förmåga som gör att människan kan reflektera över sig själv (Egidius, 2003:115-116). Vi tolkar att Jens är medveten om hur han tänker men är begränsad i sin medvetenhet om betydelsen av läsning och varför en bok är bra. Vi förmodar att han kanske vet mer men inte är van vid att prata och reflektera om texter. Vi anser att han borde få samtala om böcker och bredda urvalet för att kunna jämföra olika böcker.

Jens berättar vad han har för uppfattning om svårare texter: ”För att då får du, ju…

koncentrera dig mer på texten och bli ännu bättre” (s. 2). Jens vill bli bättre på att läsa snabbare därför det tar mindre tid att läsa läxorna. Han säger dock att det är viktigt att memorera vissa ord för att komma ihåg texten (s. 3). Enligt Konsensusprojektet är det viktigt att inte släppa barnen när de kan läsa flytande utan vägleda dem genom att visa hur de ska angripa svårare texter och lära sig nya ord för att få ett metakognitivt förhållningssätt (2003:.9). Vi uppfattar att Jens kan läsa flytande men att han har en begränsad medvetenhet om innehållet och den kunskap han utvinner i texterna. Han säger att han blir bättre läsare genom att läsa svårare texter men blir han det när han vill träna på att läsa snabbare? Kommer han att stanna upp vid svårare ord eller läser han bara vidare? Vi anser att han behöver stöttning av någon mer kompetent person som kan göra honom medveten om varför det är viktigt att han reflekterar över texten och förstår vad han läser. Vi anser att inlärningen är mer inriktad på färdighetsträning såsom att läsa snabbare. Han berättar att när han läser svårare texter i en bänkbok fortsätter han att läsa och förstår senare. Han tycker att han oftast kommer på det svåra ordet eller så läser han om flera gånger. Om han fortfarande inte förstår frågar han pedagogen eller bänkkompisen. Längre in i intervjun frågar intervjuaren om han har några andra strategier och då svarar han att pedagogen har sagt att han kan slå upp ordet i en ordbok (ss. 3-4).

4.1.8 Jonas

Jonas i årskurs sex berättar att han läser boken Harry Potter - Den flammande bägaren. Han tycker den är spännande och bra skriven: ”Alltså, liksom till exempel liksom skriver på ett bra

sätt till exempel Valdemort…de börjar med att han sitter i tronen och så händer en massa saker och sen så vaknar Harry Potter och då får man inlevelse av vad allting handlar om”. Jonas utvecklar vad han menar med inlevelse: ” Aså, du kan göra allt…Valdemort pratar,

beskriver mycket ju mer alltså ’jag ber så hemskt mycket om ursäkt min herre’ så liksom”

(eleven förvränger sin röst) (s. 1). Enligt Bjar (red) som refererar till Appleyard (1994) beskriver han att elever i mellanåren går in i en roll och söker efter en person att identifiera sig med i läsningen (2006, s: 242). Vi anser att Jonas har lätt för att leva sin in i andra världar och kan identifiera sig med böckernas figurer. Jonas fortsätter berätta om sin läsning och hur en bra bok är: ”Inlevelse, man börjar på ett bra sätt och slutar på ett bra sätt, helst inte

återberättar allting igen på slutet som en återberättare” (s. 2). Enligt Druid Glentow är tolkning av text ett medvetet tänk om sitt eget tänkande (2006:22). Vi tycker att Jonas är medveten om textens betydelse för att skapa fantasi. Han vet hur en bra text skall vara för att den ska bli intressant men är det en utmaning för honom? Hur mycket utvecklas han och hur van är han att diskutera texterna? Vi anser att han behöver utveckla sin medvetenhet och lära sig uttrycka sig bättre. Jonas tycker han att han kan läsa svårare texter men han läser inte på fritiden. Han vill läsa fler böcker för att bli en bättre läsare: ”Jag är en jättedålig läsare alltså

jag läser varje dag, förstår all text men läser aldrig på fritiden… men boken är noll för mig. Den är alltså inte noll men den är inte så högt prioriterad” (s. 4). I Konsensusprojektet står det att eleven ska kunna bedöma sin egen förståelse av vad han eller hon läser. Vidare står det i Konsensusprojektet att det utmärkande för en elev som läser bra är inte att hon eller han alltid förstår utan att hon eller han kan bedöma när han eller hon inte förstår (Myrberg, 2003: 9). Vi uppfattar att Jonas anser sig själv som en bra läsare. Vi anser att han är medveten om varför han inte läser men hur ska han bli medveten om vikten av att läsa? Vi anser att han inte förstår alla texter på grund av att han inte läser så mycket och är inte medveten om sina egna kunskaper. Jonas berättar han att när han stöter på svåra ord i Harry Potter boken tar han det lugnt, kollar på nästa mening och gissar sammanhanget (s. 4). Han säger: ”Jag lär mig mer på

att gissa, sitta själv och fundera ut saker, det tror jag att jag lär mig på, men det vet jag inte” (s. 4).

4.1.9 Lotta

Lotta i årskurs sex hade bråttom när hon skulle välja bok och läste lite på baksidan. Boken heter Betty spegel och Lotta säger: ”Den är rätt så… den är långtråkig… är den…näää jag

händer nästan samma saker hela tiden, mmm, tycker jag, mmm” (s. 1). Boken handlar om en tjej som blir mobbad och byter skola (s. 1). Enligt Freire utvecklar vi en förmåga att kritiskt tänka om vi är medvetna om hur vi tänker och reflekterar (Egidius, 2003:115-116). Vi uppfattar att Lotta är kritisk i sin reflektion och medveten om varför hon tycker att texten i

Betty spegel är långtråkig. I vidare tolkning är kanske boken på en lägre nivå än hennes proximala utvecklingszon? Lotta säger att hon gillar en författarinna som heter Annika Thor eftersom hon kan beskriva texter bra (s. 1). Intervjuaren frågar vad hon tycker om att läsa och Lotta svarar: ”Det är väl kul om det är en bra bok annars är det rätt så tråkigt” (s. 2). Vi tolkar att hon kan urskilja bra och mindre bra texter och reflekterar över varför hon föredrar Annika Thors böcker. Lotta tycker om att läsa böcker om kunskap, kärlek och ”verkliga livet” (s. 2). Enligt Lindö (2005) lever flickorna sig in i berättelser på ett annat sätt och har mer träning i att ta ”den andres perspektiv” (s. 126). Vi uppfattar att Lotta väljer böcker som kan handla om relationer mellan olika människor och händelser som hon kanske upplever i sitt liv. På frågan vad hon har för nytta av läsa när hon blir stor svarar hon: ”Det är bättre att läsa för

då lär man sig något” (s. 3). Lotta säger att hon inte hade klarat av tal i matematik om hon inte kunnat läsa. Hon tycker att hon förstår och kan läsa det mesta. Hon tycker att läsningen är mer avancerad nu än när hon gick i skolår ett, två och tre eftersom då fick hon först lära sig grunderna. Med avancerad text menar Lotta mer vuxna ord i texterna som hon anser är bra för att lära sig stava. Hon vill bli bättre på att läsa mer och fortare. Lotta berättar att hon gissar eller frågar pappa när hon stöter på ett svårt ord i bänkboken (ss. 2-4). Enligt Vygtoskij kan en individ prestera mera under en vuxens ledning eller med kunniga kamrater (Sandström Kjellin, 2004:42). Vi uppfattar att hon behöver stöttning för att inte ge upp när det blir kämpigt med läsningen. I dialogiska samspel med en mer kompetent person kan hon få råd om olika strategier vid svårigheter och hitta varierande böcker som är inom hennes proximala utvecklingszon. I skolan tycker hon att det inte brukar komma så många svåra ord: ”Det är ju

skolans böcker men i så fall så slår jag väl upp det man får ju inte lov att fråga läraren för då blir dem ’du måste slå upp det’” säger hon med en sur röst (s. 2). Intervjuaren frågar varför hon inte får fråga läraren och Lotta fortsätter berätta att de vill att eleverna ska lära sig att slå upp i ordboken men om hon inte hittar ordet hoppar hon över det och försöker lista ut det ändå (s. 2). När Lotta kommer till ett ord som hon nästan förstår berättar hon: ”Man kan tänka

på de ord innan och liksom meningarna innan och vad boken handlar om och klura ut det” (s. 4). Vi uppfattar att hon har ett intrapersonellt medvetande eftersom hon kan söka i minnet och verbalt uttrycka hur hon tänker.

4.1.10 Tolkning av elevernas olika strategier i årskurs 6

Piaget anser att barn som tillåts göra egna intellektuella erfarenheter utvecklas utan vuxnas ingripande och förklarande. Barn skall vara självstyrande och kunna formulera sina egna frågor (Säljö, 2000: 59, 62, 66). Vi anser att eleverna har sina egna individuella strategier och sällan diskuterar med pedagogen om innehållet i texter. Lotta uttrycker att hon ska försöka själv och titta i ordboken vilket vi tolkar som en bra strategi men den får inte vara mer betydande än andra. Vi tycker att eleverna är för självstyrande och att pedagogens ansvar för elevernas läsutveckling försvinner. Pedagogen har kanske skapat förutsättningar för att eleverna ska lära men vi upplever att om det uppstår svårigheter med texter så ligger problemet hos eleven och till dess kognitiva utveckling.