Teorier, begrepp, avgränsningar och forskningsläge
2. Begrepp och vissa avgränsningar
Före resonemanget kring metod och tillvägagångssätt föreligger ett behov av att be-skriva och definiera avhandlingens centrala begrepp. Vissa av begreppen ges en defi-nition utan något djupare resonemang. Dessa begrepp och defidefi-nitioner behövs dock i bagaget för det fortsatta resonemanget, vilket motiverar att de ges utrymme även här. Vid behandlingen av andra begrepp genomförs en mer ingående analys av olika definitioner. Till denna senare grupp av begrepp hör doktrin och strategi.
2.1 Säkerhet
Jag anser att säkerhet betecknar det tillstånd då en aktör upplever att något hot inte föreligger. Jag ser säkerhet som mer än enbart en militär angelägenhet och att en stats säkerhet ytterst handlar om att bevara dess suveränitet. Enligt Buzan kan säkerhet
kategoriseras i fem sektorer. Jag delar detta synsätt och inriktar primärt avhandlingen på den militära sektorn. Jag återkommer dock till de övriga sektorerna. Buzan beskri-ver säkerhet och den militära sektorn:
The security of human collectivities is affected by factors in five major sectors: military, political, economic, societal and environmental. (…) Generally speaking, military security concerns the two-level interplay of the armed offensive and defensive capabilities of states, and states’ perceptions of each other’s intentions.16
Utifrån detta kommer dels samspelet mellan offensiv och defensiv, dels perceptionen av militär kapacitet och politiska intentioner (vilja) att behandlas utförligare.
2.2 Säkerhetspolitik
Jag betraktar en stats säkerhetspolitik som överordnad såväl utrikes- som försvars-politiken. Den nationella säkerhetspolitiken utgörs, enligt min mening, av en stats fast-slagna reaktioner på uppfattade hot i den internationella miljön. I den fortsatta analy-sen koncentrerar jag mig främst på militär säkerhet och militära hot, och då också naturligt till försvarspolitik.
Enligt Nils Andrén är nationell säkerhetspolitik en sammanfattande beteckning på en stats:
(…) politiskt styrda aktiviteter i syfte att kunna förverkliga sina mål också i situationer där den ställs inför hot från andra aktörer, särskilt från andra stater, i det internationella systemet.17
Jag kommer att återkomma till de situationer som omnämns i citatet ovan i nästa avsnitt.
2.3 Försvarspolitik
Det finns skäl att här ytterligare precisera inriktningen av avhandlingen. Jag definierar totalförsvarspolitik som den politik som berör totalförsvaret som helhet. Den del av totalförsvarspolitiken som enbart berör den militära verksamheten av detta totalför-svar definierar jag som förtotalför-svarspolitik. Det är denna sistnämnda del jag är intresserad av.
Det bör beaktas att begreppet försvarspolitik är ”misshandlat” i det svenska språk-bruket. När det talas om t.ex. försvarsutskottet, så avses egentligen totalförsvars-utskottet. Detsamma gäller för t.ex. försvarsdepartementet och försvarsministern.
Även i definitionen av säkerhetspolitiken som bestående av främst utrikes- och för-svarspolitiken, avses totalförsvarspolitiken. Det finns alltså en vidare definition av
”försvarspolitik”, som syftar till totalförsvaret som helhet, och en snävare definition, som enbart syftar till det militära försvaret.
Jag avser således använda mig av den snävare definitionen. Jag använder mig av
”totalförsvarspolitik” som beteckning när hela totalförsvaret avses.
2.4 Doktrin
Förhållandet mellan doktrin och nästkommande begrepp, strategi, är inte självklart.
Att jag här väljer att behandla doktrin först ger dock en fingervisning om min inställ-ning, d.v.s. att doktrin är överordnad strategi.
Jag får, som vi tidigare sett, stöd för detta synsätt av Katarina Brodin, som även beskriver varför hon inte använder begreppet strategiska doktriner.
I en gammal statlig utredning definieras just strategisk doktrin:
Vederbörande statslednings uppfattningar om vilka allmänna principer som bör vara vägledande för (a) dess egna dispositioner för bruk av existerande vapen (b) dess egen vapenanskaffningspolitik samt (c) dess bundsförvanters dispositioner för bruk av existe-rande vapen och (…) vapenanskaffningspolitik.18
Där framgår även syftet med dessa. De två huvudfunktionerna sägs vara att dels utgöra rättesnören för utvecklingen inom den egna försvarssektorn, dels att utgöra signaler till såväl motståndare som allierade. Enligt denna definition syftar adjektivet strategisk på den allra högsta organisationsnivån, d.v.s. statsledningen.
Utöver problematiken i förhållandet mellan doktrin och strategi så finns även en definitionsproblematik. Wilhelm Agrell menar att doktrin tillhör den kategori av be-grepp som är mycket svårdefinierade, just därför att de används i så många olika betydelser. Enligt Agrell utgör doktriner helhetsuppfattningar som kan användas både för att analysera specifika problem och för att ange riktlinjer för agerande i framtida situationer. Han anger även med stöd av Nordal Åkerman sin syn på förhållandet mellan doktrin och strategi:
(D)oktrinen anger vissa styrande principer ur vilka flera alternativa strategier kan härledas.
Strategin, handlingslinjen i en speciell fråga, kan alltså betraktas som en tillämpning av doktrinen.19
Bland annat Gunnar Jervas kompletterar doktrinbegreppet med ett tidsperspektiv under vilket doktrinen anses gälla. Samtidigt binder han samman resonemanget med nästkommande begrepp när han menar att en doktrin är en ram för olika handlingsprogram. Om dessa program är långsiktiga betecknas de som strategiska, medan de kortsiktiga och mer omedelbara betecknas taktiska. Återigen ser vi alltså strategi i adjektivform, strategisk.
Denna gång inte betecknande en organisationsnivå utan ett tidsperspektiv.20 Jag anser att en doktrin är ett ”ramverk” som bl.a. består av den rationalitet som används vid såväl analysen av de problem doktrinen avser hantera som vid det di-rekta handlandet. Doktrinen består av tre huvuddelar:
I) en beskrivning av vilka värden doktrinen i fråga avser bevara och skydda (VAD) II) en beskrivning av de hot som bedöms föreligga mot dessa värden (VEM) III) handlingsplaner, strategier, för hur dessa hot skall bemötas. (HUR)
2.5 Strategi
Även strategi är ett svårdefinierat begrepp:
Human nature insists on a definition for every concept. But the word strategy has long been used implicitly in different ways even if it has traditionally been defined in only one.1 Att strategi berör såväl den politiska som den militära sfären tar även Colin Gray fasta på:
”Strategy”, a word stemming from the ancient Greek term for general and generalship, refers to the relating of military power to political purpose. 22
Gray tar fasta på att strategi kan relateras antingen enbart till de militära medel och den militära makt en stat förfogar över, eller till samtliga medel som står till statens förfogande för att nå vissa mål. I det senare fallet benämner han begreppet grand strategy.
Jomini talar enbart om strategi i dess rent militära innebörd. Han menar att krigs-konsten består av fem komponenter varav strategi är en:
Strategy is the art of making war upon the map, and comprehends the whole theater of operations. Grand Tactics is the art of posting troops upon the battlefield (…) Strategy decides where to act; logistics brings the troops to this point; grand tactics decides the manner of execution and the employments of the troops.23
En av Jominis samtida, Carl von Clausewitz, uttrycker det:
(S)triden består av ett antal i sig avgränsade handlingar, som vi kallar stridsmoment och som bildar nya enheter (…) Här uppkommer nu den alldeles speciella verksamheten att planlägga och leda dessa stridsmoment i sig och att samordna dem sinsemellan för att tillgodose krigets mål. Det ena kallas taktik och det andra strategi.24
Som förhoppningsvis redan framgått är jag alltså inte primärt intresserad av grand strategy utan avser fokusera på strategi i dess renodlade militära form. För den skull anser jag inte att de militära medlen är en självständig företeelse, tvärtom. André Beaufre sammanfattar min åsikt väl även om definitionen av vissa termer är annorlunda:
Krigsstrategin, som tidigare dominerades av den militära strategin och därmed placerade de militära cheferna i förgrunden, ingår idag i en totalstrategi. Denna styrs av de politiska ledarna och den militära strategin spelar därför idag blott en underordnad roll.25
Oavsett om den militära strategin spelar en underordnad roll eller ej, så är det den jag är intresserad av. Totalstrategin enligt Beaufres definition, har härvid endast betydelse inom ramen för den överordnade säkerhetspolitiska doktrinen. Enligt min definition är en (generell) strategi en handlingsplan som anger riktlinjerna för HUR t.ex. en organisation skall agera och nyttja disponibla resurser i en viss typ av situation för att nå ett visst syfte. Strategin är även en styrning vad avser bl.a. anskaffning av materiel samt utbildning och övning med personal, d.v.s. de resurser som bedöms nödvändiga
för att kunna nå syftet med verksamheten i en specifik situation. I detta resonemang finns en dualism inbyggd eftersom strategin skall vara vägledande dels för hur disponibla resurser skall användas, dels för vilka resurser som skall utvecklas. Detta kan bli motsägelsefullt och riskerar att undergräva den långsiktighet strategin eftersträvar.
Storstrategi (Grand strategy) tillhör den säkerhetspolitiska doktrinen medan (mili-tär-) strategi tillhör den försvarspolitiska. Den sistnämnda kan i sig, som vi kommer att se längre fram, innehålla flera kompletterande (inte alternativa) strategier.
Strategisk är ett adjektiv som anger en företeelses hierarkiska hemvist i organisato-riskt hänseende och/eller i ett tidsperspektiv. För att företeelsen skall betraktas som strategisk i det första avseendet krävs att den allra högsta nivån, i detta fall statens politiska ledning, skall beröras i direkt mening. För att den skall bedömas som strate-gisk i det sista avseendet skall den vara giltig över en relativt lång tidshorisont, i detta fall en tidsrymd som är längre än ett försvarsbeslut.