Norsk försvarspolitik 1992–1999
1.2 Militära uppfattningar .1 VEM hotar Norge militärt?
I 1991-års Forsvarsstudie (FS91) framgår att terrorism anses vara ett hot. Här framgår också vilken myndighet som anses ansvara för att bemöta detta hot:
I fredstid vil Forsvaret stötte politiet i samsvar med politiske vedtak. Under Krigsforhold vil lokallandvern og heimvern väre de vesentligste elementer i Forsvaret mot terrorisme og sabotasje.49
Forsvarssjefen betonar dessutom osäkerheterna kring huruvida de allierade överhuvud-taget kommer att ha resurser i framtiden som de kan förstärka försvaret av Norge med.50 Dessa uttalanden är de enda som inte direkt berör Ryssland eller utvecklingen inom f.d. Sovjetunionen. På andra ställen i studien nämns istället dels den osäkra utvecklingen inom OSS, dels Norges gemensamma gräns med Ryssland och Kola-områdets koppling till stormaktsintressena ur såväl konventionella som nukleära aspekter.
Vad avser de konventionella styrkorna konstateras att konsekvenserna av CFE-avtalet kan bli att de militära styrkorna längst i norr förstärks kvantitativt såväl som kvalitativt. Samtidigt påpekas att de ryska sjöstridskrafterna inte omfattas av vare sig rustningskontrollen eller inspektionsordningen. Vad avser de kvalitativa aspekterna så höjs ett varnande finger för att Västs teknologiska försprång dels har minskat, dels kan komma att minska ytterligare till följd av den stimulans rysk (!) försvarsindustri fått av Gulfkriget.51
I sitt föredrag vid Oslo Militära Samfund i november 1992 betonar amiral Rein de etniska nationalistiska och religiösa motsättningarna i Jugoslavien och f.d. Sovjetunio-nen. Han tar även upp Rysslands labila ekonomiska och politiska situation och att landet samtidigt har stora militära styrkor bl.a. i Norges närområde. Den politiska, ekonomiska och sociala oron anses i sig kunna medföra problem för Norge. Amiral Rein ser en fara i att Norge säkerhetspolitiskt marginaliseras som en följd av de allie-rades minskade intresse för nordområdet. Detta trots att de ryska ubåtsbaserade kärnvapnens relativa betydelse anses ha ökat och att dessa ubåtar baserats på Kola.
Förutom detta nämner han även terrorism som ett tänkbart hot.52
Forsvarssjefen presenterar liknande analysresultat i 1993-års Hovedretningslinjer. Så-lunda betonas riskerna för att etniskt och kulturellt inspirerade konflikter i Östeuropa sprider sig till Väst. Detta förstärks av den oro och osäkerhet som präglar situationen efter Sovjetunionens upplösning med ekonomiskt svaga och politiskt instabila stater.53 Även denna gång rör dock de flesta hotbilder Ryssland på ett eller annat sätt. Landets politiska, ekonomiska och sociala oro tillsammans med dess militära styrka gör att det betraktas som det största europeiska säkerhetsproblemet. Detta tillspetsas dels av Rysslands eventuella ambitioner av att utöka sitt inflytande i framför allt Baltikum,
Vitryssland och Ukraina, dels av den relativt ökade betydelsen av de sjöbaserade kärnvapnen i Nordflottan. Den sistnämnda aspekten sägs ha direkt koppling till Nor-ges säkerhet:
Det sikkerhetsmessige problem i våre egne närområder består derfor av den risiko som fölger av naboskapet med en politisk ustabil stormakt i et for ham viktig område.54 Detta problem förstärks av den såväl kvantitativa som kvalitativa upprustning som kan bli följden av CFE-avtalet. Dessutom nämns riskerna som är förknippade med de allierades minskade intresse för Nordeuropa till fördel för Syd- och Sydosteuropa, samt terroristhotet.55
I den årsöversikt över verksamheten det gångna året som presenterades under vå-ren 1993 framkommer liknande synpunkter. Således betonas etniska och politiska motsättningar som uppstått i Östeuropa, främst i f.d. Jugoslavien respektive f.d. Sov-jetunionen, liksom riskerna att bli säkerhetspolitiskt marginaliserad. Till det senare kopplas riskerna att allierade förstärkningar inte är tillräckliga alternativt inte hinner fram i tid. Samtidigt konstateras:
Idag består vårt sikkerhetsmessige problem av den risiko som fölger av naboskapet med en politisk ustabil stormakt i et for ham viktig område.56
Detta utvecklas ytterligare under ett antal sidor varvid den ryska styrkeutvecklingen i norr analyseras försvarsgrensvis. Härvid konstateras att arméstridskrafternas kapacitet nedgått något, att flygstridskrafterna ökat såväl kvantitativt som kvalitativt och att dessa primärt har taktiskt offensiva uppgifter, samt att nordflottan reducerats med cirka 25% men att dess roll i bevakandet av Rysslands säkerhetspolitiska och ekonomiska intressen kvarstår.57
I sitt föredrag vid Oslo Militära Samfund i oktober 1993 poängterar forsvarssjefen på samma sätt som året innan utvecklingen i Ryssland och riskerna för Norge att säkerhets-politiskt marginaliseras. Ånyo betonas att de militärstrategiska förändringarna i norr inte varit lika omfattande som för övriga NATO-länder. Amiral Rein tar även upp relationerna mellan Ryssland och övriga Europa.58
I försvarets årsöversikt över verksamheten 1993 nämns etniska motsättningar som kommit till ytan efter det kalla krigets slut. Dessa bedöms få näring i ekonomiska kriser vilket kan leda till väpnade konflikter i Europa. Inbördeskriget i f.d. Jugoslavien och olika uppror i f.d. Sovjetunionen nämns som exempel. Även i detta forum tas riskerna för säkerhetspolitisk marginalisering upp. Vidare nämns att en återgång till den gamla öst-väst-problematiken skulle innebära att en väsentlig andel av de vapen som då används som politiska påtryckningsmedel skull befinna sig i Norges närom-råde. Norges främsta säkerhetspolitiska problem sägs utgöras av dess närhet till en politisk instabil stormakt, något som valet i Ryssland under december 1993 anses belägga.59 Även denna årsöversikt fördjupar sig i situationen hos de ryska stridskraf-terna i norr.60
1.2.2 VAD skall Norges försvarsmakt skydda mot militära hot?
I FS91 framgår att ”ingen del av norsk territorium skal i utgangspunktet forutsettes overgitt”. Vidare framgår att försvaret av Nordnorge är prioriterat i förhållande till övriga delar och att områdets betydelse rent av har ökat relativt sett. Mittnorge intar en mellanställning, till stor del beroende av hur stort behovet av de allierade förstärkningarna är. Den sovjetiska tillbakadragningen från Centraleuropa sägs ha minskat hotet mot Sydnorge. Samtidigt sägs dock:
Forsvarets ambisjonsnivå i landsdelen – spesielt på Östlandet – influeres sterkt av landsdel-ens nasjonalstrategiske betydning. Det er önskelig att landsdellandsdel-ens viktigste sivile og militäre ressurser, inkludet landets överste ledelse, i rimelig grad sikres (…)61
I sitt föredrag vid Oslo Militära Samfund i november 1992 betonar amiral Rein att Nord-norge ligger strategiskt sett mest utsatt vilket måste beaktas vid försvarspolitiska prioriteringar.62
I Forsvarssjefens vedlegg till Hovedretningslinjerna från 1993 framkommer tre vik-tiga områden. Dessa är, förutom Nordnorge, dels de verksamheter i övriga landsde-lar som syftar till att stötta försvarsstriden i norr, dels förbindelselinjerna mellan Syd-och Nordnorge. 63
Den enda egentliga prioritering och precisering som framkommer i Forsvarets årsöversikt för 1992 är sjöförsvarets inriktning mot att skydda förbindelselinjerna mel-lan Syd- och Nordnorge, något som prioriteras före förmågan till invasionsförsvar. I mer generella ordalag nämns vikten av att hindra en motståndare att få fotfäste på norskt territorium och hävdandet av suveräniteten.64
I sitt föredrag vid Oslo Militära Samfund i oktober 1993 poängterar forsvarssjefen på samma sätt som året innan Nordnorges betydelse. Denna gång tar han dock även upp behovet att trygga den nationella suveräniteten.65
1.2.3 HUR bör Norges försvarsmakt lösa dess krigsuppgifter?
I 1991-års Forsvarsstudie (FS91) framgår en viktig utgångspunkt för studien:
FS91 forutsetter at vårt lands defensive nasjonale strategi og Forsvarets ikke-offensive karakter, fortsatt skal danne utgangspunkt for forsvars-planleggingen.66
Samtidigt framgår dock:
Evne til å fange opp, stanse og til sist slå angripende styrker i ett eller flere hovedoperas-jonsområder vil väre avgjörende for forsvarskampen (…) Dette krever koordinert innsats av alle forsvarsgrener etter et taktiskt offensivt konsept på våre premisser.67
Här antyds ett operativt vägval till förmån för manöver. Vidare framgår:
Ethvert angrep på Norge bör i utgangspunktet mötes med militäre styrker ved grensen.68
FS91 innehåller dessutom bl.a. fyra olika alternativ till utformning av det norska försvaret. Alternativen är framtagna efter tre ekonomiska nivåer och benämns hög, medel, alternativ medel respektive låg. I alternativ Hög bedöms invasionsförsvaret i Nordnorge ha en uthållighet på 2-4 veckor, förutsatt att man har luftkontroll. Vidare förutsätts allierad kontroll av Norska havet, allierat luftförsvar av Sydnorge samt flygförstärkningar med bl.a. offensiv kapacitet. Däremot bedöms norska mark- och flygstridskrafter själva klara av de defensiva uppgifterna i Nordnorge. Krigsstrukturen i denna nivå består bl.a. av tolv armébrigader, ca. 100 stridsflygplan, tolv ubåtar och tio eskortfartyg.69 Redan på nivå Medel framgår dock:
På middels resursnivå har en ingen mulighet til å stå i mot et invasjonsforsök i Sör- og Nord-Norge samtidigt. (…) Avhengigheten av alliert hjelp vil öke betydelig i forhold til i dag. (…) Den störste endringen er at både luftforsvarsfly og landstyrker må väre på plass för krigsutbrudd selv om det er invasjon bare i en landsdel.70
Krigsstrukturen består i alternativet av bl.a. sju armébrigader, ca. 80 stridsflygplan, tio ubåtar och åtta eskortfartyg.71 I den alternativa strukturen på medelnivån är prob-lematiken större:
Med denne strukturen kan vi ikke med egne midler forsvare oss mot invasjon i noen landsdel. Selv med full konsentrasjon av hele Forsvarets kampkraft i hovedoperasjon-sområdet i Nordnorge ville vi ha et balansert styrkenivå (…) En må eksempelvis velge om en vil kraftsamle om en meget tidsbegrenset utholdhet i Nord-Norge eller finne andre lösninger. En annen lösning kunne eksempelvis väre å trekke ut av Nord-Norge og konsentrere styrkene om forsvar av et alliert mottaks- og baseområde i Tröndelag.72 Krigsstrukturen består i alternativet av bl.a. fem armébrigader, ca. 70 stridsflygplan, tio ubåtar och sex eskortfartyg.73 På den lägsta nivån konstateras:
Konseptet om et nasjonalt invasjonsforsvar kan ikke opprettholdes.74
Krigsstrukturen består i detta lägsta alternativet av bl.a. tre armébrigader, ca. 60 stridsflygplan, sex ubåtar och sex eskortfartyg.75 Efter dessa resonemang avslutar Forsvarssjefen med att förorda ett femte alternativ som sägs ligga något över medelnivån.76
I sitt föredrag vid Oslo Militära Samfund i november 1992 påpekar amiral Rein att budgetproposition ligger 400 miljoner under Forsvarskommisjonens föreslagna nivå.
Han betonar även att satsningarna på kvalitetshöjningar inom försvaret inte innebär övergång till ett högteknologiskt försvar. Han verkar således ha svårt att fullt ut ta ställning för kvalitet i det tekniska vägvalet. 77
I Forsvarets årsöversikt för 1992 framkommer att armén inriktas till att upprätt-hålla ett tidsavgränsat försvar i huvudförsvarsområdet samtidigt som motstånd skall kunna bjudas över hela landet. Luftstridskrafterna inriktas till ett framskjutet luftför-svar.78
I Hovedretningslinjerna från 1993 framgår att Forsvarssjefen:
(…) anser derfor at det å hindre angriper i raskt å kunne få fotfeste på norsk territorium er en viktigste av Forsvarets oppgaver.79
Detta skall lösas med ett framskjutet luftförsvar och ett tidsbegränsat försvar i huvudoperationsriktningen. Sjöförsvarets roll i invasionsförsvaret nedtonas dock till förmån till skyddet av försörjningstransporterna mellan Syd- och Nordnorge.80
I Forsvarssjefens vedlegg kommenteras även det faktum att Forsvarskommisjonen föreslagit ett alternativ som istället ligger nära den alternativa medelnivån:
FSJ mener at FK 90s struktur ikke gir oss et invasjonsforsvar med den nödvendige dybde og seighet, og at vi vill mangle den nödvendige handlefrihet for å ivareta våre forsvars-behov utenfor hovedoperasjonsområdet.81
Forsvarssjefen varnar samtidigt för ett alternativ som är lägre en det kommisjonen förordat:
På et lavere nivå enn det kommisjonen anbefaler vil våre stridskrafter miste evnen til koordinert innsats (…) selv når våre styrker kraftsamles i et så gunstig forsvarsområde som Troms.82
Här antyds ett operativt vägval till förmån för utnötning i Troms.
I sitt föredrag vid Oslo Militära Samfund i oktober 1993 nämner forsvarssjefen inrikt-ningen mot ett tidsavgänsat och marginellt invasionsförsvar i en landsdel, kombinerat med beskedliga styrkor i övriga landsdelar. Han påpekar även:
Vår militäre innsats har hittil värt konsentrert om å forsvare vårt eget territorium ved et såkalt eksistensforsvar.83
I föredraget nämner han även att det som för ett och ett halvt år sedan närmast ansågs som ett oacceptabelt minimum nu näst intill blivit ett ouppnåligt maximum och syftar till de nära 1,3 miljarder under Forsvarskommisjonens rekommendationer försvarsbudgeten hamnat på. Forsvarssjefen slår vidare fast:
Mener vi noe med et militärt forsvar for fremtiden, kan vi ikke tillate en utvanning av vårt grunnleggende raison détre, å vare klar til å utkjempe krig om det skulle bli nödvändig.84
1.2.4 Sammanfattning av militära uppfattningar vid HRL93
De totalt fem aspekter som förs fram på den kontinentala nivån av VEM kan sägas höra samman. Fyra berör den osäkra utvecklingen i Östeuropa inkl. f.d. Sovjetunio-nen. De tar upp de etniska, kulturella och nationella motsättningarna inom främst f.d.
Jugoslavien och f.d. Sovjetunionen, Rysslands labila ekonomiska och politiska situa-tion kopplat till den sociala oron samt ryska ambisitua-tioner gentemot Baltikum, Vitryss-land och Ukraina. Alla dessa presumtiva hot kan komma att drabba Norge när den
femte aspekten, den säkerhetspolitiska marginaliseringen gått så långt att de förstärk-ningar Norge är beroende av inte längre finns att tillgå alternativt saknar förutsätt-ningar att hinna fram i tid.
På den regionala nivån förs främst två aspekter fram; terrorism och Ryssland. Det sistnämnda är det som bedöms farligast. Häri ligger såväl en konventionell som en nukleär aspekt. Till den konventionella hör den ökade kvantitativa och kvalitativa nivån hos de ryska styrkorna inom Leningrads militärområde. Dessa granskas nog-grant försvarsgrensvis och kopplat till CFE-avtalet. Till den nukleära aspekten hör den relativt sett ökade betydelsen för de vapen som är placerade på ubåtar tillhö-rande Norra marinen. Den enda globala aspekt som överhuvudtaget omnämns är ett genrellt konstaterande att en nukleär andraslagsförmåga kräver betydande konven-tionell kapacitet till beskydd.
Ovanstående beskriver i huvudsak endast den substantiella spridningen. När även frekvens beaktas framträder en bild som tydligt visar att de allra flesta uttalande är traditionella. Den militära kapaciteten på den regionala nivån är det hot som omtalas flitigast.
Figur 7.4: Sammanställning över de militära uttalandena avseende VEM som hotar Norge mili-tärt. (N=120)
Avseende VAD prioriteras Nordnorge och den militära infrastruktur som byggts upp där. Dessutom nämns Mittnorge och dess betydelse dels för att kunna ta emot allierade för-stärkningar, dels för att kunna transportera styrkor mm mellan Syd- och Nordnorge, samt Östlandets viktiga infrastruktur och institutioner. Samtliga aspekter av VAD kan sägas vara relaterade till försvarsförmågan varvid den främsta aspekten är den som berör infrastrukturen.
Figur 7.5: Sammanställning över de militära uttalandena avseende VAD Norges försvarsmakt skall skydda. (N=33)
Avseende HUR betonas landets defensiva och icke-offensiva inriktning av försvaret.
Den defensiva strategin sägs bygga bl.a. på att möta en angripare vid gränsen samt ett framflyttat luftförsvar. Försvaret inriktas mot att försvara eget territorium, men det har tillkommit en möjlig öppning.
MILITÄR POLITISK VILJA
KAPACITET Politiska rötter Ekonomiska rötter Samhälleliga rötter
REGIONAL 47 11 1 4
KONTINENTAL 9 34 4 9
GLOBAL 1 0 0 0
Befolkning Infrastruktur Institutioner Idé Territorium
0 5 2 16 10
”Vår militäre innsats har hittil värt konsentrert om å forsvare vårt eget territorium (…)”. Om denna av mig gjorda understrykning innebär en förskjutning från en semi-defensiv mot en semi-offensiv strategi är dock inte möjligt att avgöra. Det går även att hitta spår av en defensiv strategi: alternativet med att ta upp striderna i Tröndelag istället för Troms är ett sådant.
Figur 7.6: Sammanställning över de militära uttalandena avseende HUR försvarsmaktens krigs-uppgifter bör lösas. (N=16)
Den militära ledningen tycks ha svårt att fullt ut ta ställning för kvalitet i det tekniska vägvalet. I det operativa vägvalet finns kopplingar till såväl utnötning som manöver. Även i detta vägval tycks den militära ledningen ha svårt att ta ställning.