Det faktiska tillvägagångssättet

Jag har övervägt att redovisa detta avsnitt i en bilaga eftersom redovisningen av mitt tillvägagångssätt endast torde vara av intresse för den metodologiskt intresserade läsaren. Jag har trots allt valt att redovisa mina överväganden i löpande text och uppmanar istället den ”allmänne” läsaren att gå direkt till avsnitt 4.

3.1 Muntligt material

Den inledande kontakt jag tog med intervjuobjekten i Sverige hade syftet att skaffa underlag till min avhandlingspromemoria, d.v.s. jag ville i denna kunna beskriva hur jag avsåg samla in materiel till avhandlingen. Min inledande frågeställning till dessa personer handlade helt enkelt om huruvida de var villiga att besvara en enkät.

Efter att ha utarbetat ett förslag till enkätfrågor, och efter att ha diskuterat dessa med mina handledare, insåg jag att enkätvägen troligen inte skulle fylla mina syften.

Jag tog därför förnyad kontakt med ”forskningsobjekten” och fick deras tillstånd att genomföra en intervju på 90–120 minuter istället för den inledningsvis avsedda enkä-ten.

Jag använde mig delvis av de enkätfrågor jag utarbetat vid framtagandet av de första intervjufrågorna. Jag genomförde först ett antal provintervjuer¹⁴ i syfte att kontrollera huruvida intervjufrågorna var relevanta. Vidare ville jag kontrollera hur lång tid intervjuerna tog så att jag säkerställde att jag höll mig inom avtalad tid. Slutli-gen ville jag pröva på några olika intervjutekniker. Således Slutli-genomfördes en grupp-intervju med två personer, två enskilda grupp-intervjuer¹⁵ utan bandspelare, två enskilda intervjuer med bandspelare¹⁶ och två telefonintervjuer.¹⁷ Jag provintervjuade på detta sätt sammantaget åtta personer. Efterarbetet inriktades på att revidera det frågefor-mulär som användes. Arbetet presenterades som ett led i metodkursen inom forskar-utbildningen. Kontentan blev att jag övergav en alltför strukturerad och standardise-rad metod och istället valde att genomföra ett ”samtal” med de jag intervjuade.¹⁸ Jag var dock noga med att säkerställa att mina huvudfrågor besvarades, även om ord-ningen mellan dessa varierade.

Risken för den s.k. intervjuareffekten¹⁹ bedömde jag som låg mot bakgrund av intervjuobjektens ställning. Jag tror inte att jag kan påverka eller styra intervjuobjekt-ens sätt att besvara mina frågor i någon nämnvärd omfattning. Jag befarade att jag troligen skulle komma att stöta på problem med att intervjuobjekten påverkade var-andra. Detta antog jag särskilt kunde gälla ledamöterna av försvarsutskottet. De kunde vara upptagna med annat (det var ju bl.a. valår i Sverige 1998) vilket skulle innebära att det blev svårt att inplanera intervjutillfällena inom en kort tidsperiod. Jag ville emellertid inte ta hjälp av andra till att genomföra vissa av intervjuerna för att korta ned intervjuperiodens utsträckning. Om jag skulle få hjälp så skulle det nämligen inne-bära att jag förlorade en av teknikens förtjänster.

Kroppsspråk och andra sinnesintryck kan förmedlas bäst om forskaren personli-gen är närvarande vid samtliga intervjuer.²⁰

En viktig erfarenhet jag drog vid genomförandet av provintervjuerna var att de blev bättre när den intervjuade fått ”frågeformuläret” i förväg.²¹ I min bekräftelse av tider och andra praktiska arrangemang bifogade jag därför en introduktion till frågeområdet.

Jag brottades även med ett antal forskningsetiska²² problem. Intervjuerna genom-fördes t.ex. av mig i min egenskap av doktorand vid Umeå Universitet, men jag är ju även officer. Min forskning finansieras dessutom av FM. Jag var rädd att intervju-objekten kunde förlora den förhoppningsvis neutrala inställningen gentemot mig om jag informerade dem om min bakgrund. Hur skulle t.ex. jag som major kunna inter-vjua en generalsperson utan att denne betraktar mig som underordnad? Hur skulle jag som officer kunna intervjua en politiker som av ideologisk eller annan övertygelse kände olust inför det militära etablissemanget och betraktade mig som representant för detta? Samtidigt ansåg jag det vara oärligt att inte meddela det sätt på vilket forskningen finansieras, varför jag gjorde det men inte mer. På direkta frågor gav jag sanningsenliga svar. Det visade sig att farhågorna var ogrundade. Ett annat forsknings-etiskt problem rör den konfidentiella behandlingen²³ av intervjuresultaten. Ett av syf-tena med intervjuerna är ju att försöka påvisa skillnader mellan den politiska och den militära ledningen. Vad gör jag om det dessutom finns betydande skillnader inom respektive grupp? Vissa partier har t.ex. endast en representant i utskottet och att använda dennes svar för att visa en intern skillnad kan medföra att den enskilde representanten pekas ut. Jag har strävat efter att bevara den intervjuades anonymitet, huruvida jag lyckats kan endast läsaren avgöra.²⁴

Jag har genomgående använt bandspelare. Efter genomförd intervju har jag skri-vit ett referat där jag mot bakgrund av det efterföljande analysarbetet valt att struktu-rera svaren i tematisk istället för kronologisk ordning.

Referatet har därefter sänts till respektive intervjuobjekt för att möjliggöra dennes korrigeringar och kompletteringar. I samband med detta har jag även frågat om jag får citera vissa av uttalandena med namn. Jag har dock valt att behandla samtliga intervjuade enhetligt och refererar således endast till intervjunummer och inte till namn.

Anledningen till detta är dels att säkerställa respondenternas anonymitet, dels att

en-hetlighet i materialet är, i mitt tycke, mer tilltalande. Vidare har jag försökt genomföra intervjuserien i respektive land inom så kort tid som möjligt för att därigenom minska betydelsen av t.ex. det säkerhetspolitiska läget vid intervjutillfället. I och med att det skiljer lång tid mellan respektive intervjuserie skulle detta kunna innebära ett problem som eventuellt borde tas i beaktande vid jämförelser länderna emellan. När intervju-erna genomfördes i Sverige präglades den intintervju-ernationella miljön av relativt lugn. Ett år senare, när intervjuerna genomfördes i Norge, rådde krig på Balkan i vilket Norge, i egenskap av NATO-medlem, var involverat. I Finland hade det gått cirka ett halvår efter presidentvalet. Jag har dock valt att nedtona dessa aspekter.

3.2 Skriftligt material

Det skriftliga källmaterialet utgörs främst²⁵ av propositioner, utskottsbetänkanden, rapporter från försvarsberedningar samt försvarsmaktsplaner, handlingar inom den försvarspolitiska beslutscykeln m.a.o. Dessa texter har analyserats²⁶ med stöd av de frågor som presenterades tidigare i kapitlet. Frågesvaren har först kategoriserats efter den analysram som presenteras i nästa kapitel, sedan har de olika svarskategoriernas frekvens mätts. Nedan beskrivs i stora drag beslutscykeln i de olika staterna. Förhopp-ningsvis skall detta ge vägledning till det sammanhang i vilket jag hittat det textmaterial som används.

3.2.1 Beslutscykeln i Sverige

I ett första led ger regeringen planeringsanvisningar inför det stundande försvarsbe-slutet till försvarsberedningen samt till ett antal totalförsvarsmyndigheter, av vilka FM studerats. (För perioden före bildandet av myndigheten FM har myndigheten ÖB studerats).

De mottagande myndigheterna rapporterar in resultatet i form av rapporter, be-tänkanden och försvarsmaktsplaner (ÖB-plan). Regeringen beaktar dessa i sitt utformande av försvarspropositionen. Propositionen behandlas i riksdagens försvars-utskott. Samtliga partier har haft åtminstone en representant i försvarsberedningen och har således på ett tidigt stadium kunnat ta del av dess resultat. Även försvarsmakts-planerna är disponibla för oppositionspartierna.

Försvarsutskottet, som även det har representanter från samtliga riksdagspartier, avger betänkanden och utlåtanden på såväl propositionen som på motionerna. Riks-dagen fattar därefter beslut varefter försvarsdepartementet omsätter detta t.ex. i ett regleringsbrev till FM. Den militära ledningen omsätter regleringsbrevet bl.a. till näst-kommande års försvarsmaktsplan, men även till handlingar med längre tidsperspek-tiv såsom försvarsmaktsidéer. Delar av försvarsmaktsplanerna är hemliga vilket med-fört att dessa ej kunnat studeras.

3.2.2 Beslutscykeln i Norge

Forsvarets forskningsinstitutt (FFI) avger en hemlig försvarsanalys. Denna tas i beak-tande av försvarsmakten i dess forsvarsstudie (FS), som lämnas till såväl regering som Stortinget. I vissa fall kan även en forsvarskommisjon vara sammankallad. Denna avlägger rapport, även den till såväl regering som Stortinget. Regeringen omsätter detta underlag till tre handlingar: langtidsmelding, budgetproposition samt organisa-tionsproposition, vilka även ges ut i denna ordning med cirka ett halvårs mellanrum.

(Det är alltså här frågan om olika handlingar för var och en av de tre olika styr-formerna!) Meldingen har dock en annan status än propositionerna:

(O)fte en orientering fra regjeringen til Stortinget om ulike sider ved statlig virksomhet (…) eller om planer regjeringen vil sette i verk, og som den önsker å få dröftet i Stor-tinget.²⁷

Forsvarskomiteen, där inte samtliga partier är representerade (vid tillfället för intervjuerna var inte ens försvarsministerns parti representerat!), lämnar sin instilling till såväl meldingen som propositionerna och olika förslag från enskilda ledamöter eller partier. Stortinget fattar dock endast beslut i de bägge sistnämnda eftersom det inte är beslutande instans till det som regeringen tar upp i meldingen. Innan Stortinget skall besluta om budgetpropositionen har dock Forsvarssjefen två möjligheter att komma till tals. Det första tillfället är i en bilaga i meldingen. Det andra tillfället är under det årliga talet vid Oslo Militäre Samfund, något som institutionaliserats till att ske i direkt anslutning till det att forsvarskomiteen lämnat sin budgetinnstilling.

Före beslutet avseende organisationspropositionen tas, har dessutom i regel For-svarets årsrapport för föregående år kommit ut. Någon ytterligare styrning än mel-dingen inkl. instilling, samt stortingsbesluten avseende budget och fredsorganisation, ges inte till den militära ledningen. Denna ledning omsätter dessa olika handlingar till något som kallas Dokument 1-3. Dessa handlingar delges den politiska ledningen och är hemliga.

3.2.3 Beslutscykeln i Finland

Läsaren bör redan inledningsvis uppmärksamma att beslutscykeln i Finland ändrats under undersökningsperioden. Ändringen skedde i och med installationen av den nya presidenten våren 2000, då samtidigt grundlagen ändrades. Detta innebär att det skrift-liga materialet inhämtats från den beslutscykel som beskrivs nedan, en beslutscykel som inte längre är giltig.

Intervjuerna, som beskrevs tidigare, skedde dock efter det att den nya besluts-cykeln trätt i kraft. Jag är av den uppfattningen att detta inte påverkar det resultat som framkommer av textanalysen.

Beslutscykeln i Finland var i stor utsträckning en sluten process där försvarspoliti-ken till största del planerades inom Försvarsrådet och där t.o.m. Riksdagens insyn var begränsad. Försvarsrådet bestod främst av de viktigaste ministrarna i regeringen samt

de tre högsta militärerna och var ett under presidenten rådgivande organ. Ett antal arbetsgrupper inom Försvarsrådet arbetade fram (hemliga) preliminära analyser som sedan inarbetades i olika (hemliga) förslag till försvarsrapport. Den försvarsrapport som Försvarsrådet sedermera fastställde gavs ut i två versioner, en öppen och en hemlig. Den öppna versionen var den som Statsrådet sedan redogjorde för i Riksda-gen. Finland avviker från såväl Sverige som Norge så till vida att det var Utrikes-utskottet som ansvarade för framtagandet av Riksdagens betänkande som respons till Statsrådets redogörelse. Utrikesutskottet infordrade i sin tur yttranden från Försvars-utskottet, och i vissa fall även från Statsutskottet. I det material som behandlats har därför såväl Utrikes- som Statsutskottets handlingar analyserats även om dessa ut-skott faller utanför den ursprungliga definitionen av aktörerna.

Några strikt militära handlingar existerar överhuvudtaget inte i beslutsprocessen.

Däremot har de involverade utskotten infordrat redogörelser från olika generals-och amiralspersoner. Dessa redogörelser har till del funnits att tillgå i riksdagsarkivet och har inkluderats i det empiriska materialet. Dessutom har Huvudstabens årsöver-sikt beaktats.

Kontentan av det hela är att det textmässiga underlaget från Finland är betydligt mer begränsat än motsvarande underlag från Norge och Sverige. Till råga på allt är merparten av materialet enbart tillgängligt på finska. Jag har därför varit tvungen att anlita översättare varvid jag nyttjat en person som tidigare arbetat inom det svenska underrättelseväsendet och därmed varit förtrogen med terminologin.