• No results found

4. Nya spelare på läkekonstens fält

4.3 Icke behörig att utöva läkekonst i det här landet.

Läkarna diskvalificerar omgående kiropraktorernas symboliska kapital och gör allt för att helt utestänga och på olika sätt försöka bortdefiniera kiropraktorerna från läkekonstens fält. Tvärt emot kiropraktorernas strävanden att framstå som professionella konstruerar läkarna och stora delar av den svenska pressen bilden av kiropraktorn som en icke-professionell, i bästa fall en amatör och i de flesta fall bilden av en bedragare. Denna process flyter in i och löper parallellt med uppropen om lagändringar och restriktioner gentemot kvacksalveriet som berörts i 4.1 I syfte att underminera kiropraktorernas framväxande professionsidentitet producerar läkarna och pressen mer eller mindre mytiska berättelser om de farliga och/eller pengastinna kvacksalvarna. Dessa berättelser sprids genom dagspressen men också genom olika populärvetenskapliga publikationer som i hög grad styrs av läkarna själva och på så sätt utgör en viktig propagandakanal. En sådan tidskrift är

Hygienisk Revy, en populärvetenskaplig publikation med artiklar och inlägg som grundades runt

sekelskiftet 1900. Den vände sig direkt till den breda allmänheten, det vill säga kvacksalvarnas, och därför också kiropraktorernas, egna kunder.118Syftet var bland annat att upplysa allmänheten om kvacksalveriet och dess faror, vilket gjordes genom bevakningar och analyser av annonser, rättsmål, utsagor, forskningsrön och så vidare. Första gången som tidskriften behandlar kiropraktiken är i det sista numret av 1923 års upplaga och ämnet föräras med två artiklar. Den första har rubriken ”Hur

svindelmetoden ifråga behandlar löss” och beskriver Palmers skola som en ”massfabrik av

kvacksalvare” och dess utbildning som;

ett kvasivetenskapligt utläggande av läran i fråga och inlärandet av manipulationer, som påstås åstadkomma kotornas riktigställande. Sen skickas de färdiga chiropraktikerna ut i världen, vederbörligen utrustade med en massa tvärsäkra fraser för användning i och för fångandet av patienter och för bekämpande av vetenskaplig läkekonst.119

Kiropraktorerna utmålas här som en direkt motpol mot vetenskaplighet och beskrivs som en typ av predikanter och dörrförsäljare, som utbildade svindlare med syfte att luras, men också som rena motståndare av läkekonst. Syftet är att underminera kiropraktorernas möte med patienter. Genom att avväpna kiropraktorernas blotta ursprung, deras lärosäten, kväver de också alla försök som görs från kiropraktorernas sida till att inneha ett accepterat symboliskt kapital. De ifrågasätter

118

Höjer, Henrik. Maktkamp genom tiderna. i Forskning och framsteg, nr. 7, 2002.

119

40

kiropraktorernas användning av epitetet Dr. och i senare artiklar beskrivs också hur diplom fabriceras och hur den kiropraktiska vetenskapen är en irrlära. I en artikel med rubriken ”Herr

Chiropractorn Berg” skrivs följande om Berg;

>>Dr J. A. Berg, chiropractor>> har uppgivit sig i Amerika ha studerat vid tvenne anstalter och vid båda läroanstalterna erhållit <<diplom>>, varigenom han <<berättigats>> att utöva chiropraktik. Diplomen ifråga har Berg emellertid inte kunnat uppvisa, under förebärande att det ena befann sig i Amerika och det andra troligen i hans hem i Högsby på Öland. … Medicinalstyrelsen har nu i ärendet avgivit det utlåtandet: att bemälda Berg icke är behörig att utöva läkarkonsten här i landet120

Artikeln beskriver hur Berg behandlat en kvinna med tuberkulos på ett sätt så att läsaren får intrycket att det var för denna åkomma som behandlingen utfördes, vilket enligt artikelförfattaren utsatt henne för livsfara. Som för att ytterligare understryka det ”ohederliga” i den kiropraktiska metoden utökas artikeln med ett slags socialreportage a la Wallraff, där en medarbetare vid Nya Dagligt Allehanda besökt en annan chiropraktor utklädd som ett hembiträde. I reportaget beskrivs utförligt hur kiropraktorn ifråga upplevs som bedräglig och hur metoden upplevs som oseriös;

Hon vaknade upp en morgon och kände sig frisk som en nötkärna [...-...] Undersökningen tillgår så att eskapulens efter 3 år vid ett amerikanskt institut tränade fingrar glida opp och ner utmed hennes ryggrad. -Hm, säger då chiropractorn, här ha vi det! [...-... ] Ja, säger denne med sorgsen stämma, det var precis som jag tänkte. Era nerver äro i olag – en halskota har vickat på sned, er mage är allt utom frisk, magkotan har vridit sig, och vad jag misstänker, även era njurar äro angripna. Det sitter mitt på ryggen. Vidare har jag nu upptäckt ett fel på er mjälte – ett organ, som vi chiropractiker fästa stor betydelse vid i motsats till de medicinska läkarna, korskotan är på vippen att hoppa ur. Summa summarum – icke mindre än fyra ryggkotor ha kommit på sned! Ni gör klokt i att låta behandla er, ju förr desto bättre. [...-...] Hon darrar, hela hennes organism skälver, sjuder, kokar. Från alla håll välva sjukdomarna över henne.121

Reportaget ovan presenteras som en berättelse sett ur en privatpersons perspektiv vilket skulle appellera till kiropraktorernas potentiella patienter. Samtidigt är den skriven i ljuset av en kritisk läkares ögon. Med förlöjligande och misstänkliggörande skulle på så sätt den potentiella patienten avskräckas från att söka behandling hos kiropraktorerna. Noterbart i detta är att inga företrädare, eller sympatisörer, för kiropraktik får komma till tals, eller för den delen, kan komma till tals. Läkarna är i egenskap av doxans talesmän de som sätter agendan för det som får och kan uttryckas och är i denna roll inte bara auktoritära utan också totalitära och strävar efter ett totalt monopol. Läkarvetenskapens gränsdragningar mot kiropraktorer och andra kvacksalvare går därför i viss mån att likna vid de processer som den totalitära staten använder för att hantera avvikande

120

Ibid. s. 13-14.

121

41

element och som beskrivits av filosofen Hannah Arendt.122 Genom de uttalanden som läkarna gör ifrågasätts först kiropraktorernas rätt att utöva läkekonst, sedan diskvalificeras deras metoder, kunskaper och personliga karaktärer. De avprofessionaliseras och blir även genom hån, mytiska berättelser och beskyllningar om att vara bedragare avhumaniserade. Slutligen ifrågasätts helt deras existensberättigande och läkarna för fram krav på att kiropraktorerna utestängs (eller rentav utrotas med hjälp av legala medel) som trovärdiga aktörer på fältet. Denna slutgiltiga gränsdragning innebär att kiropraktorer kontinuerligt under de år som den här studien täcker, i synnerhet mellan 1924-1936, anmäls, åtalas och fälls ett flertal av kiropraktorerna ett tiotal gånger utifrån det monopol som stipuleras i behörighetslagen;

[…] Om någon, som ej är eller varit behörig till läkarkonstens utövning mot ersättning behandlar venerisk sjukdom, tuberkulos, kräftsjukdom eller sådan smittsam sjukdom, till förekommande av vars införande i eller utbredning inom riket Konungen meddelat särskilda föreskrifter […-…] straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

Utövas eljest läkarkonst av någon, som ej är eller varit därtill behörig, och sker det yrkesmässigt; då skall, där behandlingen varit av beskaffenhet att medföra fara till liv eller hälsa för den behandlade, dömas till böter från och med femtio till och med ettusen kronor. […]123

Påföljden i de mål som behandlas med kiropraktorer som svaranden är oftast böter på mellan 400 – 1600 kronor124, vilket i sig är en betydande summa. Det är inte heller ovanligt att en och samma kiropraktor blir fälld flera gånger. I nästan alla fall rör det sig om att kiropraktorer behandlat patienter med tuberkulos eller kräfta, och i enstaka fall kiropraktorer som anmäls för att ha skadat patienter med instrument eller behandling. I många fall är anmälarna läkare som uppmärksammat att kiropraktorerna har gått över de symboliska gränser som kvacksalverilagen utgör. Att uppmärksamma kiropraktorernas snedsteg är på så sätt en del i läkarnas gränsdragningsarbete; de skyddar sin autonomi genom att hävda att bara den medicinska vetenskapen hör hemma på fältet och att kiropraktorernas behandling, av exempelvis tuberkulosa och cancerpatienter, leder till skador och död. Samtidigt som de utmålar kiropraktorerna som syndabockar bortser de från sin egen oförmåga att bota dessa åkommor och att läkare också gör snedsteg. Genom denna retorik framställs läkare som vetenskapliga och således ofelbara medan kvacksalvare ses som ickevetenskapliga inkräktare.

För läkarna, pressen och i viss mån staten genom medicinalstyrelsen blir de tuberkulos- och cancersjuka patienterna således ett sätt att på allvar vingklippa, svartmåla och marginalisera sina

122

Jmfr: Arendt, Hannah. Origins of totalitarianism. Shocken Books. New York. 2004 (1951). 365ff.

123

Löfgren, Hjalmar. Kvacksalveriproblemet och dess behandling i Sveriges riksdag jämte förslag till ny lag. Hjalmar Löfgren. Hj.Löfgrens förlag. Stockholm. 1936. s. 30

124 400-1600 kronor år 1924 motsvarar ungefär 10 806 – 43 226 kronor i dagens penningvärde. Edvinsson, Rodney. & Söderberg, Johan. A Consumer Price Index for Sweden. 2011.

42

utmanare genom att anamma en ”guilt by association”-logik. I nästan alla fall är patienterna ovetande om sina riktiga/bakomliggande sjukdomstillstånd. En del av patienterna är de facto redan helt bortom räddning när kiropraktorerna behandlar dem, men bara det faktum att de som sjuka har behandlats av en kiropraktor (som då egentligen inte får behandla dem), gör att kiropraktorn i lagens mening gjort sig skyldig till ett lagbrott. I en del fall, där patienterna inte avlider, menar kritikerna att patienterna förvisso inte tagit direkt skada av den kiropraktiska behandlingen men förhindrats/försenats att uppsöka adekvat läkarvård i och med densamma, vilket i sig framkallat fara för hälsa och liv. Hygienisk Revy rapporterar kontinuerligt under hela perioden vilka kiropraktorer som anmäls, åtalas och fälls. I tidskriften presenteras de med namn, vistelseort och beskrivningar kring ”brottet”. Friande domar redovisas ej vilket skapar bilden av kiropraktorerna som en grupp återfallsförbrytare.125 Samtidigt innebär åtalen att kiropraktorerna och inte minst kiropraktiken hamnar i det mediala rampljuset, vilket diskuteras mer utförligt i kapitel 5.