83 6.5 En reproduktion av fältets logik

När Tolleen, Abelius, Peterson och Höije tar initiativet till det som ska bli DCF synliggörs också förekomsten av ett utvecklat kiropraktiskt kraftfält och dess inneboende hierarkier. Inom detta fält reproduceras den logik som tidigare berörts inom framväxten av sjukvårdens fält och den kris i den medicinska doxan som kännetecknas av konflikter mellan läkare och kvacksalvare och som berör rätten att behandla patienter och ses som legitima utövare. Detsamma gäller nu för det unga kiropraktiska fältet där strävandet efter en professionskultur och professionsidentitet i sig triggar ett intern gränsdragningsarbete med målet att ses som professionella. Den kiropraktiska doxa som under drygt tio år vuxit fram i Löfgrens regi innebär en kiropraktisk professionalitet som definieras i kontrast till de legitimerade läkarna. Kiropraktorn är en person som utövar och behärskar kiropraktik. Det symboliska kapital som tillerkänns värde är således användningen och förespråkandet av kiropraktik, vilket i sin tur inte utesluter användandet av andra metoder och som medför överlappningar till andra kvacksalvare. Det sker därför en kamp om det kiropraktiska fältets doxa när de heterodoxa, stärkta av de strömningar som sker på europeisk nivå för fram krav på en transformation av fältet genom att definiera ett nytt symboliskt kapital i form av formell utbildning och ett diplom men också en gränsdragning gentemot de som inte följer den uppfattat ”rena” kiropraktiken. Dessa krav och gränsdragningar görs i sin tur för att exkludera Löfgren med flera och på så sätt omfördela makten inom fältet. Detta tvingar ut Löfgren och Berg till ett försvarstal för doxan, och när de går ut i media och bemöter utbrytarna, utnyttjar de sin rätt som doxans talespersoner och kämpar de således för bevarandet av det ursprungliga fältets gränser genom att dels hålla ett försvarstal för doxan, dels genom utövandet av symboliskt våld som innebär att de utmålar utbrytarna som bråkiga upprorsmakare som måste tillrättavisas. Med detta agerande vill Löfgren och Berg återupprätta ordningen och den tysta anslutningen till doxan. Vad som händer är dock en uppdelning av det kiropraktiska fältet i två olika läger av kiropraktorer vilket i sin tur återigen reproducerar fältets logik av kraftmätningar och gränsdragningar där aktörer fortsättningsvis dominerar och domineras. Dessutom får uppdelningen återverkningar i det gemensamma strävandet efter legitimitet på det övergripande kraftfältet då kiropraktorerna inte längre står enade i kampen mot en gemensam motståndare.

7. Slutdiskussion

yftet med den här uppsatsen har varit att studera processer för görandet av professionsidentitet och professionskultur med utgångspunkt i en kulturanalytisk studie av de första svenska kiropraktorerna. Jag valde att anlägga ett konstruktivistiskt perspektiv med utgångspunkt i hur enskilda aktörer skapar ett eget nät av mening, samtidigt är de i denna process fast och beslut och gärningar påverkar andra aktörers nät, det sker överlappningar såväl som

84

brott och i slutändan skapas ett system av enskilda aktörer i förening med varandra. I början av uppsatsen ställde jag därför följande fråga;

 Vilka vägar och strategier för att uppnå erkännande och organisering som profession valde de första svenska kiropraktorernas under perioden 1921-1936 och vilka bakomliggande processer, konflikter samt orsaker var det som ledde fram till dessa val?

För att närma mig en förståelse för hur aktörerna rör sig mellan olika positioner, nivåer och nätverk har jag utgått från Bourdieus fältbegrepp. Fältbegreppet gör det möjligt att analysera hur systemet (som är skapat och bekräftas av aktörer) påverkar individerna och vice versa genom distributionen av ett gemensamt symboliskt kapital som alla erkänner som värdefullt. De aktörer som besitter mest symboliskt kapital är också de som har makten att definiera spelreglerna för fältet; doxan, som i sig inte ifrågasätts och därför kan liknas vid internaliserade normer som aktörer måste inneha eller vara villiga att tillförskans sig om de inte vill nekas tillträde till fältet. Maktförhållandet på fältet är således inte statiskt. Vid olika tider kan makten utmanas och nya aktörer kan ta över tolkningsföreträdet. Samtidigt kan nya subfält skapas, fält kan överlappas och nya gränser kan uppstå inom olika fält. För att också fånga upp dessa tendenser har jag använt mig av Gieryns begrepp gränsdragningsarbete som i sig går ut på en process av andrafiering och uteslutning.

När de första kiropraktorerna anländer till Sverige och utger sig för att vara utövare av läkekonst så hamnar de redan från första början, mer eller mindre ofrivilligt, mitt på ett existentiellt slagfält, i form av sjukvårdens fält. De saknar dock i stort dels kunskap om fältets maktmekanismer, och är i början helt själva utan allierade och inkastade i en underordnad roll som de själva inte valt. Min genomgång av empirin visar att de omgående blir sedda och behandlade som främlingar; de beter sig annorlunda och har med sig ett symboliskt kapital som ingen sedan tidigare känner till. Samtidigt korrelerar deras ankomst i stort med medicinens kris som dels är en förtroendekris för läkare och medicin sporrad av den allmänna kulturkris som råder i samhället mot upplysning och tekniska framsteg, dels är det en maktkamp om den doxa som läkarna sett sig som uttolkare av. Denna doxa är i sig formad av läkarnas egen professionaliseringsprocess som pågått under flera decennier. Enligt denna doxan är det den medicinska vetenskapen med sina teorier och behandlingsformer som är det åtråvärda symboliska kapitalet och den medicinska läkaren ses som en ensam auktoritet som på flera olika sätt styr i samhällslivet, inte minst i termer av att kontrollera folkhälsan. Medicinens kris tar näring ur den kulturkris och misstro mot den moderna framstegstanken som är en följdeffekt av det första världskriget och når sin höjdpunkt år 1916 då en lag antas som möjliggör för obehöriga att utföra läkekonst och som hotar läkarnas maktposition och tolkningsföreträde på fältet. Det här är avgörande faktum som gör att kiropraktorerna blir tacksamma offer i den kampanj som många legitimerade läkare, med hjälp av pressen, bedriver mot kvacksalvare för att försvara sitt revir på fältet samtidigt som de också kan uppvisa sin makt.

85

Maktutövandet tar sig uttryck i det symboliska våld som kiropraktorerna utsätts för när de utger sig för att vara legitima utövare av läkekonst. Genom olika totalitära uteslutningsprinciper, däribland (medial) förföljelse och mytbildning framför läkarna och pressen en bild av kiropraktiken som humbug och kiropraktorn som en bedragare. De utmålas som inkräktare, men har själva inte positionerat sig som detta. Istället är deras önskan att vara likvärdiga medspelare på fältet, och presenterar sig som ett (ibland bättre) alternativ till medicinen, något som förhånas av läkarvetenskapen, som inte vill eller kan se hur de båda grupperna överlappar med varandra. Därför blir kiropraktiken dels en viktig motvikt, i termer av identitet, för läkarnas egna anspråk, men också en motmakt i förhållande till läkarnas auktoritära position. Parallellt under hela denna process märks ett växande intresse för kiropraktiken från allmänheten och för många blir kiropraktiken en utväg för sjuka som ser dem som ett bättre alternativ än den allt kallare och opersonliga läkarvetenskapen. Metodens fokus på individen och koppling till naturen gör att den skiljer sig från medicinen och kiropraktorerna kompletterar på så sätt läkarna då de fångar upp patienter som aktivt söker andra alternativ.

Kiropraktorerna blir intvingade i en heterodox försvarsposition då deras egna möjligheter till försörjning och yrkesmässiga värdighet hotas i takt med att anklagelser, lögner och anmälningar sköljer över dem. Frånsaknaden av ett kiropraktiskt fält generellt och organisatoriska strukturer specifikt gör att möjligheterna att synas och höras på en och samma gång är obefintliga och oändliga. Till skillnad från läkarnas hierarkiskt uppbyggda gemenskap, känner kiropraktorerna i början inte ens till varandra. Det är därför lätt för personer med ett stort socialt kapital att ta upp den kiropraktiska stridsfanan och sakta men säkert klättra upp på barrikaderna. Att Hjalmar Löfgren får den centrala roll han får är således ingen slump, han tar själv möjligheten eftersom den finns och positionerar sig genom sina offentliga inlägg som den svenska kiropraktikens språkrör. Att han själv inte är diplomerad kiropraktor ser han snarare som en fördel. Han är en äkta eklektiker och tar som sådan de bästa russinen ur kakan för att bekämpa sjukdomarna, men också sina antagonister, genom att angripa deras kapital – den medicinska vetenskapen. Genom annonser, publikationer, föreläsningar och inspel i media navigerar han sig fram på slagfältet och vänder antagonisternas vapen emot dem. Han ifrågasätter läkarnas roll som doxans självklara uttolkare genom att minutiöst kritisera de medicinvetenskapliga framstegen, läkarnas syn på sjukdomsorsaker och deras oförmåga till behandlingar av folksjukdomar. På så sätt intar han tidigt rollen som en heterodox utmanare, en ständig bråkstake som tar varje chans han får för att torgföra sina idéer och kritisera motståndarnas. Detta gör också att han vinner anseende, och symboliskt kapital, hos andra kvacksalvare som är utsatta, inte minst kiropraktorerna, som troget följer honom in i en alliansposition i form av Folkhälsans Vänner.

86

som motmakt där de snarare än närma sig läkarna, distanserar sig ifrån dessa och dessutom buntas samman med aktörer som i verkligen lever upp till definitionen av en kvacksalvare. Samtidigt växer ett kiropraktiskt subfält med egen doxa fram. Att vara kiropraktor blir under den här perioden att vara utövare av kiropraktik. Gränserna inom det kiropraktiska lägret är således flytande och öppna vilket leder till att fler personer utan formell träning tar plats i leden. Det faktiska, interna gränsdragningsarbetet och en kamp om doxan, börjar först när några aktörer inom kiropraktiken etablerar transnationella kontakter som dels innebär att de får insyn i hur kiropraktorer i andra länder tänker och resonerar, dels att de får incitament att bryta sig loss. Denna utbrytning leder till samma sorts kris som läkarna upplever med kvacksalvarna, och utbrytarna behandlas av de auktoritära ledarna som heterodoxa… Samtidigt innebär utbrytningen att de kan positionera sig utifrån ett nytt slags symboliskt kapital som grundar sig i en syn på den rena kiropraktiken och formell utbildning. Den schism som uppstår efter den interna bataljen står mellan öppna och slutna gränser, mellan uteslutning och inkludering. Distanseringen som härefter sker mellan de två grupperna är ett viktigt steg i utvecklingen mot en fristående, legitim kiropraktik. Samtidigt innebär uppdelningen att processen mot en gemensam kiropraktisk professionsidentitet och professionskultur dröjer. I likhet med Ottossons, Eklöfs, Bak-Jensen och Johannisson professionsstudier som tydligt visar att begrepp som läkare, sjukgymnaster, kiropraktik, sjukdom och hälsa är sociala konstruktioner och som sådana heterogena och kontextuella som påverkas över tid och i relation till andra, visar min studie hur de svenska kiropraktorerna på en och samma gång definierar sig själva, sin kultur och sin identitet i ett nätverk av relationer och i såväl interna som externa konflikter och gränsdragningar.

De kultur- och identitetsprocesser jag studerat säger också någonting mera allmängiltigt om den mänskliga samvaron och om vår nutid. Återigen visar historien, med en nästan överväldigande tydlighet hur det är samma mekanismer som klassificerar, hatar och söker eliminera det som inte passar in - oavsett utifrån vilka kriterier. Det gränsdragningsarbete som enligt Gieryn ständigt är i spel för att inmuta en specifik professions handlingsutrymme innebär i det yttersta strategier av avhumanisering , skuldbeläggande, mytbildning, konspirationsteorier. Detta skapar i sin tur ett hierarkiskt kraftfält där makt och symboliskt våld utnyttjas för att upprätta spelregler för deltagande och för att cementera en stark doxa. De som väljer att spela spelet ska rätta sig i ledet, internalisera reglerna och anamma den tysta konformiteten. Tillrättalagda historier om renhet och införandet av normativa traditioner konstrueras för att upprätthålla balans och ordning. Bilden av den enda sanningen förs fram som en garant för att behålla makten på fältet.

Historien om de första svenska kiropraktorerna är på så sätt historien om de nyanlända främlingarna. Det är historien om mötet mellan hemma och världen. Det är historien om konflikten mellan det normala och det avvikande. Det är en historia om Vi och Dom. I en globaliserad värld

87

som präglas av en allt mer ökad rörlighet och mångfald korsas dock gränser vilket ökar risken för möten mellan den uppfattade ordningen och kaoset. De identitet- och kulturprocesser som följer betyder oundvikligen en balansgång mellan anpassning, utmaning eller uteslutande av dem som inte passar in i eller vill anpassa sig till fältets rådande världsbild och uppfattning av normalitet. Precis som i fallet med kiropraktorer och läkare riskerar en sådan uppdelning att leda till skapandet av motkulturer där ens existens förutsätts av polemiken med den andre. Vad hen inte är, är vi. Sett ur ett vårdperspektiv är ett sådant förhållningssätt förödande, för när allt kommer till kritan har grupperna ett gemensamt problem, i form av sjukdom och ohälsa, att lösa.

Framtida forskning med ett avstamp i den svenska kiropraktiken har ett rikt material som kan och bör belysas och utifrån fler perspektiv än de jag har använt. Ett längre kronologiskt perspektiv skulle dels kunna undersöka relationen inom det kiropraktiska fältet och relationen till andra överlappande fält, del skulle ett sådant perspektiv kunna täcka en eller flera av de statliga utredningar som görs från 1942 och framåt och som utreder möjligheterna för ett erkännande av kiropraktiken. Konflikten mellan läkare och kiropraktorer och/eller mellan diplomerade och odiplomerade skulle kunna lyftas till en komparativ mellanstatlig nivå, men också till en transnationell nivå. Ett mycket spännande forskningsprojekt vore att undersöka hur yrket gått i arv (ibland 3-4 generationer i rakt nedstigande led) och på så sätt ta tillvara sen orala historietraditionen. Här skulle även ett genusperspektiv kunna anammas då kiropraktiken inte är ett uteslutande manligt yrke, men också i termer av maskulinsering och feminisering. Ett par kvinnor agerar på egen hand redan under 20-30-talet och förekomsten av äkta par som tillsammans bedriver praktik är också utbredd. Ett annat projekt vore att kontextualisera kiropraktorernas del i den större gräsrotsrörelse som växer fram under början av seklet och når sin topp mellan 30-60 talet.

Ambitionen bakom arbetet med den här uppsatsen har delvis varit att skriva fram en bortglömd historia, delvis är det en uppsats som har velat bli skriven. Den svenska kiropraktiken är inte ett perifert eller kuriost ämne, istället vill jag hävda att kiropraktikens historia och kvacksalveriets historia är viktiga pusselbitar för att förstå vår egen samtid inte minst i termer av framväxten och behovet av komplementärmedicin och alternativa vårdgivare. Folkhälsa, vare sig det rör sig om onda kroppar, stress eller utbrändhet är fortfarande en realitet och i termer av lösningar så finns det inte bara en grupp utan flera som historisk stått med ryggen mot Herrar medicinare…

Epilog

1942 slår en offentlig utredning i regi av Kungliga Medicinalstyrelsen om just behörighet för läkekonst fast att kiropraktiken är ”grundad på vetenskapligt ohållbara förutsättningar och att kiropraktorernas utbildning är primitiv och otillförlitlig”. Under de kommande 50 åren kämpar

88

kiropraktorerna i en hård motvind, inte minst skapad av läkarkåren, avsaknaden av erkännande som vetenskap och profession leder till att de inte heller kan utöva sitt yrke fullt ut, men också att personer utan formell utbildning kan kalla sig kiropraktor, de får inte stå med i telefonkatalogen och riskerar rättsliga följder om de behandlar fel åkommor. Inte förrän 1989 får de svenska kiropraktorerna sin legitimation som en följd av Alternativmedicinkommitten. Innan dess har ytterligare två offentliga utredningar behandlat kiropraktiken; Kvacksalveriutredningen 1956 och Medicinalsansvarskommitténs utredning 1976- 1979. Under dessa årtionden arbetar kiropraktorerna energiskt för sin legitimitet och professionalisering och ett flertal motioner om kiropraktiken läggs i riksdagen. Var den exakta vändningen sker och varför är dock inte klart. Faktum är också att de svenska kiropraktorerna, som ett resultat av den historiska polemiken, fortfarande idag är uppdelade i två stycken olika föreningar.

Referenser

Otryckt material

Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisations arkiv: Arvid Andréns efterlämnade papper.

Carl Petersons efterlämnade papper.

Diplomerade kiropraktorers förenings samling. Frank Tolleens efterlämnade papper.

Gustaf Abelius efterlämnade papper. Hjalmar Löfgrens efterlämnade papper. Martin Höijes efterlämnade papper. Ray Zahrs efterlämnade papper. Peter Lövgrens privata samling: Hjalmar Löfgrens klippbok

Tidningar och tidsskrifter

Chiropraktisk Journal 1936-1960 Hygienisk Revy 1923-1936 Hälsingborgs Dagblad 1933 Folkhälsans Vän 1924-1929 Kiropraktorn 1931 Tryckt källmaterial

Liljeblad, Martin. Generaldirektör Höjer och Chiropraktiken. Tryckcentralen. Helsingborg. 1936. Liljeblad, Martin. Är Liljeblad oskyldigt dömd? Martin Liljeblads förlag. Helsingborg. 1940. Löfgren, Hjalmar. Sjukdomsorsakerna och deras behandling. Aktiebolaget Federativ. Stockholm. 1924.

89

Löfgren, Hjalmar. Chiropractic. Caslon Press. Stockholm. 1926.

Löfgren, Hjalmar. Kvacksalveriproblemet och dess behandling i Sveriges riksdag jämte förslag till ny lag. Hjalmar Löfgren. Hj. Löfgrens förlag. Stockholm. 1936.

Litteratur

Arendt, Hannah. Origins of totalitarianism. Shocken Books. New York. 2004 (1951). Aronsson, Peter. Historiebruk – att använda det förflutna. Studentlitteratur. Lund. 2004.

Baer, Hans A. The Sociopolitical development of British Chiropractic. J Manipulative Physiol Ther. 1991. 14(1): 38-45.

Bergesen, Albert. Davison Hunter, James. Kurzweil, Edith. Wuthnow, Robert. Cultural Analysis. Routledge & Kegan Paul plc. Boston. 1985.

Bergquist, Magnus. Svensson, Birgitta. Metod och minne – Etnologiska tolkningar och

rekonstruktioner. Studentlitteratur. Lund. 1999.

Bourdieu, Pierre. Kultur och Kritik. Daidalos. Göteborg. 1997 (1984). Bourdieu, Pierre. 1998. On Television. Polity Press. Cambridge. 1988.

Broady, Donald. Kapitalbegreppet som utbildningssociologiskt verktyg i Skeptronhäften / Skeptron

Occasional Papers nr 1, 1998

Broady, Donald. & Heyman, Ingrid. "Omvårdnadsforskning. Ett vetenskapligt fält i vardande?", pp. 193-209 i Kulturens fält (red. D. Broady). Daidalos, Göteborg 1998.

Christiansen, Bruno. Boken om kiropraktik. Bonniers. Stockholm. 1988.

Florén, Anders. Dahlgren, Stellan. Fråga det förflutna – En introduktion till moderna

historieforskning. Studentlitteratur. Lund. 2007

Frykman, Jonas. Löfgren, Orvar. Den kultiverade människan. Liber. Malmö. 1987. Ehn, Billy. Löfgren, Orvar. Kulturanalyser. Gleerups. Stockholm. 2001.

Eklöf, Motzi. Läkarens Ethos: Studier i den svenska läkarkårens identiteter, intressen och ideal

1890-1960. Kanaltryckeriet. Motala. 2000.

Eklöf, Motzi (red.). Perspektiv på komplementärmedicin. Studentlitteratur. Lund. 2004.

Eklöf, Motzi. Kvacksalveriet – hett debattämne under hela seklet. Läkartidningen. Nr 1–2. Volym 101. 2004.

Geertz, Clifford. The Interpretation of Cultures. Basic Books. New York. 1973.

Gieryn, Thomas F. Boundary-Work and the Demarcation of Science from Non-Science: Strains and Interests in Professional Ideologies of Scientists i American Sociological Review Vol. 48, Nr. 6. 1983.

Gottfries, Ingrid. Persson, Bodil E B. (red.) Humaniora och medicin. Studentlitteratur. Lund. 1996. Grenfell. Michael (ed). Pierre Bordieu Key Concepts. Routledge. London. 2014.

Hageús-Schmidt, Ann. Vägen till legitimation för kiropraktorer. Kvacksalvare eller välutbildad

vårdgivare? Stockholms Universitet. Opublicerad b-uppsats. 1997.

Hellberg, Inga. Professionaliseringens sociala grund i Selander, Staffan. (red) Kampen om

90

Höjer, Henrik. Maktkamp genom tiderna. i Forskning och framsteg, nr. 7, 2002.

Johannisson, Karin. Medicinens öga. Nordstedts. Stockholm. 1990. Johannisson, Karin. Kroppens tunna skal. Nordstedts. Stockholm. 1991. Jonsson, Per. Finntorparna i Mången. Reformatio. Landskrona. 1989.

Kaijser, Lars. Öhlander, Magnus. Etnologiskt fältarbete. Studentlitteratur. Malmö. 2009.

Kardemark, Willhelm. När livet tar rätt form: Om människosyn i svenska hälsotidskrifter 1910-13

och 2009. Göteborgs Universitet. Universitet. 2012.

Keating, Joseph C. Cleveland III, Carl S. Menke, Micahel. Chiropractic history: a primer Association for the history of Chiropractic. Davenport. 2004.

Lindenius, Erik. Guldgruvan som försvann? En mediestudie av konflikten kring UmanGenomics

och Medicinska biobanken 2001–2006. Umeå Universitet. Umeå. 2009.

Ling, Sofia. Kvinnlig och manlig läkekonst. Om "kvacksalveri" och genus som analytisk kategori i Andersson, Gudrun. Bedrägliga Begrepp. Opuscula Historica Upsaliensia 24. s. 97-116. Historiska institutionen vid Uppsala Universitet. 2000.

Moi, Toril. 183. Att erövra Bourdieu. i Kvinnovetenskaplig tidskrift. ; 15(1994):1, s. 3-25 Nilsson, Sven. Kulturens nya vägar. Polyvalent. Malmö. 2003.

Nilsson, Roddy. Foucault: en introduktion. Égalité. Malmö. 2008.

Ottosson, Anders. Sjukgymnasten – vart tog han vägen? - en undersökning av sjukgymnastyrkets

maskulinisering och avmaskulinisering 1813-1934. Göteborgs Universitet. Göteborg. 2007.

Peterson, Dennis. Wiese, Glenda (Red.). Chiropractic : an illustrated history. 1995. Qvarsell, Roger. Vårdens idéhistoria. Carlssons. Stockholm. 1996.

Qvarsell, Roger & Torell, Ulrika (red.). Humanistisk hälsoforskning – en forskningsöversikt.