Mobilisering åt olika håll

Om 1931 och 1932 var viktiga milstolpar i europeiska kiropraktikens historia, är 1935 tveklöst det viktigaste årtalet så här långt i den svenska då två symboliskt viktiga händelser inträffar. Den första sker söndagen den 7/4 1935 då Löfgrens förening anordnar ett kiropraktiskt opinionsmöte på teatern i Helsingborg som samlar hela 600 personer som genom sitt deltagande visar sitt stöd för kiropraktiken. Bakgrunden till mötet är att en komminister Martin Liljeblad sökt tjänst som

235

Kallelse till årsmöte utställt till Arvid Andren 27/8 1934 i Gustaf Abelius efterlämnade papper. samt Korrespondens mellan Arvid Andrén och Carl Peterson 28/11 1934 i Arvid Andréns efterlämnade papper.

236

Ibid.

237

Korrespondens mellan Arvid Andrén och Carl Peterson 28/11 1934 i Arvid Andréns efterlämnade papper

238

79

predikant vid St:a Maria sinnessjukhus men inte fått tjänsten. Liljeblad som själv är gammal kiropraktorpatient och som sådan ivrigt förespråkat och försvarat kiropraktik och kiropraktorer i ett antal artiklar, framför i sitt hälsningsanförande under opinionsmötet att han nekades tjänsten på grundval av detta; ”man [har] vid tillsättandet av statliga befattningar börjat använda sig av en medborgares ställning till chiropraktin som argumentering.” 239 _{Mötet tar sig på så sätt också formen} av ett protestmöte mot den uppfattat medicinska hegemonin och 16 stycken kiropraktorer deltar för att visa sitt stöd. Bland dessa återfinns den danska kiropraktorn Rames som diskuterar kiropraktikens vetenskaplighet, Berg som berättar om sina erfarenheter om motståndet från läkare och press och Löfgren som framför ett föredrag vari han ”läxade upp läkarna och gav därjämte en filosofisk utläggning om materians verkliga struktur.” 240 _{Han för också fram kritik mot en läkare,} Patrik Haglund, som han tidigare haft en kontrovers med. I slutet av mötet antas en resolution;

600 medborgare, samlade å Helsingborgs Teater för dryftande av frågan om chiropraktikens betydelse för enskild och folkhälsa samt dess ställning till samhället och dess myndigheter, få härmed vid mötets slut enhälligt uttala vår protest emot, att vid tillsättning av stats- eller annan offentlig befattning sökandens inställning till chiropraktiken av förberedande myndighet inblandas i tillsättningsfrågan eller senare får utöva inflytande på dennas utgång. Vi kräva, att chiropraktik snarats möjligt blir en i Sverige lagligen erkänd och skyddad vetenskap, att studiet av densamma möjliggöres vid våra högskolor, och att chiropraktisk behandling må införas vid våra sjukhus, i all synnerhet sinnessjukhusen, vilket skulle medföra, att många lidande människor blevo friska eller erhölle lindring och att stora summor skulle kunna på denna väg inbesparas åt staten.241

Mötet utgör på flera sätt en välregisserad maktdemonstration med syftet att dels uppträda som en självständig motmakt, med eget symboliskt kapital i form av trovärdiga auktoriteter, egna teorier och ett stort ackumulerat stöd från allmänheten och sina egna patienter. På så sätt uppträder de som en distinkt aktör på fältet, som inte bara har egna utövare utan också med patienter som kräver rätten att själva få välja sin behandling.242 Dels är syftet att få uppmärksamhet för sin egen agenda; nämligen att snabba på kiropraktikens professionalisering genom krav och påtryckningar. Den utlösande faktorn är händelsen med Liljeblad som i sig är intressant. Frågan är hur mycket sanning som ligger i hans påståenden och hur mycket han ”lånar” ut sin sak för att hjälpa kiropraktiken? Faktum är att det domkapitel som Liljeblad tillhör förordnat honom för tjänsten men att sjukhusledningen istället valt att anställe en yngre och mer oerfaren präst. Samtidigt är Liljeblad på många sätt en kontroversiell person som förutom kiropraktiken också intresserar sig för andra alternativa strömningar, däribland spiritismen där han håller seanser (vilket under 1938 leder till att han blir avstängd från sin tjänst och i domstol dömd till sinnesundersökning.)243

Mötet leder till en rad kraftiga motreaktioner och skapar troligtvis också ringar på vattnet såväl i

239

DN, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad. 8/4 1935 i Hjalmar Löfgrens klippbok s. 85-87.

240

DN, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad. 8/4 1935 i Hjalmar Löfgrens klippbok s. 85-87.

241

DN, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad. 8/4 1935 i Hjalmar Löfgrens klippbok s. 85-87.

242

Jmfr. Bak-Jensen. 2001. s. 172.

243

80

positiv som i negativ bemärkelse för kiropraktiken. En rad tidningar bevakar mötet, bland dessa

Skånska socialdemokraten som beskriver mötet som ”ett reklammöte” och på flera plan svartmålar

och misstänkliggör tillställningen och dess aktörer. Bland annat beskrivs mötets upplägg som farligt och åhörarna som ”okritiska och lättsuggererade.” 244 _{Artikeln framhäver allvarligheten i att} ”en i samhällets tjänst anställd prästman […-…], går i breschen för att misstänkliggöra och skapa misstro mot legitimerad läkekonst och vetenskapliga rön över huvud”. 245 _{Två dagar senare publicerar} Social-Demokraten Martin Liljeblads svar, men har dessförinnan klippt ihop det och motiverar detta på följande vis; ”Pastor Liljeblad har kommit med ”ett svar” på vår artikel om hans teatermöte i chiropraktikerfrågan. Vi återge här svaret i de stycken, det berör vår skribents artikel […-…] vi ämna inte bli någon plattform för pastorns chiropraktikreklam.”246 I anslutning till artikeln uttalar sig såväl artikelns skribent som tidningens redaktör som tydligt visar tidningens ståndpunkt; ”alla omdömesgilla och upplysta människor hylla vår tendens, den nämligen att taga den legitimerade läkarekåren i försvar mot misstänkliggörande och förhånande, från vilket håll det än kommer. … ”

247

Budskapet är således tydligt, men också dubbelbottnat. Dels beskrivs kiropraktiken som förövare och läkarkåren som ett ofrivilligt offer, kiropraktiken utmålas som bedräglig och läkarkåren som legitim, dels tar man läkarna i beskydd och utestänger kiropraktorerna och det som rör kiropraktiken. Även Svenska morgonbladet publicerar ett stor uppslag kring två uttalande av ett par läkare kring mötet. Den ene är Patrik Haglund, som Löfgren angripit under mötet och som säger; ” det [är] icke någon anledning att befatta sig med chiropraktiken” samt läkaren Richard Eeg- Olofsson; ”För den medicinskt utbildade är chiropraktiken en fullständig orimlighet.”248

Liksom tidigare försöker de legitimerade läkarna nedtona och bortdefiniera kiropraktorerna. Att det nu sker en upptrappning, även i från läkarkårens motstånd är dock tydligt. En månad efter dessa händelser i Helsingborg går ett cirkulär ut från hälsovårdsnämnden i Malmö, det blir en riksnyhet och ska sedan komma att publiceras ett flertal gånger varje vecka i flera tidningar under 10 års tid249;

”Varning till sjuka” har ett meddelande rubricerats, som enligt beslut av hälsovårdsnämnden skall riktas Malmöborna. Varningen innehåller en maning till allmänheten att se upp med den läkarverksamhet som åtskilliga personer utöva i staden utan att vara i minsta mån kompetenta därtill. Cirkuläret riktar sig mot den verksamhet som går under sådana beteckningar som homeopati, chiropraktik, osteopati och barnasmörjning. Förste stadsläkare, docent A. Höjer, framhåller att han ofta träffar på de olyckliga verkningarna av kvacksalvarnas framfart, speciellt när det gäller barnsjukdomar, tuberkulos och kräfta […-…]Kvacksalverilagen ger inte någon möjlighet att komma åt dem i annan mån än då de tagit under behandling fall av tuberkulos, kräfta och veneriska sjukdomar. Enligt d:r Höjers mening är det nu högt på tiden att kampen mot dessa kvacksalvare tas upp på allvar.250

244

Skånska Social-Demokraten Helsingborg, 8/4 1935, i Löfgrens klippbok s. 87

245

Ibid.

246

Skånska Social-Demokraten Helsingborg, 10/4 1935, i Löfgrens klippbok s. 87

247

Ibid.

248 _{Svenska Morgonbladet, 8/4 1935, i Löfgrens klippbok, s. 91.} 249 _{Chiropractisk Journal, Nr. 1, 1937.}

250

81

Som händelse är denna inte isolerad från det som hänt under de föregående 15 åren. Dr. Axel Höjer är inte bara en vanlig stadsläkare; sedan tidigare är han biträdande redaktör för Hygienisk Revy, som systematiskt sedan 1923, bevakat kvacksalveriet, och i synnerhet kiropraktikens utveckling, och skrivit en rad kritiska artiklar om kiropraktiken som ovetenskap, lurendrejeri och fara (se kapitel 4 och 5). Höjer spelar därför en central roll i det motstånd som mobiliseras gentemot kvacksalveriet och det formulär som nu går ut på hans inrådan är en kraftig gränsmarkering. I en brevväxling via Skånska Aftonbladet rycker Liljeblad återigen ut till kiropraktikens försvar och kritiserar Höjers agerande. Höjer svarar med att han under en lång tid studerat kiropraktikens utveckling; ”Efter att ha studerat saken vågar jag utan tvekan beteckna kiropraktiken såsom ren humbug.”251

Ekot från Hygienisk Revy:s hållning är påttalande. När Höjer den 1 juli 1935 blir ny chef för medicinalstyrelsen innebär det att han förflyttar sin redan framskjutna position till den mest centrala positionen i kampen mot kvacksalveriet och ska komma ett spela en betydande roll för hindra kiropraktikens fortsatta professionaliseringsprocess.252 Som en direkt reaktion på Malmö hälsonämnds cirkulär ökar också motståndet från pressen i Malmö.253 I Hygiensk Revy tillkännager Tidningen Arbetet att de stoppar ”annonser från homeopater, >>naturläkare>> och andra liknande näringsutövare [...-...] Vi har ansett det vara vår plikt att för vår del medverka till hejdandet av en verksamhet, som uppenbart kan betecknas som skadlig för allmänheten och som huvudsakligen upprätthålls tack vare pressens förmedling.”254

Kort efter detta följer även tidningen Skånska Social-Demokraten, alltså samma tidning som kritiska avfärdade Lilljeblad och kiropraktiken, och skriver under rubriken ”Vidgad front mot kvacksalveriet” i Hygienisk Revy; ”[Vi har] beslutat att icke emottaga s. k. >>kvacksalvareannonser>>, d. v. s. annonser från homeopater, naturläkare, chiropractorer, >>specialister>> och dylika näringsutövare.”255

Kiropraktormötet i Helsingborg utlöser alltså en rad av kedjereaktioner som alla för upp kiropraktiken på agendan. De föregående årens konflikt mellan kiropraktorerna har således, till synes, stärkt dem och det är med förnyade krafter som de mobiliserar. Mötet utgör på så vis en brytpunkt som visar hur kampen mellan ortodoxa och heterodoxa krafter intensifieras och hur var och en av de olika aktörerna, kiropraktorerna, de legitimerade läkarna, pressen och byråkratin gör tydliga markeringar om var de står och vilken riktning de vill ta.

Utvecklingen ovan, i kombination med anmälningar och åtal mot kiropraktorer, sporrar även utbrytargruppen av diplomerade kiropraktorer att på allvar märka ut sitt revir. Till skillnad från den föregående gruppens tydliga ambition att formulera en motkultur, vari kiropraktik definieras i relation och i motsats till medicinsk vetenskap väljer de diplomerade kiropraktorerna att fortsätta ett 251 Löfgren. 1936. s. 25. 252 Se Löfgrens klippbok, s 90-91. 253

Liljeblad, Martin. Generaldirektör Höjer och Chiropraktiken. Tryckcentralen. Helsingborg. 1936. s. 11. 254

Hygienisk Revy, nr 11, 1935.

255

82

dubbelt gränsdragningsarbete. Dels vill de skydda kiropraktikens särart och ser den därför som en kompletterande läkekonst jämlik med läkarna, dels vill de distansera sig från den andra kiropraktorgruppen för att på så sätt renodla kiropraktiken. Den 28 september 1935 antas därför stadgar och en styrelse för Diplomerade Chiropractorers Förening u.p.a bestående av Martin Höije från Malmö, Carl Peterson från Helsingborg, Frank Tolleen från Stockholm samt Gustaf Abelius från Eskilstuna. Utöver styrelsen består föreningen av 3 medlemmar till; John Enge från Norrköping, K. H. Nilsson från Göteborg samt Hjalmar Olofson från Helsingborg. Den 5 februari 1936 inregistreras föreningen till överståthållarämbetets kansli i Stockholm. Samtidigt inregistreras också Chiropractisk Journal som ett organ för föreningen. I det första numret skriver redaktören tillika den ansvarige utgivaren Frank Tolleen följande;

Då vi härmed utgiva första numret av Chiropractisk Journal, vilja vi nära den önskan att den skall till någon del fylla det stora behov som gör sig gällande, i all synnerhet då det förut ej finnes något organ av detta slag på det svenska språket. Det skall bliva dess uppgift att söka meddela allmänheten upplysning om den chiropractiska läkarvetenskapen, dess filosofi och historia m. m. Det skall också bliva vår plikt att avvisa alla falska beskyllningar som i öppen dag ställes mot en utexaminerad chiropractor.

Tidskriften skall göra sitt bästa att införa artiklar som kunna väcka ytterligare intresse för chiropractiken. Den skall även införa skriftliga meddelanden från patienter som genom behandlingen återvunnit sin hälsa. En frågespalt kommer även att finnas, där läsarna kunna få inhämta upplysningar. Den skall även arbeta för chiropractikens legitimerande i Sverige under bibehållande av chiropractiska grundprinciper.256

Skriften ovan kan i det närmsta ses som en programförklaring, ett manifest för Diplomerade Kiropraktorers Förening och som ett sådant fastslås en rad olika saker. Att föreningsnamnet innehåller beteckningen ”diplomerad” är en klar gränsdragning mot de odiplomerade aktörerna dessutom fastslås i slutet av texten att föreningen ämnar arbeta för kiropraktikens legitimerande ”under bibehållandet av chiropractiska grundprinciper” vilket också stärker gränsen mot dem som mixar. Det står också klart att Chiropractisk Journal är ett organ som ska ”fylla det stora behov som gör sig gällande”, med uppgift att ”meddela allmänheten upplysning”, ”avvisa (…) falska beskyllningar”, ”väcka ytterligare intresse”, samt ”arbeta för chiropractikens legitimerande”. Föreningen tar således på sig rollen/plikten att företräda Sveriges ”examinerade” kiropraktorer samtidigt som dess tidskrift blir den officiella, samla(n)de rösten. Chiropractisk Journal är alltså inte en intern medlemstidning för föreningens medlemmar, men är inte heller ett renodlat informationsmaterial för extern distribution. Istället är dess syfte mångfacetterat med en tydlig utgångspunkt i kiropraktikens professionalisering; den är dels en renodlad (propaganda)plattform för möten mellan kiropraktiken och den breda allmänheten, dels en medial plattform för Diplomerade Chiropractorers Förening att föra ut sin talan, representera kiropraktiken i Sverige och föra dess talan. Året därpå, 1936, inregistreras Diplomerade Chiropractorers Förening vilket påbörjar en 50 år lång kamp för erkännande och legitimering.

256

83