Lagen om Svenska kyrkan slår fast att Svenska kyrkan skall vara ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. Den kyrkoordning som reglerar Svenska kyrkans verksamhet från år 2000 klargör att kyrkans tro är apostolisk och att Bibeln och de tre ekume-niska trosbekännelserna utgör grunden för kyrkans lära. Kyrkoordningen slår fast att det är samma tro som uttrycks i de lutherska bekännelseskrifterna, vilka utgör ytterligare viktiga grunddokument. Också andra av kyrkan bejakade dokument anses tillhöra kyrkans bekännelse. Samtidigt framhålls i kyrkoordningen att kyrkans tro är den tro som gestaltas i gudstjänst och liv. Det handlar alltså inte i första hand om en text i en bok, utan om en levd teologi, uttryckt framför allt genom försam-lingarna.
Den geografiskt bestämda församlingen är Svenska kyrkans basenhet. Varje för-samling omfattar de personer som tillhör kyrkan och är bosatta inom ett visst geo-grafiskt område. Församlingens grundläggande uppgift sammanfattas i kyrkolag och kyrkoordning som att fira gudstjänst, bedriva undervisning, samt utöva diakoni
och mission. Så till vida är ramverket teologiskt bestämmande för församlingsnivån.
Detaljerna i hur uppgiften gestaltas bestäms av församlingen själv och beskrivs i en så kallad församlingsinstruktion, som varje församling måste upprätta.
3.3.1 Gudstjänstliv
Gudstjänster och kyrkliga handlingar samlar årligen drygt 20 miljoner besökare, varav knappt hälften utgör besök vid huvudgudstjänst (Bromander 1999). Guds-tjänst firas normalt varje söndag, liksom på kyrkliga helgdagar i alla församlingar. Som nämnts förekommer också andra gudstjänster under veckan. Gudstjänstlivet präglas av den lutherska konfessionen. Under 1900-talet har också ekumeniskt utbyte kommit att påverka gudstjänstlivets utformning. Ett exempel är det kraftigt ökade bruket att fira nattvard, något som nästan helt hade försvunnit vid 1900-talets ingång.
En ökad differentiering i utbudet av gudstjänster har motverkat tendensen till minskat deltagande i det söndagliga gudstjänstlivet. Särskilt har musikgudstjänster attraherat många som annars inte brukar delta i gudstjänster (Bromander 2002:33– 35). Men också temagudstjänster inriktade mot vissa grupper och gudstjänster på andra veckodagar än söndagen har blivit vanligare.
Gudstjänstlivet regleras formellt av Den svenska kyrkohandboken från 1986, som anger ordningar för olika gudstjänsttyper. Mot slutet av 1990-talet har en dis-kussion förts om behovet av större delaktighet från hela den gudstjänstfirande för-samlingen. Behovet av ett mer inkluderande språkbruk, framför allt med avseende på kön har aktualiserats. En revidering i denna riktning av samtliga böcker som används i gudstjänsten har påbörjats (SKU 2000:1–6).
De kyrkliga handlingarna; dop, konfirmation, vigsel och begravning utgör en viktig del av kontaktytan mellan kyrka och folk, samtidigt som de räknas till guds-tjänstlivet. Det är i dessa handlingar som merparten av de kyrkotillhöriga deltar och lär känna kyrkan. Från kyrkans sida utgör dopet den grundläggande riten, som mar-kerar viljan att tillhöra kyrkan, medan konfirmationen erbjuder ett viktigt tillfälle till undervisning. I Sverige kan samkönade par sedan 1995 ingå partnerskap, som legalt är likställt med äktenskap. Kyrkomötet har påbörjat en process i syfte att erbjuda dessa par en kyrklig akt, som på samma sätt som vigseln har civilrättslig status.
3.3.2 Undervisning
Kyrkan har traditionellt spelat en viktig roll i skola och undervisning. Successivt under 1900-talet har dock den konfessionella religionsundervisningen ifrågasatts och den kommunalt organiserade skolundervisningen har numera till uppgift att på ett opartiskt sätt orientera de unga så att de kan fatta egna val i fråga om livsåskåd-ning. Av historiska och kulturella skäl ägnas proportionellt mer tid åt kristen tradi-tion, men undervisningen skall vara konfessionellt neutral.
Denna utveckling har inneburit en helt ny situation för kyrkan i mötet med barn och unga. Grundläggande bibelkunskaper eller kunskaper om de kristna helgda-garna kan inte längre förutsättas. Kyrkans egen undervisning sker genom barn- och ungdomsverksamhet, liksom den konfirmandundervisning som engagerar ca 45 000 tonåringar varje år. Den pedagogiska grundtanken har följt utvecklingen i samhället
i riktning mot en ökad individorientering. Konfirmandundervisningen skall vara en resurs för de unga i deras livstolkning och existentiella val.
En förskjutning pågår också från en ensidig inriktning på de unga mot former för livslångt lärande, som vuxenkatekumenat eller samtalsgrupper i livsfrågor. Olika former av närvaro i de kommunala skolorna är också vanlig. En särskild statligt understödd studieorganisation, Sensus, är knuten till Svenska kyrkan, men betjänar också bland andra katolska kyrkan i Sverige.
3.3.3 Diakoni
Diakoni har i Svenska kyrkan en karitativ inriktning och beskrivs som omsorg om medmänniskan i livets olika situationer. Den moderna diakonin i Svenska kyrkan har rötter från mitten av 1800-talet, då flera diakoniinstitutioner grundades i Sverige efter tysk modell. Successivt under 1900-talet har diakonin blivit en naturlig del i församlingarnas arbete. De diakonala så kallade moderhusen har förvandlats till fristående diakonala institutioner. Lagstiftningen har dock satt gränser för försam-lingens diakonala insatser, genom att dessa inte tillåtits konkurrera med kommu-nens sociala insatser. Dessa villkor har förändrats med kyrkans friare ställning i förhållande till staten efter år 2000. Kyrkoordningen beskriver diakonin som en del av församlingens grundläggande uppgift. Från en tidigare inriktning framför allt mot de sjuka och äldre i församlingen breddas idag det diakonala arbetet mot nya grupper som ungdomar, sörjande och hemlösa. Nya förväntningar riktas mot diako-nin som en konsekvens av besparingar i den offentliga sektorn under 1990-talet. Nya former av social verksamhet i kyrklig regi utvecklas i samarbete med aktörer som kommuner, landsting och privata företag (Thidevall 2003).
3.3.4 Mission
Förståelsen av missionsbegreppet har under 1900-talet genomgått stora förändringar i Svenska kyrkan, liksom i protestantiska kyrkor internationellt. Perspektivet har vridits mot kyrkans delaktighet i Guds mission. Missionens subjekt är Gud, med kyrkor och församlingar som redskap. ”Mission handlar om en gränsöverskridande kyrka. - - - en kyrka i solidaritet, som inte lever inkrökt i sig själv utan lever sitt liv för världens skull.” Så beskriver riksorganisationen Svenska kyrkans mission sitt uppdrag (www.svenskakyrkan.se/skm/december 2003).
Konkret i församlingen kan missionsuppgiften gestaltas på olika sätt. Det kan handla om dialoggrupper med representanter för andra religioner, eller om arbete för mänskliga rättigheter. Men det kan också innebära evangelisation bland icke troende i form av exempelvis samtalsgrupper och gudstjänster med låga trösklar. Cirka 4000 missionsombud i församlingarna ansvarar för kontakten med Svenska kyrkans mission på nationell nivå.