Det går att hävda att förväntningarna på Svenska kyrkan som organisation främst avser ett kompletterande stöd till enskilda människor i utsatta situationer medan det samtidigt finns förväntningar på kyrkans kulturellt identitetsgivande funktion. Detta ingår i den nordiska modellen. Till detta kommer kyrkors socialt legitimerande roll inom ramen för det globala civila samhället. Denna roll är mer innovativ och relaterar religionen i vid mening till den offentliga diskursen om framtiden (Bäckström 2003). I Sverige är aktörsrollen därför riktad och komplementär och återfinns på det lo-kala planet medan den symboliska rollen är generell och återfinns på det kollektiva planet. Båda rollerna bidrar till det sociala kapitalet och därmed till den tillit som är grundläggande för att samhällen skall kunna existera. Däremot finns det inte lika tydliga förväntningar på kyrkans direkta ansvar för utsatta samhällsgrupper. Där spelar Svenska kyrkan samma roll som övriga organisationer i relation till välfärds-statens yttersta ansvar. Denna roll förstärks dock då det globala perspektivet förs in. Kyrkan kan därför uppfattas både som en arena som relaterar individen till det kollektiva och som social aktör inom ramen för organisationssfären. I den förra rol-len bidrar kyrkan med grundläggande trygghetsvärden bakom det som händer. I den senare rollen uppträder kyrkan som en social aktör vid sidan av de övriga organisa-tionerna inom det civila samhällets ram. Genom att fungera som social aktör relate-rar kyrkan människor med olika sociala behov till en yttersta omsorgssfär, som sammanfattas av det kollektiva minnet. Denna funktion blir tydlig i samband med olycka, sjukdom eller nöd. Vid dessa tillfällen får kyrkans sociala handlingar en symbolisk funktion som går utöver själva handlingen. Denna roll blir särskilt
påtaglig då den nya fattigdomen, som har globala utgångspunkter, förs på tal. Kyr-kans viktigaste bidrag till den svenska välfärden blir då själva relationen mellan den
symboliska legitimeringen av omsorgsvärdena och det praktiska omhändertagandet som aktör. I detta ligger uppgiften att värna om människovärde och natur och att
därför fungera kritiskt granskande i relation till de samhällsförändringar som pågår. Det är i denna roll som kyrkans sociala eller diakonala funktion blir framträdande. Dessa funktioner bör uppträda i alla västländer som påverkas av globala förhållanden.
7.12 Sammanfattning
I detta kapitel har vi fokuserat på Svenska kyrkan som organisation och relaterat kyrkan till det svenska och internationella organisationslivets utveckling. Vi har konstaterat att det civila samhällets organisationssfär har varit starkt närvarande under hela 1900-talet. Däremot finns en förskjutning innehållsmässigt från en folk-rörelseorienterad till en nätverksorienterad organisationssfär tillsammans med en ökad betoning av informella sociala relationer. Denna organisationssfärs transnatio-nella karaktär har förstärkt organisationernas betydelse både för lokal identitet och social ekonomi. Det går att belägga att det sociala kapital som består av tillit och ömsesidigt förtroende, ligger högt i Sverige, och att detta kan relateras till det starka organisationsväsendet och den generella välfärdsorganisationens utformning. Det är troligt att nationella folkkyrkor bidrar till känslor av tillhörighet och trygghet som gynnar tilliten. Denna tillit uppstår oavsett tillhörigheten är stark eller svag.
Genom vår analys har vi också velat visa, att Svenska kyrkans tidigare integra-tion med den starka välfärdsstaten har gjort kyrkan osynlig inom organisaintegra-tions- organisations-sverige. Folkkyrkan har inte ingått bland de studerade organisationerna utan har, som en kyrklig kommun, betraktats som en offentlig myndighet. Avregleringen av Svenska kyrkan kommer i en period då det civila samhällets organisationssfär för-stärks som gynnare av socialt kapital och tillit men också som aktör på det lokala planet. I det läget blir kyrkan en stor aktör med betydande resurser. Osäkerhet råder dock om hur detta aktörskap skall gestaltas.
Genom att anlägga ett globalt perspektiv på utvecklingen går det att se att Sverige påverkas av en socialt definierad fattigdom. Genom sin ”glokala” funktion som halvofficiella organisationer sammanlänkade globalt, dras de nordiska folkkyr-korna in i en global civil organisationssfär. Tentativt kan framföras, att Svenska kyrkan håller på att få tre olika välfärdsfunktioner: För det första främjar en folk-kyrka känslor av tillhörighet, kontinuitet och trygghet och kan därmed bidra till det sociala kapital som är grundläggande för tilliten människor emellan. För det andra fungerar kyrkan allt mer som en del av det svenska organisationslivet mellan stat och människa och utgör därmed en av det civila samhällets sociala aktörer. På detta sätt kan den lokala kyrkan bidra till samhällets demokratiska fostran och sociala service. För det tredje fungerar kyrkan som en kritisk röst inom det ”glokala” civila samhällets organisationssfär. Detta innebär ett tydliggörande av religionens offent-liga roll, eftersom den berör frågor om utanförskap och fattigdom. I en allmän
situ-ation av avreglering i Sverige kan Svenska kyrkan fungera både integrativt genom sin uppgift att förvalta det kulturella minnet och kritiskt granskande, genom sin sociala uppgift som är ”glokalt” grundad. På detta sätt dras religiösa organisationer in i förnyelsen av det nordeuropeiska samhället. Om dessa tendenser finns i andra europeiska länder skall ett kommande projekt undersöka (Välfärd och religion i ett europeiskt perspektiv, 2003).
8 Nordiska folkkyrkor i det senmoderna och det globala
Vi har argumenterat för att Svenska kyrkan tillsammans med de nordiska folkkyr-korna är indragna i grundläggande religiösa och sociala förändringsprocesser som berör hela samhället. Genom att referera till olika materialgrupper och teoretiska perspektiv har vi velat teckna konturerna av en religionsform som präglas av det fria valet, den privata konsumtionen, liksom av en avreglering av välfärdssamhällets institutioner. Vi har sammanfattat utvecklingen så att det svenska samhället allt mer präglas av det globala tjänstesamhällets logik. I detta sammanhang uppträder en halvofficiell folkkyrka som genom kyrka–stat reformen har blivit relaterad till organi-sationssfären mellan stat och människa, det vi kallar det civila samhället. Det är inom denna samhällssektor som religiösa organisationer får en förnyad offentlig roll.
I detta kapitel skall vi föra denna diskussion vidare genom att sätta in resultaten av den svenska analysen i den pågående teoretiska debatten om modernitet och globalisering. Detta kapitel visar på en möjlig roll för religiösa institutioner i en postkolonial värld där grundvalarna för den första moderniteten håller på att omför-handlas. Globaliseringen kan i detta perspektiv ses som en dialektisk process där det moderna samhällets världsbilder, värderingar och institutioner håller på att få ett nytt innehåll med syfte att ge individers handlingar en riktning och en mening. I detta samtal ingår det civila samhällets organisationer på samma demokratiska villkor som det övriga samhällets institutioner. Detta gäller också de nordiska folk-kyrkorna.
Genom analysen av globaliseringsprocessen vill vi också visa att det moderna samhällets globala utbredning främst avser tekniska kommunikationer och ekono-miska förutsättningar. Kulturella faktorer påverkas i långsammare takt. Det förkla-rar varför parallella moderniteter håller på att utvecklas med förmåga att bibehålla olika kulturella och religiösa traditioner. I detta perspektiv blir det intressant att återknyta till den inledande diskussionen om Europa som undantag och att betrakta den nordeuropeiska religionsformen som en variant bland varianter.
För att få grepp om dessa komplicerade processer skall vi i detta kapitel kort redogöra för några teorier om den pågående globaliseringen, ta fasta på de motstri-diga tendenserna i den globala utvecklingen för att till sist lyfta fram idén om parallella modernitetsutvecklingar där lokala kulturer, med följande kyrkotradi-tioner och religioner, kan fungera som identitetsgivare och som aktörer inom ramen för ett globalt civilt samhälle. Det är den senare uppgiften som för kyrkorna in i den offentliga debatten om senmodernitetens villkor.