De flesta svenskar har en livslång relation till Svenska kyrkan i form av formell tillhörighet. Inom ramen för den relationen tar de del av kyrkans tjänster vid ganska många, men utspridda, tillfällen om man ser det i ett livsperspektiv. Dessa tillfälliga tjänstemöten, som ofta utgörs av livsanknutna riter, skapar en struktur av tjänstere-lationer mellan nästan alla svenskar och Svenska kyrkan (jfr Siehl m.fl. 1991).
I en kvalitativ studie av svenskars livslånga kyrkorelationer har 29 personer intervjuats (Pettersson 2000). Intervjuerna fokuserade särskilt på händelser under livet som har haft en tydligt positiv eller negativ betydelse för utvecklingen av individens
Kyrkotillhöriga
Upplevelse Kyrkans teologi/ideologi/mål
Ledning (arbetsledning, förtroendevalda)
Effektivitet
Personal
Arbetstillfredsställelse
relation till kyrkan. En av de intervjuade är en 38-årig yrkesofficer, sammanboende med en kvinna som han har ett barn tillsammans med. Hans berättelse tydliggör för det första den generella livslånga kyrkorelationen, för det andra kyrkorelationens skiftande karaktär i olika skeden av livet och för det tredje hur graden av aktivitet inom ramen för den livslånga kyrkorelationen samspelar med den individuella kon-texten. Han hade under en lång tid en övervägande kritisk inställning till medlem-skap i kyrkan som har vänts till det motsatta i samband med det första barnets dop.
5.2.1Man, 38 år, yrkesofficer, sammanboende, ett barn
Under hans uppväxt på landsbygden var kontakten med kyrkan självklar. Han berättar att han har en speciell, positiv relation till hembygdens kyrka. Under tiden fram till familjebildning, övervägde han starkt att utträda ur kyrkan av ekonomiska skäl, eftersom han inte kunde se meningen med att stanna kvar. Men han utträdde aldrig. Han har positiva upplevelser av personlig kontakt med en militärpräst i sam-band med FN-tjänstgöring utomlands. Inför det nyligen genomförda barndopet blev han negativt bemött i telefonen av pastorsexpeditionspersonalen när han skulle beställa tid för dopet. Hans sambo önskade att dopet skulle genomföras i hemmet i enlighet med familjens tradition, men pastorsexpeditionspersonalen svarade avvis-ande och otrevligt vid flera tillfällen och hänvisade till de fasta doptiderna i kyrkan. Men genom en direktkontakt med en präst vändes det hela till något positivt, dopet i hemmet gick att genomföra. Prästens bemötande var så positivt att det betydde mer än expeditionspersonalens avvisande inställning. Nu efter barnets dop betonar han att kyrkan är viktig som traditionsförmedlare vid vissa tillfällen i livet. Han kan inte längre tänka sig att utträda ur kyrkan (figur 5.3).
Figur 5.3. Förändringen av en 38-årig mans uppfattning om sin kyrkotillhörighet och dess samband med möten med kyrkan och dess företrädare.
Tråkig konfirmation Anhörigs begravning Negativt bemötande av pastorsexpeditionspersonal Positivt möte med dopprästen
Positivt möte med militärpräst
Funderingar att utträda av ekonomiska skäl
Kan inte tänka sig att utträda
Relationen till kyrkan har påverkats av det personliga mötet med två präster vilket har förändrat hans uppfattning om kyrkotillhörigheten i riktning mot ett bevarat medlemskap. Dels mötet med en militärpräst under en period då han arbetade som befäl i FN-tjänst, dels mötet med den präst som nyligen döpte hans barn. Han blev negativt bemött av pastorsexpeditionspersonalen vid kontakten inför dopet, men prästens positiva bemötande överskuggade och ”reparerade” den skadan.
5.2.2 Samspel mellan kvalitet i relation och tjänst
Resultatet av intervjustudien visar att upplevelsen av relationen till kyrkan interage-rar med upplevelsen av de nyttjade tjänsterna. Upplevelsen av personmöten i sam-band med nyttjade tjänster har en särskilt stor betydelse för kvalitetsbedömningen. Olika former av positiva och negativa upplevelser av kyrkan genom tjänstemöten, kyrkliga företrädares agerande eller bilden av kyrkan i media, länkas samman i en kedja under hela livstiden. Tidigare upplevelser påverkar såväl senare tjänstemöten som upplevelsen av relationen. Händelser och upplevelser ända från barndomen kan finnas kvar i medvetandet under hela livet och kan påverka utvecklingen av relatio-nen till kyrkan. Detta kan teoretiskt uttryckas så att den upplevda kvaliteten i tjäns-ten eller episoden interagerar med den upplevda relationskvalitetjäns-ten (jfr Crosby 1990, Liljander – Strandvik 1995). Resultatet ger en indikation om att man vid stu-dier och analys av kvalitet i religiösa institutioners tjänster ur ”mottagarperspek-tivet”, särskilt behöver fokusera samspelet mellan tjänstemöten/episoder och kyrko-relationen ur individens livslånga perspektiv. Denna slutsats är särskilt tillämpbar på den typ av religiösa organisationer som människor föds in i och tillhör under hela livet.
Studiens analys av centrala kvalitetsfaktorer visar att kyrkan som institution uppfattas som en förbindelselänk mellan det immanenta och det transcendenta. Kyr-kan förväntas ge möjlighet till kvalitetsupplevelser och förmedla värden med båda dessa inriktningar. Hög kvalitet uppnås i de kyrkliga tjänsterna om de kombinerar en upplevelse av en relation till det transcendenta, det ”heliga”, med en upplevelse av personlig närhet och samband med det egna livets vardag, det immanenta. Rela-tionen till kyrkan upplevs av många som en länk mellan individen och något utöver vardagen. Denna relation förmedlar kvalitetsupplevelser av trygghet och samman-hang. Kyrkans transcenderande inriktning uttrycker en relation till det kollektiva och kollektiva värden (jfr Durkheim 1912/1995). Individen får genom sin relation till kyrkan en förbindelse med det kollektiva, med kulturen och traditionen. Kyr-kans immanenta inriktning uttrycker å andra sidan på olika sätt det ”heligt” tran-scendentas praxis genom de omsorgstjänster som kyrkan tillhandahåller. Kyrkan förmedlar genom dessa både det transcendentas (Guds) omsorg, och den kollektiva samhällsgemenskapens omsorg om individen. Kyrkans omsorgstjänster uppfattas av många som viktiga offentliga tjänster med en betydelsefull samhällsfunktion. Det finns också de som motiverar sin kyrkotillhörighet med att tillhörigheten är en solidaritetshandling för andra människor. Genom relationen till kyrkan stödjer man kyrkan och är därigenom med och bistår människor som behöver hjälp och stöd.
I vissa situationer efterfrågas den religiösa institutionen som en resurs på den kollektiva samhällsnivån. Svenska kyrkan uppfattas vid större katastrofsituationer som en samhällsresurs, nästan utan konkurrens av någon annan aktör. Detta sam-manhänger med det faktum att Svenska kyrkan för det första förvaltar kollektiva värden, för det andra har individuellt upprättade relationer med nästan alla medbor-gare genom livsriterna i samband med födelse och död, och för det tredje är den största organisationen i samhället.
5.3 Religionens kollektiva funktion i katastrofsituationer –