Industrisamhällets inneboende logik drev efterhand fram en alltmer rationell, meka-niserad och datoriserad varuproduktion. Även jordbruket genomgick en fortsatt rationalisering under industrisamhällets period. Detta ledde till en successiv minsk-ning av antalet människor som sysselsattes såväl i jordbruket som i traditionellt industriellt arbete. Samtidigt växte olika typer av nya arbetsinsatser fram i form av tjänster för att möjliggöra den rationella industridriften; administratörer, konsulter, och datatekniker. Den tekniska utvecklingen medförde att allt fler människor sys-selsattes i olika former av tjänsteproducerande verksamheter. Parallellt med ratio-naliseringen av varuproduktionen och framväxten av nya former av tjänsteyrken inom industrin, expanderade övriga delar av den privata, och i synnerhet den offentliga, tjänstesektorn.
Framförallt var det utvecklingen av datatekniken som på allvar accelererade för-ändringsprocessen från industrisamhälle till den nya samhällsformen. Datatekniken möjliggjorde en mycket långtgående rationalisering av de flesta rent manuella arbetsuppgifterna, vilket medförde att denna form av mänskligt arbete efterfrågades allt mindre. Däremot ökade efterfrågan på annan typ av kompetens, t.ex. inlärd teoretisk kunskap och personlig färdighet att tillägna sig och mentalt bearbeta olika former av ny information. I takt med rationaliseringen av rent mekaniska, manuella, arbetsuppgifter innebar utvecklingen att allt fler av de yrkesverksamma interagerade direkt med andra människor i sitt arbete. Yrken som endast interagerar med teknik och maskiner blev alltmer sällsynta. Yrkesgrupper som arbetar med produktion av personnära, sociala, pedagogiska och kulturella tjänster efterfrågades allt mer (Svensson – Orban 1995). De ökade inslagen av personinteraktion medförde ökade krav på social kompetens i arbetslivet.
Det är svårt att med en enda term benämna den nya samhällsform som efterträ-der industrisamhället. Europa och Sverige är fortfarande inne i denna mångfacette-rade förändringsprocess som innehåller flera utvecklingstrender. Olika etiketter används för att lyfta fram betydelsefulla aspekter av det nya framväxande samhäl-let; det avancerade industrisamhället, det postindustriella samhället, kunskapssam-hället, informationssamkunskapssam-hället, konsumtionssamkunskapssam-hället, risksamhället och nätverks-samhället (Bell 1973, Toffler 1980, Lyotard 1984, Giddens 1991, Beck 1992, Andersson m.fl. 1997, Slater 1997, Bauman 1998c, Castells 1998). Här har vi valt att använda begreppet tjänstesamhälle för den typ av samhälle som har växt fram efter den mekaniska industrins epok. Genom benämningen tjänstesamhälle betonas att de flesta yrkesarbetande svenskar idag i sitt arbete har större eller mindre inslag av tjänsteproducerande karaktär. Även inom den moderna varutillverkande indust-rin består de anställdas arbetsuppgifter ofta av att tillhandahålla olika former av interna tjänster. Detta utgör en kontrast mot det dominerande arbetsinnehållet i de
tidigare jordbruks- och industrikulturerna. Mot denna bakgrund använder vi därför här benämningen tjänstesamhället, i medvetande om att detta endast är ett av flera möjliga perspektiv ur vilka man kan analysera det nya samhället.2
2.4.1 Tjänsters logik
Idag ägnar majoriteten av den svenska befolkningen huvuddelen av sin arbetstid åt att producera olika slag av icke-materiellt värde för andra människors individuella behov. I de flesta fall sker detta genom direkt personnära interaktion. Eftersom flertalet människor har inslag av tjänstekaraktär i sina dagliga arbetsuppgifter har utvecklingen förstärkts mot värderingar präglade av tjänsters logik.
Tjänsters logik sammanhänger till stor del med att de produceras och konsume-ras i en och samma process (Grönroos 1992, Norling – Olsen 1994). Det gäller sjukvårdpersonalens tjänster, bussförarens tjänster och även de tjänster som kyrkans personal tillhandahåller (Pettersson 2000). Ett dop kan t.ex. inte genomföras om inte någon samtidigt tar emot dopet. Tjänster som t.ex. dop och begravning kan där-för per definition inte lagras på samma sätt som varor. De flesta tjänster produceras i en direkt interaktion mellan tjänsteorganisationens personal och brukaren. I själva produktionsprocessen är därför mänskliga relationer och samspelet mellan männi-skor ofta ett viktigt produktionsvillkor. Även om många tjänster kan standardiseras så är varje tjänstetillfälle mer eller mindre unikt eftersom de aktuella sociala rela-tionerna är unika. Den enskilde brukarens speciella behov, förväntningar och age-rande är olika från person till person. Kvalitetsbedömningen av en tjänst, det kan gälla en teaterförställning, bussresa eller ett själavårdssamtal, är till stor del bero-ende av brukarens subjektiva upplevelse av tjänsten (jfr Normann 1992). Tjänsters implicita logik innebär därför att människors individuella behov och upplevelser fokuseras. En tjänsteorganisation måste utveckla förmåga till individuell kundan-passning för att kunna möta olika människors särskilda behov (Zeithaml m.fl. 1993, Edvardsson 1996). Jordbruks- och industrilogiken har återupprepning och standar-disering som ett implicit mönster, medan tjänster kräver flexibilitet och situations-anpassning. Tjänstelogiken bryter därmed med den traditionella industrilogiken genom att individuella behov betonas före standardisering och kollektivism.
I motsats till industriproduktionens fokusering på fysiska produkter och därmed materiella värden betonas immateriella värden genom tjänsters karaktär. Tjänster kommer till och existerar i mänsklig interaktion och har till skillnad från fysiska varor en immateriell karaktär. Detta medför att många uttryck och metaforer som används i marknadsföringen av tjänster betonar icke-materiella upplevelsevärden, och har stora likheter med de uttryck som används inom religionens område. Det gäller t.ex. försäkringsbolagets löfte om trygghet, utbildningsinstitutets erbjudande
2 En invändning mot benämningen tjänstesamhälle är att det är svårt att dra en skarp gräns mellan varuproduktion och tjänsteproduktion. I det nya samhället är produktionsaktiviteterna i många fall en kombination av varor, tjänster och information med flytande gränser mellan dessa. De olika formerna av produktionsaktiviteter kallas därför ibland med ett samlingsbegrepp för värdeskapande aktiviteter (Normann & Ramirez 1994).
om ett rikare liv eller företagskonsultens annonser om metoder för konfliktlösning (Percy 2000).
Kyrkan har under perioden 1862–2000 utvecklats från att vara en officiellt sammanhållande och integrerad del av samhället i en religiös monopolsituation, till att bli en halvofficiell frivillig organisation som bedriver en konkurrensutsatt verk-samhet på tros- och livsåskådningsområdet i en avreglerad religiös marknadseko-nomi. Under industrisamhällets period utvecklades Svenska kyrkan som en alltmer specialiserad producent av offentliga tjänster, som en del av det svenska folkhem-mets omsorg om medborgarna. Folkkyrkoteologin förstärkte implicit kyrkans karaktär som tillhandahållare av offentliga tjänster, enligt dåtidens kollektivistiskt orienterade koncept. I linje med de allmänt förändrade villkoren för alla organisa-tioner har även Svenska kyrkan anpassat sig till tjänstesamhällets villkor och utvecklats till en professionell tjänsteproducerande organisation (Pettersson 2000).
2.4.2 Avreglering av välfärd och religion
Den svenska industrialiseringsperioden innebar en omfattande migration från landsbygden till nyetablerade industriorter. Det senare 1900-talets omvandling från industrisamhälle till tjänstesamhälle innebar en ny migrationsperiod. Nu fick män-niskor flytta från industriorter till nya växande högteknologiska storstadsregioner. Även denna strukturomvandling av industri- och arbetsliv skapade arbetslöshet och stora ekonomiska och sociala problem. Men de sociala trygghetssystem som hade skapats i samband med industrialiseringen medverkade till att denna andra omstruktureringsvåg inte fick så svåra konsekvenser som i flera andra länder där motsvarande processer ägde rum. Under den svenska socialdemokratins slagord ”Arbete åt alla” genomfördes en rad stödåtgärder för att bibehålla människor i arbete eller utbildningsprogram. Under 1960–70-talen stabiliserades den svenska välfärdsstaten under en period av snabb ekonomisk tillväxt och framtidsoptimism. 1980-talet innebar en fortsatt accelererad ekonomi, i kombination med ett nytt framväxande decentraliseringstänkande inspirerat av impulser bl.a. från europeiskt subsidiaritetstänkande och marknadsekonomisk liberalism. En rad reformer genom-fördes som innebar en decentralisering av den offentliga förvaltningen. I början av 1990-talet drabbades Sverige liksom Europa i sin helhet av en kraftig ekonomisk nedgång med ökad arbetslöshet och kraftigt ökande offentliga utgifter. Statliga monopol ifrågasattes allt oftare i den politiska och ekonomiska debatten. Den cent-ralt styrda välfärdsstat som byggts upp under de föregående ca 70 åren började nu reformeras och flera statliga monopol avreglerades och konkurrensutsattes, bl.a. Televerket, Posten och Statens Järnvägar. Reformeringen av kyrkans organisation och avregleringen av dess ställning som statskyrka år 2000 har skett parallellt med dessa allmänna samhällsreformer och avregleringar och är därför en del av den större förändringsprocessen.