I dessa återvändarfilmer som alltså sträcker sig från 1927 till 1980 framträder trots det långa tidsspannet tydliga likheter i motivval, stil och sammansättning. Jag kommer först att kort beskriva filmer-na för att därefter diskutera motiven och filmerfilmer-nas förhållande till det gamla hemlandet.
Att besöka sitt gamla fädernesland tycks för de flesta av dessa re-senärer ha varit en stor händelse som skulle dokumenteras från bör-jan till slut. Med endast något undantag filmas avfärden från USA, resan och ankomsten till Sverige relativt utförligt. Detta är framför allt fallet för de personer som färdades över Atlanten med båt, vil-ket gäller alla utom Martin Larsson. Arthur Degels film från 1927 och Ester Oiens från 1938 är de som utförligast skildrar denna del av resan, kanske för att det vid den här tiden var mer ovanligt att resa så långt. Båda är noggranna i sin dokumentation om vilket bolag man färdades med, att visa hur många människor som stod på kajen och vinkade av (med stora vita näsdukar) och lite grand om hur fär-den ombord tedde sig. Martin Larsson filmar inte färfär-den inför sitt första besök i Sverige 1965, hela sju år efter han emigrerat, men är desto mer samvetsgrann inför sitt andra besök 1969, kanske efter-som han då har fru och barn med sig – det är deras första besök i
Avfärden från USA
(Arthur Degels samling 1927).
Sverige och förmodligen även första gången de ska introduceras för släkten. Hos Degel och Oien framträder här tydligt ett av de stildrag som är kännetecknande för så gott som alla dessa filmer liksom för amatörfilm överhuvudtaget: panoreringen.
Ankomsten till det gamla hemmet och återseendet med släkt och vänner är det motiv som ofta därefter i kronologisk ordning avfilmas.
Detta kan ske mer eller mindre konstfärdigt, men det motiviska inne-hållet är detsamma. Hos Arthur Degel befinner sig hela släkten fram-för ett hus där de stojar, leker och skrattar. Medvetenheten om att det finns en kamera är relativt påfallande, man tittar gärna mot kameran eller avbryter sig lätt förfärad i någon lek när man upptäcker att man är filmad. Lite senare dyker en bild upp som är så ikonisk att den tycks vara iscensatt: ett hus visas i avståndsbild (barndomshemmet?), flag-gan är i topp och ett par står välkomnande i dörren. Bilden ger tydliga spelfilmsassociationer. Ester Oien, som har satt in förklarande text-skyltar på lämpliga ställen i filmen, tycks ha en för filmens skull ganska arrangerad ankomst. Avsnittet inleds med skylten ”Arriving at ’Hög-lunda’ the old home in Sweden”, och filmningen är väl genomtänkt och snyggt komponerad. Öppningsbilden visar den svenska flaggan, kameran tiltar ner till ett syrenbuskage och en liten gata. Därefter klipps till huset där flera människor står beredda för välkomsthäls-ningen, de hoppar och viftar. Efter välkomsten filmas barndomshem-met i en ganska nära rörlig vy som avslutas med ett klipp till en väl-komponerad bild över huset med trädkvistar i förgrunden. Den här uppenbart iscensatta, komponerade och redigerade dokumentationen av barndomshemmet är så väl genomtänkt att man misstänker att fil-maren är ganska rutinerad. I ett och samma avsnitt fångas flera av vad som får betraktas som typiska hemvändarmotiv.
Ann-Margret Andreasson har inte likt Degel och Oien något motsvarande avsnitt där hela släkten är närvarande samtidigt. Hon filmar inte så ofta människor i större grupper utan de avbildas en-samma eller i par och ofta i en vacker naturomgivning. Ofta är de gående, mot den stillastående kameran eller mot något bestämt mål. Just på grund av denna mer enskilda avfilmning tycks bilderna av människorna vara en sorts rörliga porträtt, som om hon för sitt minne vill ha en bild av var och en. Martin Larsson däremot filmar ofta hela grupper av människor – människorna står ofta i centrum i Hemkomsten (Ester Oiens samling
1938).
Barndomshemmet (Arthur Degels samling 1927).
hans filmer antingen man är på någon utflykt eller i någon av de otaliga trädgårdsträffarna.
Att träffas i trädgården för att dricka kaffe, umgås och i Martin Larssons senare filmer för att grilla, är ytterligare ett motiv som finns hos alla. Hos Ester Oien är denna kaffedrickning i trädgården så viktig att dokumentera att händelsen får en egen textskylt: ”Af-ternoon coffee served in the garden.” Alla kaffegäster vänder sig mot kameran och Oien panorerar lätt över dem. Även hos Andreas-son ser vi hur alla har satt sig så att kameran kan fånga dem i fron-talbild. Hos Larsson är nästan alla släkt- och vänträffar i trädgår-den, man fikar, grillar, leker, pratar och en gång – första gången frun och sonen besöker Sverige – spelar några äldre män fiol och cittra, förmodligen en svensk folklåt. Möjligen är detta ett tillfälle speciellt anordnat för gästerna från Amerika.
Bilderna över det gamla barndomshemmet eller något släkthus övergår ofta i den bild eller vy som är alla samlingars absolut vanli-gaste, nämligen panorerande (i Andreassons fall stillastående) vyer över det omgivande landskapet och naturen. Alla emigranter utom Andreasson kommer från landsbygden, och vyer över ängar, berg, åkrar, sjöar och åar är insprängda överallt i filmerna, i påfallande långa avsnitt. Martin Larsson, som vid varje besök bodde intill en bondgård där han möjligen var uppvuxen, började redan innan han flyttat till USA att filma den årliga höbärgningen. I varje film åter-kommer höbärgningen och även övrigt jordbruksarbete. Det är en ritual som verkar vara så viktig för honom att han måste filma den varje år. Firandet av den svenska naturen får också stor plats hos Degel då han under en lång sekvens visar glada vuxna och barn som plockar stora fång syrener och sedan traditionsenligt dansar på en lövad brygga. Sommarbilderna av höbärgning hos Larsson och dans på bryggan hos Degel fångar och bekräftar en sedan länge traderad föreställning om det svenska.
Ofta i sammanhang med naturpanoreringarna filmas också hem-bygdens kyrka och kyrkogård. Allra utförligast görs detta av Ester Oien som i ett sedvanligt välkomponerat avsnitt börjar med en pa-norering över landskapet, över till kyrkogården, en bit landskap igen, panoreringen fortsätter över kyrkan med en tiltning upp och ner på kyrktornet, flera panoreringar över kyrkogården och det hela
Kaffedrickning i trädgården (Ann-Margret Andreassons samling 1956).
De vackra naturvyerna (Ester Oiens samling 1938).
Den årliga höbärgningen (Martin Larssons samling 1974).
övergår i en avståndsbild där vi ser både kyrka, kyrkogård och det omgivande landskapet. Ikonerna ”den lilla röda stugan” och ”kyr-kogården där Mor och Far låg” nämns också av Barton som väsent-liga inslag i svenskamerikanernas mentala minnesbank.6
Några av filmarna gör också kortare resor till olika platser i Sverige då de besöker sitt hemland och filmerna får då karaktären av ordinarie resefilmer. Liksom man har filmat sin avresa från USA och ankomst till Sverige filmas ofta avfärden. Där slutar dock fil-merna, endast i ett fall får vi följa med på hela resan tillbaka.