Vad är ett hemland? Flera författare och forskare har ur olika per-spektiv försökt utreda detta begrepp, bland andra Felicita Medved som bland många andra definitioner når fram till en för min infalls-vinkel väsentlig poäng, nämligen att ett hemland är det som för-knippas med hemma, hemland är en plats eller region till vilken migranten relaterar känslomässigt. Begreppet går egentligen bara att förstå emotionellt.7 Karin Johannisson gör en likartad koppling mellan det konkreta och det abstrakta då hon menar:
Hemma betyder inte bara ett land, en bygd, ett hus, en familj, en livs-miljö, en livsform. Utan också vanor, känslor, stämningar, sinnliga upplevelser, minnen. Hemma är intensivt symbolmättat och emotio-nellt laddat. Det berör nästan alltid frågan om identitet, gemenskap och tillhörighet.8
Att längta tillbaka efter något som gått förlorat, en sorts hemma el-ler en barndom, är en form av nostalgi som vi alla i någon mån upp-lever, och, som Johannisson skriver med hänvisning till Immanuel Kant, är det ofta inte själva platsen vi längtar efter utan en försvun-nen tid. Rummet byter plats med tiden. Vi är alla migranter i tid, skriver Barton, och i någon mening upplever de som stannat i hem-landet samma sorts nostalgi som emigranterna.9 Den idylliserade bild av hemlandet som svenskamerikanerna skapade åt sig i USA, ofta i motsats till den inställning man hade till det officiella Sverige – den existerande svenska staten och samhället, kunde få sig en or-Dans på lövad brygga
(Arthur Degels samling 1927).
Kyrkogården med förfäderna (Ester Oiens samling 1938).
dentlig törn om man verkligen återvände. ”Tiden förändrar också rummet”, skriver Johannisson, och att återvända var förbundet med en viss risk – det man trodde sig minnas fanns inte, var borta eller alltför förändrat genom minnets förträngningsmekanismer.
Denna klyfta mellan ideal och realitet tematiseras i spelfilmen Du gamla, du fria (Gunnar Olsson, 1938). Filmen handlar om en svensk-amerikan (spelad av Sigurd Wallén) som ska hälsa på i Sverige. Han ser med stor glädje fram mot sitt besök – han är trött på USA och längtar efter att komma hem. Detta uttrycker han med tidstypisk et-nocentricitet när han talar med en annan svenskamerikan: ”Har du glömt att det finns ett land på andra sidan havet, ett riktigt land med kung och allt. Inte som den här salladen med vita, svarta, gula och röda”. Detta sätt att uttrycka sig om Sverige var ganska vanligt i fil-mer om svenskafil-merikaner – Sverige sågs som ett land med arv, gam-mal kultur, och ett renrasigt folk, kontra USA som ett nytt land, utan kultur och gammalt arv, och med olika etniciteter. Tillbaka i Sverige blir filmens huvudperson dock besviken över hur saker faktiskt fung-erar – de motsvarar inte hans gamla bild av det svenska samhället.
Hans kärlek till Sverige finns kvar, men det han uppskattar är inte samtiden med socialdemokrati och folkhem utan snarare den mer ab-strakta Sverigekänslan. Eller som han uttrycker det: ”Vi var röda i vår ungdom, men det var bara färg. I hjärtat var vi blå och gula liksom flaggan”. Huvudpersonen återvänder till USA med en mer uppdate-rad känsla för Sverige: kärleken till det gamla landet består men som ett nostalgiskt minne. I USA är det bättre att leva för den som en gång utvandrat dit, det är omöjligt att återvända.
Det är ändå en viss skillnad mellan oss vanliga migranter i tid och de över Atlanten utvandrade svenskarna. Att tiden går är en normal förändring och utveckling, men ”hos emigranten representerade vä-gen hemifrån inte en utveckling utan en brytning, en definitiv separa-tion”.10 Migration är att gå över gränser; att gå över gränsen mellan det kända och det okända, mellan hemlandet och landet någon an-nanstans.11 Man kan återvända till samma plats man en gång lämnade, men inte till samma tid, påminner oss Charles Westin. Men i någon mån tycks emigranterna i sina filmer just försöka återvända i tid. Fil-merna speglar hela tiden det familjära, det kända, och samma motiv dyker upp i filmerna trots att det faktiskt skiljer 50 år mellan den
för-sta och den siför-sta. Även om samhället förändrats på en rad genomgri-pande sätt mellan 1927 och 1980 konstruerar Sverigebesökarna bil-derna av sin hembygd på samma sätt. Kanske de just försöker konser-vera den känsla av hemma som Johannisson skriver om. Återvändar-filmerna tycks konservera hemlandet i någon sorts förgången tid och plats som förmodligen står i motsats till hur man uppfattade USA.
De motiv som finns i alla återvändarfilmerna är alltså resan till Sverige, ankomsten till hemmet och en bild över huset, släkt- och vän-träffar, vyer över landskap, natur och kyrkogårdar, kaffe- eller mat-stunder i trädgården, och avfärden åter till USA. Huvudsakligen är det exteriöra filmningar, och återkommande panoreringar över landskapet är ett framträdande drag. Kameran blir ett allseende öga som används för att i någon mening bränna in i minnet allt man kan se på platsen.
Normalt är det väl inte så att vi tittar över vår hembygd på det sättet, utan det blir ett filmiskt sätt att spara hembygden på filmremsan. Stads-bilder är mer ovanliga. Ann-Margret Andreasson är den enda som ger oss bilder över en stad, i det här fallet Göteborg, och av filminslagens följd kan man göra bedömningen att det var hennes hemstad.
I boken Självbilder. Filmer från Västmanland skriver Cecilia Mör-ner att i den stora mängd privatfilmer hon har granskat är kvinna och barn det vanligaste motivet, tätt följt av naturen.12 I resefilmer handlar det förstås om att placera in sig vid berömda sevärdheter,
”att infoga det privata i det offentliga”, men även här är naturvyer av stor betydelse.13 I fallet återvändarfilmer tycks det, trots denna motivlikhet, som om de skulle utgöra en sorts egen grupp privatfil-mer. I någon mening är de förstås också resefilmer, men här handlar det inte primärt om att besöka kända byggnader eller sevärdheter utan det som besöks är det lämnade hemmet, den lämnade platsen och den lämnade tiden. Det som avbildas är hus, kyrkor och land-skapsbilder som har en känslomässig koppling till filmaren själv. Ef-tersom man inte är hemma i sitt eget hem är det inte längre den närmaste familjen med fru och barn (det är som Mörner påpekar oftast mannen som filmar) som blir det centrala blickfånget. Om man jämför Martin Larssons Sverigefilmer med de filmer han har tagit i USA blir skillnaden tydlig – där är det just fru, barn, villan, födelsedagar och sådant som han oftast riktar kameran mot, mycket sällan naturen. Första gången Larsson besöker Sverige tillsammans
med frun och sitt första barn är han mer fokuserad på dem, men bara några år senare tar naturen och landskapet åter, och alltmer ju fler år som går, upp en stor del av filmtiden.
Det begränsade materialet väcker också frågan om filmbildernas representativitet. Kan man använda filmerna för att säga något om hur svenskamerikanerna konstruerar bilderna av sitt forna hemland rent allmänt? Även här menar jag att motivlikheten är ett skäl för att hävda att just dessa återvändarfilmer förmodligen är typiska för hem-vändarfilmer, och det gäller med stor sannolikhet inte bara svensk-amerikanska återvändarfilmer utan även andra nationaliteters. Att filma naturen är, vilket både Mörner och jag funnit, ett så vanligt val bland amatörfilmare att det knappast kan ses som specifikt för en viss typ av film. Men tillsammans med de andra motiven – hemmet, kyr-kan, kyrkogården, avporträtteringar av människor – skapas en kon-struktion och representation som är annorlunda. Alldeles speciellt gäller det kanske i de inslag som tycks iscensatta och komponerade, såsom hos Degel och Oien. Mörner hänvisar till bland annat Malin Wahlberg som skriver att filmer ”utgör konstruktionen av ett ideali-serat förflutet”.14 Likaså diskuterar Mörner med stöd av Michelle Ci-tron att både reklam och filmkamerornas bruksanvisningar är förebil-der för vad vi ska filma, de visar ”what a ’good’ memory looks like”.15 När det gäller återvändarfilmerna är det möjligt att bland annat de rese- och spelfilmer som visades för svenskamerikanerna i USA har varit en del av förebilderna i bildandet av en föreställning om hur det gamla landet ska visas och memoreras.