Bestämma själ

Kategorin bestämma själv har uppstått genom ungdomarnas sätt att uttrycka sig både i enkätsvaren och i intervjuerna. När vi har frågat om vikten av att själv välja kurser, har vi fått svar som kan delas upp i två riktningar. Dels säger ungdomarna att ”det är självklart” att de själva ska bestämma och ing- en annan. Dels säger de ”att då kan jag välja det som intresserar mig och då blir jag mer motiverad”. I alla intervjuerna berättade vi hur linjegymnasiet fungerade när vi själva gick där för att ge ungdomarna något att jämföra sin egen skolgång med. Det är mot den bakgrunden en del av citaten nedan ska ställas. För Åsa är det viktigt att få välja själv och hon uttrycker till och med att hon behöver få bestämma själv, vilket vi tolkar som att hon då blir mer motiverad i sina studier:

Åsa: Det är tråkigt ifall någon säger: Så här ska du ha det - så att få säga lite själv: Så här vill jag ha det, detta vill jag göra, detta känner jag att jag behöver liksom, det känns bra!

Tom drar paralleller mellan det gamla linjegymnasiet och första året på SP, där kurserna är förutbestämda. Han resonerar att det är bäst att få bestämma en del av utbildningen själv:

Tom: Det gör det hela mer personligt. Jag får ju mer, alltså efter vad jag själv är intresserad av. Det är ju som att man går nu en sådan där som är helt förutbestämt. Det är vissa saker som passar mig men vissa inte. Och det är negativt tycker jag.

C: På vilket sätt?

Tom: Det blir inte liksom, det är inte helt och hållet mitt utan lite som andra tycker.

Pär tycker om möjligheten att kunna välja bort det som inte intresserar ho- nom:

Pär: Ja man får bestämma mer vad man vill hålla på med och… H: Varför är det bra?

Pär: Ja det… Jag tycker det är bara bättre o bestämma vad man vill liksom - om man vill göra en viss kurs så kanske man inte vill göra en annan.

H: Nä?

Pär: Så kommer det kanske med i…man kanske tycker: - Det har jag inte någon nytta av överhuvudtaget. Då är det bättre att liksom kunna välja.

Liz förstår att vissa kurser måste vara obligatoriska men gläds över att i alla fall kunna välja lite själv:

Liz: Man har ju lättare för och över… man får säga till alltså om mer, eller man får mer, man får bestämma mer vad man själv vill…Och ändå så är det ju liksom att man måste ju göra vissa grejer men ändå att man kan välja lite själv…Det är ju kul att kunna göra det.

Liz anser att fler elever skulle bli motiverade till studier om de hade fått mer att säga till om i skolan:

Liz: --- vissa kurser och så tycker man ju inte alls är kul. Det finns vissa som jag tror…man skulle i och för sig…och så skolk och så genom att se till att man fick välja vad man själv ville alltså rakt igenom.

H: Mm?

Liz: Okej, vissa kurser måste man ju ha som matte och engelska och svenska och så, men att man mer kunde välja sen. Så kanske man tyckte det var roligare att komma till skolan och så.

H: Det skulle göra det intressantare för er? Liz: Ja jag tror det.

H: Och då blir man mer motiverad?

Liz: Mm. För ibland känner man ju så när man går till skolan: - Nej inte idag liksom, om man ska ha en viss lektion som man inte tycker är så kul.

Max anser inte att gymnasieskolan är en frivillig skolform och inte heller att han får bestämma själv över sin utbildning. Han känner sig tvingad och tycker att det är orättvist med indraget studiebidrag:

Max: A, jag tycker det är jobbigt att … Jag tycker det är jobbigt överhuvudtaget egentligen, skolan.

H: Det gör du ja?

Max: Ja om man inte går dit så får man inga pengar och om man inte har några pengar så klarar man sig inte just nu.

H: Nä det är sant… Ser du det som ett tvång?

Max: Ja! Man är tvångslärd. Man blir tvingad att lära sig. Dom säger att: - Nä, det man kan välja själv, men det får man ju inte.

H: Nä?

Max: För att man måste klara sig i samhället så måste man ju ha pengar och det får man bara om man går på lektioner.

Max ger oss intrycket att han känner sig sviken av vuxenvärlden. Han ge- nomskådar frivilligheten som de vuxna säger att han har och därmed känner han sig tvingad:

Max: Jag känner så här att dom e…(suck) vuxna säger ofta att du måste gå i skolan för att du måste komma ut och du måste tjäna pengar och du måste få ett bra jobb och då tjänar du pengar och du måste klara dig och du måste göra det och måste göra det!

H: Mm?

Max: Bara för att dom har gjort det… Jag känner att: - Ja men vad, man… man – bara för att samhället är så, behöver man inte lyda det! Jag tycker att då kommer man bara in i det här tråkiga materialistiska samhället och allting bara - man blir beroende av alla grejer.

H: Mm?

Max: Och man har krav på sig hela tiden och stressen börjar…jag känner att jag hade hellre… jag tar det inte så allvarligt just nu!

Fia är den enda av våra intervjupersoner som hellre hade sett att gymnasie- skolan såg ut som den gjorde förr. För henne verkar valprocessen ha varit svår:

Fia: Alltså jag tycker att det verkar vara bättre som du sa att när du gick där, att man valde program och sedan var allt däri och slapp göra fler val sedan. Det hade varit väldigt skönt.

En intressant infallsvinkel ger Åsa och Ida. De ser en möjlighet att träna sig för vuxenlivet genom valen de gör i gymnasieskolan. Åsa menar att livet ef- ter skolan innebär många val och att hon genom valen i gymnasieskolan för- bereds för framtida väljande:

H: Och annars när det gäller framtiden då? Med tanke på studier och yrken och så, är det viktigt då att få göra de här valen nu?

Åsa: Ja visst det tycker jag är en förberedelse, tycker jag. H: Hur menar du då förberedelse?

Åsa: Nä alltså när man går ut gymnasiet så kommer man, så står man ju inför massor av olika val ju.

H: Mm?

Åsa: Och det är ju bra att få träna på det redan nu ju att få göra olika val. Tycker jag.

Ida ser gymnasievalen som en chans att lära sig ta ställning:

C: De här möjligheterna, om du tänker då i framtiden, kan du använda dig av de här möjlig- heterna då att själv få välja.

Ida: Ja, om man själv får välja nu så är det lättare än om en lärare säger att ”du skall välja den eller den kursen” och sånt. Så tycker jag det är lättare när man blir större att välja sin eg- na val och ha gjort sina egna val, så att man vet lite vad man vill sedan när man blir stor. Så det tycker jag man skall välja själv.

Analys

Genom det ungdomarna, förutom Fia, ger uttryck för förstår vi att det är viktigt för dem att få vara med och själv bestämma över sin utbildning. En- ligt vår tolkning hänger det ihop med motivation och vikten av stimulans. Med teorin om prestationsmotivation (se sida 13) kan vi förklara ungdomar- nas behov av motivation för att vilja börja arbeta med en uppgift (kurs). För att bli motiverade måste de själva få bestämma till en viss del. Strävan att nå målet beror på självförtroendet att kunna klara uppgiften, personlig- heten och elevens individuella värdering av uppgiften. Kort sagt, är uppgif- ten värd att lägga ner möda på? För Max del, som inte verkar vara motive- rad för skolarbete, kan det handla om att inte få den stimulans som krävs för att sätta i gång prestationsmotivationen. Det tvång Max upplever verkar hämma motivationen, möjligen för att den värdering som ges åt skolarbetet inte är hans egen utan vuxenvärldens. Den enda motivation Max tycks ha är yttre belöning i form av studiebidraget, vilket enligt teorin inte är tillräcklig motivation för att prestera.

Liz å andra sidan får den motivation hon behöver för att vilja börja arbeta med uppgiften genom att kunna välja de kurser som intresserar henne. Som prestationsmotivationen beskriver det får hon en inre belöning i form styrka, frihet och självförtroende.

När det gäller Fia kan vi dra paralleller med Wallins (1997) resonemang att valfriheten får motsatt verkan (se avsnitt 6), kanske därför att valsituationen har upplevts allt för komplicerad. Fia tycker att det hade varit bättre om hon sluppit välja.

Vi tycker att Åsas och Idas utsagor ovan om möjligheten att träna sig i att välja är intressanta. Den aspekt på valen som flickorna lyfter fram, att ele- verna förbereds inför vuxenlivet, hade vi inte tänkt på tidigare. I läroplanen (Lpf 94) fann vi emellertid följande mening: ”Gymnasieskolan skall med den obligatoriska skolan som grund fördjupa och utveckla elevernas kunskaper som förberedelse för yrkesverksamhet och studier vid universitet och hög- skolor m.m. och som förberedelse för vuxenlivet som samhällsmedborgare och ansvariga för sina egna liv” (s 27). För oss är det smått fantastiskt att denna pretentiösa text i läroplanen faktiskt är förankrad i ungdomarnas verk- lighet.

9.2.3 Inflytande

Under intervjuernas gång har det framkommit att eleverna inte får vara med och bestämma i den utsträckning de själva skulle vilja. Klart är att våra inter-

vjupersoner önskar mer inflytande över sin skolgång. Åsa tycker till exempel att det är viktigt med utvärderingar:

Åsa: Men alltså, det känner jag med dom flesta, alltså göra utvärderingar t.ex. om man har gjort ett arbetsområde och så när man har avslutat det så känns det bra när läraren typ då delar ut en enkät och: - Ja vad tyckte ni nu? Eller bara diskutera i grupp vad man tyckte, vad som kunde vara bättre och så där. Alltid skönt.

H: Varför tror du att det är så att det känns skönt?

Åsa: Nej jag vet inte, men ja, kunna tänka på vad som var svårt och vad som kan bli lättare till en annan gång och så där. Det känns bra.

C: Tycker du att man blir mer delaktig i undervisningssituationen? Åsa: Ja precis, det blir man.

Åsa fortsätter sitt resonemang om att få påverka undervisningen och ger exempel på när elevernas inflytande är befogat:

Åsa: Det pratas ju jättemycket om det nu ju, elevdemokrati och så där. Och att eleverna ska bestämma. Det är viktigt.

H: Känner ni att ni få göra det? Vara med och bestämma?

Åsa: Inte i jättemånga ämnen. I några få ämnen frågar läraren: Hur vill ni ha det? Hur vill ni att vi ska lägga upp arbetet? Men inte i många ämnen alls.

H: Är det upp till läraren då hur..?

Åsa: Ja det känns som det, vissa lärare frågar inte alls. Men det kan man ju säga ifrån ju och det gör man ju också. Det har blivit vilda diskussioner på vissa lektioner i klassen men det får läraren ta ju.

H: Det är viktigt för er elever, det här med elevdemokrati?

Åsa: Ja visst, absolut. Det känns jätteviktigt hur vi ska göra redovisningar; muntligt eller skrift- ligt eller när vi ska ha det provet och hur det ska gå till och så där. Det känns viktigt.

Liz berättar ungefär samma sak som Åsa men talar också om vikten av att få påverka undervisningssätten för att skapa motivation:

Liz: --- Inlärningssätten kanske inte man får ha så mycket kontroll över egentligen.

H: Nä?

Liz: Och det tycker jag är lite fel för det är det man skulle behöva… egentligen. H: Det är det du känner, du skulle vilja ha mer att säga till om?

Liz: Mm, för att det är…Ofta så kan det vara ett sätt som är väldigt tråkigt kanske och man ska lära in någonting och då lär man sig inte lika mycket som om det skulle vara någonting roligt.

H: Det brukar inte vara så att ni planerar kursen tillsammans med läraren då?

Liz: Nej ibland har det väl hänt lite att dom frågar vad vi vill göra och så men det är inte så ofta.

H: Nähä. Du tycker det skulle vara mer så att man fick vara med och bestämma hur under- visningen skulle gå till?

Liz: Mm, men i och för sig, det är ju ganska svårt och se så alla får sin vilja igenom och så. Så det är ganska förståeligt att det inte går att göra så.

Max ser inflytandet på ett lite annorlunda sätt än flickorna ovan, han skulle vilja planera skoldagen själv:

H: Du menar att det hade varit bra att veta att du ska ha så och så mycket matte den här veckan men du får göra det när du vill?

Max: Ja, precis! Fast det skulle varit med alla ämnena, kanske inte alla det är ju lite svårt. Idrott och så där kanske skulle varit inlagt men…

H: Varför hade det varit bättre, tror du, om det var så?

Max: (Suck) man känner sig aldrig tvingad om man är så där: - Aah inte matte nu och jag är skittrött så bara, - Nä det måste du ändå ha…

Analys

Flickornas erfarenheter som vi citerat ovan stämmer väl överens med de re- sultat som tidigare undersökningar visar. Det kollektiva vardagsplanerandet fungerar inte trots att det är elevernas önskan (se avsnitt 6). Enligt Wallin (1997) har lärarens inställning och engagemang stor betydelse för hur myck- et inflytande över undervisningen eleverna har. Situationen för våra intervju- personer på Centrumskolan är alltså inte unik, vi finner samma resultat i flera rapporter. I Svensk ungdomspolitik skriver Ungdomsstyrelsen om den syn lärarna har på sina elevers ansvarsförmåga när det gäller inflytande i skolan: ”Lärare i grundskolan har större tilltro till eleverna än lärarna i gymnasiesko- lan, och då särskilt de som är verksamma inom de studieförberedande pro- grammen” (1999 s 186). Efter våra analyser ovan i vilka vi har betonat vikten av inflytande för elevernas motivation och lärande, är jämförelsen med den- na krassa verklighet inte särskilt upplyftande. I vår slutdiskussion kommer vi att belysa denna fråga ytterligare.

9.2.4 Organisation

I alla intervjuerna frågade vi ungdomarna hur gymnasieskolan skulle organi- seras om de fick bestämma. Övervägande delen tyckte att deras skola fun- gerade bra och önskade inte några förändringar i organisationen (läs kursut- formning). Fia tyckte emellertid, som vi redan tidigare beskrivit i kategorin bestämma själv, att det gamla linjegymnasiet verkade bättre för då hade hon inte behövt välja kurser själv. Ida uttrycker sin positiva inställning till pro- gramgymnasiet med reservationen att valmöjligheterna kunde vara ännu fler:

Ida: Jag tycker det är bra det systemet vi har. Många säger att i tvåan blir det roligare efter- som då har man valt mer sitt eget val, så man får göra lite eget. Så att det skulle vara det att man har lite fler kurser att välja på, och kanske välja ännu fler kurser om man får in det i schemat. Annars tycker jag att systemet är bra, det tycker jag.

Intressanta tankar om gymnasiets organisation har Liz och Tom som ser en öppning i det nuvarande systemet. Liz menar att hon skulle vilja utforma sitt eget program genom att välja alla kurser själv. Hon vill även påverka under- visningens utformning:

Liz: Ja, jag tror jag skulle vilja ha det ganska mycket som det är nu, alltså att man kan välja själv. Men att det kanske skulle ha större utbud.

H: Mm?

Liz: Och att kanske man skulle kunna välja sin, istället för att så att säga man, olika inriktningar och olika… program - så skulle man nästan kunna välja sitt eget program alltså, bara med hjälp av att man plockade ihop kurserna, vad man själv vill. Det tror jag skulle…och så skulle jag försöka se till så att man fick lite mer, alltså eleverna fick själva bestämma lite mer, om inlärningssätt och hur dom vill att kurserna skulle se ut och så …

Tom antyder samma önskan som Liz men uttrycker sig så här:

C: Men om du ser på det här till att välja, skulle du vilja ändra på det? Välja mer, välja mind- re?

Tom: Nej, det vet jag inte. Det är i så fall att man själv skulle få skriva allting särskilt man ville välja och får hjälp med det.

Analys

Förutom för Fia, verkar det gamla systemet med linjer inte alls lockande för ungdomarna. De uppskattar sina valmöjligheter. Det som vi finner intressant med Liz och Toms idéer är att, som vi beskrivit i kapitel fyra, det har funnits och finns kanske fortfarande tankar på att göra gymnasieskolan helt kursut- formad. Denna idé ställer vi oss emellertid frågande till efter att ha tagit del av ungdomars tankar, där osäkerhet inför framtiden varit ett återkommande tema. Med våra undersökningsresultat i bagaget känner vi att det som Wallin (1997) skriver ligger vår ståndpunkt närmre: ”--- ett alltför stort utbud tende- rar att ge en valfrihet som eleven inte bemästrar. Med andra ord kan diversi- fieringen i utbudet gå så långt att det blir kontraproduktivt” (s 58).

10 DISKUSSION

Syftet med vår undersökning var att ta reda på hur eleverna på gymnasiet ser på sina valmöjligheter och hur de upplever sina valsituationer. Detta gjorde vi genom en kartläggande enkät som låg till grund för kvalitativa intervjuer. Våra undersökningsresultat, som vi delvis tolkade utifrån tre teorier, jämför- de vi med tidigare undersökningar. Målet med undersökningen var att söka svar på följande frågeställningar: Vilka är valmöjligheterna? Varför har val- möjligheterna uppstått? Hur upplever elever sina valsituationer? Och hur ser elever på sina valmöjligheter?