Ungdomarnas syn på sina valmöjligheter

Vår fjärde frågeställning handlade om hur elever ser på sina valmöjligheter och det grundläggande i svaret är här, precis som när det gällde valsituatio- nen, att eleverna upplever säkerhet eller osäkerhet i sina val. De elever som varit säkra i sin valsituation har format sin utbildning genom valmöjligheter- na. För elever som har varit osäkra i sin valsituation har valmöjligheterna an- vänts till att tillfredsställa nuvarande intressen eller att gardera sig inför fram- tiden. Slutsatsen av dessa resultat ger oss svar på den fråga vi ställde oss tidigare i arbetet; om eleverna ser möjligheterna att individuellt forma sin egen utbildning – vilket vi gör. Vi tolkar resultaten som att de flesta elever ser möjligheter att forma sin egen utbildning men bara de som har framtids- planer utnyttjar dessa möjligheter till fullo. När vi nu ser svaret på vår fråga kan vi bara konstatera att det är fullt logiskt – de som inte vet vad de ska bli kan ju inte heller medvetet forma sin utbildning till det som kommer att bli deras framtida sysselsättning. Ungdomarna som har uppgivit att de valt kur- ser som en gardering för framtiden, exempelvis med motiveringarna att ”det är en bred grund att stå på” eller ”det kan vara bra att kunna”, har inte varit säkra i sin valsituation såtillvida att de inte har haft en klar målformulering. De visar oss emellertid att valmöjligheterna ändå är användbara. Även om de inte vet vad de vill bli vill de öppna så många dörrar för framtiden som möj- ligt.

Våra undersökningspersoner har poängterat vikten av att ha valmöjligheter då detta innebär att ungdomarna känner att de får bestämma själva. Att få bestämma själv uppger flera av eleverna som ett sätt att motiveras i sina stu- dier, vilket då innebär att valmöjligheterna skapar motivation. Några av ung- domarna uttryckte att de genom valmöjligheterna hade chans att välja bort kurser som inte intresserade dem. Detta kan ses som ett indirekt motiva- tionsskapande då dessa elever gav uttryck för att sporras till studier genom att inte behöva läsa ”sådant som är tråkigt”. Enligt Atkinsons modell av prestationsmotivation (Imsen 1992) påverkar individens värdering av en uppgift graden av hur gärna denne tar sig an uppgiften. Om individen tycker att det är värt att lägga ner möda på en uppgift ökar sannolikt motivationen

att prestera ett bra resultat. Att våra undersökningspersoner inte ville läsa ”sådant som är tråkigt” tolkar vi som att de inte finner dessa kurser värda att lägga ner möda på - således skapar möjligheterna att välja bort vissa kurser motivation. Att bestämma själv har också innebörden att ha mer inflytande över undervisningen vilket vi, genom ungdomarnas uttalanden, har förstått är mycket viktigt.

Resultaten i den del av vår undersökning som handlar om undervisning är lite grand ett sidospår då det faller utanför problemområdet. Dock har ele- verna kopplat samman våra frågor om valmöjligheter med sitt inflytande över undervisningen och således är det viktigt för oss att belysa även detta. Genom att eleverna får välja en del kurser själva tycker de sig ha mer infly- tande och det är viktigt för dem. I utvecklingen av dagens gymnasieskola underströk regeringen i en proposition vikten av elevinflytande och utveck- ling. Att känna sig sedda och hörda i skolan menade regeringen är viktigt för ungdomarna som därigenom blir mer engagerade i sin utbildning. I proposi- tionen uttrycker regeringen sig såhär: ”Skolan får inte infantilisera det upp- växande släktet. Hur undervisningen läggs upp och bedrivs har stor betydel- se för såväl flickors som pojkars delaktighet och engagemang. Ungdomarna har rätt att bli tagna på allvar och känna sig delaktiga” (prop. 1997/98:169 s 19).

Enligt både Wallin (1997) och de ungdomar vi har intervjuat ligger bollen hos läraren när det gäller att låta eleverna bli delaktiga i bland annat planering av undervisning. Det våra intervjupersoner ger uttryck för är att det hör till ovanligheterna att deras lärare bjuder in dem att medverka vid studieplane- ring. Vissa lärare ”frågar inte alls” hur eleverna vill ha det, andra frågar ”ibland” och i så fall ”lite”. Med detta resultat i tankarna undrar vi varför inte lärarna följer de riktlinjer som står i läroplanen (Utbildningsdeparte-mentet 1994). Vi upprörs när vi jämför vad lärarna ska göra enligt läroplanen med resultaten från vår undersökning. Vi citerar läroplanen för de frivilliga skolformerna: ”Läraren skall planera undervisningen tillsammans med ele- verna, låta eleverna pröva olika arbetssätt och arbetsformer och tillsammans med eleverna utvärdera undervisningen” (a.a. s 33).

Det är lätt att uppröras när skillnaderna mellan teori och praktik är så stora som de verkar vara i det här fallet. Efter vidare funderingar ställer vi oss undrande till om det verkligen är rimligt att allt ansvar i den här frågan vilar på lärarna. Det måste finnas en anledning till att läroplanens riktlinjer inte följs. En möjlig förklaring kan vara det som Jan Björkman säger i en intervju (Reimer- Eriksson 2001) och som handlar om reformeringen av gymnasie- skolan som genomfördes 1992/93. Björkman är ordförande i den nya gym- nasieutredningen som ska lägga fram förslag om programstruktur till rege-

ringen 2002. Han jämför i intervjun förutsättningarna för ett lyckat genomfö- rande av en ny reformering med den förra. Björkman tillstår att det gick för fort förra gången gymnasieskolan reformerades och att problemen med att förändra gymnasieskolan från ”en urvalsskola till en tillvalsskola” under- skattades. Många kommuner valde att starta den nya gymnasieskolan så fort de fick, trots att det inte fanns några nya styrdokument. Styrdokumenten kom inte förrän 1994. Björkman menar att det blev lärarna, till större del än skolledare och skolpolitiker, som fick bära misstaget som gjordes genom denna brådska (a.a.).

När vi reflekterar över intervjun med Björkman ser vi en möjlighet att lärarna helt enkelt inte har haft tid för gemensam undervisningsplanering med sina elever. En stor del av lärarnas tid har gått åt till att implementera reformering- en av gymnasieskolan och de verkar fortfarande inte ha kommit i kapp vissa delar av sina arbetsuppgifter. Nu ska alltså gymnasieskolan snart reformeras en gång till och Björkman förutsätter att den nya utredningen kommer att bygga på erfarenheter från hur det gick förra gången och menar att genom- förandet av en reform behöver mer tid (a.a.).

Vi benämner ovanstående resonemang som ett sidospår i vår undersökning men finner det ändå högst relevant att diskutera då det är resultat som har framkommit ur våra frågeställningar. Hur elever ser på sina valmöjligheter och hur dessa valmöjligheter har uppstått kopplas samman genom ungdo- marnas egna uppfattningar och värderingar. Många av de resonemang som genom regeringarnas propositioner har legat till grund för utvecklandet av dagens gymnasieskola stämmer väl överens med vad ungdomarna själva anser. Regeringen uttrycker bland annat att en ökad valfrihet för eleverna att påverka sin utbildning ska leda till att elevernas studiemotivation ökar (prop. 1992/92:250). Som vi ser det går denna valfrihet att påverka sin utbildning hand i hand med elevernas möjlighet till inflytande över undervisningen. Därmed förstår vi varför våra intervjupersoner har kopplat samman våra frå- gor om valmöjligheter med sitt inflytande över undervisningen.

Inom ramen för vår undersökning av hur elever såg på sina valmöjligheter väcktes vår nyfikenhet för hur ungdomar själva skulle ha organiserat gymna- sieskolan om de hade fått bestämma. Som framgår av intervjuernas resulta- tanalys såg några av ungdomarna att gymnasieskolan skulle kunna vara mer kursutformad än den är idag eller rent av helt. När vi leker med tanken på detta undrar vi naturligtvis vad en helt kursutformad gymnasieskola skulle innebära för studie- och yrkesvägledarna och deras arbetsuppgifter. Rent spontant känner vi att med ett sådant system skulle det behövas dubbelt så många studie- och yrkesvägledare i både gymnasieskolorna och i grund-

skolorna. Hur arbetsuppgifterna skulle komma att se ut för vägledarna kan vi bara spekulera i. Å ena sidan tror vi att all vägledning skulle få stå åt sidan för administrativa uppgifter. Å andra sidan kunde den hela kursutformningen också komma att betyda mycket mer vägledningsarbete i form av enskilda samtal och gruppvägledning. Som blivande studie- och yrkesvägledare vär- derar vi vägledning högre än administrativa arbetsuppgifter och hoppas där- för att i framtiden få syssla med just detta.

Avslutningsvis anser vi att vi har fått svar på alla de frågor vi har ställt och att vi därmed har uppfyllt syftet med studien. Även om resultaten inte är re- volutionerande har vi för vår egen del lärt oss mycket om hur ungdomar ser på sin verklighet i gymnasieskolan. För oss som blivande studie- och yrkes- vägledare är det viktigt att skaffa sig insyn i hur ungdomar tänker och ser på sig själv och sin omvärld. Vi måste ha förmågan att kunna sätta oss in i våra ”klienters” situation och förstå hur deras verklighet ter sig ur deras eget per- spektiv för att kunna ge god studie- och yrkesvägledning. Med detta exa- mensarbete tycker vi att vi på ett bra sätt har kunnat sätta oss in i ungdomars valsituation och att vi har fått en god bild av hur de ser på sina valmöjlighe- ter.

11 SAMMANFATTNING

Syftet med undersökningen var att ta reda på hur elever ser på valmöjlighe- terna de har inom sin gymnasieutbildning och hur de upplever sina valsitua- tioner. För att uppnå syftet ställde vi följande frågor: Vilka är valmöjligheter- na? Varför har valmöjligheterna uppstått? Hur upplever elever sina valsitua- tioner? Och hur ser elever på sina valmöjligheter?

Metoderna vi använde oss av för att besvara frågeställningarna var en kom- bination av kvantitativ och kvalitativ undersökning. Som komplement till vår undersökningsmetod studerade vi litteratur inom ämnesområdet.

Den kvantitativa delen av undersökningen utgjordes av en enkät riktad till elever i år ett på Samhällsvetenskapsprogrammet på en gymnasieskola i söd- ra Sverige. Avsikten med enkäten var att göra en kartläggning av ungdomars åsikter kring valen i gymnasieskolan. Enkäten skulle sedan ligga till grund för den kvalitativa delen av vår undersökning i form av intervjuer. Vi intervjuade tre pojkar och fem flickor som i enkätundersökningen anmält sitt intresse av att medverka i intervju.

De resultat vi fått fram ur vår undersökning tolkade och analyserade vi med hjälp av tidigare undersökningar gjorda på uppdrag av Skolverket (1999 a; 1999 b; Wallin 1997). Vi använde oss också av tre teorier, Fyrstegsmodellen (Lovén 2000), Tiedemans beslutsteori (Lindblom 1983) och Prestationsmo- tivationsteorin (Imsen 1992), vid tolkning och analys av resultaten. Vid ana- lyserna och i vår slutdiskussion har vi också anlagt ett studie- och yrkes- vägledarperspektiv.

Resultaten av vår undersökning säger oss att hur ungdomar upplever sin valsituation på gymnasieskolan till stor del beror på om de har studie- och yrkesplaner för framtiden eller inte. De elever som vet vad de vill syssla med i framtiden har upplevt valsituationen som lättare över lag än de som inte vet. Att kunna se och utnyttja möjligheterna att forma sin egen utbildning i en speciell riktning är också avhängigt framtidsplanerna. För de ungdomar som inte har några speciella studie- och yrkesplaner innebär valmöjligheterna i stället att få studera det som upplevs intressant i nuet eller att kunna gardera sig för framtiden. En gardering för framtiden har valet av Samhällsveten- skapsprogrammet i sig inneburit för många elever som tycker att program- met ger en bred grund att stå på.

Ytterligare resultat handlar om ungdomars vilja att bestämma själv över sin utbildning. Ungdomarna mognar under ansvaret att få välja och en del ser

väljandet som en förberedelse för vuxenlivet. Vikten av att få välja själv un- derstryks när det gäller att skapa motivation för eleverna som också påtalar att deras resultat blir bättre när de själva får ha inflytande över sin skolgång. Inflytandet eleverna får genom att välja kurser själva är för dem tätt förbun- det med att ha inflytande över undervisningen, vilket också poängteras som en viktig rättighet av våra undersökningspersoner.

Genom vår undersökning har vi fått svar på våra frågeställningar och där- med uppnått syftet. Vi känner också att vi har ökat vår förståelse för den situation ungdomarna befinner sig i när det handlar om att göra välgrundade val utifrån de valmöjligheter de har.

12 REFERENSER

Bell, Judith (2000). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitte- ratur.

Bra Böcker (1999). Ordbok. Malmö: Bokförlaget Bra Böcker.

Holme, Idar & Solvang, Bernt (1997). Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Imsen, Gunn (1992). Elevens värld. Introduktion i pedagogisk psykologi. Lund: Studentlitteratur.

Jarlén, Leif (2000). Gymnasium 2000 tradition och förnyelse. Stockholm: Bilda Förlag.

Lantz, Annika (1993). Intervjumetodik. Den professionellt genomförda in- tervjun. Lund: Studentlitteratur.

Larsson, Staffan (1986). Kvalitativ analys – exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur.

Lindblom, Börje (1983). Det ofria studie- och yrkesvalet. Malmö: Lärarhög- skolan.

Lovén, Anders (2000). Kvalet inför valet. Om elevers förväntningar och möten med vägledare i grundskolan. Akademisk avhandling. Malmö: In- stitutionen för pedagogik, Lärarhögskolan.

Pettersson, Thorleif & Geyer, Kalle (1992). Värderingsförändringar i Sve- rige. Den svenska modellen, individualismen och rättvisan. Stockholm: Utbildningsförlaget Brevskolan.

Regeringens proposition 1990/91: 85. Växa med kunskaper. Stockholm. Regeringens proposition 1992/93: 250. En ny läroplan. Stockholm.

Regeringens proposition 1997/98: 169. Gymnasieskola i utveckling – kva- litet och likvärdighet. Stockholm.

Reimer- Eriksson, Ellinor (2001). Den här gången får gymnasieskolan tid till förändringarna. Skolvärlden 101. Nr 9 s 14-17.

Sjögren, Boo (1994). Gymnasieutbildning. Stockholm: CE Fritzes AB. Skolverket (1999 a). Skolan inifrån. Utvärdering av skolan 1998 avseende läroplanernas mål (US 98). Stockholm: Liber.

Skolverket (1999 b). Utvärdering av fem gymnasieprogram 1998. Skol- verkets rapport nr 163. Stockholm: Liber.

Skolverket (2000). Reformeringen av gymnasieskolan – en sammanfattan- de analys. Skolverkets rapport nr 187. Stockholm: Liber.

Skolverket (2000). Samhällsvetenskapsprogrammet - programmål, kurs- planer, betygskriterier och kommentarer. Stockholm: Fritzes.

Skolöverstyrelsen (1983). Läroplanen för gymnasieskolan, Lgy 70. Stock- holm: Liber Utbildningsförlaget.

SOU 1981: 96 En reformerad gymnasieskola betänkandet av 1976 års gymnasieutredning. Stockholm: Liber Förlag/Allmänna förlaget.

SOU 1981: 98 Studieorganisation och elevströmmar ett bidrag till utvär- dering av 1970 års gymnasieskolereform: en forskningsrapport från Gymnasieutredningen av Mats Myrberg. Stockholm: Liber För- lag/Allmänna förlaget.

SOU 1996: 22 Inflytande på riktigt – Om elevers rätt till inflytande, delak- tighet och ansvar. Stockholm: Fritzes.

Trost, Jan (1994). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.

Ungdomsstyrelsen (1999). Svensk ungdomspolitik – en underlagsrapport inför en bedömning inom Europarådet. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Utbildningsdepartementet (1994). Läroplanen för de frivilliga skolformer- na, Lpf 94.

Wallin, Erik (1997). Gymnasieskola i stöpsleven – då nu alltid. Perspektiv på en skolform. Stockholm: Liber.

Bilaga 1 1(2)

Frågeformulär angående valen i gymnasieskolan