”Nyckelstrategin för Svenska kyrkans arbete till stöd för länder som Peru, omfattar aspekter som har att göra med försoning, demokrati, fred, säkerhet och hållbar utveckling”, säger Nicklas Fahlgren, region- sekreterare för Svenska Kyrkans internationella arbete i Latinamerika.
Nicklas Fahlgren bor i Peru sedan 2004, är gift och har fyra barn, två av dem är födda i Peru. Han är präst inom Svenska kyrkan och regionsekreterare för ”Hela Världen”, Svenska Kyrkans internationella arbete. Tillsammans med sin fru Carolina förklarar han att Sidas ekonomiska bidrag utgör 30 procent av kyrkans totala intäkter, och att man i Sverige dis- ponerar donationer som avsatts för Afrika, Latinamerika, Europa och Asien. Stödet till länderna prioriteras utifrån deras statliga politik. Stödet till Peru inleddes för mer än 20 år sedan.
I Peru riktas stödet till flera frikyrkors verksamhet. De är evangelikala: metodister, lutheraner och protestanter som genomför ett gemensamt och samordnat arbete i ekumenisk anda.
”Vi stödjer inte arbetet utifrån kyrkans ”missionerande” uppdrag, vars syfte är teologiskt, utan för att solidariskt stödja utveckling. Ekumeniken är viktig i kyrkornas gemensamma arbete, alla arbetar vi med gräsrötterna, med de allra fatti- gaste”, berättar Nicklas Fahlgren.
”Peru har en hög andel katoliker, även om anhängarna till evangelikala samfund ökar i antal, men detta faktum är inte det viktigaste när vi beslutar om stöd. Ingen skillnad görs mellan kyrkorna. Vi föreslår strategier och prioriteringar av arbetet i världen. Nyligen prioriterades Asien och Afrika, och ett beslut togs att avsluta stödet till några av länderna i Latin- amerika ”.
Samarbetet med kyrkorna i Peru inleddes med stöd till den katolska institutionen för ekumenik och kommunikations- vetenskap (SEPEC), en organisation som bildades 1985 och som har utfört ett viktigt arbete inom utbildning, kommunika- tion och pastoralt arbete bland barn och ungdomar. Idag är man en mycket aktiv partner inom så kallad inkluderande undervisning.
101
Flera svenska kyrkliga biståndsorganisationer har sedan 25 år tillbaka starka band med den katolska kyrkan i Peru. Det är särskilt två erkända institutioner: Biskopskommissio- nen för socialt arbete (CEAS)44, stödd av Diakonia och under
en period av Caritas Sverige, samt Institutet Bartolomé de las Casas (IBC), med stöd från Svenska kyrkan. Båda försvarar särskilt de fattigas mänskliga rättigheter.
Biskopskommissionen för Socialt Arbete, CEAS Enligt Humberto Ortiz, generalsekreterare på CEAS, har Sidas tillbakadragande i god tid aviserats av Diakonia, som ger CEAS så kallat institutionellt stöd, vilket underlättar arbetet.
CEAS fortsätter sina ansträngningar att stödja människor som lever i fattigdom och som drabbats av våldet. För när- varande arbetar man också med att skydda och försvara befolk- ningen som drabbats av gruvdrift, något som lett till att orga- nisationens ledare löper stora risker.
”Kyrkans arbete”, säger Humberto Ortiz, ”handlar också om att delta i politiken, men en bred politik i den bemärkelsen att man söker det gemensamma bästa. Detta har lett till att vi nu har biskopar på de anklagades bänk, diakoner som ställs inför rätta, och nu senast har man hotat ärkebiskop Barreto (biskopskonferensens ordförande). Exakt vem eller vilka som hotar vill Humberto Ortíz inte gå in på. Men han konstaterar:
”Idag står kyrkorna upp mot starka maktutövare som kon- trollerar gruv-, olje- och träindustrin samt biobränsleproduk- tionen. Vi har försvarat bönderna, eftersom företagen vill lägga beslag på deras mark och deras vatten, och även hotar deras liv genom de föro reningar som de producerar. Detta har lett till våldsamma stridigheter, där människor hotats till livet. Kyrkan har inför denna situation varit tvungen ta på sig en mer politisk roll”.
”Det påverkansarbete vi utför har fått biskoparna att inse att medborgerligt deltagande är nödvändigt. I den sociala sfären knyts kyrkan och samhället ihop och överlappar varandra. Idag utövas förföljelsen av personer som kontrakterats av gruv- eller gasföretag, eller av politiker som stöder dessa övergrepp”.
”I Yurimaguas och Oroya arbetar vi mitt i konfliktområ- det. I Tacna och Bagua, som också är konfliktområden sedan fem år tillbaka, har man från befolkningens och statens sida kallat in kyrkan som medlare. Det är en politisk verksamhet som uppskattas av samhället”, säger Humberto Ortíz.
102
CEAS har under många år drivit en ledarskola i Cusco, Ica och Lima. Efter Alberto Fujimoris diktatoriska årtionde, har man lyckats omgruppera ledarna. Man har också sökt stärka förbindelserna mellan ledare i olika regioner. Som vik- tiga resultat av det svenska biståndets bidrag nämner
Humberto Ortíz just utbildning i ledarskap, i rättighetsfrågor, i delaktighet i budgetarbetet, i förvaltning, i frågor där han menar en samhällsledare kan och bör ingripa.
Man har särskilt riktat sig till bondeledare och diakoner, som arbetar på fältet med direkta sociala insatser. Under de senaste åren har man stött registreringen av offer i det Natio- nella registret för offer (RUV).
Institutet ”Bartolomé de las Casas”, IBC
Institutet Bartolomé de las Casas, IBC, grundades 1974 av den välkände prästen Gustavo Gutiérrez, som skrev den berömda boken ”Befrielseteologin”, som inspirerat många progressiva krafter i den katolska kyrkan.
”Bartolo”, som institutionen oftast kallas, har främst varit ett forskningsinstitut knutet till den sociala verkligheten. Rosa Alayza, dess chef, berättar att hon i sitt dagliga arbete ”funnit att det är möjligt att införliva trosidentiteten med ett politiskt perspektiv, vilket stämde med Svenska kyrkans vision”.
Under det senaste decenniet har verksamheten varit inrik- tad på att främja efterlevnaden av CVR:s rekommendationer, i syfte att stötta försoningsprocessen mellan peruaner. IBC ledde rörelsen ”För att det inte ska upprepas”45 som samlat
mer än 400 organisationer i hela i landet.
En annan erfarenhet, som har gett svenskarna lärdomar enligt Rosa, har varit ungdomsutbytet med svenskar och peruaner. Genom det har ungdomarna lärt känna olika kyr- kors kulturer och arbete. IBC arrangerar också två gånger om året ett nationellt forum med kristna nätverk som arbetar för mänskliga rättigheter knutna till tro, liv och arbete. Det är en del av den starka folkbildningskultur som vuxit fram.
”Den folkbildning vi utvecklat sedan 70-talet, har varit lärorik för länder som Sverige. Den är en levande dynamik som respekterar individen och tar parti för de fattiga”, säger Rosa och avslutar:
103
”Vi har mycket horisontella relationer med Svenska kyr- kan, med liknande synpunkter och arbetssätt. Det är synd att Sida drar sig tillbaka, men deras bidrag var inte begränsat bara till finansieringen. Det stöd som mottagits från privata grupper och kyrkor gör det möjligt att fortsätta samma typ av arbete som IBC:s”.