Bildandet av den särskilda åklagarmyndigheten för mänskliga rättigheter 2003 var ett resultat av
Sannings- och försoningskommissionens rekommen- dationer. Den fick ekonomiskt stöd från Sida.
Stödet gavs under två perioder. Från 2003 till 2007 till projek- tet ”Stöd till den särskilda åklagarmyndigheten för tvångs- försvinnanden, utomrättsliga avrättningar och utgrävning av gravar” och mellan 2008 och 2009 till arbetet med ”Utgrävning av gravar och identifiering av försvunna offer samt åtal i motsvarande brottmål”. Båda projekten administ- rerades av UNDP (United Nations Development Programme) genom ett samarbetsavtal om förvaltning av medel som Sverige har med detta FN-organ på global nivå.
Den särskilda åklagarmyndigheten verkar i Ayacucho, eftersom det är en av de platser där man registrerat flest fall av MR-brott. Det var absolut nödvändigt att skapa åklagarmyn- digheten, eftersom man efter CVR:s bildande tog beslutet att inleda en utredning av tusentals fall av utomrättsliga avrätt- ningar, försvinnanden och tortyr. Enligt den nuvarande chefen Andrés Cáceres är åklagarmyndighetens specifika funktion att identifiera brott och de personer som misstänks vara skyldiga till brott knutna till kränkningar av de mänsk-
50
liga rättigheterna och väcka åtal mot dessa. Till sitt för- fogande har man haft experter på mänskliga rättigheter.
Sedan 2001 fanns icke påbörjade utredningar som Inter- ame rikanska kommissionen för mänskliga rättigheter krävde att den peruanska staten skulle utföra. Det året begärdes utredningar av 50 fall. Detta var resultatet av MR-organisa- tionernas mångåriga arbete med att lyfta fram oräkneliga fall av försvinnanden, tortyr och avrättningar, som ägt rum flera år före 2003 och anmäla många av dem till Interamerikanska kommissionen.
År 2003 var en milstolpe. Först då, efter CVR:s rapport, åtog sig staten anmälningarna och de begärda utredningarna. Därför var en särskild åklagarmyndighet nödvändig. Av de 50 fall som de Interamerikanska kommissionen krävde skulle utredas, hade några redan påbörjats. Den särskilda åklagar- myndigheten behövde sakkunniga till sitt team.
Man anställde till exempel sex quechuatalande advokater för utredningar i fält. Vid det rättsmedicinska laboratoriet, som utförde utgrävningarna, anställde man med medel från Sida 14 experter på utgrävningar (antropologer, tandläkare, fotograf och andra) under hela den inledande etappen.
Andrés Cáceres efterträdde i november 2006 åklagaren Cristina Olazábal som tjänstgjorde mellan 2003 och 2005. Under dessa år genomfördes, enligt henne, den största delen av utredningarna, sammanlagt cirka 400 utredningar.
Sannings- och försoningskommissionens rapport och rekommendationer från augusti 2003 överlämnade mycket information till staten. Man berättade till exempel om att det finns 4 644 hemliga begravningsplatser, 1 700 av dem i Ayacucho, samt ca 16 000 fall av tvångsförvinnanden.14.
Åklagarmyndigheten har mycket arbete, och kommer att det lång tid framöver. Arbetet inleddes under president Alejandro Toledos regering (2002–2006), då det fanns politisk vilja att utreda. Så pass många fall rapporterades internationellt, att inrättandet av åklagarmyndigheten var nödvändig för att kunna utreda det som anhörigorganisationerna länge krävt.
Specialåklagarmyndighetens första chef, Cristina Olazábal, är en modig åklagare som i likhet med flera andra kollegor upp levde svårigheter och dödshot. Hennes arbete resulterade i att rättvisan fördes närmare befolkningen. Hennes team reste till platser som Putis, en avlägsen och fullständigt över-
14 Se CVR:s slutrapport. SPECIALÅKLAGAR äMBETET I AyACUCHO ARBETADE FÖR ATT RäTTS VäSENDET SKULLE NÅ UT TILL DE AVLäGSNA ByARNA. UNDERSÖK NINGAR INLEDDES PÅ PLATS, VILKET INTE VAR VANLIGT UNDER DEN VäPNADE KONFLIKTEN.
51
given by. I en intervju, som gjordes för några år sedan, minns hon15:
”När byborna såg oss kom de fram till oss och ville berätta vad som hade hänt i byn, som förlorat 120 personer. Det första vi tog till oss var sorgen hos de människor som förlorat sina barn, syskon eller män”16.
Cristina Olazábal tog sig an viktiga fall, som massakrerna i Luccanamarca17 (i april 1983 då 69 personer dödades) och i
Cayara18 (1988). Det var också hon som sammanställde
anklagelserna mot Abimael Guzmán och andra personer från Senderoledningen, genom att ta till vara CVR:s utredningar. Olazabal fortsatte att utreda de fall som tilldelats åklagarmyn- digheten fram till november 2006, då hon tillträdde en annan tjänst. Hennes roll var komplicerad, eftersom anklagelserna riktades mot militära befälhavare (bland annat i Cayara-fal- let), som då innehade höga poster i regeringen.
Hon försökte också återuppta utredningen av Cayara- massakern i Ayacucho, där president Alan Garcías eventuella ansvar för händelsen skulle utredas, trots att han frikänts av en annan åklagare 199519.
15 Radiointervju www.idl.ogr.pe
16 Se www.ideele.org.pe och www.aprodeh.org.pe som informationskällor.
17 http:77www.cverdad.org.pe/pdf/TOMO%VII/Casos%Ilustrativos-UIE/2.6.%20LUCANAMAR- CA.pdf.
18 http:77www.cverdad.org.pe/pdf/TOMO%VII/Casos%Ilustrativos-UIE/2.27.%20CAyARA.pdf. 19 Efter att det peruanska åklagarämbetet lagt ner fallet, presenterades det inför den Intera-
merikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. Kommissionen genomförde en ut- redning och på grund av de peruanska myndigheternas ovilja till samarbete stämde man den peruanska staten inför Interamerikanska domstolen. Formaliafel i Kommissionens framställan gjorde dock att domstolen beslöt sig för att lägga ned åtalet.
ÅKLAGARE CHRISTINA OLAZáBAL BIDROG TILL ATT FÖRA UT RäTTS VäSENDET TILL DE MEST AVLäGSNA OCH VÅLDSDRABBADE SAMHäLLENA.
52