”Å ena sidan mördade Sendero Luminoso våra familje- medlemmar och kränkte våra rättigheter, å andra sidan kränkte staten genom sin strategi för anti- subversiv krigföring medborgerliga och politiska rättig heter, främst genom tvångsförsvinnanden av personer misstänkta för terrorism”. Det säger änkan Celsa Barrientos, en av ledarna för ANFASEP.32
Hittills har Celsa Barrientos inte lyckats skaffa ett intyg på att hennes son försvann vid 18 års ålder, i augusti 1983. ”Jag tror att regeringen har diskriminerat oss för att vi är quechuata- lande. För oss är det inte som i Barrios Altos,33 där sanningen
kom fram”, säger hon utan att förvänta sig någon förändring.
32 Föreningen för anhöriga till kidnappade, arresterade och försvunna i Peru (Asociación de familiares secuestrados, detenidos y desaparecidos del Perú, ANFASEP), den första anhö- rigorganisationen för offren.
33 Barrios Altos är ett av de två fall som gjorde att Fujimori dömdes till 25 års fängelse, för brott mot mänskligheten år 2009.
DENNA KVINNA KOM TILL ANFASEP FÖR ATT UT NyTTJA SIN RäTT ATT REGISTRERA SIG SOM NäRA ANHÖRIG.
69
Två av de statliga myndigheter som följer i spåren av CVR:s rekommendationer är Rådet för gottgörelse (Consejo de
Reparaciones, CR) och den Sektorövergripande kommissionen
på hög nivå (Comisión Multisectorial de Alto Nivel, CMAN). CMAN ansvarar för att följa upp statens politik beträffande fred, kollektiv gottgörelse och nationell försoning.
Consejo de Reparaciones har stötts av svenskt utvecklings- samarbete i Peru sedan 2007 och ansvarar för att samla alla våldsoffer i ett enda register (Registro Único de Victimas, RUV). Inledningsvis finansierade Sida ett pilotprojekt i Ayacucho för att testa registreringsmetoden av offer i Huanta som var extremt våldsdrabbat.
”För att registrera offren, var vi tvungna att knacka dörr i de från Ayacuchos provinshuvudstad högst belägna och mest avlägsna samhällena”, berättar Maricela Quispe Huanca, samordnare på CR-kontoret i Huamanga.
”Det var där vi hittade människor som inte hade vittnat inför Sannings- och försoningskommissionen, de hade inte ens hört talas om den. I det första pilotprojektet samlade vi in mer än 4 000 namn på offer eller anhöriga, därefter skickades de till Lima. Vi inrättade mobila team, vi reste till byarna och informerade först om vad vi skulle göra genom radio, hög- talare, möten, mikroprogram i radio, TV-intervjuer, före- läsningar och ingångna avtal med borgmästarna, eftersom misstron hos befolkningen finns kvar.”
I Huanta finns ett annat CR-kontor, som inledningsvis stöddes av Sverige men nu är kommunalt finansierat. Eduardo Velez, ansvarig för kontoret, är överväldigad av det faktum att cirka 30 personer per dag kommer dit från avlägsna platser, ibland utan att ha ätit, i hopp om att få sitt intyg. De studerar listan på väggen för att se om deras anhöriga finns identifie- rade bland de försvunna eller mördade.
Att upprätta registret var en rekommendation från CVR enligt anvisningarna i den så kallade Integrerade planen för gottgörelse (Plan Integral de Reparaciones, PIR) som godkänts av president Toledo (Lag 28592). Registret kommer att vara till hjälp för staten när den erkänner offers och anhörigas grund- läggande rätt till någon form av gottgörelse.
Fram till i oktober 2009 och genom att summera befintliga register, sammanställda före CVR av kommunala eller regio- nala myndigheter, kyrkor eller genom folkräkningen för fred (Kvinnoministeriet) och andra källor, har CR i sin första volym ”Individuell gottgörelse” skrivit in 62 909 personer som
70
redan verifierats och i den andra volymen ”Kollektiv gott- görelse” 5 409 samhällen och byar34.
Kollektiva skadestånd ges till samhällena genom den Sektorövergripande kommissionen på hög nivå (CMAN), som är knuten Ministerrådet, Perus motsvarighet till vår svenska statsrådsberedning. För att påbörja sitt arbete fick CMAN ett ekonomiskt stöd av Sverige och Kanada, som inte utnyttjades i sin helhet. Från och med juli 2007 har kommissionen fått 140 miljoner soles35 (cirka 330 miljoner kronor) från den
nationella budgeten. Det var också 2007 som man började ge kollektiv gottgörelse, och man har föresatt sig att nå 1 200 samhällen under 2010, genom att åberopa listan över offer som upprättades genom Folkräkningen för fred, enligt dess generalsekreterare Jesús Aliaga.
Gottgörelsen uppmärksammar två verksamhetsområden: a) återupprättande av ekonomisk och produktiv infrastruktur och b) återupprättande av grundläggande samhällstjänster, som utbildning, hälso- och sjukvård, renhållning, elektrici- tet.36 Därför har man genomfört små projekt med offentliga
resurser, till exempel att köpa in kvigor, anlägga fiskodlingar och skapa små tillverkningsprojekt. Detta har kommit 472 byar till godo. Enligt CMAN:s verkställande sekreterare har dessa samhällen prioriterats geografiskt, eftersom de ligger i ett område där narkotikabekämpning pågår, VRAE-zonen (en floddal där Apurimac och Ene rinner).
Enligt den övergripande lagen om gottgörelse beaktas sär- skilt följande grupper när kollektiv gottgörelse skall beslutas: bondesamhällen, ursprungsbefolkningar och samhällen vars fysiska och sociala struktur lidit skada. Detta kan handla om koncentrerade individuella kränkningar, förstörelse, tvångs- förflyttningar, förstörda kommunala institutioner och kom- munal infrastruktur samt förlust av familjemedlemmar. Organiserade grupper som tvångsförflyttades från samhällen, dit de inte kunnat återvända, är också berättigade till kollektiv gottgörelse, men bara på de platser dit de omlokaliserats.
Följande åtta omständigheter gör en person berättigad till gottgörelse: 1) en nära familjemedlems död under tiden för inbördeskriget, 2) tvångsförsvinnande av en familjemedlem, 3) tortyr, 4) personer som utsatts för våldtäkt eller sexuellt våld, 5) barn till följd av våldtäkt, 6) personer som skadats
34 Enligt en kommuniké som Rådet för gottgörelse sände ut den 1 november 2009. 35 Där man även inkluderar 14 miljoner från gruvindustrin, enligt Jorge Del Castillo, före
detta premiärminister genom vilken CMANs arbete inleddes.”Gottgörelse” (Reparaciones) opinionsartikel i dagstidningen La República, 5 november 2009.
71
fysiskt eller psykiskt, 7) fångar som anhållits och kvarhållits mot sin vilja, 8) tvångsförflyttade personer.
Man ser skillnader gentemot andra länders uppfattning om ”offer” i Perus ställningstagande till begreppet i sitt regis- ter: ”Medlemmar av subversiva organisationer37 anses inte
vara offer och upptas därför inte i registret för våldsoffer”. Både i registret för offer och verkställandet av kollektiv gottgörelse finns kriterier som inte uppfyller internationell standard för mänskliga rättigheter. Vilka som skall gottgöras och hur det ska gå till, är ett kontroversiellt och komplext ämne som diskuteras på hög politisk nivå.
37 http://www.registrodevictimas.gob.pe/registro.html
”OFTA KOMMER PERSONER FÖR ATT REGISTRERA SIG SOM OFFER MEN VI HAR INTE INFORMATION OM VAR I PROCESSEN DERAS ANSÖKAN BEFINNER SIG”, SäGER EDUARDO VéLEZ, ANSVARIG FÖR RUV KONTORET I HUANTA, AyACUCHO. 30 PERSONER BESÖKER KONTORET VARJE DAG.
72
EDUARDO VéLEZ, ANSVARIG FÖR RUVKONTORET I HUANTA, AyACUCHO, HJäLPER ETT OFFER ATT HITTA SITT NAMN PÅ LISTAN.
73