5. Bakgrund
5.2 Bildämnets utveckling i svensk skola
I Skolverkets kursplan för ämnet Bild framhålls följande:
Bilder har stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden. Vi omges ständigt av bilder som har till syfte att informera, övertala, underhålla och ge oss estetiska och känslomässiga upplevelser. Kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet.18
Enligt citatet från Skolverket har bilden en betydande plats i vårt samhälle.Detta avspeglas inte i diskursen om bildämnet, som på senare år sägs ska ha blivit mindre viktigt, till och med marginaliserad.19 Genom en tillbakablick kan ämnets utveckling i svensk skola beskrivas över-siktligt fram till idag.
Gunnar Åsén skriver, i Varför bild i skolan? – en historisk tillbakablick på argument för ett marginaliserat skolämne, att rit- eller teckningsundervisning bedrevs främst inom konstnärs- eller hantverksutbildningar, men även i ateljéer och akademier, innan den obligatoriska och allmänna skolan inrättades.20 När väl skolämnet Teckning etablerades, under 1800-talets första hälft, var syftet att utbilda arbetskraft för bland annat hantverks- och konstindustrin. Värdet i undervisningen var ”ögats bildning” där eleverna övades genom att träna åskådnings- och iakttagelseförmåga i att avbilda människor, föremål, landskap, kartor och konstruktionsritningar. Ämnet teckning spelade en marginell roll under den allmänna folk-skolans framväxt men enligt den första folkskolestadgan 1842 ansågs geometri och linjeritning något som det borde ges undervisning i. Det fanns linjeritning som ett valfritt ämne på läro-verken från 1820-talet men skulle dock det bli ett obligatoriskt ämne 1856 och då under benämningen teckning.21
17 Håkansson, J. & Sundberg, D., 2016, s. 46.
18 Skolverket, Bild, 2011, Tillgänglig på Internet: https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-
och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet?url=1530314731%2Fcompulsorycw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DGRGRBIL01%
26tos%3Dgr&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa219f (Hämtad 2022-01-18)
19 Åsén, G, 2006, Varför bild i skolan? – en historisk tillbakablick på argument för ett marginaliserat skolämne, I Lundgren, Ulf P. (red.), 2006, Uttryck, intryck, avtryck [Elektronisk resurs] lärande, estetiska uttrycksformer och forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet, s. 107. Tillgänglig på Internet:
http://konstfack.diva-portal.org/smash/get/diva2:802805/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2022-01-20)
20 Åsén, G, 2006, s. 108.
21 Åsén, G, 2006, ss. 108-109.
7 I ett betänkande från en statlig kommitté 1859 tillskrevs teckningsämnet stor vikt på grund av den ökade industrialiseringen och behovet av kvalificerad arbetskraft. 1868 kom uttalande om att stärka ämnets ställning i alla skolformer där betydelsen av tecknings- och rit-undervisningen ansågs gagna landets framtida välstånd. Mot slutet av 1870-talet blev teckning ett eget ämne på schemat i folkskolan då staten tog ett samlat grepp på tecknings-undervisningen. Det innebar att teckningsämnet blev obligatoriskt i alla skolformer med ett bestämt antal undervisningstimmar och ett gemensamt mål. Syftet med ämnet var att bidra till elevernas yrkeskvalificering, men även indirekt bidra med vikten av arbetsdisciplin, nog-grannhet och renlighet. Undervisningens värde ansågs inte bara vara ur ett praktiskt perspektiv, utan även ha ett moraliskt värde. Under sekelskiftet vid 1800- 1900-talet uppstod en debatt om huruvida teckningsämnet borde vara ett estetiskt ämne, vilket skulle bidra till såväl smakfostran som en klassik bildning. I debatten ställdes nyttoaspekterna mot estetisk- och smakfostran och diskussionen ledde till att den gamla yrkestekniska inriktningen med linje-, perspektivritning och frihandsavbildning inte längre var av samma vikt. Det ökade intresset för estetik och smak sammanfördes med utbildandet av kvalificerad arbetskraft. Nu utbildades elever även i smak för att kunna uppskatta och värdera de nya produkter som tillverkades.22
I undervisningsplanen för folkskolan 1919 ändras kraven på barns teckningsförmåga. Detta ledde till teorier om barnteckningens utvecklingsstadier och att kravet på korrekt avbildning inte kunde krävas förrän barnen var mogna för det. I undervisningsplanen betonades även att frihandsteckningen eller det fria bildskapandet skulle vara den viktigaste beståndsdelen i ämnet.
De tankar som infördes i 1919 år undervisningsplan skulle komma att sträcka sig ändra fram till 1950-talets början.23
I slutet av 1940-talet hade nya idéer kring teckning i skolan börjat växa fram där den nya generationens teckningslärare menade att den lärarutbildning de gått inte hade följt med i ut-vecklingen inom den moderna konsten. Lärarutbildningen hade heller inte anammat de nya rön inom psykologin, vilket innebar att barns fria bildskapande och bildspråk hade fördärvats av influenserna från bland annat massmediebildernas och seriernas skadliga påverkan. Samtidigt framfördes argument som förespråkade ämnets betydelse för att ge elever avkoppling och om-växling i det vanliga skolarbetet, vilket skulle fungera som en motvikt till de annars så renodlade teoretiska ämnena. Det sistnämnda fick mer gehör och således fick det fria skapandet mer ut-rymme i alla de så kallade praktiskt-estetiska ämnena som under 1950- och 60-talet. Ämnets
22 Åsén, G, 2006, ss. 110-111.
23 Åsén, G, 2006, ss. 111-112.
8 roll förändrades och blev gradvis alltmer avskilt från de andra ämnena, vilket skulle ändra synen på hela ämnet, allt ifrån behovet av undervisningsmaterial och bedömningskriterier till synen på lärarens roll i undervisningen.24
Teckningslärarstudenterna och även teckningslärarna gjorde ett nytt försök i att förändra äm-net under 1960-talet. Här framförs att bildutbudet i samhället har ändrat karaktär och ökat i takt med utvecklingen av nya bildmedier, så som reklam, serier, film och TV. Skolan anses vara för snävt inriktad på konsten och att teckningsämnet i stället borde lära ut ett kritiskt granskande av bilder och de budskap de förmedlar genom att ge eleverna en ökad kunskap om bild och bildspråk. Kritiken skulle vara starten på ett bildpedagogiskt nytänkande och i 1969 års läroplan för grundskolan infördes bland annat bildkommunikation som nytt moment på högstadiet. I läroplanen från 1982 återfanns en tydlig förändring av inriktningen på ämnet då det ändrade namn från Teckning till Bild och att bildspråket beskrivs som ett betydelsefullt kommunikat-ionsmedel likt läsning, skrift och tal. Från det tidiga 2000-talet betonas bildframställning, bild-kommunikation och bildanalys i ämnesinriktningen som viktiga medborgerliga kvalifikationer.
Kunskaperna inom bildområdet ses som en förutsättning för att aktivt kunna delta i samhälls-livet genom en kulturell yttrandefrihet, men även betydelsefull för den personliga utvecklingen.25
En röst i debatten om ämnet i dagens skola är författaren Madeleine Hjort som har skrivit boken Konstens betydelse: om konstarterna och litteraturen i skola och samhälle. Hon menar att den viktigaste utmaning i dagens utbildningspolitik är konstarternas roll som kunskaps-område i att utveckla individen, skolan och samhället.26 Konsten spelar en avgörande roll i det demokratiska projektet och är kritisk till trenden i utbildningspolitikens likställande mellan ut-bildning och ekonomiskt välstånd. Det bedöms att utut-bildning i stället bör syfta till en mer humanistisk utbildning genom demokratisk bildning, kritiskt tänkande och personligt växande.
Det beskrivs att i dagens utbildning erbjuds barnet outvecklade kunskaper inom konstarterna då fokus ligger på kunskaper som främst gynnar bruttonationalprodukten per capita.27 Vidare tvekar författaren inte att framställa utbildningen som instrumentell genom påståendet att ”ut-bilda för att upprätthålla och utveckla arbetsmarknaden och ekonomin.”28 Hon menar att kulturens och bildningens betydelse för samhället och människan sällan nämns inom svensk
24 Åsén, G, 2006, ss. 113-115.
25 Åsén, G, 2006, ss. 116-117.
26 Hjort, M., Konstens betydelse: om konstarterna och litteraturen i skola och samhälle, Andra utökade och reviderade upplagan, Carlsson, Stockholm, 2017, s. 7.
27 Hjort, M., 2017, s. 7.
28 Hjort, M., 2017, s. 8.
9 utbildningspolitik och konstaterar att de styrande politikerna inte tycks bry sig om medborgar-nas möte med konsten och dess betydelse i det demokratiska samhället.29 Hjort skriver att:
Konst är inte bara en fråga om upplevelse, som många tycks tro, det är en fråga om samtal och om minne och erfarenhet. Utan minne och erfarenhet, utan vana att se, uppleva och värdera förblir vi amatörer i den mening att konst, under sådana förhållanden, i förstahand blir en social verksamhet där kravet på kunskap endast gäller konstnären, författaren, koreografen men inte publiken och inte heller beslutsfattarna.30
Vidare tydliggör Hjort vikten av den konstnärliga närvaron i samhället genom att tillskriva den som den 4:de statsmakten, vilket menas garantera den enskildes röst.31 Utan ungas möte med konstarterna under skoltid menar författaren att vi teoretiskt sätt riskerar att de unga växer upp och i sin tur blir politiker som inte inser eller förstår den enskildes röst, vilket kan leda till att vi underminerar framtidens konstnärliga utveckling, kunskap och förvaltning.32