Det rödmålade torpet med vita knutar, omgivet av susande skogar och böl-jande ängar återkommer på olika sätt i svensk kontext. Inredningsreporta-ge, reklam, konst och skönlitteratur är några av de sammanhang där torpet framstår som sinnebilden för den svenska sommardrömmen, ofta med den blågula flaggan vajande i vinden framför stugan. Det lilla röda torpet ut-övar inte bara dragningskraft på stugköpare från Sverige utan även Norge och Tyskland (Göttsch-Elten 2016:97). I ett inlägg om köp av fritidshus på Svensk Fastighetsförmedling.se konstateras att ”det finns många typer av fri-tidshus, allt från gamla torp och sjöbodar till nybyggda, toppmoderna hus”26. Trots det inledande påståendet, om den stora variation av fritidshus som står 26 www.svenskfast.se/kopa-bostad/fritidshus/, åtkomst 2016-09-11.
102 längtans & drömmarnas hus
till buds på marknaden, har inlägget publicerats tillsammans med en länk till inspirationsbilder med tydligt fokus på torpet. Mycket pekar därmed på dess särställning i föreställningen om den svenska sommaridyllen (jfr Lagerqvist 2011). Drömmen om ett torp återkommer i avhandlingens empiri. Även fle-ra av de intervjupersoner som inte själva har valt att köpa torp verkar överens om att den här stugdrömmen sträcker sig över flera generationer svenskar. Emma är en av de intervjupersoner som från början haft en idé om att fri-tidshuset nog skulle vara ett torp. Hon beskriver föremålet för den här dröm-men som ett rött litet hus, enskilt beläget på landet. Tillsammans med sin man Juan var hon och tittade på några torp som var till salu ungefär en och en halv timmas bilfärd från Stockholm. Hon beskriver dock hur paret ganska snart insåg att ett torp med det avståndet från staden skulle hamna långt över deras tänkta budget för ett fritidshus. Efter budgivning såldes torpen för cirka en och en halv miljon, vilket var helt orimligt för dem, berättar Emma.
Emma: Fast drömmen om torpet är fortfarande såhär,
jätte-härlig. Så det kanske det blir när vi blir äldre.
Susanna: Vad är det som är…
Emma: Jag vet inte, det är bara romantiskt på nåt sätt ju. Ett
torp med såhär rosor på väggen.
Emma och Juan gav upp drömmen om torpet. Av olika anledningar kunde, eller ville, de inte förverkliga torpdrömmen. I den fas i livet där de befinner sig nu, med begränsad ekonomi, småbarn och ett behov av socialt umgänge passar drömmen om torpet inte med verklighetens premisser och behov, menar hon. Istället hittade Emma och Juan sitt fritidshus, ett typhus från 1970-talet, i ett sommarstugeområde i Östergötland.
Kristoffer ägde tidigare ett torp i Småland utan vatten eller indragen el. Tillsammans med Johanna har han nu köpt ett fritidshus byggt 1974. Kristoffer berättar att han hade svårt för 70-talskänslan i början. Stugan motsvarade inte hans bild av en sommarstuga. Samtidigt upplevde han att det var skönt med ett brott mot torpet i Småland. Han är rädd att han annars bara hade jämfört stugorna. Nu har han dessutom familj och den tid han lade ned på att hugga ved och bära vatten på torpet kan användas bättre, menar han. Johanna håller med honom om att det fritidshus de nu äger tillsammans är något helt annat än den romantiska bilden av den lilla röda stugan i skogen. Paret uppger, precis som Emma, att det inte hade varit aktuellt för dem att köpa ett torp med acceptabelt avstånd till Stockholm, även om de hade velat. Många är
103 5. från idé till rum ute efter torp, menar Johanna, de tenderar därför att bli väldigt dyra. Hon funderar över om inte torpet är ”sommardrömmen för alla generationer”.
De två torpen i studien ägs av par utan barn, Petter och Jessica och Maria och Patrick. Petter och Jessica köpte sitt torp, byggt 1880, i Västergötland våren 2016. Petter berättar att paret kallar huset för ”torpet”, för att ”det är så mycket ett torp”. Det blir tydligt att beteckningen torp27 är betydelsefull och bär på konnotationer som gör att det känns konstigt för honom att kalla huset för en sommarstuga. Han anser att den benämningen snarare associerar till en stuga från 1960-talet. I ordet torp däremot, finns en laddning som slår an något hos honom, menar Petter. Vidare resonerar han så att eftersom han och Jessica använder sitt torp under hela året, så mycket de kan, är inte sommarstuga en passande beteckning.
Maria och Patrick letade i några år efter ett fritidshus, först i trakterna kring Uppsala och i Sörmland, men torpen var för dyra där. Därför började de fundera över Dalarna trots avståndet. Maria ville verkligen ha ett äldre hus, berättar hon. Efter att ha bott i moderna lägenheter i många år längtade hon efter charmen med en äldre byggnad. Stugan de köpte var den första de såg i området och Maria menar att det var ett snabbt beslut, eftersom den rätta känslan infann sig direkt. Hon beskriver att ”det såg ut som Skansen”, med en lada där dörren var så låg att de fick böja sig för att komma in. Både hon och Patrick känner en respekt för husets historia och att ”det funnits där så länge”, förklarar Maria.
Johanna berättar att flera av de äldre par som är fritidsboende i samma område som henne och Kristoffer försökt göra sina stugor lite ”torpiga” genom att till exempel bygga om och måla 1970-talsstugan i andra färger än de tidsty-piska, något hon menar att de själva aldrig skulle göra. Johanna och Kristoffer har istället lärt sig uppskatta sin stuga som den är. Det var dock en process som tog lite tid, menar de och hur det gick till är något jag återkommer till.
27 Torp betecknade ursprungligen nybygge eller utflyttargård. Namn som slutar på torp visar att gården legat vid sidan av den samlade bebyggelsen (Oldin 1966:70–74).
104 längtans & drömmarnas hus
Bild 10: Petters och Jessicas torp. Foto: Petter, 2020.
Torpets särställning i intervjupersonernas framställningar av fritidshusdröm-men kan sägas vila på tre ben, dess upplevda autenticitet, traditionen av att nyttja torp som fritidsboende i svensk kontext samt den romantiserade bild-en av torpet som sommaridyll vilkbild-en presbild-enteras av media, i skönlitteratur, inom mäklarbranschen samt inom reklam och konst.
Även om flera intervjupersoner uppger att de varit intresserade av ett torp har de flesta förvärvat en annan hustyp. Vilken det blivit skiljer sig åt och beror dels på tidigare erfarenheter av fritidsboende och dels på ekonomiska faktorer. Martina och Tomas var till exempel redan från början på jakt efter ett missionshus, eftersom de hade erfarenhet av att ha lånat ett sådant för fri-tidsboende, liksom Gabriella och Anders hade lånat en villa från 1960-talet en sommar och då fått idén om en egen funkisvilla. För barnfamiljerna i studien har även praktiska aspekter på boendet spelat in och det har ingått i kraven på fritidsboendet att detta levt upp till en viss standard. Fritidshus uppförda under 1960- och -70-talen går många gånger, liksom sportstugor, villor och missionshus i mindre samhällen, att förvärva till ett överkomligt pris. Dess-utom är de oftast utrustade med moderna bekvämligheter som saknas på de charmiga men primitiva sommartorpen. Intresset för fritidshus har därmed, för de flesta, rört sig bort från torpet i skogen mot stugområden och mindre
105 5. från idé till rum samhällen. I det följande ägnas kapitlet åt fritidshusens utförande och inred-ning samt hur intervjupersonerna gestaltar, diskuterar och förhandlar kring denna i relation till de ideal och värderingar de ger uttryck för i sitt narrativa identitetsskapande.