Paren som deltar i studien är permanentboende i centrala delar av Stockholm eller Göteborg. Flertalet av dem har dock vuxit upp i villa eller radhus i min-dre städer och sedan i vuxen ålder, på grund av studier eller jobb, flyttat till storstäderna. Några av intervjupersonerna har erfarenheter av fritidsboende som barn men det har inte varit en självklarhet för någon av dem att äga
42 längtans & drömmarnas hus
egna fritidshus i vuxen ålder. Ingen av intervjupersonerna nämner faktorer som kan sägas vara förknippade med fritidsboende, som miljöombyte, möj-lighet att leva ett enkelt liv under ledigheten eller att få tillgång till hav eller svampskog, som incitament för fritidshusköp. Martina berättar att hon och sambon Tomas trivs bra med att bo i hyreslägenheten i Göteborg. Hon har vuxit upp i en mindre stad men har erfarenhet av att bo lantligt som barn i det fritidshus hennes föräldrar var delägare i då, medan Tomas beskriver hur hans familj, med permanentboende i ett litet samhälle i en av Göteborgs kranskommuner, reste utomlands när han var liten och att han därför saknar erfarenhet av fritidsboende i Sverige. Paret har tidigare hyrt fritidshus och även fått låna hus som tillhört släktingar när de velat lämna staden under lediga perioder, vilket hela familjen har uppskattat. Känslan av att vara bero-ende av andras goda vilja och att inte kunna ta egna beslut kring de fritids-boenden de tidigare hyrt, eller lånat, har dock varit påtaglig, menar Martina. Att själva kunna bestämma om till exempel renoveringar och annat som be-höver göras i det fritidshus de nu äger tycker hon gör väldigt stor skillnad. Precis som Martina säger var det möjligheten till autonomi och att kunna ta egna beslut kring sitt boende som lockade många av intervjupersonerna att börja fundera över ett alternativ till lägenhet i stan. Så varför har de inte valt att byta den mot en villa eller ett radhus? Hur kommer det sig att intervju-personerna bestämt sig för att stanna kvar och istället leta efter ett fritidshus? Till en början ter sig svaret på den frågan relativt enkel då samtliga inter-vjupersoner är eniga om att villor och radhus i närheten av Göteborg och Stockholm kostar för mycket. Det har därför inte varit aktuellt att lämna den centralt belägna hyres- eller bostadsrätten för ett hus eller radhus med närhet till staden, även om de så önskat. Några intervjupersoner har letat ak-tivt efter en villa inom vad de bedömt vara ett acceptabelt pendlingsavstånd till arbetet i centrum, men tvingats ge upp eftersom det visat sig omöjligt att hitta ett hus de haft råd med. För de flesta är det av samma anledning en förutsättning för fritidshusägande att lägenheten i staden är en hyresrätt. Strategin beskrivs av Kristoffer. Han berättar att han ägt en bostadsrätt på Södermalm i Stockholm i tio år. För att han och sambon Johanna skulle kunna köpa fritidshuset i Östergötland valde han att sälja bostadsrätten och familjen flyttade istället in i Johannas hyresrätt. Det var det enda sättet för paret att ha råd med fritidshus, menar Kristoffer. Martina förklarar hur hon och Tomas resonerat kring husköp.
43 3. berättelser om fritidshus i nutid Vi har ju haft liksom såhär, vi har levt det goda livet. Vi har våra högskoleutbildningar, men vi hade liksom inget sparka-pital. Så det var också bra att börja liksom fundera på ”hur ska vi finansiera det här då?”, ”Vilken prisklass ska vi kolla på? ”/Martina
Martina och Tomas berättar att de sparade pengar och letade länge för att hitta ett fritidshus. De är ett av de par som fick ta sig relativt långt från lägenheten i stan för att hitta något som passade dem både prismässigt och med tanke på kriterier de hade ställt upp för sitt hus. Fritidshusen i den här avhandlingen ligger, med ett undantag, minst två timmar bort med bil från permanentboendet och för samtliga intervjupersoner har priset varit den mest avgörande faktorn bakom avstånden. Två timmar med bil nämns av de flesta som en yttersta gräns för hur långt bort de från början tänkt sig att de skulle kunna åka till ett fritidshus. Flera av dem har dock fått acceptera ett längre avstånd.
Möjligheten att äga ett eget hus framträder som åtråvärd när intervjuper-sonerna får frågan om varför de velat ha fritidshus. Samtliga av de önskemål och behov de uppger som incitament till fritidshusköp, hade ett eget småhus med tillhörande trädgård kunnat uppfylla. Avhandlingen kommer att fortsätta utforska intervjupersonernas val att behålla den nuvarande boendeformen och istället finna ett komplementärt boende, för att tillfredsställa behov där lägenheten inte upplevs räcka till. Men en övergripande förklaring till att småhuset utövar en dragningskraft torde kunna sökas i att denna boendeform har utgjort normen för den svenska barnfamiljen, sedan småhusvågen på 1970-talet (Almqvist 2004:13). Drömmen om den lyckliga familjen i småhuset har tolkats som svaret på människors behov av autonomi, bekräftelse, relation och skapande samt ett uttryck för ett uttalat livsideal i den dominerande svenska kulturen (ibid, Werner 1981:31). Dessa behov och ideal ligger väl i linje med vad intervjupersonerna i avhandlingen ger uttryck för. Möjligheten för barnen att kunna springa ut på en gräsmatta, tillgång till en plats med förutsättningar att odla egen mat och viljan att ha ett gemensamt projekt att arbeta med och ta egna beslut kring, är tre incitament som framträder särskilt tydligt under samtalen.
Fritidshuset har tidigare diskuterats som samlingsplats för generationer i forskning kring sommarboende i Sverige och Finland (Gunnemark 2016, La-gerqvist 2011, 2016, Lindqvist 2016). För intervjupersonerna i den här studien framstår även den aspekten, i likhet med miljöombyte och närhet till naturen,
44 längtans & drömmarnas hus
dock snarare som en positiv sidoeffekt av att äga ett fritidshus än ett motiv till förvärvet. Med några få undantag är intervjupersonerna, som tidigare nämnts, inflyttade till Stockholm eller Göteborg från mindre orter eller städer runt om i Sverige. Boendet i lägenhet med liten bostadsyta har inneburit att ledigheten under många år präglats av resor till föräldrar och svärföräldrar med villa i intervjupersonernas uppväxtort. Fritidshuset uppfattas då som en möjlighet för dem att själva slippa kuska runt med barnen. Istället kan familj, släkt och vänner nu komma till dem i fritidshuset. Var och när familjerna ska ses är dock fortfarande i mångt och mycket beroende av föräldragenerationens goda vilja och det framstår som svårare för intervjupersonerna att samla familjen på det sätt som beskrivs av informanter tillhörande en äldre generation (Gunnemark 2016). I de fall där fritidshusen tillhört äldre informanter i många år har de på ett mer självklart sätt utgjort nav för flera generationer.