Paula Mulinari
Feministisk arbetslivsforskning har förändrat vår förståelse av arbete och motstånd (Weeks, 2011). Den har inte bara expanderat betydelsen av vad arbete är (obetalt arbete, kärlek, informellt arbete) utan också synliggjort dimensioner av lönearbete som tidigare var osynliga eller naturaliserade. Feministiska forskare med fokus på interaktiva servicearbeten har till exempel utforskat känslornas och det estetiska arbetets roll och innehåll (Hochschild, 1983; Hall, 1993; Witz, 2000 Adib och Guerrier, 2003; Warhurst & Nickson 2009; McDowell, 2011). Enligt Arlie Russell Hochschilds (1983) som skrev boken The Managed Heart.
Commercialization of the human feeling och myntade begreppet
känsloarbete missade den tidigare arbetslivsforskningen att många anställda inte endast utförde ett fysiskt arbete, utan också ett känslomässigt. Enligt författaren gör inte flygvärdinnor (den yrkesgrupp hon studerade) ett fysiskt arbete som de sedan ”kryddar” med ett känslomässigt arbete, utan det är just det känslomässiga och estetiska arbetet som de förväntas sälja. Inom servicearbete är det tydligt att det som köps och säljs också är de anställdas utseende, leenden och kroppar (och hur de ska föra sina kroppar). Med utgångspunkt i begreppet känsloarbete har genusforskare studerat hur kunders och arbetsgivares önskningar och föreställningar om sexualitet, kön och ras/etnicitet formar, influerar och begränsar anställdas arbetsförhållanden och relationer (Hall 1993; Adib & Guerrier 2003; Kerfoot & Korczynski 2005; Mulinari 2007). Forskning om både känsloarbete och det estetiska arbetet har framförallt fokuserat på görandet av kön och sexualitet inom servicearbete. Den har i mindre utsträckning menar Carol Wolkowitz (2006) fokuserat på frågor om rasism och diskriminering. Detta kapitel syftar till att utforska den förkroppsligade erfarenheten av könad rasifiering inom service arbete (Miles, 1989; Murji & Solomons, 2005) med ett särskild fokus på vad anställda identifierar som centrala kroppsliga strategier som skapas av
kunder, andra anställda och chefer för att kategorisera dem som "de andra". Kapitlet består av intervjuer med 15 anställda servitriser och är teoretiskt inspirerat av begreppet ”embodied intersectionality”.
I Etnisk diskriminering i arbetslivet – kunskapsläge och kunskapsbehov menar Paulina de los Reyes (2008:10) att diskriminering kan vara ett dolt arbetsmiljöproblem. Detta gäller både den fysiska och den psykosociala arbetsmiljön. Den forskning som finns på området tyder på att rasism och etnisk diskriminering är ett ohälsoproblem, inte endast som en effekt av människors position i arbetslivet utan också som ett psykosocialt arbetsmiljöproblem på arbetsplatsen i sig. En studie av Sharareh Akhavan och Carina Bildt (2004:74) som baserar sig på intervjuer, enkäter och sjukfrånvarostatistik med fokus på ”invandrade kvinnor” i Botkyrka kommun visar att låg lön, yrkesstatus samt diskriminering på grund av kön och etnicitet var de faktorer som upplevdes påverka hälsan mest negativt.
I Arbetsmiljöverkets kunskapsöversikt Migration, arbete och hälsa (2012:4) menar författarna att det inte finns en sammantagen bild över hur diskriminering påverkar hälsa. De skillnader som forskningen påvisat mellan utlandsfödda arbetare och svenskfödda arbetare förklaras, menar författarna, främst utifrån att arbetsmarknaden är köns- och etnisk segregerad och att dessa social-ekonomiska skillnader ligger bakom de högre ohälsotalen för ”invandrare”. Arbetare som migrerat speciellt från utomeuropeiska länder är till exempel överrepresenterade inom högrisksektorer och högriskyrken oavsett utbildning, de utför de farligaste uppgifterna inom likvärdiga yrken och de har oftare tillfälliga eller informella anställningar (Arbetsmiljöverket 2012:5). Dessa skillnader kan i sig beskrivas som en form av institutionell diskriminering både i rekrytering och i fördelningen av arbetet inom arbetsplatserna. Till exempel visade Woukko Knocke och Alexandra Ålund redan 1994 i sin studie av ”invandrade” kvinnors arbete på Volvo Torslanda att de ofta befann sig i de mest monotona, fysiskt tunga och farliga arbetena med minst möjlighet till mobilitet (Knocke 1994; Ålund 1994). Bo Johansson och Eva Vingård, författarna bakom Arbetsmiljöverkets rapport, skriver att utifrån befintlig forskning är diskriminering ett arbetsmiljöproblem (2012:31). Eduardo Bonilla-Silva beskriver i texten The invisible weight of whiteness: the racial grammar of
everyday life in contemporary America att rasism kan förstås som en form
av luftförorening. Han skriver:
Racial grammar must be challenged because, like air pollution, it is hard to see clearly yet it is out there poisoning us all. It affects people of colour deeply. It affects their cognitive map, their sense of self (Are we beautiful?), and what they do to their bodies, hair straightening, skin bleaching, contact lenses to have lighter colour eyes, and cosmetic surgery to make certain features less African-, Asian-, or Latino-looking. Needless to say, the racial grammar shapes whites’ racial cognitions too, and more deeply than it does folks of colour (Bonilla-Silva 2012:186).
I likhet med luftföroreningar kan rasism på en arbetsplats ses som en osynlig (arbetsplats)förorening som formar sociala hierarkier på arbetsplatser med kroppsliga effekter både i termer av uppfattningar om vilka kroppar som skall göra vad (som kan inta vissa positioner och professioner), och i normaliseringen av de ojämlikheter som finns på arbetsplatserna (Haynes 2012). Denna text diskuterar hur den vardagliga interaktionen med kunder och chefer för rasifierade anställda inom hotell-och restaurangbranschen innebär att de skapas som de ”andra” genom en rad olika kroppsliga strategier som påverkar deras arbete.
Rasism kan tänkas som en social, kulturell och politisk praktik som utifrån godtyckliga kriterier skapar vad som ser ut att vara orubbliga distinktioner mellan människor och grupper som påverkar fördelningen av resurser, möjligheter och arbete (Behtoui & Jonson 2013). Rasismen förekommer i olika former och med olika argument. Den är inte ett tidlöst fenomen utan behöver analyseras i sin specifika samhälleliga och institutionella kontext. Jag kommer i denna text att använda mig av begreppet rasifiering för att fånga de processer som särskiljer vissa grupper av människor och skapar dem som de ”andra”. Viktigt att lyfta fram är hur dessa processer av rasifering i mitt material skapas i en intersektion av könad, och klassmässig dominans. Genom begreppet ”embodied intersectionality” (Mirza 2013) och utgångspunkten att rasism är ett psykosocialt arbetsmiljöproblem snarare än ett enskilt misstag hoppas jag med denna text kunna bidra till att synliggöra vikten av att interaktivt servicearbete analyseras utifrån ett intersektionellt perspektiv.
Kapitlet inleds med en diskussion om begreppet ”embodied intersectionalety” och en presentation av det material som kapitlet
bygger på. Tre olika kroppsliga strategier diskuteras utifrån materialet; blickar, repetitiva frågor och beröring.