7.2.1 Brofästet
Utredning med stöd av DOK
Sju av de nio intervjuade vet med säkerhet att de gått igenom DOK-formuläret på mottagningen, någon tror det men är osäker. Inställningen är överlag positiv eller ”ok”. En person som är direkt positiv säger så här:
Det var väl bra. Det var nyttigt också, för hon socialse-kreteraren fick ju gå in och ta del av detta så hon fick en uppfattning om mig. Jag tyckte det var positivt för då slapp jag dra igenom allt igen för henne.
För den här personen spelade alltså DOK en roll som information som underlättade i kontakten
med annan vård.
Någon annan säger:
Tycker det är rätt ok. Hur man mår och hur det ligger till. Tycker nästan att det är ett måste om de ska kunna hjälpa mig.
Här anser personen att DOK spelar roll för att Bro-fästet ska kunna utforma hjälpen på bästa sätt.
Någon av de intervjuade tycker också att det gett användbara insikter för egen del:
Man kommer fram till vad det är som rör sig inom mig, vad det är som man behöver hjälp med. Har gett mig ganska mycket. Jag har ju alltid undrat vad det är för fel
4 DOK = Dokumentation i Klientärenden, ett systematiskt bedömningsnstrument. Det finns information om DOK exempelvis i Metodguiden på Socialstyrelsens hemsida, http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/socialt_arbete/IMS/specnavigation/Missbruk/bedomningsmetoder/index.htm 5 ASI = Addiction Severity Index. Det finns information om ASI exempelvis i Metodguiden på Socialstyrelsens hemsida, http://www.socialstyrelsen.
”De förstår alla situationer”
på mig. Har inte gjort det förut, ändå har jag gått 20 år i psykiatrin och de har aldrig gjort någon utredning. Det var nog detta jag behövde, det var droppen. Att man lär känna sig själv.
Jag tyckte att det inte var så illa med mig egentligen.
DOK är också användbart som uppföljning över tid:
Vi har gått tillbaka mycket och kollat på det igen.
En person beskriver nyttan av att ha gjort DOK-intervjun med att personen själv och behandlaren
lärde känna varandra på kort tid.
Men alla är inte säkra på att de fick så mycket ut av det för egen del. Ingen är dock negativ till att ha genomfört DOK-intervjun. Det uttrycks också av vissa att det kanske gjordes mest för statistik, forskning eller för Socialstyrelsen.
Insatser
De insatser de intervjuade beskriver handlar om kontinuerliga samtal med sjuksköterska, psykolog eller kurator. Tät kontakt för antabus, läkeme-delsintag, urinprov, alkometerkontroll och/eller samtal med skötaren. Flera har haft läkarkontakt vid något eller ett par tillfällen. Överlag är de intervjuade mycket nöjda och tacksamma för den hjälp de fått och tycker att de fått god hjälp. Jag har frågat vad det är som är som gör att den hjälp man fått upplevs som så bra. Det som lyfts fram från flera är samtalen:
Hon är himla bra att prata med. Jag har haft samtal inom psykiatrin tidigare som inte gav något.
Den personliga kontakten, stöttningen värdesätts.
Omsorgen, att personalen är bekymrad för en,
beskrivs som något viktigt:
Det har inte bara varit massa snack och samtalsterapi och sådant, utan de har ställt krav på mig och blivit bekymrade om jag kommit hit och blåst mer än noll och så. Jag har knappt vågat gå hit då. Har gått hit ändå för att inte vara oärlig. ”Ja och inte arga, inte så där ”skärp dig” och den stilen, utan blivit bekymrade. Och följt upp hela tiden och jaha, vad ska vi göra nu … så gör man åtgärder för det och föreslår saker.
Citatet ovan ger också exempel på att delaktigheten är viktig, att personalen frågar efter vad man ska göra samt föreslår åtgärder. Feedback är också väsentlig:
Har hela tiden fått otrolig stöttning och lagom med beröm för att man klarar det och sköter det och de har även fått mig till att inse att jag har en väldigt bra sits.
Tryggheten i att kunna komma tillbaka om man
tagit återfall beskrivs också av flera. Det som be-skrivs som bra i insatserna är också kontrollerna, att man fått visa upp för någon att man är nykter. Att få komma till Brofästet för att ta Antabus är viktigt, risken att det inte blir av är annars stor, likaså att få sin medicin på mottagningen.
Att kunna få komma ofta är också viktigt:
Jag kan komma hit varje dag, jag kan komma hit när jag vill. Det känns väldigt skönt. Istället för att gå på någonting så kan man åka hit och prata med X som sitter oftast där ute.
I intervjuerna har flera personer tagit upp frågor om läkarkontakterna. Man värdesätter att det finns en kunnig läkare på Brofästet. Man ser en skillnad mot läkare på vårdcentral:
Ångest är inget för en husläkare. Det hade varit mer rätt för mig att få hjälp med det härifrån. En läkare kan göra en uppföljning. Med missbruk följer ångest.
Som gammal missbrukare viktigt ha läkare här. Han trodde verkligen på mig.
För då har vi kunnat prata om medicinska frågor som inte de andra har befogenheter att till exempel skriva ut. Det hade inte varit samma sak med vårdcentralsläkare. Han är ju specialiserad på sådant här så… Och han är väl lite mer insatt och så kan jag tänka mig än om man går till Vårdcentralen.
Det vänliga och respektfulla bemötandet hos per-sonalen nämns först och främst som svar på frågan om vad som varit särskilt värdefullt i kontakten:
Inte konstlat, väldigt trevliga. Inga sura miner eller stress. Bra folk.
Man blir bemött redan i dörren här, väldigt positivt. Inte närgångna.
Alla sköter sig och sina tider.
Atmosfären, lugnet kommenteras:
Det är gott att komma in här.
Man har ju alltid en bild ”där sitter säkert alla i väntrum-met och du vet”. Men det har varit som att komma till en vanlig vårdcentral, eller ett hem eller vad man ska säga.
”De förstår alla situationer”
Det är lugnt. Familjärt.
Att det är enkelt att komma upp och inga väntetider värdesätts också.
Man kan komma när som helst och man kan få hjälp med en gång. Det är inte ofta man ska ringa och få tid, utan man kan komma hit med en gång och få hjälp. Annars, så är det för sent sedan när man ska få tid på ett annat ställe. Här kan man komma och få hjälp när man väl behöver det.
Att allt finns på mottagningen värdesätts. Någon tycker också att det är bra att det är ”lite
ano-nymt”.
Om det är något som inte är bra så skulle det vara bristen eller väntetiden på läkare. Någon me-nar också att det varit bra att få information om att det finns socionomer att få prata med.
7.2.2 Järntorgsmottagningen
Utredning med stöd av ASI
Flertalet av de intervjuade personerna har ge-nomfört ASI-utredningar. Inställningen är att det är positivt, ok eller ”vilket som”. Flera har gjort det tidigare på annat håll. Att det kan upplevas positivt har att göra med att det ger information
för egen del:
För att man får fram de där svåra frågorna och de gre-jerna.
Att jag fick en uppfattning om hur min problematik över huvud taget såg ut, för den var ju så omfattande. Jag såg att mitt missbruk var mer omfattande än vad jag hade trott innan
Det var riktigt bra. Man gick igenom hela sitt liv, saker och ting man inte har tänkt på.
Ett värde är att mottagningen får information för att kunna planera för insatsen:
Jag vet inte, men det är väl för att de ska få en bild fram-förallt.
Det var ju även till fördel för när jag lämnade urinprov, för att det var de här preparaten har du missbrukat, de här ska du lämna prov på.
Några synpunkter handlar också om begränsningar med ASI; att instrumentet är trubbigt eller ytligt, samt att det är jobbigt att göra genomgången, man
kan ha gjort det tidigare. Men som sagt – ingen var direkt avvisande eller negativ till ASI.
Insatser
De insatser brukare fått eller får från Järntorgsmot-tagningen beskrivs som
– ”Samtal, pratat, träffas” med sjuksköterska, socionom, frivårdsinspektör, läkare
– ”Pratar om dagliga problem och andra grejer” – ”Vi pratar om vad det är för fel, eller vad jag har för sjukdom. Det pratas inte så mycket om vad jag ska göra åt den, utan det gör vi mer hos X. Fysiska sjukdomar, de hänger ihop lite grand med allt knarkande.”
– Man har hjälpt till med andra saker så som ex-empelvis bostad eller ekonomi
– ”Så fort det har varit någonting så har hon för-sökt att hjälpa mig med det.”
– Prover (till exempel HIV och Hepatit) – Psykologutredning
– Läkarkontakt för läkemedel, utredning om de-pression samt sjukskrivning
De intervjuade är överlag nöjda och tacksamma över den hjälp man fått från Järntorgsmottagningen.
Idag är jag drogfri och det är tack vare X – och mig själv såklart.
Vad som varit bra i insatsen har varit:
Konstruktiva arbetssätt:
Så satte man ju upp mål som man ville uppnå. De nådde jag ju och så gick jag några gånger till, sedan slutade jag då och mådde jättebra ett tag. Sen så kom det nya saker och då bestämde vi igen att vi träffas under en viss tid. Jag har gått hos en psykolog tidigare. Då gick man dit och pratade och han antecknade och så var det bra och så hejdå. Men här känns det som att de tänker på dig… på din situation från gång till gång. Det känns som om de bryr sig här. Och det är väldigt viktigt när man har en sån situation som jag har. Då är det bara att man inte kommer och någon som sitter och nickar och säger ”ja, visst, jaha, det är bra”. Så jag har gått hos psykologer tidigare så jag vet hur det funkar. Och dem har jag inte varit nöjd med. Men här… man diskuterar och man bollar med varandra och ”hur ska man lösa det här problemet?” och det är sådant jag behöver hjälp med. Jag behöver inte bara prata ut till någon som sitter och nickar. Jag behöver någon slags, vad ska man säga, mentor som kan säga typ ”så här och så här och så här”. Jag får all hjälp jag behöver.
”De förstår alla situationer”
Pålitligheten:
Känns tryggt att hon alltid ringer upp.
När jag behöver det så får jag det, ja. Vill jag ha en tid hos X så får jag en tid.
Att personalen håller tag:
Hon var väldigt mån om att jag skulle få en regelbunden kontakt och höll tag i mig, så det fungerade faktiskt. Hon är verkligen mån om mig.
Jag var på väg att hoppa av en gång. Men då frågade X om hon fick lov att ringa upp igen. Så och det gjorde hon då och då hade jag hunnit att varva ner lite och tänka om.
Lyssnandet och engagemanget:
Det är verkligen en person som jag direkt kände mig trygg tillsammans med, jag trivdes och jag kunde prata. Jag kunde öppna mig.
Att hon verkligen har försökt att engagera sig i det som jag har bett om. Som man behöver hjälp med, som man inte alltid klarar av själv.
X har väl sagt att egentligen vissa grejer inte ingår i hennes arbetsuppgifter, men hon har nånstans gjort saker ändå, hört av sig och fått reda på kontakter och sådant där.
Att man fått hjälp i andra kontakter:
Han sa till mig direkt, jag ska ringa och fråga och kolla.
Och det finns en skillnad på att möta läkare på Järntorgsmottagningen mot på annat ställe:
Det här är ett ställe för narkomaner helt enkelt. Ja, det är inte bättre att komma till en vanlig läkare och förklara den här biten. Det går nästan inte.
Någon berättar att man kommer att ta upp behovet av fler insatser. Ett par personer pratar om att det varit en smula rörigt och att någon man träffat tillfälligt inte har upplevts ge ett bra bemötande.
När jag öppet har frågat vad som varit särskilt värdefullt med Järntorgsmottagningen har återigen de personliga kontakterna lyfts och det är ungefär samma saker som man beskriver om vad som varit bra i insatsen som kommer fram:
Det är ju X. Att hon har agerat.
Jag tycker att X har varit bra för att hon har lyssnat
Järntorgsmottagningen – det är X för mig.
Och tryggheten, pålitligheten i att veta att man får hjälp:
Ja, och ringer man och så svarar inte X med en gång så ringer hon upp direkt efter hon är färdig med det hon höll på med. Det känns också jäkligt tryggt.
Och sedan även fast man har missat tider så har de… aja, vi fixar en ny tid, och så var det bra.
Stabilt, jag har kunnat luta mig och varit lugn mot det. De försöker hjälpa mig och det blir jag glad för.
Men det är också annat som beskrivs:
Att det är välkomnande:
Det är liksom Hej och Hej och hur har du det. Det känns inte besvärande när man ringer och det är positivt. Man ringer återbud eller något och det är inga problem, de löser det och försöker få dom andra att ringa. Och när man kommer hit också, välkomnande är det. Jag har känt mig helt enkelt välkommen här, välmottagen. Man känner sig inte i vägen även om jag vet att de har mycket och det är aldrig tider. Det goaste att man känner att man kan ringa hit och tjejerna i receptionen försöker hjälpa till så gott de kan.
Snabbheten:
Det är väl det framförallt att man har snabb kontakt, att det går fort. Att det har gått fort från det att man kommer hit och får hjälp till att man verkligen får hjälp.
Att det gick igång ganska fort, och att det ändå hölls vid liv hela tiden, att det inte försvann, utan hela tiden då.
Att allt finns här:
Det var jättebra när jag läste i Metro att de hade fått allting under samma tak och att det ska fungera. För det vet man ju innan att har man behövt hjälp från det sociala så kan det ta hundra år innan de tar kontakt med, om man nu har en samtalskontakt någon annanstans och sen ska de vidare, att det tar tid och inte händer någonting. Det blir bara liggande. Så det tycker jag är jättebra.
Finns det då något som inte är så bra med Järn-torgsmottagningen? Det är få synpunkter på vad som inte varit bra och de flesta säger att det inte är något. Det kommer upp några detaljer som att en person fick en samlad räkning som hon hade svårt att kunna betala. Ett önskemål är att man få möta människor som har erfarenheter av missbruk,
”De förstår alla situationer”
önskar få träffa andra i grupp. En person säger att det märkts att det varit någonting, att det varit oroligt på mottagningen.