Erfarenheter från brukare

8.1.1 Brofästet

Fyra av de nio personer som intervjuades hade haft kontakt med personal med olika organisationstill-hörighet vid Brofästet. Ett exempel var en person som hade nykterhetsstöd från skötaren, samtal med kuratorn samt läkemedel och sjukskrivning genom läkaren. När man haft kontakt med flera personer på mottagningen har det i samtliga fall fungerat väl. Det upplevs önskvärt att personalen samarbetar och att de utbyter information:

Ja, för någon gång så kan X säga någonting som: ”Jag har tagit upp med Y.” Och då vet hon om det. Jag har aldrig ifrågasatt det eller någonting sådant, jag vet inte om X skriver någon sorts rapport efter varje samtal som vi har haft och att hon läser det. Jag fattar ju att de snackar på något sätt i alla fall.

Jag känner det att den ena vet vad den andra gör hela tiden. Då slipper man gå igenom alla saker om och om igen och älta. När jag kommer till X så vet han, de veckorna vi inte har träffats, vad som har hänt med mig. Det vet jag, för det säger han. Det känns jättebra. Sen har de möten på tisdagar också. Känns bra att de är flera om mig och att de samarbetar.

Det vet jag, för de vet ju rubbet om mig, det går inte att dölja något för dem. Säger du det till den ena så vet den andra det också. Det är bra att de håller koll på mig, det går inte att snika undan något.

Det här gänget vet ju vem jag är, de vet ju allt om mig. Det sparar tid.

Citaten ovan ger insikten att det kan kännas tryggt att det är flera personer som finns där för att hjälpa och att man får stöd genom en slags kontroll. Dessutom sparar det tid.

Nyttan av samarbetet på Brofästet beskrivs också som att olika personer i personalgruppen kan olika saker och har olika funktioner:

Jag tycker det är jättebra, för de kompletterar varandra. Det den ena inte är specialist på, det är den andra specialist på och läkaren är ju bara här ibland och då är det ju en tredje typ av behandling, eller vad jag ska kalla det för. X är min huvudperson, Y träffar jag för att hämta min medicin.

X det är ju egentligen den här lilla kontrollen, att jag blåser i mätaren, att jag tar min antabustablett, men vi har ju vårt lilla snack hur det är med familjen och hur det går och känns och sådär. Medan Y har jag en timme med där jag kan prata om allt möjligt och den är avsatt bara för att prata och lyssna, så de fyller två helt olika funktioner tycker jag.

Man har för det mesta men inte alltid koll på vilket yrke den person har som man träffat:

Från första början så trodde jag att hon var sjuksköterska, det hade jag trott jättelänge, men så tänkte jag så här att jaha hon är skötare, har jobbat inom psykiatrin, men det tyckte jag nog bara var positivt.

”De förstår alla situationer”

På fredagar träffar jag både X och Y samtidigt på ett ställe och det är jättebra, det sparar både tid och pengar.

Det har också kunnat handla om det helt enkelt varit praktiskt:

Det har fungerat väldigt bra. X har kunnat ta det där med recept när Y åkt på semester.

Det visar sig att samtliga intervjuade samtidigt med kontakten med Brofästet har haft kontakt med andra vårdgivare. Sex av de nio personerna hade kontakt med socialkontoret. Fem hade kontakt med vårdcentralen. Övriga kontakter var öppen-vårdspsykiatrin, kriminalvården och arbetsför-medlingen. I sex fall av de nio har också anställda på Brofästet haft kontakt med andra vårdaktörer bland annat genom att medverka vid gemensamma möten. Även i detta avseende är besökarna nöjda med Brofästets agerande. Ingen har haft några invändningar mot att kontakt tagits med andra, någon har önskat mer kontakt:

Det känns skönt. Men jag har sagt till dem från första början att de inte ska ha någon tystnadsplikt mellan varandra.

Det är bara bra att de samarbetar. En förutsättning nästan.

Man har förtroende för att personalen i så fall informerar om att man har kontakt med andra:

Vet inte om det sker återrapportering från Brofästet till socialtjänsten men tror inte det, då hade han nog pratat med mig.

Har inget behov av det, det täcker upp mina behov det här ändå. Om de sen har kontakt eller inte, det är mig egalt. Men jag tror inte att de skulle göra det. För då skulle de sagt det, jag litar på dem.

Konkret nytta av samarbetet med andra kan exem-pelvis ha handlat om att Brofästet sett till att Anta-busförskrivning skett från vårdcentralen samt att socialkontoret informerats om bostadsproblemet. Nyttan kan också handla om informationsutbyte, åt båda håll:

Det var bra, för hon på socialtjänsten känner ju mig, så hon ville höra hur det går.

Hon socialsekreteraren fick ju gå in och ta del av detta så hon fick en uppfattning om mig. Jag tyckte det var positivt för då slapp jag dra igenom allt igen för henne.

Flera exempel ges på att det varit ett värde att ha träffats tillsammans:

Det var bra med träffen med de andra. Det kändes lite konstigt men det kändes ändå som om man kunde slappna av, liksom att nu tar andra hand om mig, nu är det min tur. För nu orkar jag inte mer.

Någon önskar att fler hjälpaktörer hade funnit på samma ställe:

I mitt liv har man ju blivit skickad hit och dit. Folk säger att man skall arbeta men ibland har man ju inte bostad och hur ska man kunna arbeta om inte har någonstans att bo och tvärt om. Så någonstans skulle jag önska att de samlade allt i en klump, det skulle bli mycket enklare.

Framför allt nämns samarbetet mellan de profes-sionella kontakter man har. Det är inte så många som spontant tagit upp kontakt mellan Brofästet och familj eller andra närstående. I ett par fall berättas dock om att Brofästet haft kontakt med föräldrar eller partner och att det varit mycket positivt. Frågan har också ställts om samarbetet med personen själv och det finns bara positiva synpunkter i intervjuerna, man är delaktig i det som rör en själv.

8.1.2 Järntorgsmottagningen

Även hos brukare vid Järntorgsmottagningen finns det genomgående en positiv inställning till att personalen sinsemellan samarbetar. Åtta av de tio intervjuade hade haft kontakt med personal från olika organisationer internt på Järntorgsmot-tagningen, exempelvis en frivårdsinspektör, en psykolog och en läkare. Sex av de tio hade läkar-kontakt på Järntorgsmottagningen. Det är positivt och önskvärt att man får hjälp från olika personer i gruppen och att de samarbetar:

Jag vet ju att de jobbar i team här och att de pratar om mig när jag inte träffar alla, jag finns i deras grupp. Men det är väl bara bra. Tänk om man inte passade med den ena då är det ju bra om man har möjligheten med den andra. … Är det i händerna på bara en person så kan den ju ge vilken bild som helst egentligen.

Det är ju inte säkert X har svar på allt eller att han vet allt, och det är klart att han måste ju bolla med någon … Det är ju jättebra, andra här kanske har andra idéer, att man kan jobba på det sättet … att de samarbetar så … och de bryr sig om, det tycker jag är bra. Många gånger när jag har kommit så har X diskuterat med Y om min situation.

”De förstår alla situationer”

”Så och så mår han”. Eller om de sitter på möte … då kan de ju diskutera en. … Då vet ju alla här vem jag är och vad jag har för slags problem. Det tycker jag är bra. Då slipper jag ju börja om.

Man ser en nytta av samarbetet på olika sätt. Genom den man har huvudkontakt med kan ex-empelvis andra vid mottagningen nås:

Det var ju på X:s begäran som jag träffade Y. Och sedan fick jag läkarkontakt genom Y.

X är inte så lätt att få tag på så att, jag ringer till Y om det skulle vara att jag inte kan ta någon tid eller något sådant och då fixar hon det, så det funkar jättebra. Och det känns lite skönt liksom att man… det är inte så att någon behöver ta hand om mig men… får man inte tag på den ena så får man ju tag på den andra. Och det känns ju bra givetvis.

Informationsöverföringen till andra värdesätts:

Jag vet att X har pratat lite med Y om mig, det är väl bra så att hon kan få en bild på något sätt också. Eftersom jag har träffat X mycket mer, hon känner mig bättre, så är det väl för att de också ska prata lite, jag vet inte, jag kan väl tycka att det är lite svårt och sådär hos Y, att gå dit och veta allt det man ska säga. Det känns bra att hon har gjort det.

X var med och på något sätt hjälpte i min talan hos Y och kan jag tycka, för henne lyssnade hon på mer än vad hon gjorde på mig.

Helst hade man ju gjort allt med en person, men det har gått bra, jag har inte haft problem med någon, alla har varit jättesnälla och trevliga. X har ringt till mig och sagt att nu får du inte missa tiden hos Y och sådana saker. För annars går det väl knappast inte, annars funkar väl inte riktigt det här med läkaren, för att där sitter man en stund och kanske varannan månad. Blir sjukskriven. Ja det kan ju vara bra för en helhetsbild, ja för läkaren.

Att det finns olika kompetenser på samma ställe uppskattas också:

För innan har jag haft en läkare på vårdcentralen i … som … egentligen bara skrivit ut antidepressiv medicin … Det var ett uppvaknande jag fick av X. Hon frågade mig rätt upp och ner om jag trodde att det hjälpte mig någonting. Så jag sa, jag vet verkligen inte. … Nu har jag min läkare här och jag har X här och det är mycket skönare. … Det känns skönt att jag har båda de två här, att jag slipper… Jag vet att det är hit jag kommer om jag behöver hjälp. Allting är samlat här nu och det känns jättebra.

Allting samlat på ett ställe liksom, … För annars blir det ju bara missuppfattningar, det blir ju bara en sörja liksom. De två har helt olika arbetsuppgifter (avser socialsekre-terare och läkare).

Då slipper man springa till höger och vänster. Här finns all hjälp man kan få, det tycker jag är väldigt bra. När man mår dåligt så är det jobbigt att ha tider och gå runt och springa och om allting finns på ett ställe är det väldigt bra. Det förenklar mycket i ens liv.

Det finns tidigare erfarenheter när man sökt hjälp från olika håll:

Så jag gick till Östra, de sa vi kan inte hjälpa dig. … Så jag tror det är bättre det de har här samtidigt. Det blir mycket lättare och bättre också samtidigt. Om det är någon an-nanstans som du behöver hjälp och de säger, du måste gå till henne istället och boka tid, då blir man nervös och arg och … du vet, vi som är narkomaner vi behöver hjälp och vi vill ha den samtidigt.

Några synpunkter som man skulle kunna se som etiska varningssignaler förmedlas också:

Då kallades hon in också och skulle försöka tala mig till rätta.

… de har inte hört varandra ordentligt. … att det inte stått riktigt bra till i organisationen. Kanske att de har för mycket att göra, att de blir så pålastade av grejer. … Rörigt.

Vad som är viktigt är att man själv blir informerad och involverad:

De brukar alltid vara väldigt noga med att berätta innan det händer någonting. De frågar ofta om det är ok och så …

Jag har gett henne tillstånd att sköta det mesta för mig. Men de har låtit mig bestämma.

Man är som regel, men inte alltid, medveten om vad de personer man möter på Järntorgsmottagningen har för yrke eller organisationstillhörighet.

Fick inte reda på från början att hon var …

Man har dock definitivt koll på när det är en läkare man har kontakt med.

Det finns exempel på att man uppskattat att det är en person med detta just yrke:

Det var bra att det var en psykolog som kunde ställa de frågorna.

”De förstår alla situationer”

Fick bra kontakt med X. Jag vet inte om det kan ha något att göra med att hon är frivårdsinspektör. Men med ett kriminellt förflutet och så pass brett missbruk (här menas: ”som den intervjuade har”/min kommentar). Fick inte reda på från början att hon var frivårdsinspektör. Lättare att prata om kriminellt beteende med en från frivården.

Ofta upplever man personfrågan viktigare än yrkesfrågan, det viktigaste har varit att man fått hjälp:

Hon har ju verkligen gjort det som jag behövde hjälp med. Så jag ser inte henne som mindre kompetent än en psykolog.

Hon sa att det var slumpen att det blev hon. Jag hade ingen särskild tanke om yrke på den jag skulle träffa. Men hon är bra.

Spelar ingen roll så sett, vad de har för utbildning, jag tycker han är rätt bra. Och så känns det som att han vet vad han snackar om också.

Jag vet inte, jag uppfattar honom kanske snarare som en sköterska kanske eller någonting, jag vet inte alltså, jag tänker inte så mycket på det. Jag såg ingen skillnad på de två (sjuksköterska eller socialsekreterare/min kommen-tar).

Alltså, grejen var den att jag egentligen var ute efter en läkare då. Men så följer den biten att man fick ha en psy-kologkontakt här också. Och det var deras koncept då här, om man säger så. Och då fick ju jag köpa det.

Nio av de tio personer som intervjuats har haft kontakt med andra hjälpaktörer samtidigt med Järntorgsmottagningen. Den tionde har tidigare haft andra kontakter men säger att allt han behöver hjälp med finns på Järntorgsmottagningen nu. De kontakter de intervjuade har är försäkringskassa, arbetsförmedling, öppenvårdsverksamhet för miss-bruksvård, socialkontor, frivård, skyddat boende, vårdcentral, Östra sjukhuset, Någon nämner också en närstående. Flera går på Nordhemspolikliniken men det är främst för provtagning efter remiss från Järntorgsmottagningen, ingen egentlig sam-arbetspart. Järntorgsmottagningen har ofta haft en kontakt med de andra inblandade, även med närstående, det ges flera exempel på att man träf-fats tillsammans, i något fall menar den intervjuade att det hade varit önskvärt att träffas. I några fall berättar personen om att stödet efter hand flyttats över till Järntorgsmottagningen från andra aktörer. Det är ofta önskvärt att det finns ett samarbete

mellan Järntorgsmottagningen och de andra:

Det har sagts från början att hon får jättegärna ta kontakt, de har haft öppen kontakt med min socialassistent och frivården när det var aktuellt.

Det kändes väl bra, jag vet att X har kontakt med min kontakt på försäkringskassan, så det känns som att det är ganska bra samarbete där emellan också…. Jag har inga problem med det, med information om mig eller så. Så länge det kan vara till någon hjälp för mig så får gärna så många som möjligt ta del av det.

Nyttan med samverkan kan vara att få igång pro-cesser som till exempel boende:

Det beror på hur man pratar uppenbarligen.

Hon var mer saklig och det var nog viktigt för min soci-alsekreterare.

En annan nytta är att informationen överförs:

Det är enklare än att X säger en sak och så ska jag förmedla det vidare. Det är lättare att de pratar direkt.

Man upplever också att man själv är involverad i samarbetet. Det kan vara viktigt att information ges innan eventuell kontakt tas med andra:

För de behöver inte veta något. Så man styr det själv…. Med tanke på att jag levt hemligt med det hela så vill jag absolut inte att någon skall få reda på detta utanför. Jag har känt förtroende för dem när det gäller den här biten.

8.2 Erfarenheter från ledning