3. Väghållning och tillstånd att använda väg
4.5 Bruksavgift för vägdelägare och den som har rätt att använda väg
rätt att använda väg
Om en vägdelägares väganvändning förändras, granskar man i allmänhet fördelningen av i vägen-heter enligt vad som ovan beskrivits. Förändringen kan också vara tillfällig och ibland kan situationen vara förändrad igen innan man hinner reagera på situationen.
Ändring av indelningen i vägenheter är en onödigt tung åtgärd, eftersom den måste utföras minst två gånger – först då väganvändningen änd-ras och sedan igen då den återgår till det tidigare.
Därför kan det rekommenderas att man utöver den normala vägavgiften fastställer en bruksavgift för den tillfälliga användningen. Den kan också fast-ställas retroaktivt, men inte för en längre tid än tre år tillbaka.
Väglag ska inte ens överväga att använda en så-dan bruksavgift som straff för alla transporter som känns överflödiga. Vikten ska läggas vid ordet ”av-sevärt”. Ändringen i användning ska vara avsevärd innan man kan fastställa en bruksavgift. Annars leder det lätt till besvär och besvärsmyndigheten kullkastar beslutet. Rättegångskostnaderna betalas av väglaget.
Rätten att använda väg kan ha uppstått också på annat sätt än på basen av lag om enskilda vägar.
De mest allmänna fallen är olika slag av inlösning av användningsrätt och beviljande av rät att an-vända väg till exempel i samband med byggande av ellinjer eller vattendrag. Användningsrätten beviljas i allmänhet till alla vägar utan att desto mera särskilja dem.
Innehavarna av inlösningsrätt är i princip jäm-förbara med vägdelägarna, men deras väganvänd-alltså en del av förvaltningskostnaderna täckas av
på grundval av vägenheterna.
Vissa väglag har fattat beslut om att bära upp en minimiavgift (t.ex. 20 euro), oberoende av vad vägavgiften enligt vägenhetslängden skulle bli. De delägare vars vägavgift överskrider minimiavgiften får ingen tilläggsavgift, utan de erlägger endast normal vägavgift enligt vägenheter. Ett sådant för-farande är inte förenligt med lag om enskilda vägar och för sådana väglag rekommenderas en övergång till grundavgift. Grundavgiften ska naturligtvis jus-teras enligt verkliga förvaltningskostnader.
I vissa väglag har man beslutat att inte alls bära upp vägavgifter som underskrider ett visst belopp (t.ex. 2 euro), eftersom fakturering och eventuella bankkostnader förorsakar större kostnader än vägavgiften ger inkomster. Dessa problem kan också undvikas med en grundavgift. Var och en vägdelägare ansvarar med grundavgiften för sin andel av förvaltningskostnaderna.
De förvaltningskostnader som finan-sieras med grundavgift kan omfatta - sedvanliga möteskostnader –
mötes-kallelser, kopiering, hyra för utrymme, servering etc.
- övriga mindre postkostnader - bankens serviceavgifter - försäkringar
- löner och arvoden för förvaltningsuppgifter – bestyrelsens medlemmar, syssloman, vägdisponent, bokförare, revisorer/verk-samhetsgranskare
Förvaltningskostnader är inte - arvoden för granskning, planering,
över-vakning o.dyl, om de kan särskiljas - kostnader för uppgörande av
vägenhets-beräkning
- kostnader för vägförrättning - rättegångskostnader
Lag om enskilda vägar 39 § 4 mom Om en vägdelägare använder vägen tillfälligt på ett sätt som avsevärt avviker från vad som har beaktats vid fastställandet av vägenheter, kan en bruksavgift som motsvarar den uppskattade användningen av vägen fastställas för sådan tillfällig väganvändning. Avgiften kan fastställas retroaktivt för högst tre år från tidpunkten för fast
ställandet.
ning är mycket sporadisk. Det lönar sig i allmänhet för väglagen att komma överens om och fastställa bruksavgifterna för dylika användare för flera år i sänder.
Fingrid Abp:s bruksavgifter
MTK r.f., Sähköenergialiitto r.f. och Fingrid Abp gjorde 1998 upp en första gemensam rekommenda-tion för bruksavgifter på enskilda vägar, vilken om-fattar den väganvändning som är förknippas med
Lag om enskilda vägar 39 § 3 mom Om någon har fått vägrätt med stöd av någon annan lag än denna, kan för denne i stället för vägavgift fastställas en bruksavgift, om använd
ningen av vägen endast är sporadisk. Bruksav
giften är då en årlig avgift om inte något annat avtalas, och på grunderna för fastställandet till
lämpas 38 §.
normalt underhåll av ellinjerna. Den vägbelastning som förorsakas av större förbättring av linjerna ersätts med en bruksavgift som fastställs utöver den rekommenderade bruksavgiften.
Eventuella skador på vägen ersätts separat eller alternativt sätts vägen i skick. Rekommendatio-nen förnyades 2016 för kommande tioårsperiod.
Den nya rekommendationen har undertecknats av Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK r.y., Svenska Lantbruksproducenternas Central-förbund SLC r.f., Fingrid Abp och Vägförening-en i Finland r.f.
Fingrid Abp tar i regel på eget initiativ kontakt med alla enskilda vägar som används vid förbätt-ringsarbeten och föreslår ett avtal om bruksavgift.
Bruksavgiften betalas in på det konto som väglaget eller icke-konstituerade vägar uppger. För avtals-vägar och egna avtals-vägar betalas avgiften på det konto som markägaren uppger. För upplåsning av bom-mar eller röjande av andra hinder uppbärs ingen avgift av Fingrid Abp.
Avgiften erläggs för tio år i sänder. De enskilda vägarna klassificeras i fyra klasser med avseende på
deras betydelse för ellinjernas underhåll. Bruksav-giften för tio år per använd vägkilometer är enligt följande för olika vägklasser:
- sporadiskt utnyttjade hjälpvägar 15 €/km/10 år
- regelbundet utnyttjade normala servicevägar 30 €/km/10 år
- regelbundet utnyttjade betydande servicevägar 40 €/km/10 år
- betydande huvudleder 50 €/km/10 år
För användningen av varje väg erläggs minst 30 euro/10 år oberoende av bruksavgiftskalkylen. Det ingår ingen särskild grundavgift i den rekommen-derade avgiften, utan avgiften omfattar också de smärre förvaltningskostnader som uppstår.
Bruksavgifter på skogsvägar
För skogsvägar kan man besluta, att man i stället för vägenheter och avgifter som grundar sig på dem, samlar in alla medel i form av bruksavgifter.
Samtidigt fastställs grunderna för fastställande av bruksavgifter med beaktande av väganvändningens inverkan på vägens underhållskostnader. Ett sådant beslut kan fattas redan vid förrättningen då skogs-vägen grundas eller senare vid någon annan förrätt-ning. Väglaget kan också genom väglagsstämmans beslut övergå från vägenheter och vägavgifter till att bära upp enbart bruksavgifter.
Lag om enskilda vägar 39 § 1 mom Bruksavgift i stället för vägavgift
För underhållet av en skogsväg kan det i stället för vägavgifter tas ut bruksavgifter hos dem som använt vägen utifrån användningens omfattning.
Då ska grunderna för fastställande av bruksav
gifterna bestämmas med beaktande av de olika användningsformernas inverkan på kostnaderna för underhållet av vägen. Bruksavgiften ska de
biteras sedan transporten ägt rum och betalas inom den tid som fastställts vid debiteringen.
En skogsväg är enligt 3 § i lag om enskilda vägar en väg som huvudsakligen är avsedd för de transpor-ter som skogsbruket kräver. Det innebär att mera än hälften av vägenheterna förorsakas av skog om vägen har eller skulle ha haft i en enhetsberäkning.
Detta villkor måste uppfyllas för att det ska vara möjligt att övergå till bruksavgifter.
En skogsväg kan alltså ha också andra delägare och annan trafik än skogsbrukets transporter. För dessa andra delägare kan man fastställa en årlig bruksavgift utgående från deras väganvändning.
För dessa bruksavgifter ställs också upp en debite-ringslängd. I övrigt kan bruksavgifter för till exem-pel virkestransporter föras till betalning omedelbart då transporten har skett och den transporterade mängden är känd.
Bruksavgift för specialobjekt
Enligt 39 § 2 mom. kan man i stället för vägavgifter ta ut bruksavgifter för färja eller annat specialob-jekt. I många fall skulle det vara besvärligt eller till och med omöjligt att fastställa vägenheter för spe-cialobjektet. Bruksavgifter är i praktiken ett mera rättvist och enklare förfarande.