Väglagets och vägdelägarens ansvar

Väglaget är inte i ansvar för enskilda vägdelägares skador om väglaget har upprätthållit det skick på vägen som man gemensamt har kommit överens om och det inte har förekommit några försummelser.

Väglaget har till exempel beslutat att vägen san-das ensan-dast vid exceptionellt halt väglag. En vägdel-ägare som har halkat ner i diket vid normalhalt före kan då inte kräva väglaget på skadestånd. I övrigt har vägdelägaren också en svår sits. Vägdelägaren är själv en del av väglaget och kan inte strida mot sig själv. Dessutom går halkan att observera och vägdelägaren ska kunna akta sig genom att köra tillräckligt sakta och försiktigt.

En vägdelägare som rör sig till fots och halkar på vägen har ingen framgång med skadeståndskrav gentemot väglaget. Inte heller en utomstående fotgängare har framgång. Väglaget är ansvarigt för skador som förorsakats utomstående – uttryckligen förorsakats. Skadeståndsskyldighet förutsätter vål-lande, i regel underlåtenhet att utföra någon åtgärd.

Om det inte föreligger vållande, finns det inte en skadeståndsskyldighet.

Den som rör sig på vägarna har naturligtvis ett stort ansvar för skador. Vårdslös eller nonchalant körning och överhastighet leder till olyckor som väghållaren naturligtvis inte är ansvarig för. I vissa fall är bilen olämplig för vägen; sänkt chassi, spe-cialfälgar och breda lågprofildäck kräver alldeles

särskild försiktighet på enskilda vägar. Det före-kommer också att man anhåller om ersättning för en skada som har skett utan att precisera när eller ens var skadan har skett.

Väglaget är ansvarigt också för skada som en entreprenör har förorsakat. Entreprenören kan i sin tur vara i ansvar gentemot väglaget om det är fråga om avtalsbrott. Om det är fråga om uppenbar försummelse från entreprenörens sida, kan skadeståndsskyldigheten falla direkt på en-treprenören.

I det tidigare har det konstaterats att de vikti-gaste enskilda vägarna kan användas också för sporadiska allmän trafik. Sådana vägar får i regel kommunalt understöd. Väglagets ansvar är mycket större på en sådan väg än på en väg som används endast av vägdelägarna. Det kan vara viktigt att vid behov kunna påvisa att erfordrade och avtalade underhållsarbeten är utförda.

En enskild vägdelägare kan bli i ansvar för avtalsbrott. Om den som har lidit skada inte får er-sättning av väglaget, kan den som lidit skada i vissa fall hänvisa till avtalsförhållande med vägdelägare och att detta avtal omfattar användning av vägen.

Vägdelägaren ska sålunda se till att vägen är i till-räckligt bra och säkert skick. Motsvarande grund kan också komma i fråga då väglaget har beviljat tillfällig användningsrätt.

Man kan sluta överenskommelse med den som lidit skada. Om man inte hittar en överenskommelse eller om väglaget bestrider sin ersättningsskyldig-het, avgörs ärendet av tingsrätten. Ersättningsbe-loppet kan också avgöras genom förlikning.

Skadans oförutsebarhet innebär i regel att väglaget befrias från skadeståndsskyldighet. Ett störtregn kan äta sönder vägen på en liten stund på ett oförutsebart ställe även om sysslomannen strax innan skulle ha besökt platsen och träd kan välta över vägen också då det är vindstilla. Man kan inte förbereda sig för allt och det finns inte alltid någon som är ansvarig.

Väglaget kan vara i straffrättsligt ansvar om väglaget underlåter att varna för konstaterad fara och lämnar saken därhän. Det kan i värsta fall vara fråga om livsfara på isvägar eller söndriga broar.

Om väglaget har konstaterats vara i ansvar och skyldig att betala skadestånd, kan väglagets stäm-ma låta bli att bevilja väglagets verkställande organ ansvarsfrihet samt kräva att organet betalar skade-ståndsbeloppet till väglaget. Ett sådant krav kan ha framgång om det är fråga om entydig försummelse

eller slarv från organets sida. Ett sådant krav avgörs av domstol om man inte hittar en överenskommel-se. Organets skadestånd kan också avgöras genom förlikning.

Väglagets skadeståndsskyldighet föråldras på tre år. Väglagets verkställande organs skade-ståndsskyldighet föråldras däremot genast, då räkenskaperna godkänns och organet beviljas ansvarsfrihet.

Väglaget och dess organ kan teckna en ansvars-försäkring. Nästan alla försäkringsbolag erbjuder dylika försäkringar, men deras struktur och innehåll och därmed också pris varierar stort. Det lönar sig att begära anbud inklusive ersättningsvillkor och pris från flera bolag.

Väglag som är medlemmar i Vägföreningen i Finland får rabatt på ansvarsförsäkringen från If Skadeförsäkring. En fördel med en dylik för-säkring är, att förför-säkringsbolagets representant undersöker väglagets och därmed också försäk-ringsbolagets skadeståndsskyldighet om det skett en skada. Väglaget behöver därmed inte självt ta ansvar för det.

På en väg utan väglag är vägdelägarna gemen-samt ansvariga i proportion till sina vägandelar för skador som ska ersättas. Den som har lidit skada kan rikta sitt skadeståndskrav till en specifik väg-delägare. Om skadeståndet betalas också för andra vägdelägares räkning, uppstår en skuld till betala-ren. Om de andra vägdelägarna inte är villiga att betala, avgörs ärendet av tingsrätten. Förrättning av enskild väg är inte behörig i ett sådant ärende.

Exempel på skador

Översvämning

Höststormarna lyfte havsvattnet upp på vägen. En vägdelägare körde på morgonen i vattnet och bilens elektriska anordningar skadades. Är väglaget skyl-digt att ersätta skadorna?

I detta fall är det fråga om en oförutsebar händelse som väglaget inte är ansvarig för. Om det är på det sättet att vattnet stiger upp på vägen vid varje storm, är det fråga om någonting som alla vägdelägare känner till. Då har vägdelägaren genom sin egen oförsiktighet förorsakat sin skada.

Utomstående väganvändare ska naturligtvis varnas för regelbundna översvämningar med trafikmärke.

Samtidigt påminner märket vägdelägarna om risken för skada.

Söndrigt sladdbett söndrar bil

Vägen sladdades med vägsladd. Bettet brast på vägsladden och den avbrutna delen hittades några dagar senare i däcket på en bil. Är väglaget eller den som utförde arbetet skadeståndsskyldig?

Väglaget, inte sladdaren är skadeståndsskyldig gentemot bilisten, om någon. Den som utfört sladd-ningsarbetet kan i sin tur vara skadeståndsskyldig gentemot väglaget om skadan och skadestånds-skyldigheten beror på sladdarens försummelse.

I detta fall är dock väglaget sannolikt inte skadeståndsskyldigt. Skadeståndslagen talar om uppsåtlighet och vållande. Väglaget har säkert inte förorsakat skadan uppsåtligt. Vållande skulle åter förutsätta en klar försummelse av underhållsarbe-te. Ett mindre brott av sladdbettet kanske inte ens märks under arbetets gång eller genast efter att ar-betet har utförts, vilket också var fallet denna gång.

Sten på vägen, bilens fälg sönder

En utomstående väganvändare körde sönder en fälg på sin bil mot en sten som vägsladden hade lyft upp. Väglaget betalade fälgen.

Räkenskapsgran-skarna gav en anmärkning på grund av ogrundad utbetalning. Enligt räkenskapsgranskarna hade den skadade inget ärende att köra på vägen och därmed inte berättigad till skadestånd.

Om vägarbetet har meddelats med vägmärke och någon skadar sin bil medan arbetet ännu pågår, får denna nog betala sina skador själv. Det samma gäller om man tydligt ser på vägen att sladdningsar-betet ännu pågår. Den ena körfilen är kanske uppar-betad och det ligger stenar på vägen. Det manar till särskild försiktighet.

Efter att vägen har sladdats, ska den utan för-dröjning inspekteras. En olycka som sker följande dag kan redan omfattas av skadeståndsskyldighet.

Om det ligger stenar på vägen under flera dagars tid utan att någon skrider till verket för att avlägsna dem, är det redan fråga om försummelse. Väglagets skadeståndsskyldighet är obestridlig i det fallet.

Av allt att döma hade väglaget försummat någonting, eftersom det hade ersatt skadan. Rä-kenskapsgranskarna har fel i att man inte ska be-tala någonting till utomstående. Utomstående kan också röra sig på vägen på väg till någon fastighet längs vägen, på genomfart eller på en utfärd för nöjes skull.

Granskarna kan ha rätt i att graden av för-summelse kunde granskas noggrannare. Om bestyrelsens medlemmar, sysslomannen eller den som sladdat vägen har gjort sig skyldiga till grov försummelse av sina skyldigheter, kan väglaget återkräva det utbetalda skadeståndet av dem.

Söndrig vägtrumma

En vägtrumma konstruerad av betongrör hade satt sig så, att det uppstod en spricka av ca 20 cm bredd i vägytan. En granruska ställdes att stå i sprickan, men inga åtgärder för att reparerar trumman vid-togs. Några veckor senare cyklade en utomstående cyklist ner i hålet och skadade sig. Väglaget kon-staterades vara skadeståndsskyldigt på grund av försummelse.

Jordfast sten

En bil hade kört på en sten som höjde sig 10–20 cm över vägytan. Väglaget hade fått understöd av stat och kommun. Vägen var inte i det skick som dess ändamål förutsätter. Väglaget var ersättningsskyl-digt. (Åbo hovrätt 1991).

11.4 Vägmärken och andra