11. Underhåll och förbättring av vägen
11.4 Vägmärken och andra trafikanordningar på enskilda vägar
enskilda vägar
I det tidigare har vi behandlat enskilda vägars underhåll och ansvarsfrågor. Även om vägmärken i princip omfattas av dessa, så finns det skäl att behandla dem separat.
Enskild väg som avses i lag om enskilda vägar är trots sitt namn ett ”område som är avsett för all-män trafik eller allall-mänt används för trafik” så som det avses i vägtrafiklagen. Det innebär att man ock-så på enskilda vägar måste följa de anvisningar och bestämmelser som har givits om trafikanordningar.
De trafikanordningar som används på enskilda väg-ar är vägmärken och avstängningsanordningväg-ar, dvs.
bommar.
Uppsättande av vägmärke
Enligt vägtrafiklagen får väghållaren på enskild väg sätta upp trafikanordningar efter att ha fått kommu-nens samtycke (väghållare är väglaget eller
väg-delägarna tillsammans om de inte bildat väglag).
Kommunens samtycke behövs inte för uppsättande av märke som varnar för vägens dåliga skick eller vägarbete eller andra tillfälliga märken.
Väglagsstämman fattar beslut om uppsättande av bestående vägmärke. Bestyrelsen eller sysslomannen begär kommunens samtycke och handhar det praktis-ka arbetet för att sätta upp vägmärket. I kommunen behandlas samtycket av den nämnd som föreskrivs i förvaltningsstadgan, i regel tekniska nämnden eller tjänsteinnehavare som lyder under den.
Kommunen kan begära utlåtande av polisen innan den avgör frågan om samtycke. Om polisen motsätter sig vägmärket, kan detta utgöra grund för att kommunen inte ger sitt samtycke.
Enskilda vägar kan begränsa eller förbjuda tra-fik på vägen med vägmärken eller bommar. I sådana fall beaktar kommunen särskilt föreskrifterna i 85 § lag om enskilda vägar då den avgör sitt samtycke.
I nämnda paragraf föreskrivs att väglaget inte får förbjuda trafik som inte gagnar vägdelägarna om kommunen understöder vägens underhåll.
Kommunen kan dock ge sitt samtycke trots un-derstöd, om den övriga trafiken leder till betydande olägenhet. I lagens motiveringar nämns försämrad trafiksäkerhet, buller och damm bland normala olägenheter. Som exempel på betydande olägenhet jämfört med normal olägenhet nämns omfattande och långvarig transport av jordmassor, sk. ”grus-rally”. Olägenheten kan också hänföra sig till väg-hållningen. Vägens konstruktion kanske inte håller för utomstående trafik. Vägdelägarna förorsakas olägenhet och dessutom ekonomisk olägenhet på grund av ökande underhållskostnader.
Enligt högsta förvaltningsdomstolen preju-dikat från 1995 hade kommunen giltig orsak att avslå begäran om samtycke till uppsättning av trafikanordning också då de vägdelägare som var väghållare inte var enhälliga om uppsättning av trafikanordning. Det var alltså fråga om en väg som inte bildat väglag. I ett väglag avgörs frågan om trafikanordning genom majoritetsbeslut.
Enligt 29 § lag om enskilda vägar har vägdel-ägare rätt att med väglagets samtycke sätta upp en bom på sin fastighets område. Om väglaget inte ger sitt samtycke, kan vägdelägaren begära tillstånd för bommen vid förrättning av enskild väg. Motive-ringen ska vara olägenhet som förorsakas fastighe-ten, trafiksäkerhet eller annat särskilt skäl. Den som sätter upp en bom ska se till att alla vägdelägare kan använda vägen trots bommen.
Kommunens samtycke behövs inte för upp-sättning av tillfälligt vägmärke på grund av vägens skick, vägarbete eller annat arbete intill vägen. Enligt 56 § lag om enskilda vägar är det bestyrelsens eller sysslomannens skyldighet att sätta upp tillfälliga varningsmärken på grund av tjällossning och dylikt. Väglagets stämma kan på förhand avgöra till exempel maximivikter på vägmärket före de anskaffas, men det är vägla-gets verkställande organs uppgift att sätta upp och ta ner vägmärkena.
Vägmärken som används på enskilda vägar
Vägmärken ska till form och färg vara förenliga med föreskrifterna i vägtrafikförordningen och kommunikationsministeriets beslut om trafi-kanordningar och de ska fylla Transport- och kommunikationsverkets anvisningar bland annat med avseende på hur mycket de reflekterar ljus.
Varnings-, väjningsskyldighets- samt förbuds- och
begränsningsmärken ska ha en tunn gul yttre rand.
Föråldrade eller annars regelvidriga märken ska avlägsnas från enskilda vägar och ersättas med officiella märken.
Man får under inga omständigheter använda en omärkt kedja eller dylikt som spänns över vägen för att stänga av den. Det har hänt att väghållaren har konstaterats vara skadeståndsskyldig då en motorkälke eller motorcykel har kört in i ett dylikt, svårobserverat hinder.
Förbuds- och begränsningsmärken, instruktionsmärken
Totalt förbud av väganvändning utförs oftast med en bom. Den är också en trafikanordning, så den ska ha kommunens samtycke. Vägmärket Fordon-strafik förbjuden används allmänt bland annat på skogsvägar. Märke som förbjuder motorfordon-strafik skulle vara lämpligare, eftersom cykeln också är ett fordon och cykling ska inte förbjudas på enskilda vägar.
Begränsning av trafiken utförs oftast med ett vägmärke som förses med tilläggsskylt: motor-fordonstrafik förbjuden + gäller ej vägdelägare / körning till fastigheterna/tomterna tillåten / gäller genomfart / o.dyl. Man kan också begränsa trafiken med andra kombinationer: Annan fara / Hastighets-begränsning / Återvändsgränd + enskild väg. Med märket som visar återvändsgränd kan man också använda tilläggsskylt som anger avståndet till vä-gens ända.
Trafikmängden kan naturligtvis minskas också med olika begränsningsmärken, till exempel största tillåtna vikt eller viktbegränsning på bro.
Väglag försöker relativt ofta minska på sitt ansvar med tilläggsskylten Körning på eget an-svar. Märket varnar nog för eventuell fara och får väganvändarna att iaktta försiktighet, men skylten fråntar inte väglaget dess ansvar. Farliga platser ska markeras separat eller så ska trafiken förbjudas helt.
Det sista gäller alldeles särskilt för isvägar.
Varningsmärken
Väglagen kunde hellre använda för många än för få varningsmärken (annan fara, kurva, avsmalnande väg, farlig vägren, beläggningsskador, översväm-ning, vatten på vägen, korsöversväm-ning, skidspår, osv).
Tillfälliga varningsmärken, till exempel för tjälloss-ning och olika vägarbeten är självklarheter.
Andra märken
Märkning av specialobjekt och underhåll av dessa märken ska utföras ordentligt. Sådana platser är till exempel järnvägarnas plankorsningar, anslutning till landsväg, mötesplats osv.
Vid järnvägarnas plankorsningar är plankors-ningsmärkena på banhållarens ansvar. Enligt 71 § i den nya vägtrafiklagen som träder i kraft 1.6.2020 ansvarar järnvägens banhållare för plankorsnings-märke samt trafikljus och avstängnings- och var-ningsanordningar i plankorsningar.
Det är också skäl att notera att den nya vägtra-fiklagen föreskriver att ansvaret för markering av väjningsplikt vid anslutning till landsväg – med triangel eller STOP-märke – ligger hos lands-vägshållaren. Kommunen har ansvaret då enskild väg ansluter till gata. Den enskilda vägen ska naturligtvis se till att märket rengörs. Om märket behöver förnyas, ska den enskilda vägen kontakta landsvägshållaren eller kommunen.
Anmälan om trafikanordningar till Trafikledsverket
Digiroad är Trafikledsverkets nationella datasystem som innehåller lägesuppgifter hela väg- och gatu-nätet i Finland samt de viktigaste uppgifterna om väganvändning så som hastighetsbegränsningarna.
Digiroads material används bland annat av naviga-torbolag, räddningsverket och till exempel skogs-bolagens och mejeriernas ruttplanerare.
Planeringen av rutterna för tung trafik utförs ofta långt borta från själva vägarna. Då hastighets- och viktbegränsningarna finns uppdaterade i Digi-road styrs trafiken sannolikt till rätt ställe och man undviker onödig trafik på vägar som inte håller för mycket trafik.
Mera information om Digiroad finns på webb-platsen www.digiroad.fi.
Väglag och vägdelägarna på oorganiserade vägar ska meddela alla bestående vikt- och an-dra begränsningar för sina vägar och broar till Digiroad. För väglagens del är anmälningarna en förutsättning för kommunalt och statligt un-derstöd.
Väglaget ska meddela följande uppgifter till Trafikledsverket:
- uppgifter om bestående viktbegränsningar - körförbud
- eventuella tilläggsskyltar till vägmärken (till exempel Körning till tomterna tillåten osv.) - dessutom ska man leverera en kopia på
kommu-nens samtycke till uppsättning av vägmärke - väglagen kan också meddela vägens
hastighets-begränsning, vilket förbättrar navigatorernas funktion och kan minska på onödig trafik på vägen
- namn på väglagets vägar som inte har begräns-ningar eller förbud
Anmälningarna till Digiroad lämnas per e-post till adressen info@digiroad.fi. En uppda-terad anvisning för sändning av uppgifter och en mall för e-postmeddelandet finns på adressen www.vayla.fi. Enligt den nya vägtrafiklagen som träder i kraft i juni 2020 ska alla vägmärken som har satts upp med kommunens samtycke meddelas till Trafikledsverket för registrering i datasystemet. Trafikledsverket ger noggrannare anvisningar för vilken information ska lämnas, på vilket sätt och i vilken form informationen ska lämnas.
Placering och skötsel av vägmärken
Placeringen av vägmärken regleras av vägtrafikför-ordningen och kommunikationsministeriets beslut om trafikanordningar. Trafikanordningar ska place-ras så att de är på tillräckligt stort avstånd och lätt kan observeras.
Vägmärken får inte förorsaka olägenhet eller fara eller oskälig olägenhet för vägens underhåll.
I Vägföreningen i Finlands guide Yksityistien kunnossapito finns en principskiss för placering av vägmärke. Märket ska i regel placeras på 0,5–1,5 meters avstånd från vägrenen. Märkets eller till-läggsskyltens nedre kant ska vara på 2,0 meters höjd från vägen. Man ska dessutom se till att märket håller för belastning från vind, snö och tjäle.
Den reflekterande ytan ska inte skadas då man rengör vägmärken. Det säger sig självt att man inte får borsta märket med för hård borste, inte tvätta vid hård kyla, inte tvätta med alltför hett vatten, inte tvätta med skurande ämnen, inte skrapa loss is eller snö med vass skrapa, inte tvätta med alltför högt tryck på högtryckstvätt osv.
Det lönar sig att använda varmförzinkade rör som stolpar för vägmärken. Käppar av oimpreg-nerat trä lämpar sig inte för ändamålet. Stolparna hålls enklast att stå upprätt om man använder sig av betonggrund eller rör som tillverkarna av vägmär-ken tillhandahåller. Märvägmär-kena fästs i stolparna med fästen som tillverkats för ändamålet.