Vägenhetsberäkningens grundbegrepp

Indelning i vägenheter enligt Lantmäteriverkets rekommendationer grundar sig alltså på verklig användning av vägen. Vägdelägarnas väganvänd-ning fastställs i tonkilometer, vilket avser produk-ten av vägdelägarens årliga totalvikt (ton) och det vägavsnitt som vägdelägaren använder, dvs.

sträcka (km). Antalet tonkilometer är samtidigt vägdelägarens antal vägenheter. Vägdelägarens proportionella andel av underhållskostnaderna är sålunda lika stor som vägdelägarens tonkilometer andel av det totala antalet tonkilometer för alla vägdelägare.

Vägdelägarens trafik består av en eller flera vägnyttjoenheter. Alla vägnyttjoenheter förorsakar trafik av ett eller flera trafikslag. Vikten av väg-delägarens trafik räknas per vägnyttjoenhet och trafikslag.

Bostads- och fritidsfastigheter består i regel av en fastighet. Jordbrukslägenheter bildar ofta en bruksenhet som består av odlingsmark och skog, vilken kan bestå av en eller flera fastigheter.

Jordbrukslägenheternas trafikslag räknas separat för jordbrukets driftcentrum och enskilda åker-och skogsskiften.

Även om indelningen i vägenheter i princip görs fastighetsvis, räknar och fastställer man i allmänhet gemensamma vägenheter för fastigheter som har samma ägare och samma väganvändningsenhet.

Det samma gäller också en eventuell bruksavgift som fastställs.

Trafiken kan vara inre eller yttre trafik. Yttre trafik är trafik som riktar sig helt utanför fastigheten eller till fastigheten. Inre trafik är trafik mellan olika delar av fastigheten eller mellan bruksenhetens oli-ka delar, vilken naturligtvis beaktas endast till den del trafiken sker på den enskilda väg som indelas i vägenheter.

Vägenehetskalkylerna använder i regel följande beteckningar:

ULA = yttre trafik, bostadsfastighet ULL = yttre trafik, fritidsfastighet

ULM = driftcentrumets yttre trafik på jord- brukslägenhet

ULMa = yttre trafik på grund av mjölktransport ULV = yttre trafik orsakad av jordbruksutövande SLV = inre trafik orsakad av jordbruksutövande MeL = skogsbruksenhetens hela trafik

EL = specialtrafik, orsakad av näringsidkare och andra specialanvändare

En jordbruksfastighets trafik kan till exempel bestå av yttre trafik orsakad av boende (ULM), yttre trafik orsakad av jordbruksutövande (ULV) och inre trafik till åkerskiftena (SLV), mjölktransport (ULMa) samt skogstrafik (MeL). En jordbruksfastighet kan dessut-om också ha specialtrafik (EL), t.ex. grusförsäljning.

Lantmäteriverkets rekommendationer ger ett riktgivande vikttal för alla trafikslag.

Vikttalen har granskats för att så väl som möjligt motsvara rådande förhållanden. De centrala viktta-len och deras riktvärden är i tabelviktta-len till höger.

För att utföra en vägenhetsberäkning måste man samla in uppgifterna om alla vägdelägare. Man kan sända en särskild blankett för insamling av uppgif-ter till alla vägdelägare. Många vägdisponenuppgif-ter har en egen blankett med ifyllningsanvisningar. Man kan naturligtvis också intervjua alla vägdelägare.

I bilaga 8 finns Lantmäteriverkets blankett för grunduppgifter för enhetsberäkning.

I följande skede grupperas varje vägdeläg-ares uppgifter enligt väganvändningsenhet och trafikslag. Riktgivande vikttal fås från Lantmä-teriverkets rekommendation. Specialtrafiken måste uppskattas utgående från årlig sträcka och transporternas vikt. Olika trafikslags vägsträckor kan mätas till exempel med Lantmäteriverkets platsdata- och karttjänster, från en traditionell papperskarta eller vid behov genom mätning till exempel med bilens trippmätare.

Alla vägdelägares verkliga väganvändning be-aktas genom att precisera de riktgivande vikttalen med korrigeringsfaktorer. Korrigeringsfaktorn väljs efter bedömning för att så väl som möjligt beskriva avvikelser från genomsnittlig trafik, dvs. beskriva den verkliga situationen.

Trafikslag Beteckning Riktgivande vikttal Yttre trafik, bostadsfastighet ULA 1 100 ton/bostad

Yttre trafik, fritidsfastighet ULL 30 ton/byggnadsplats om fritidsfastighe-ten är obebyggd

200-350-500 ton/fritidsfastighet om fritidsfastigheten endast används som-martid

600–900 ton/fritidsfastighet om fritids-fastigheten används året om

Driftcentrumets yttre trafik för boende

på jordbruksfastighet ULM 1 100 ton/jordbruksfastighet

Yttre trafik orsakad av

jordbruksutö-vande ULV kreatursgård 25 ton/hektar

spannmålsgård 25 ton/hektar bet- och potatisgård 75 ton/hektar separat gödseltransport 25 ton/ha eller 25 ton/lass

Inre trafik orsakad av jordbruksutövande SLV skött, icke-odlad åker 15 ton/hektar, spannmålsgård 50 ton/hektar, exklusive stallgödseltransporter,

kreatursgård 95 ton/hektar, exklusive stall-gödseltransporter

bet-och potatisgårdar 100 ton/hektar, exklu-sive stallgödseltransport och transport av sockerbetsskörden

separat stallgödseltransport 25 ton/lass Trafik orsakad av mjölktransport ULMa 4 320–17 280 ton/år, beroende på

transport-sätt och -intervall

Skogsbrukets hela trafik MeL 2–14 ton/hektar beroende på geografiskt läge

Specialtrafik EL Enligt transportens eller den övriga trafikens

totalvikt

Vägsträckans korrigeringskoefficient kan användas för att jämna ut skillnaden i enhetsantal mellan dem som bor längst borta och dem som bor närmast vägens början, vilken annars skulle bli oskäligt stor. På korta och genomfartsvägar an-vänds vägsträckans korrigeringsfaktor i regel inte.

Slutligen utförs vägenhetsberäkning, vilken efter informationsinsamling och bedömningar består av enkla multiplikationer.

Vid behov utförs ännu en granskning av maxi-mal kostnad. På det sättet försäkrar man sig om att antalet vägenheter inte överskrider en viss maxi-mikostnad för någon vägdelägare. Vägdelägare får inte förorsakas en större kostnad än den som skulle uppstå, om vägen skulle bestå endast av det avsnitt

som vägdelägaren behöver. En granskning av max-imal kostnad leder i praktiken sällan till en ändring av vägenheterna.

Med denna metod i flera faser kan väglaget ställa upp en helt ny vägenhetsberäkning. Mera de-taljerad information om olika korrigeringsfaktorer och bland annat maxkostnadsgranskningen finns i Lantmäteriverkets rekommendation.

På motsvarande sätt beräknas och fastställs vägenheterna för enskilda nya vägdelägare. Då var och en vägdelägares tonkilometrar har fastställts som vägenheter, påverkas inte de övriga vägdelä-garnas vägenheter av en ny vägdelägare. Eventuellt ändras vägenheterna för en fastighet från vilken en ny vägdelägares fastighet har brutits ut.

Exempel

Kostnadsfördelning inom förbättrings- projekt

En gammal träbro som leder till en jordbrukslä-genhets gårdsplan förnyades inom ramarna för ett förbättringsprojekt av en enskild väg. Den gamla träbron hade en viktbegränsning på 8 ton, vilket i väsentlig grad begränsade och försvårade jord-bruksverksamheten och dess transporter. Bron hade inte andra användare än jordbrukslägenheten och en fritidsfastighet. Efter att man hade korsat bron, var det besvärligt, om än möjligt att ta sig vidare längs diket med stöd av allemansrätten utan att hamna på jordbrukslägenhetens gårdsplan. Bron var och är en del av väglagets väg.

Väglagets stämma beslöt att de vägdelägare som behöver bron ansvarar för anskaffning och montering av en ny, färdig typbro. Väglaget utför rivningen av den gamla bron och erfordrade repara-tioner av brofästena som en del av

förbättringspro-jektet. Den nya bron blir på väglagets ansvar och underhåll. På det sättet fördelades broprojektets kostnader enligt följande: väglaget 30 % och de vägdelägare som använder bron 70 %.

Kontroll av underhållsenheterna i praktiken

En enskild väg hade fått underhållsenheterna fastställda vid förrättning, då väglaget grundades på1990-talet. Enheterna konstaterades vara föråld-rade och väglaget beslöt förnya dem. En utomstå-ende expert valdes att uppgöra enhetsberäkningen.

Väglaget har 75 vägdelägare. Jordbruksfastig-heterna och bostadsfastigJordbruksfastig-heterna är 30 till antalet, fritidsfastigheterna 40 och de övriga delägarna är företag och andra fastigheter med specialtrafik.

En blankett för insamling av uppgifter sändes inklusive instruktioner till alla delägare. Inom utsatt tid returnerade 68 delägare blanketten. I vissa fall var uppgifterna mycket bristfälliga och man blev tvungen att komplettera dem per telefon. De som

inte hade returnerat blanketten intervjuades också per telefon och på plats av bestyrelsen. En delägare vägrade ge uppgifter. För denna vägdelägare använ-des offentliga informationskällor och så noggranna uppskattningar som möjligt.

Bestyrelsen sammanträdde två gånger under processen. Vid det första mötet gick bestyrelsen igenom de grunduppgifter som delägarna hade läm-nat och de korrigerades enligt behov. Vid det andra mötet kontrollerades det utkast till enhetsberäkning som experten hade ställt upp och bestyrelsen gjorde några förändringar. Expertens slutliga beräkning sändes som bilaga till möteskallelsen till alla väg-delägare, inklusive en separat läsanvisning, där beräkningens grunder presenterades och använda beteckningar och förkortningar förklarades.

Den nya vägenhetsindelningen fastställdes vid väglagets extraordinära stämma och väglaget beslöt ta i bruk de nya vägenheterna från ingången av föl-jande år. Den expert som hade ställt upp beräkning-en var närvarande vid stämman för att presberäkning-entera beräkningen och dess grunder. Även om antalet vä-genheter ökade rejält för en del vägdelägare jämfört med den tidigare fördelningen, ansåg de också att den nya beräkningen var riktig och rättvis.

Väglaget hade under år 2017 kostnader för ex-pertarvode, resekostnader och mötesarvoden till ett sammanlagt belopp av ca 1 500 euro och postkost-nader för ca 150 euro.

Beaktande av den verkliga användningen av vägen

En vägdelägare i en enskild väg krävde granskning av sina vägenheter, eftersom han hade byggt en ny förbindelse från sin fastighet till allmän väg över egen mark. Detta borde enligt vägdelägaren beaktas så, att hans vägenheter skulle bli färre.

Kravet konstaterades vara befogat. Delägaren uppskattade själv att endast 10 % av hans tidigare trafik skulle bli kvar på den enskilda vägen. Detta upplevdes inte som trovärdigt, eftersom sträckan längs den enskilda vägen var något kortare. Dess-utom var delägarens egen väg inte ens farbar med personbil under hela året och delägaren hade en tung paketbil.

Bestyrelsen uppskattade att trafiken kunde delas i förhållande 50 %/50 %. Stämman fastställde detta och förutsatte att bestyrelsen följer upp delägarens väganvändning och bl.a. vinterunderhållet av del-ägarens egen väg. Om väganvändningen inte kunde

konstaterats ha minskats i enlighet med minskning-en av antalet vägminskning-enheter, skulle fördelningminskning-en ändras på följande stämma. Vägdelägaren nöjde sig med beslutet.

En annan vägdelägare krävde efter beslutet under stämman att också hans verkliga väganvänd-ning ska beaktas. Han hade möjlighet att ta sig åt båda hållen på genomfartsvägen. Hans vägenheter hade fastställts enligt det längre avståndet, eftersom avståndet till kommunens centrum var avsevärt kortare den vägen. Vägdelägaren skulle hädanefter börja använda den kortare sträckan för att på det sättet få färre vägenheter.

Stämmans ordförande konstaterade att också detta krav var befogat. Enhetsindelningen kunde göras helt enligt den kortare vägsträckan eller genom att lämna 10–20 % av trafiken kvar på den längre sträckan, eftersom ”du ändå har bråttom då och då”. Ordförande presenterade också en summarisk kalkyl över hur mycket flera kilometer delägaren skulle komma att köra under året och de bränsle-och andra kostnader som detta skulle med-föra. Vägdelägaren drog tillbaka sin framställan.

Bostadsfastigheternas vägenheter

Inom ett väglag uppstod det meningsskiljaktigheter rörande den trafik som ingår i vägenheterna för olika typer av bostadsfastigheter. Ärendet lämnades via besvär till avgörande i kommunens vägnämnd.

Vägnämnden ansåg, att fastighetens all regelbunden trafik omfattas av vikttalet 900 ton i Lantmäteriver-kets dåvarande rekommendation (arbetsresor, resor för skötsel av ärenden, fritidsresor, skoltransporter, avfallstransporter, posttransporter samt sporadisk underhållstrafik till fastigheten).

På en av fastigheterna verkade en privat famil-jedagvårdare. Lämnande och hämtande av barn omfattades inte av boendetrafiken, utan den skulle uppskattas separat. På en av fastigheterna fanns ingen egen personbil alls, men bl.a. hemhjälp och hemsjukvårdare besökte regelbundet de åldringar som bodde på fastigheten. Vikttalet justerades inte neråt.

Vägenheter för stugor på öar

Ett väglag hade svårt att fastställa vägenheter för fritidsfastigheter på ett flertal öar. En del vägdeläg-are uppgav att de regelbundet använder både vägen och tillhörande parkeringsplats samt båtplats, en del

hade tillgång till en annan väg- och båtförbindelse och en del uppgav att de i huvudsak rör sig direkt med båt från en närbelägen stad. En del vägdeläg-are svarade inte överhuvudtaget på förfrågningar om väganvändningen.

Det fanns naturligtvis stora skillnader i fritids-stugornas nyttjandegrad. Väglagets svårigheter var förståeliga. Då det inte var möjligt att utföra en in-delning i vägenheter på basen av de uppgifter som vägdelägarna hade gett, fanns endast en möjlighet kvar, dvs. att utföra en kalkyl på basen av upp-skattning och lämna bedömningen av dess riktighet till besvärsmyndigheterna. De vägdelägare som utnyttjade parkeringsplats och båtplats var kända.

För dem fastställdes normala enheter för fritidsfast-ighet. De vägdelägare som betalade vägavgift till ett annat väglag fick sin fastställda avgift halverad.

Det var inte trovärdigt att någon skulle färdas till sin stuga enbart med båt. För dessa fastställdes ock-så en halverad avgift enligt uppskattning.

Stugorna var inalles 36 till antalet. Endast fyra av ägarna överklagade väglagets beslut. Kommu-nens vägnämnd förkastade ett besvär och ändrade väglagets beslut i tre fall, utgående från de tilläggs-uppgifter som vägdelägarna hade lämnat.

Vägenheter för stugor för uthyrning

Ett väglag hade två vägdelägare som hade fritids-stugor för uthyrning på veckobas. Den ena hyrde ut sin stuga under tre månader och den andra under fem månader. Stugorna hade ingen annan använd-ning. Väglaget hade svårigheter med att fastställa vägenheter för dessa fastigheter.

Då man inte var villig att gå in för en alltför de-taljerad uppföljning av uthyrningen av stugor, valde man att gruppera väglagets alla fritidsstugor enligt en grov indelning:

- fritidsfastighet med liten användning; vikt-tal 200 ton

- fritidsfastighet som hyrs ut under somma-ren, i övrigt liten användning; vikttal 350 - tonvanlig fritidsfastighet; vikttal 350 ton - vanlig fritidsfastighet som hyrs ut under

sommaren; vikttal 500 ton

- fritidsfastighet som används ofta; vikttal 600 ton

- fritidsfastighet som används året runt; vikt-tal 800 ton

- ”andra bostad”; vikttal 900 ton

Den stuga som hyrs ut tre månader placerades i gruppen med vikttal 500 ton och stugan som hyrs ut fem månader i gruppen med vikttal 800 ton. För-farandet godkändes av både stugornas ägare och de andra vägdelägarna.

Vägenheter för arrendeåker

Ett väglag hade arrendeåkrar både längs väglagsvägen och utanför väglaget med väglagets delägare som arrendatorer, så som många väglag har i dag. Arrende-åkrarna längs väglagsvägen odlades av både väglagets vägdelägare och av odlare ytterom väglaget.

Trafiken gick alltså mycket i kors. I varje enskilt fall hade åkerns ägare och dess odlare ett eget för-slag på hur vägenheterna kunde fastställas och hur vägavgifterna skulle betalas.

Väglaget konstaterade att det behövs en allmän princip för dessa situationer, så att man inte behöver ta ställning till varje enskilt fall separat. Principen utgick från tanken att eftersom vägenheter endast kan fastställas endast för fastighetsägare eller där-med jämförbar, fastställs vägenheterna längs vägen alltid på fastighetsägaren. Det ankommer sedan på fastighetsägaren att låta vägavgiften ingå i arrende-avgiften eller förhandla fram en annan lösning med sin arrendator.

För den trafik som vägdelägarna har ytterom väglaget fastställdes enheter för specialtrafik, dock så, att de i vägenhetsberäkningen och vägenhetsför-teckningen visas som odlingstrafik. De tillämpade trafikslagen är antingen endast inre trafik orsakad av jordbruksutövande SLV eller dessutom även yttre trafik orsakad av jordbruksutövande ULV, beroende på om utsäde och gödsel och andra od-lingsförnödenheter först transporteras till gården och därifrån till åkern och/eller om spannmålen först transporteras till gårdens tork före den förs till marknaden. Motsvarande granskning utfördes för andra odlingsväxter.

Vägenheter för hästtrafik

Då man fastställer vägenheter för ridning och travsport beaktas hästarnas antal, användning-ens omfattning och kvalitet samt den nyttjade vägsträckan. Avgiften dimensioneras enligt vägens underhållskostnader enligt samma grunder som övriga väg- och bruksavgifter.

Det är inte tillåtet att fastställa avgifter av straff-karaktär för hästtrafik.

Avgiften höjs, om hästarna förorsakar krav på till exempel vägens ytbeläggning. Utgångspunkten är enligt lag om enskilda vägar att den som har sär-skilda krav på vägens underhåll också ansvarar för de merkostnader som dessa förorsakar.

Utöver själva hästtrafiken ska man också särskilt bedöma den indirekta trafik som hästarna förorsakar (fodertransporter, hästtransporter, kund-trafik, servicetrafik osv.).

Vid fastställande av vägenheter har travträ-ningens belastning jämställts med tilläggsperson-bilar på bostadsfastighet eller så har vägenheterna uppskattats direkt utgående från hästens, kärrans och kuskens sammanlagda vikt samt användnings-frekvensen. Utgående från dessa har belastningen av normal travträning uppskattats till 225 ton/

häst/km. Ridningens belastning har uppskattats motsvara hälften av travträningens belastning, dvs. 110 ton/häst/km. Vikttalen beaktar trafiken tur och retur.

Dessa riktvärden för vikttal ingår också i Lant-mäteriverkets rekommendation för vägenhetsbe-räkning. De avgörande faktorerna är vägsträckans längd, hästarnas antal och väganvändningens om-fattning.