Miljömålsuppföljningen är beroende av flera olika system för dataförsörjning. Två betydande system är miljöövervakningen och programmet för utsläpp och avfall, som båda finansieras genom Naturvårdsverkets anslag 34:2. För att underlätta bästa möjliga samordning mellan miljöövervakning av den yttre miljön och miljö- målsuppföljningen lade regeringen fast att Miljömåls- rådet skulle överta Miljöövervakningsnämndens uppgift att fördela medel till miljöövervakningen.
Ansvarsområdet för Naturvårdsverkets miljöövervak- ning har sedan den infördes som ett samlat program 1977 (proposition 1977/78:7, ”Program för övervakning av miljökvalitet”) varit utvecklingen av miljötillståndet. Avsikten har varit att registrera eventuella kvalitetsför- ändringar i naturmiljön – till det bättre eller det sämre. De utredningar och programarbeten som föregått dagens verksamhet har endast beaktat den yttre miljön, och finansieringen är dimensionerad efter detta. I de miljö- politiska propositionerna 1990/91:90 och 1997/98:145 framgår att miljöövervakningsprogrammet ska beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder, lämna underlag för åtgärder, följa upp beslutade åtgärder samt ge under- lag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan. Miljöövervakningens kravställare är internationell rapportering (styr minst 60 % av medlen), miljömålsuppföljning (inkl. data för validering av modeller som används i uppföljningsarbe- tet), utveckling av normer, bedömningsgrunder, under- lag för målformuleringar samt utveckling av miljöarbetet (upptäckt och dimensionering av problemområden,
åtgärdsbehov och effektivitet). Den ska också ge en mer generell tillståndsbeskrivning. Inom miljöområdet utgör miljöövervakningsdata en väsentlig del av underlaget för officiell statistik och för internationell rapportering.
För formuleringen av flera av miljökvalitetsmålen har miljöövervakningen varit ett av de viktigaste underla- gen. Den senaste mer genomgripande revideringen av miljöövervakningsprogrammet blev klar under 1999 och beslutades 2000. Programmet anpassades till de då antagna miljökvalitetsmålen. Delmålen var ännu inte fastställda. Programmet har sedan successivt införts fram till 2003. Mindre anpassningar av programmet för att bättre tillgodose behoven för att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen sker löpande. Det finns dock svårig- heter i att anpassa utvärderingsinsatserna eftersom inter- nationella utvärderingar ofta ligger med annan periodici- tet än den som gäller för de nationella miljömålen. Vid de löpande, mer genomgripande, revisioner som sker inom miljöövervakningsprogrammet (ca vart 5–6 år) ses innehållet över mot bakgrund av programmets resultat och tillkommande krav – såväl krav som beror på inter- nationella åtaganden som krav för uppföljningen av de nationella miljökvalitetsmålen.
Naturvårdsverket anser att det trots de tunga styran- de internationella kraven inom den nationella miljö- övervakningen finns möjligheter att bättre möta de behov som miljömålsuppföljningen har. Den fördjupade utvärderingen visar till exempel att det finns behov av kvalitetssäkring och utveckling av utvärderingsinsatser för att bättre svara upp mot miljömålsuppföljningen. Behov av att stärka bland annat den hälsorelaterade miljöövervakningen har också uppmärksammats. Naturvårdsverket kommer därför att efter samråd med målansvariga myndigheter ta fram ett handlingsprogram för arbetet under kommande år. Insatserna får prioriteras av Miljömålsrådet inom tillgänglig utvecklingsbudget. Ökad samordning mellan miljömålsuppföljningen och den nationella miljöövervakningen måste planeras i god tid. Det bästa sättet att göra detta är enligt Naturvårds- verket att miljömålsansvariga myndigheter deltar i de referensgrupper som finns för planering och utveckling av verksamheten inom miljöövervakningen. Det kräver att de avsätter resurser för att delta i arbetet.
Även andra miljömålsansvariga myndigheter har bör- jat ta fram egna miljöövervakningsprogram. SSI började under år 2001 bygga upp ett nationellt miljöövervak-
ningsprogram för strålning i miljön. Övervakningspro- grammet omfattar radioaktiva ämnen, UV-strålning och elektromagnetiska fält. Parallellt med detta arbete utvecklas också en strålmiljödatabas. SSI:s miljööver- vakningsprogram ska följa den sammanlagda strålnings- dosen till människor från olika källor och bidra till att utveckla och följa skyddskriterier för miljön. SGU håller på att bygga upp en grundvattendatabas där viktig kringinformation samlas in om grundvatten. Den berör allmänna vattentäkter och större grundvatten- förekomster.
Många av delmålen är mer direkt relaterade till påverkan på än tillståndet i miljön. Naturvårdsverket har börjat bygga upp program för utsläpp och avfall som nästan helt styrs av kraven som gäller den internationella rapporteringen, men som också ger underlag till indika- torer för miljömålsuppföljningen. Programmen för ut- släpp till luft och vatten omfattar ett 30-tal ämnen. Den avfallsstatistikförordning som antogs inom EU 2002 lägger fast vilka uppgifter som ska hanteras i program- met för avfall.
Skogsbrukets statistik ger vissa möjligheter att följa vad som händer med våtmarkerna i skogen. Den nya skogspolitikens miljöeffekter utvärderas återkommande inom SUS (Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken), vilket också ger information om miljö- tillståndet i skogen samt i viss mån i våtmarker, t.ex. beträffande markavvattning och skyddszoner kring vattendrag.
Inom de miljökvalitetsmål som berörs av jordbruket används miljöersättningsstatistiken och jordbruksstatisti- ken för uppföljning. Detta gäller bl.a. för att se omfatt- ningen av ängs- och betesmarker, omfattningen av sköt- ta kulturbärande landskapselement, hur det går för våra hotade husdjursraser, anläggningstakten för våtmarker i odlingslandskapet, genomslaget för åtgärder för minskat växtnäringsläckage, användningen av bekämpnings- medel och förändringen av areal åkermark.
För den fördjupade utvärderingen, som ska göras vart fjärde år, kommer det alltid att finnas behov av ett stort antal datakällor, där till exempel analys av samhällsut- vecklingen och en stor del av den pågående forskningen är naturliga kunskapskällor. Socialstyrelsen bedömer till exempel att ”Miljöhälsorapporten”, som bygger på en enkätundersökning bland vuxna, bör upprepas senast 2006–2007 och därefter genomföras regelbundet. Under
2003 genomfördes en motsvarande ”barnens miljöhälso- undersökning”, som i sin tur bör upprepas 2011. För målet God bebyggd miljö, delmålet som handlar om planeringsunderlag och hur dessa får genomslag i efter- följande planering och samhällsbyggande, bör uppfölj- ningen enligt Boverket mer ha fokus på genomslaget i planer och strategier än på förekomsten av underlag. Genom enkäter kan situationen följas i kommuner och län. Uppföljningen kan också baseras på dialoger mellan länsstyrelser, kommuner och centrala myndigheter.
Inom den miljöövervakning som Naturvårdsverket ansvarar för har – speciellt från regionalt håll – sedan flera år framförts önskemål om ett referensregister med samlad information om olika aktörers övervakning. En möjlighet till bättre överblick över vad som görs idag och vilka aktörer det finns kan fås genom ett utvidgat refe- rensregister. En prototyp finns för nationell miljö- övervakning och en kravspecifikation för fortsatt utred- ning. I den pågående översynen av programområde ”Kust och hav” finns förslag om ett samlat program för havsmiljön där olika myndigheter redovisar sina övervak- ningsinsatser. En mer utvecklad webbversion av refe-
renssystemet skulle kunna samla och presentera denna information. Vi kommer att verka för att ett sådant utvid- gat referensregister utvecklas. Det kommer att förutsätta aktiv medverkan från berörda myndigheter.
Flera myndigheter, inklusive länsstyrelserna genom sina årliga rapporter till Miljödepartementet, har påtalat att det finns flera brister i dataunderlaget och att det sak- nas resurser för att ta fram data eftersom uppföljningsar- betet i alla avseenden är resurskrävande. Andra svårighe- ter som tas upp är att det är svårt att få kommunerna att leverera data, och att samordningen mellan lokala, regio- nala, nationella och internationella system för indikator- baserad uppföljning behöver förbättras. Vidare behöver finansieringen av olika uppföljningssystem ses över, inklusive dem som gäller uttag av registerdata och statis- tiska underlag. Inom flera miljömålsområden och särskilt för de övergripande målområdena hälsa, kulturmiljö och fysisk planering och hushållning är uppföljningssystemen relativt outvecklade. Inom dessa områden behövs särskilt metoder för att ta fram data och indikatorer, och tillgång- en och tillgängligheten till data utvecklas under ledning av respektive miljömålsmyndighet.
delmål
1. De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden 2008–2012 vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen ska räknas som koldioxidekvivalenter och omfattas av de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokollet och IPCC:s definitioner. Delmålet ska uppnås utan kom- pensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer.
delmål
1. Halten 5 mikrogram/m3för svaveldioxid som års-
medelvärde ska vara uppnådd i samtliga kommuner år 2005.
2. Halterna 20 mikrogram/m3som årsmedelvärde
och 100 mikrogram/m3som timmedelvärde för kvä-
vedioxid ska i huvudsak vara uppnådda år 2010.
3. Halten marknära ozon ska inte överskrida 120 mikrogram/m3som åtta timmars medelvärde år 2010.
4. År 2010 ska utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) i Sverige, exklusive metan, ha mins- kat till 241 000 ton.