Hur har då skolan hängt med i IKT-utvecklingen och vilka erfarenheter har man gjort av IT i skolan? Detta avsnitt behandlar historik och resultat.
2.3.1
Historik
I slutet av 1960-talet lades den första motion fram som handlade om nödvändigheten av att introducera datortekniken i skolan. Skolöverstyrelsen fick i början av 1970-talet uppdrag att inleda försöksverksamhet med datorn i skolan. Försöksverksamheten utvärderades och slutrapporten ”Datorn i skolan”, antogs 1980 av SÖ som ett handlingsprogram i frågan. Slutrapporten visade att det var möjligt att använda datorer på ett bra sätt och som lärare och elever accepterade. I 1980 års läroplan för grundskolan skrevs datalära in som ett huvudmoment i kursplanen för matematik på högstadiet. Datalära handlade dock inte om datoranvändning utan om kunskap kring datorer och teknik (Riis, 2000b).
Staten anslog senare ett stimulansbidrag om 20 miljoner kronor per år i tre år (1984/85-1986/87). Kommunerna skulle använda detta bidrag för inköp av datorer till sina högstadieskolor. Nästa stimulansbidrag gavs 1988/89-1990/91. Bidraget skulle användas bl a till datorinköp och för att därmed kunna införa ”Datorn som pedagogiskt
31
hjälpmedel”. Cirka 65 procent av alla datorer som inköptes var av märket ”Compis”. (Riis, 2000b).
Under perioden 1984-1993 lade stat och kommun tillsammans ner minst ca 500 miljoner kronor på att föra in datatekniken i skolan trots det faktum att varken majoriteten av lärarna eller skolan som system hade efterfrågat den (Riis, 2000b).
Skolverket fick 1994 i uppgift att utveckla och ansvara för ett svenskt skoldatanät och för att medverka i arbetet med att utveckla ett nordiskt skoldatanät. Samma år bildades Stiftelsen för Kunskaps- och kompetensutveckling, KK-stiftelsen. Denna stiftelse kom att satsa omkring 1,5 miljarder kronor på skolprojekt av olika slag. Delar av skolutvecklingssatsningen byggde på att mottagande kommuner motfinansierade med samma belopp som de erhöll (Riis, 2000b). Våren 1998 överlämnade regeringen skrivelsen “Lärandets verktyg– nationellt program för IT i skolan” till riksdagen som beslutade att satsa 1,5 miljarder kronor på detta program som kom att kallas ITiS. Satsningen innebar i stora drag att lärare i ett arbetslag med hjälp av IT skulle genomföra ett ämnesövergripande problembaserat skolutvecklingsprojekt. Varje lärare som deltog i arbetslaget fick en dator gratis att använda för privat bruk22 (Hylén 2002).
2.3.2
Datorn i skolan – Resultat
Även om datorn enligt Lgr 80 tillhörde matematikämnet var det främst språklärarna som använde datorn praktiskt. Under 80-talet användes datorn främst som ordbehandlare i svenska, men även i många andra ämnen. Det var vanligt att den tidigare maskinskrivningsläraren var den som blev datorlärare. I matematiken användes datorn för mycket enkel programmering. Datortillämpningarna i skolan saknade dock pedagogisk räckvidd, mycket beroende på att datoriseringen till största delen inte var efterfrågad från varken lärarna eller skolorna (Riis, 2000b).
Med KK-stiftelsens satsning på skolutveckling har mycket arbete lagts ner på att söka former för det elevaktiva, undersökande och forskande arbetssättet. Lärarna har dock varit alltför ämnesorienterade och alltför måna om kunskapskontroll för att våga släppa eleverna till fritt kunskapssökande, och har därför fortsatt att ”mata” eleverna
32
med kunskap (Riis, 2000b). Här passar följande citat från Börlin, Hörnqvist, Raitio och Stjärnlöf (1990) bra: ”Ge en människa en fisk och hon blir mätt. Lär en människa att fiska och hon behöver aldrig svälta” (s. 5).
Eriksson-Zetterquist, Hansson, Löfström, Ohlsson & Selander (2006) framför att studier har visat att de resultat som uppnåtts av ITiS-projekt i stort är jämförbara med resultaten bland eleverna i traditionell undervisning. Flera lärare uttrycker dock att IT måste integreras i undervisningsarbetet, men då som ett stöd för den traditionella pedagogiken och underordnad densamma.
Folkesson (2004) menar att tidigare studier visat att lärarnas attityd tycks avgöra om datorn bidrar till utveckling eller inte. Studierna har också påvisat att eleverna med datoranvändningen får ökad skrivglädje, deras motivation ökar, de arbetar mer självständigt, individualiseringen ökar, samarbete/hjälpsamhet ökar vid datorn, barn i behov av särskilt stöd gynnas av datorn men svaga elever kan också förlora på individualiseringen och bristande ledarskap, barnen tycks mer koncentrerade vid datorn och orkar arbeta längre stunder och det är mer arbetsro i klassrummen när barnen arbetar vid datorn än i helklass med läraren i sin traditionella position. Olsson (2005) är inne på samma linje och skriver i sin doktorsavhandling att det ökade ansvaret inom flexibel utbildning anses både vara hämmande och stimulerande. Hämmande för att tillräckligt stöd från lärare saknas samt för att eleven inte är van vid att arbeta med utökat ansvar och tidspress för att utveckla egna idéer. Stimulerande för att eleven just får utökat ansvar för planering och genomförande av sitt arbete samt möjligheten att få utveckla egna idéer.
I en OECD-rapport (Venezky & Davis, 2002) som bygger på en lång rad fallstudier från ett stort antal länder konstateras att en introduktion av IT i skolan inte i sig fungerar som en katalysator för förändring. Däremot kan IT vara ett mycket kraftfullt verktyg i ett förändringsarbete, om introduktionen är väl planerad och lärarna väl förberedda. Martin Stigmar (2002) visar i sin avhandling att det framför allt är lärarens professionella förmåga att skapa en reflekterande lärandemiljö som är avgörande för vinster i lärandet. Peter Gärdenfors (2002) är professor i kognitionsforskning och menar att datorernas stora pedagogiska potential inte utnyttjats i skolan. I stället har den traditionella skolan och dess undervisningskultur fått leva kvar. Gärdenfors menar att det är som att”sätta motor på en hästdroska och hoppas att man får en ny sortsfortskaffningsmedel” (s. 5).
33