Arbetet med att ta fram en mall för uppföljningen har pågått sedan avsiktsförklar-ingarna upprättades. I kapitel 7 beskrevs genomförandet och innehållet i det första årets avslutande arbetsmöte. Vi får här ta ett steg tillbaka i tiden för att återkoppla till den diskussion som förs där.
Ett av problemen aktörerna beskriver under 2003 års sista arbetsmöte är att den komplexa målbilden för programmet medför att det är väldigt oklart hur man rent praktiskt skall gå tillväga för att dokumentera processen. Hur skall t.ex. en kom-munal energirådgivare urskilja när det egna arbetet faller inom ramen för
pro-grammet? Här uppstår med andra ord ett problem att avgränsa programmet funk-tionellt. Ett andra problem uppstår vid uppföljningen. Hur skall aktörerna kunna fastställa och mäta programmets inverkan på på de tre ”benen” det sociala, det ekonomiska och det ekologiska perspektivet på hållbar utveckling (Egna minnes-anteckningar 4)? De beskriver processen på följande sätt.
Här har vi talat om möjligheten att använda sär-skilda uthållighetsmått, men det återstår mycket lärande för oss alla innan vi med fast hand kan känna oss säkra på vilka som är relevanta. Därför lämnar vi nu öppet detta år för varje kommun att själv bestämma vilka indikatorer som passar (Sta-tens energimyndighet Minnesanteckningar 4, 2003 s. 2-3 kursiv i originalet).
En av de svårigheter aktörerna upplever sig stå inför är problemet att säkerställa att eventuella förändringar i riktning mot en hållbar utveckling skall kunna härle-das till just genomförandet av Uthållig kommun. En uppmätt förändring i riktning mot en hållbar utveckling kan enligt deras resonemang inte tas som indikation på att just deras arbete är framgångsrikt. De uttrycker dock en ambition att försöka åstadkomma kriterier som är tillämpbara på projekt som startas inom programmet.
Det vore helt enkelt värdefullt för utvecklingen om kommunen försökte mäta uthålligheten. Mät-ningar, publicering och diskussion om uthållig-heten skulle i sig ha positiva spridningseffekter.
Dessutom: det är av avgörande betydelse att få alla i kommunen att ha detta mål i sikte, att arbe-ta för det – då måste vi mäarbe-ta och följa upp.
I den mån vårt program kan bidra till att kom-munen utarbetar ett mått och börjar använda det, vore mycket vunnet. Detta skulle innebära en sådan strukturell förändring som vi i tidigare diskussioner angivit som det bästa vi kan uppnå – en förändring av bestående karaktär som på-verkar strukturen i kommunen i uthållig riktning (Statens energimyndighet Minnesanteckningar 4, 2003 s. 2-3 kursiv i originalet).
Ambitionen beskrivs inte som att alla kommuner skall enas om indikatorer eller mått på det genomförda arbetet men att det är av vikt för programmet att kommu-nerna anstränger sig för att hitta mått som beskriver dels processen med pro-grammets genomförande och vilken effekt arbetet har med avseende på hållbarhe-ten i utvecklingen. Istället föreslås att de indikatorer och mått som skall ligga till grund för dokumentationen och värderingen av arbetet skall bygga på lokala om-ständigheter och att man bygger vidare på redan pågående kvalitetsarbete (Egna minnesanteckningar 4).
Förutom att aktörerna avser finna indikatorer och mått på effekter på långsiktig hållbarhet så eftersträvas att finna mått på den process programmets genomföran-de utgör. I genomföran-den uppföljning som kommunerna skall göra så föreslås att genomföran-de ska re-dovisa programmets aktiviteter som syftar till att allt fler skall känna till pro-grammet och att propro-grammet skall omfatta allt mer av den kommunala verksam-heten. En rad processmått föreslås.
x Antal möten med folk fördelat på företagare, lo-kal/husförvaltare, transportrelevanta, ev. andra bety-delsefulla kategorier
x Antal mätta kontakter via press och ”reklam”
x Nya nätverk mätta enligt enkät
x Nya aktörsgrupper som anammat målet ”Uthållighet”
(Statens energimyndighet Minnesanteckningar 4, 2003, s. 4 kursiv i originalet ).
Aktörerna för under slutet av år 2003 en diskussion om hur uppföljningen av arbe-tet skall göras. En gemensam utgångspunkt är att det i det dagliga arbearbe-tet inte är särskilt väsentligt att ”skydda varumärket”. Det är med andra ord inte särskilt vik-tigt att när kontakter tas med olika aktörer att framhålla att en idé eller ett initiativ kan vara ett resultat av processen på kollektiv nivå inom Uthållig kommun. Detta utgör en aspekt av problemet med uppföljningar av programmet (Egna minnesan-teckningar 4).
9.2 Indikatordjungeln
Ett återkommande inslag i diskussionerna kring uppföljning är problemet att fast-ställa huruvida vidtagna åtgärder leder i rätt riktning (Egna minnesanteckningar 2
& 4). Det finns när programmet startar en rad olika uppsättningar av indikatorer
som används. En av dessa, Guide till indikatordjungeln, har getts ut i Energimyn-dighetens rapportserie (Statens energimyndighet ER 1:2002). Inte heller dessa indikatorer ger vägledning i det arbete som bedrivs. Av detta skäl engagerar Ener-gimyndigheten under slutet av 2004 en doktorand vid Umeå universitet att inleda ett arbete om hur man på kommunal nivå kan formulera hållbarhetsindikatorer. I den analys de gör av programkommunernas arbete framkommer att samtliga kommuner använder olika system och mätetal som indikatorer, bokslut och nyck-eltal. Av en studie som presenterades under våren 2006 framgår att ingen av kommunerna har några uppföljningssystem som kommit att tillämpas generellt (Mineur & Dahlgren 2006).
9.3 Halvvägs i Uthållig kommun
Tredje veckan i september 2005 hölls ett två dagar långt arbetsmöte där syftet var att göra en summering och analys av den första halvan av programtiden. Vid detta tillfälle har aktionsarenans kollektiva nivå geografiskt förlagts i Luleå. Initiativet till detta möte togs på arbetsmötet under våren (Egna minnesanteckningar 16).
Syftet med arbetsmötet var att ställa programmet inför kritisk granskning. För att få en bred uppslutning vid arbetsmötet inbjöds kommunernas programledare att till detta möte mobilisera berörda aktörer från den lokala politiska ledningen samt de förvaltningstjänstemän de ansåg borde delta. Också samtliga medlemmar i den referensgrupp som kopplats till programmet inbjöds att delta.
Inför detta halvtidsseminarium hade såväl Energimyndighetens som de kommuna-la programgrupperna ”på hemmapkommuna-lan” diskuterat en rad frågeställningar, så de personer som närvarade antas därmed framföra uppfattningar som var väl förank-rade i kommunerna.
På arbetsmötet analyserade aktörerna processen på såväl kollektiv som operatio-nell nivå. Dels behandlades hur processen på kollektiva nivån organiserats, dvs.
vilka problem och projekt som kommit att prioriteras och varför det blivit så.
Dessutom analyserades det stöd aktörerna upplevde att de fått inom de egna orga-nisationerna, t.ex. vilka resurser de fått för genomförandet (Egna minnesanteck-ningar 17).