Demokratiskt legitimering - vad är en lyckad demokrati?

För att kunna analysera kommunernas reformer och dess påverkan på den demokratiska legitimiteten utgår uppsatsen från tre olika typer av demokratisk legitimering. Teorin om inflödeslegitimering och utflödeslegitimering härstammar från Scharps forskning. För att bredda och anpassa teorin till en mer modern kontext används även Haus och Heinelts tredje form av legitimering som är att betrakta som en påbyggnad på Sharpfs forskning. Detta skapar en aktuell definition av vad som krävs för att ett demokratiskt styre ska kunna anses legitim.

Haus och Heinelt definierar vad som avgör om ett styre anses lyckat eller inte enligt tre faktorer:

29 BoDavidsson & Runa Patel, Forskningsmetodikens grunder – att planera, genomföra och rapportera en undersökning, 3:e uppl. (Lund: Studentlitteratur, 2003), s.22.

10 - Om politiska beslut och dess implementering uppnår de effekter eller mål som avses, - Om de accepteras och stöttas av den sociala miljön som är det politiska systemet och

inte avfärdas och förlorar sin bindande kraft,

- Om politiska beslut tar bäst nytta på de giva resurserna eller mobiliserar andra resurser.

Detta handlar alltså om huruvida man fattar effektiva beslut, om man har förtroende och om man hushållar med sina resurser. Trots en traditionell bild av att legitimitet handlar om deltagande så hänger dessa tre faktorer nära samman. Detta med tanke på att en organisation som inte fattar effektiva beslut eller inte hushållar med sina resurser tenderar att tappa legitimitet. En organisation som söker acceptans från varje enskild individ kan inte heller uppnå effektivitet eller hushålla med sina resurser.³⁰ De tre olika typerna av legitimitet som redogörs för nedan är således sammanlänkade, och det innebär att samtliga behöver fungera i en organisation för att den ska kunna betraktas som ”lyckad”. Medan dessa är starkt

sammankopplade så är det också en balans, och det är svårt att kombinera väldigt högt inflöde med väldigt högt utflöde i en modern organisation.³¹

2.1.1 Inflödeslegitimering

Ett demokratiskt system vilar – oavsett modell – på någon form av verkligt deltagande, en möjlighet att uttrycka sina åsikter och kunna påverka olika policys.³² Det innebär att den som påverkas av beslutet ska ha möjlighet att påverka beslutet och där konflikt finns eftersträvas en lösning som alla kan vinna på. Rent praktiskt är detta svårt att omsätta och det blir svårare desto fler medborgare och ansvarsområden som ska styras. Det finns inte alltid ett alternativ som alla kan vinna på, och istället lämnas besluten att fattas genom majoritet. Detta förutsätter att de individer som innehar beslutsmakten måste fatta beslut för kollektivets bästa, något som även det är svårt att praktiskt omsätta. Det finns alltid en risk att majoriteten fattar beslut som missgynnar minoriteten, eftersom det är så merparten blir nöjda med beslutet. Det finns också en risk att beslut fattas utifrån egennytta hos individerna i majoritet. Därför kan inte

legitimitet vila endast på deltagande, alltså inflöde.³³ Däremot måste det alltid finnas en grund

30 Michael Haus & Hubert Heinelt, How to achieve governability at the local level? Theoretical and conceptual considerations on the complementarity of urban leadership and community involvement, Urban governance and democracy: leadership and community involvement, (London & New York: Routledge, 2005) s. 14

31 Haus & Heinelt, 2005, s. 14-15

32 Haus & Heinelt, 2005, s. 14-15

33 Fritz W. Scharpf, Governing in Europe: Effective and democratic?, 1:a uppl., (New York: Oxford university press, 1999, s. 7.

11 i deltagande för medborgaren där denne kan göra sin röst hörd, detta generellt sker genom de allmänna valen men även genom det man i kommunsverige brukar kalla medborgardialog.³⁴

2.1.2 Genomflödeslegitimering

För att ett styre ska kunna anses legitimt krävs att de beslut som fattas är tydliga för de som påverkas och representeras av beslutfattarna. Det innebär också exempelvis medborgaren ska kunna förstå hur beslut tas och vem som ansvarig för det – alltså att det finns en transparens.³⁵ Sverige har ett starkt system för att främja transparens och en kommun har enligt svensk lagstiftning skyldighet att ge ut allmänna handlingar på begäran. Men även om handlingar måste ges ut är det inte givet att det finns handlingar att ge ut som skapar en tydlig bild av beslutet, eller att det tydligt framgår vem som är ansvarig för beslutet. Det är också kopplat till förmågan att hushålla med resurser, där det är viktigt att ansvariga fattar effektiva beslut som respekterar skattebetalares pengar. Detta är viktigt för att kunna hålla politiker ansvariga för sina beslut, en förutsättning för den representativa demokratin. Att stärka

genomflödeslegitimeringen handlar alltså om att stärka förtroendet genom att göra organisationen transparent så att det ansvaret kan utkrävas av väljarna³⁶

2.1.3 Utflödeslegitimering

Ett demokratiskt system vilar också alltid på förmågan att lösa problem som påverkar det samhälle som representeras. Beslut måste vara effektiva i att uppnå det som avses och det gäller även implementeringen av de besluten. Organisationen förväntas producera service till medborgarna som håller en viss standard, och den som inte klarar av att producera den servicen kan inte anses som legitim. Alla kan aldrig vara nöjda med allt, men det är primärt viktigt att de som påverkar och påverkas av implementeringen accepterar beslutet. Att fatta beslut som kan accepteras och implementeras effektivt påverkas också av huruvida man använder tillgänglig kunskap för att fatta välgrundade beslut.³⁷ Kontrasten mellan legitimering genom inflöde och utflöde kan sägas vara att inflöde fokuserar på varje individs deltagande och identitet, varpå det är svårt att acceptera beslut som fattas åt kollektivet. Legitimering genom utflöde fokuserar istället på just de gemensamma intressen som finns i samhället och en tunnare eller bredare form av identitet, således anses beslut som fattas genom majoritet för kollektivet mer legitima.³⁸

34 Montin & Granberg, 2014, s. 138.

35 Haus & Heinelt, 2005, s. 15.

36 Haus & Heinelt, 2005, s. 15.

37 Haus & Heinelt, 2005, s. 15.

38 Scharpf, 1999, s. 11–12.

12 Tabell 1.1 Demokratisk legitimering enligt Haus och Heinelts modell

Princip Kriterier Krisfenomen

Inflödeslegitimering Deltagande Samtycke Minskande valdeltagande Genomflödeslegitimering Transparens Ansvarsutkrävande Ogenomskinliga

institutioner Utflödeslegitimering Effektivitet Problemlösning Misslyckade

policys