Kritisk diskursanalys innebär som termen antyder en kritisk analys av
diskurser. Både ”kritisk” och ”diskurs” är termer som kommit att diskuteras
och som inte har en självklar betydelse. Termen ”diskurs” har olika innebörder
också inom den kritiska diskursanalysen, men ofta används begreppet i
Foucaults mening:
För Foucault […] är diskurs, framställning eller talande, något som skapar
kunskapsobjekt och områden vilka man sedan ”kan” tala om och tar för
givna. Ett sådant kunskapsobjekt är ”individen”. Diskursen är ett uttryck
för makt eller strider om makt, men den är också själv makt och det man
kämpar om. (Englund & Svensson 2003, s. 73)
Ett mer konkret sätt att se diskurs är som ”ett sätt att tala och skriva inom en
viss miljö, en viss grupp, dvs. en social praxis vid kommunikativa handlingar”
(Almgren & Brylla 2005, s. 109). Så används begreppet också ofta i
prakti-ken, men det är ett grundläggande drag i kritisk diskursanalys att också lägga
tonvikten på hur diskursen strukturerar vår kunskap om världen och vår
sociala praktik, vilket Fairclough uttrycker på följande sätt:
Discourses do not just reflect or represent social entities and relations,
they construct or ’constitute’ them; different discourses constitute key
entities (be they ’mental illness’, ’citizenship’ och ’literacy’) in different
ways, and position people in different ways as social subjects (e.g. as
doctors or patients), and it is these social effects of discourse that are
focused upon in discourse analysis. Another important focus is upon
historical change: how different discourses combine under particular
social conditions to produce a new, complex discourse. (Fairclough 1992,
s. 3 f.)
Diskurser konstruerar alltså verkligheter, och den kritiska diskursanalysen
sysslar med studier av den språkliga manifesteringen av denna konstruktion,
tillsammans med studier av kontext och diskursiv praktik (se inledningen
ovan). Fokus ligger oftast på den sociala effekten av diskursen, eller på den
historiska förändringen och utvecklingen av diskurser under olika sociala
vill-kor.
En annan viktig aspekt av den kritiska diskursanalysen är att den oftast
intresserar sig för strider om makt och ideologi. Diskussionen om termen
”kritisk” knyter an till detta. Termen har debatterats och ansetts som ett
poli-45
tiskt ställningstagande. Kritisk diskursanalys kan ses som en fortsättning och en
breddning av den inriktning som under 1970-talet utvecklades i England,
”critical linguistics” (CL). Också där används begreppet kritisk, och där kan
det spåras till Frankfurtskolan och Habermas (se Wodak 2006 för en översikt
av förhållandet mellan "critical linguistics” och kritisk diskursanalys). Numera
ses begreppet av de flesta kritiska diskursanalytiker som ett uttryck för att man
försöker synliggöra sådant som är dolt i diskursen, t.ex. kedjor av orsak och
verkan (se t.ex. Weiss & Wodak 2003, s. 14). Det handlar inte bara om att
avtäcka negativa sidor i social interaktion och sociala processer, utan om att
urskilja komplexitet och förneka förenklade dikotoma förklaringar (Wodak
1999, s. 186). Av vikt är också att den kritiska diskursanalysen inte är en
me-tod utan ett förhållningssätt och övergripande teori som använder sig av många
olika metoder. Förutom den nämnda kopplingen med CL kan också
konstate-ras att den kritiska diskursanalysen har sina rötter också i den klassiska
retori-ken, i textlingvistiken och sociolingvistiretori-ken, så väl som i pragmatiken (Wodak
2001a, s. 3).
Språk är ett socialt fenomen och språkanvändning i tal och skrift ses alltså i
den kritiska diskursanalysen som en instans av ”social praktik”. Den sociala
praktiken innebär hos Fairclough den sociala kontexten i vid mening, och han
talar om ekonomiska, politiska och kulturella och ideologiska praktiker.
Fram-för allt är han intresserad av diskurs som en instans av politisk och ideologisk
praktik (Fairclough 1992, s. 8 f.; jfr Englund & Svensson 2003, s. 77 f.). En
viktig utgångspunkt är det dialektiska förhållandet mellan en viss diskursiv
händelse och situationen, institutionen och de sociala strukturer som omger
det. Diskursen är både socialt konstituerande och socialt villkorad (Fairclough
& Wodak 1997, s. 258).
Faircloughs kritiska diskursanalys har fått stort inflytande och tillämpas inte
bara av språkvetare, utan också av t.ex. historiker och samhällsvetare. Hans
teorier kom att få stort inflytande också på det svenska sakprosaprojektet (jfr
ovan 1.2), inte minst för att han försöker hitta vägar att förena
samhälls-orienterade diskursanalyser med språkvetenskapliga textanalyser (Englund &
Svensson 2003, s. 78). Jag ansluter mig i denna avhandling till den kritiska
diskursanalysens grundläggande synsätt, och ser debatt i politiska pamfletter
som en diskursiv praktik som ingår i en social praktik. Det kritiska blir just
benämningen kritisk. De undersökta texterna i avhandlingen är texter på en
offentlig arena som präglades av kampen om makten och ordet, en kamp om
synen på den ekonomiska och politiska verkligheten. Texterna hör alltså till en
diskursiv praktik som lämpar sig väl för en kritisk diskursanalys. Det finns
också klara indikationer på att texterna (och deras diskursiva strategier)
påver-46
kade det omgivande samhället och att det omgivande samhället påverkade valet
av diskursiva strategier. Men samtidigt är frågan i vilken utsträckning det går
att avtäcka dolda mekanismer, intentioner, värderingar och orsakssamband i
240 år gamla texter. Det är en viktig fråga i denna avhandling.
I det specifika forskningsprogram som utvecklats av Wodak och hennes
kollegor i Wien och som kallas ”the discourse-historical approach”, undersöks
texter i sin historiska kontext (se t.ex. Wodak 2001b; för en tillämpning se
t.ex. Wodak et al. 1990). Det är en variant av den kritiska diskursanalysen
som innebär att man analyserar texter från så många olika genrer som möjligt
för att belysa ett historiskt och socialt fenomen, men också att man undersöker
hur olika genrer och diskurstyper förändras diakront. Tillvägagångssättet
inne-bär att man relaterar innehållet i texter till de strategier som används för att
förmedla innehållet och deras lingvistiska realiseringar. Avsikten är att inte bara
analysera den lingvistiska dimensionen utan att på ett mer systematiskt sätt
inkludera historiska, politiska och sociologiska dimensioner i analysen.
Wodaks diskurshistoriska skola försöker förena de iakttagelser som görs i den
lingvistiska analysen med övergripande teorier om diskurs och samhälle. Fig. 3
nedan får illustrera detta.
Fig. 3 Nivåer av teorier och lingvistisk analys
47
I figuren ser man de fyra nivåer som ingår i den diskurshistoriska skolans
analyser av text och kontext. Den nedersta, textnivån, är en deskriptiv analys
medan de tre översta (som motsvaras av ”discourse theory”, ”middle range
theory” och ”grand theory” handlar om olika teorier om kontexten. På textnivån
(”linguistic analyses”) görs lingvistiska analyser av sådant som
självrepre-sentation, perspektivering, argumentation och nedtoningsstrategier. Inom
texten finns också en form av kontext: den textinterna ko-texten. Wodak
beskriver alltså analysen på denna nivå som en deskriptiv analys. Denna sätts i
relation till diskursteorier, som finns på en nivå som bör kunna jämföras med
Faircloughs diskursiva praktik. Hit hör också analyser av intertextuella och
interdiskursiva relationer mellan yttranden och texter, genrer och diskurser.
Ytterligare två nivåer handlar om de vidare ramarna för diskursen: ”middle
range theories” undersöker extralingvistiska sociala variabler och institutionella
ramar, medan ”grand theories” illustrerar den bredare sociopolitiska och
histo-riska kontexten. Vad som inte framgår lika tydligt av figuren ovan är att dessa
olika nivåer i analysen inte analyseras steg för steg. För att kunna tolka texterna
behövs de övergripande teorierna och den historiska kontexten som bas. En
ständig rörelse mellan de olika nivåerna är nödvändig.
Bredden i den diskurshistoriska skolans analysmodell gör att den lämpar
sig bäst för stora flervetenskapliga projekt där analysen sker i team. En
anled-ning till att jag ändå tar upp den är att figuren ovan ger en tydlig bild av var
denna avhandlings fokus ligger: på de diskursiva strategiernas nivå, dvs.
analyser t.ex. av vilka argumentationsstrategier som förekommer och hur de
realiseras språkligt i texterna. I den mån det är möjligt vill jag relatera
strate-gierna till alla de ovan beskrivna kontextnivåerna. Min beskrivning av
pam-fletterna som en diskursiv praktik och av de diskursiva strategier för att
de-legitimera och de-legitimera som förekommer kanske snarare kan ses som en del av
ett större projekt som innebär att undersöka hur en genre eller diskurstyp –
eller som i detta fall en diskursiv praktik – utvecklas diakront (vilket alltså
också är en ambition inom den diskurshistoriska skolan, se ovan).
Ytterligare en anledning till att jag tar upp den diskurshistoriska skolan är
att Wodaks beskrivningar av denna tematiserar metodologiska frågor och den
praktiska arbetsgången på ett explicit sätt. Wodak beskriver den
diskurs-historiska skolan som tvärvetenskaplig både i teori och praktik, som en
problemorienterad och eklektisk skola som tillämpar trianguleringsprincipen,
dvs. att ett forskningsproblem behandlas från olika perspektiv för att det ska få
en mer allsidig belysning. Det kan handla om att använda olika metoder, t.ex.
att blanda kvantitativ och kvalitativ metod, men också att använda olika
teore-48
tiska perspektiv.
19En annan viktig utgångspunkt för diskurshistoriska studier
som också gäller andra studier i kritisk diskursanalys är att det inte handlar
vare sig om en induktiv eller deduktiv metod, utan snarare om en abduktiv
metod – dvs. det handlar om att försöka skapa abstraktioner och hitta
för-klaringar som skapar sammanhang åt observationer som gjorts och som gör
dem begripliga. Empiriska data tolkas och sätts i ett sammanhang för att skapa
förståelse. Hermeneutiken är följaktligen en viktig grundpelare. Inom
her-meneutiken talar man om tolkningsspiralen: uttolkaren rör sig ständigt mellan
delen och helheten för att uppnå förståelse. Det implicerar att det inte finns
någon tydlig gräns mellan datainsamling och analys, analytikern rör sig
ständigt fram och tillbaka mellan teori och data.
20En viktig inspirationskälla för många analyser inom kritisk diskursanalys är
Hallidays språksyn och hans funktionella grammatik (se t.ex. Halliday 1978
resp. 2004). Språkets ”innehållsdimension” har enligt Hallidays teori två sidor
– den semantiska, som förenklat handlar om gränssnittet mellan språket och
världen (kontexten), och den lexikogrammatiska, som handlar om hur
betydel-ser/mening omvandlas till ord och text (se Halliday 2004, s. 24 f.) Det
se-mantiska systemet hos Halliday består av tre funktionella komponenter:
ideationell, interpersonell och textuell. Varje text (och varje mening i texten)
kan analyseras utifrån dessa funktionella kategorier. Den ideationella
metafunk-tionen handlar om hur texten representerar världen, om språket som
kon-struktion av mänsklig erfarenhet. Till den ideationella metafunktionen hör två
komponenter: erfarenhetsmässig, ”experiential”, och logisk. Den
interperso-nella metafunktionen handlar om språket som handling och om de sociala
positioner och relationer som upprättas med hjälp av språket. Den textuella
metafunktionen handlar om hur språket organiseras i en sammanhängande
text. Jag kommer att referera till dessa överordnade funktioner i avhandlingen.
Strategierna som undersöks har främst interpersonell eller ideationell funktion.
Jag refererar också i presentationen av texterna (i kap. 5 nedan) till analyser av
aktörer och handlingar, vilket hänför sig till ett slags förenklade analyser av
transitivitet som hör till den ideationella dimensionen i texten (jfr Fairclough
1992, s. 177 ff.; se också i 3.4 nedan där analysgången presenteras).
Teorier om diskursiva strategier för legitimering och delegitimering i
poli-tiska texter kommer att tas upp nedan i 3.2. Som redan sagts ansluter jag mig
till den kritiska diskursanalysens textsyn och menar att den typ av strategier
19
Triangulering vilar förstås på att de olika perspektiven inte är oförenliga (jfr t.ex. Sohlberg &
Sohlberg 2001, s. 204).
20