Irrationalisering – analys och resultat

Tabell 5.12 Syfteskonstruering och effektbeskrivning av annat förslag i

1769 års pamfletter

Antal och relationstal per tusen ord

Förslag Angrepp Övr.

A1 A2 A6 A8 A9 A10 A3 A4 A5 A11 A12 A7

Syfteskonstruering - 1 - - 3 - 2 5 4 - 1 1

Syfteskonstr./1000 - 0,5 - - 0,3 - 1,6 1,5 1,4 - 0,7 1,2

Effektbeskrivning 5 3 - - - - 2 3 1 - 1 -

Effektbeskr/1000 1,6 1,4 - - - - 1,6 0,9 0,4 - 0,7 -

159

Konstruering av syftet med motståndares förslag, med tidigare beslut eller

andra politiska handlingar sker av naturliga skäl främst i de texter som är

karaktäriserade som angrepp. Angreppen är (förutom A11) följdskrifter till

andra skrifter och tar mer eller mindre explicit upp andras förslag. I tabell

5.12 ovan illustreras detta tydligt.

Det finns endast fyra tillfällen av syfteskonstruering bland de skrifter som

karaktäriserats som förslag och ett tillfälle i A7 (kategorin övriga). Ett av dem

finns i A2, Schönbergs Anmärkningar, wid En Ny Skrift, kallad: En Patriots

Tankar, och är en ganska värderingsfri och rättfram återgivning av det syfte

som preciserades i A1:

(69) Där föreslås, at til förekommande af obeständighet uti Författningar,

skulle wid förändringar af Riksens Ständers Beslut, fordras alla fyra

Stån-dens samtycke, och dertil med Hans Kongl. Maj:ts nådiga bifall, sedan han

deröfwer inhämtat Rådets tankar och utlåtande, utan at likwäl derwid

wara bunden til Rådets Pluralitet. (A2)

Möjligen kan det lilla ordet skulle ses som ett distanserande drag. Skriften A2

har ju karaktäriserats som förslag trots att det egentligen är en följdskrift,

efter-som det inte i någon större utsträckning angriper den skrift efter-som den är en

följdskrift till, dvs. A1. Syfteskonstrueringen i texten är knappast

delegitime-rande, utan får räknas in i det jag väljer att kalla rättframma syfteskonstrueringar.

Detsamma gäller den syfteskonstruering som finns i A7, Bref af en Patriot uti

Swält-By, och en av syfteskonstrueringarna i A9, En Landtmans Grundade

Anmärkningar:

(70) Föreslår Min Herre til botemedel, neml. ”en allmän Riksdaler-räknings

Inrättning”. (A7)

(71) Hwar och en af dem, som häröfwer något skrifteligen utgifwit, tror jag

hafwa ment det allmänna wäl […] (A9)

Det återstår två syfteskonstrueringar bland ”förslagen”, båda i texten A9, Hofs

text. Dessa är båda två av en typ som skulle kunna kallas oegentliga

syfteskonstrueringar, vilket innebär att de egentligen är ett slags beskrivning av

effekter, även om de framställer effekterna som syften. I exempel (72) beskrivs

ett förslag om att dra in sedelmyntet till dess värde motsvarar redbart mynts

värde på detta sätt:

160

(72) Detta förslag syftar därpå, at wi aldrig skola få redbart Mynt i wår handel,

som andra folkslag, utan framgent släpas med Pappers-Pänningar, som

måste beständigt mindre wärderas än wärkeliga Pänningar […] (A9)

Slutsatsen blir att av de syfteskonstrueringar som finns bland förslagen i tabell

5.12 ovan, är det bara de två oegentliga syfteskonstrueringarna i A9 som

egentli-gen är delegitimerande syfteskonstrueringar – och dessa är delegitimerande för

att de beskriver negativa effekter av förslag.

Helt annan karaktär har syfteskonstrueringarna i de texter som har

karaktä-riserats som angrepp. Här finns en övervikt av delegitimerande värderande

syfteskonstrueringar, dvs. syften uttrycks med negativt laddade ord. Denna typ

av syfteskonstruering finns i A3, A4 och A5, alltså i debatten kring En Patriots

Tankar (A1). Värderande syfteskonstruering innebär såsom delegitimerande

strategi alltså att tolka motståndarens syfte negativt, och finns i ökande grad i

A3–A5. Låt oss se ett par exempel. I A4, Nödig Granskning, är moraliseringen

av den andres (författaren till A1) syften stark, vilket syns i exempel (73):

(73) Det kan ej undfalla hwar redelig Medborgare, huru denne Auctoren, då

han så beryktar och lastar wårt wälsignade Regeringssätt och

Regements-Constitution, hwilken i sig sielf utgör den största timmeliga lycksalighet,

som det Swänska Folket äger, söker at på det kraftigaste undergräfwa wår

frihet, och i en den olyckeligaste stund rycka den clenoden ifrån oss […]

(A4)

I A5 (Arghetens Afskumm), Virgins svar på A4, blir tolkningen av den andres

syften ännu mer tydligt moraliserande och framstår som ett kraftigt

person-angrepp, se exempel (74):

(74) Om icke en obeskrifwelig arghet betagit dig all eftertanka och dit

blodtorftiga upsåt icke warit, at söka störta din Nästa; så hade du genast

måst finna […] (A5)

Jag har i 5.4.2, s. 140, konstaterat hur graden av moralisering ökar i kedjan

A1–A5, detta syns alltså också i konstruktionen av den andres syften.

Det finns också en typ av syfteskonstruering som återger syftet med någon

typ av distanserande strategi, dvs. inte direkt värderande. Det finns tre exempel

på denna strategi, alla i texten A4. Denna distanserande syfteskonstruering sker

på två olika sätt: distanserande ordval eller frågeformad konstruering. Genom

att använda ord som föregiver eller tror implicerar författaren till A4 att den

andre talar osanning och tar avstånd från förslaget i A1: ”Föregifwer han sig

med sit project fäckta för Fidei Publicæ conservation […]”. En liknande effekt

161

fås genom frågeformen: ”[…] mån det är hans mening, at med tiden skänka

bort alt det öfriga?”

Innebär delegitimerande syfteskonstrueringar egentligen irrationalisering? I

analysen ovan har jag egentligen talat mer om moralisering och värdering än

om irrationalisering. Om vi räknar bort de rättframma konstrueringarna så

återstår tre typer av syfteskonstrueringar:

• oegentliga syfteskonstrueringar (innebär effektbeskrivning)

• värderande syfteskonstrueringar (innebär en omtolkning och

värdering av den andres syfte)

• distanserande syfteskonstrueringar (innebär avståndstagande

med hjälp av ordval som ”tror”, ”föregiver sig”)

Det är inte tydligt att funktionen här innebär irrationalisering, dvs. att få

andras förslag, argument eller handlande att framstå som icke-logiska, osanna

eller oförnuftiga. Möjligen skulle man kunna se irrationalisering i den första

kategorin, som innebär en effektbeskrivning? Ett förslag som tillskrivs negativa

effekter antyds väl vara oförnuftigt. Men frågan är om inte värderingen av

effek-terna är det primära här. Den andra typen, de värderande

syfteskonstruering-arna torde primärt kunna ses som moralisk värdering. Den tredje typen, de

distanserande syfteskonstrueringarna, kan kanske ses som

irrationaliserings-strategier i den bemärkelsen att de ifrågasätter den andres kunskap eller

själv-insikt. Här är inte värderingen framträdande, men något slags angrepp på den

andres förnuft finns ändå i ordvalet eller i frågeformen.

Den andra strategin som prövats som irrationalisering, delegitimerande

effektbeskrivning, handlar om de dåliga effekterna av förslaget. Också här är

skillnaden stor mellan de texter som har karaktäriserats som förslag och de som

har karaktäriserats som angrepp, åtminstone när man ser närmare på typen av

effektbeskrivning. Det finns relativt sett många effektbeskrivningar i texterna

A1 och A2, som båda har karaktäriserats som förslag. När det gäller A1, En

Patriots Tankar, så är alla effektbeskrivningar i själva verket beskrivningar av

effekter av politiska handlingar som utförts av den högsta makten. Här handlar

det inte om ett explicitgjort förslag eller en explicit författning. I stället beskrivs

effekter av framför allt brutna löften och upphävda tidigare författningar:

(75) Det har icke warit nog, at de kraftigaste Försäkringar och decharger, gifne

af sjelfwa den Lagstiftande Magten, blifwit brutne och häfne,

hwar-medelst flere af de för Riket nyttigaste och gagneligaste Medborgare icke

allenast förlorat all sin egendom, utan ock i förtid blifwit befordrade til

grafwen. (A1)

162

Det handlar alltså om en delegitimering av själva den lagstiftande maktens

handlingar, vilket vi vet ledde till åtal och straff. Också i A2, Anmärkningar,

wid En Ny Skrift, kallad: En Patriots Tankar, finns en beskrivning som kan

räknas till denna typ. Här pekas inte den lagstiftande makten ut lika öppet, och

Schönberg beskriver effekterna i ett samhälle där man inte ”längre än några få år

kan få lita på beständigheten af en Författning”. Det leder till ”osäkerhet för

medborgare och stort missnöje emot Fädernesland och Regering”, lagen

respekteras mindre, och Fides Publica förstörs. Exemplet är ett gränsfall,

möj-ligen borde det inte räknas med eftersom det uttrycker ett hypotetiskt samhälle.

Men eftersom det egentligen verkar ansluta till Virgins skrift (dvs. A1) och

resonemanget där så får det ändå räknas med. Irrationaliseringen i A2 drabbar

visserligen den lagstiftande makten, men på ett implicit sätt.

Det finns ännu ett par exempel på effektbeskrivningar i A2: den ena kan

kallas beskrivning av effekter av skrivandet (vilket också måste betraktas som en

politisk handling):

(76) Imedlertid ogillar jag aldeles, då ingen fråga härom hos Lagstiftande

Mak-ten warit wäkt, at i en tryckt Skrift gifwa fram en så ny, oarbetad och

opå-tänkt idée inför allmänheten, hwaraf farhåga och bekymmersamhet hos

flera medborgare kunde wäckas […] (A2)

Den sista effektbeskrivningen i A2 handlar om effekter av politisk oenighet, där

det liksom i det förra exemplet framför allt handlar om hur oenigheten (liksom

skrivandet) leder till allmän oro och osäkerhet.

Texterna som har karaktäriserats som förslag har alltså en del

effektbeskriv-ningar som framför allt rör politiska handlingar. De texter som har

karaktärise-rats som angrepp har däremot en övervikt för effektbeskrivningar som handlar

om effekter av andras förslag. Framför allt finns de i skrifterna A3–A5 (jfr

syf-teskonstrueringar ovan):

(77) [Projektet i A1] lärer så mycket mera förorsaka ändring uti wårt beswurna

Regerings-sätt, som 4, 7, 13, 14, 15, §§. af Regerings-Formen och 1, 2, 13,

18, 20 §§. af Riksdags-ordningen derigenom skulle nästan aldeles

för-swinna. (A4)

(78) Frihet, at hwart tredje eller fjerde år kunna förändra och uphäfwa förr

gjorda Lagar och Författningar lärer ligga dig om hjertat, hwarmedelst

allmän osäkerhet måste åstadkommas och säkraste medlet ärhållas kan til

ledsnads upwäckande för den rätta friheten, samt tillfälles gifwande åt

närmare Magter, at den oss helt och hållet beröfwa. (A5)

163

Också i A12, Nödige Frågor, finns ett exempel, där det brännvinsförbud som

förespråkas av Publicola sägs uppmuntra lagbrott.

Om man istället ser till vilka effekter som beskrivs i materialet så kan man

se att det är två typer av dåliga effekter som oftast återkommer: Oro och osäkerhet

i landet är en dålig effekt som ofta förekommer i debatten om En Patriots

Tan-kar (A1–A5). En annan effekt som framför allt finns i A1 (En Patriots TanTan-kar)

är att positivt värderade individer drabbas negativt av politiska beslut (eller

upphävda författningar). I övrigt hänvisas vid något tillfälle till att freden är i

fara (A1), att lagbrott uppmuntras (A12), att konstitutionens grundvalar hotas

(A12) och att det kritiserade förslaget leder till allmän farlighet (A3).

Låt oss knyta ihop de olika iakttagelserna i analysen av syfteskonstruering

och effektbeskrivning innan vi återkommer till frågan om dessa strategier kan

ses som irrationalisering.

Syfteskonstrueringar med delegitimerande funktion finns framför allt i texter

som har karaktäriserats som angrepp. De tycks kunna vara riktade både mot ett

annat förslag och mot en annan person. I analysen har tre olika sätt urskilts

som innebär att den andres syfte delegitimeras: oegentlig, värderande och

distan-serande syfteskonstruering. De två första innehåller båda moralisk värdering av

den andres syfte. I analysen har vi sett att dessa syfteskonstrueringar främst

finns i kedjan kring En Patriots Tankar, och att moraliseringen ökar i varje text

i kedjan. De distanserande syfteskonstrueringarna finns bara i en text, A4

(Nö-dig Granskning) men innebär ett slags avståndstagande och ifrågasättande av

den andres uppsåt men också av den andres rationalitet eller uppriktighet.

Distanserande syfteskonstrueringar skulle möjligen kunna ses inte bara som

delegitimering utan också som irrationalisering.

Effektbeskrivningar är enbart riktade mot förslaget eller mot andra politiska

beslut eller författningar. I de texter som har karaktäriserats som förslag finns

en övervikt för beskrivningar av negativa effekter av politiska handlingar i vid

mening. Den delegitimerande effekten av dessa beskrivningar är alltså riktade

främst mot ständerna och mot aktörer på den politiska arenan (inklusive

skri-benter). I de texter som karaktäriserats som angrepp finns däremot en övervikt

för beskrivning av negativa effekter av andras förslag. Liksom

syfteskonstrue-ringarna finns de främst i kedjan kring En Patriots Tankar (A1–A5). De

nega-tiva effekter som beskrivs i texterna handlar framför allt om oro i landet och om

att enskilda personer drabbas.

Jag har redan konstaterat att det bara är de distanserande

syfteskonstruering-arna som verkar låta sig förklaras i termer av irrationalisering. Hur ser det då ut

för effektbeskrivningarna om irrationalisering ska vara ett slags omvänd

rationa-164

lisering? Enligt van Leeuwen är, som tidigare sagts, moraliseringen undertryckt

i rationalisering (van Leeuwen 2007, s. 100). Beskrivningar av negativa

effek-ter innehåller ju värdering, och borde därför primärt ses som moralisk

värde-ring snarare än irrationalisevärde-ring. Men hos van Leeuwen tycks

syfteskonstrue-ring (som i deras fall kan vara effektorienterad) bli rationalisesyfteskonstrue-ring snarast i kraft

av att syften formuleras och inte i kraft av att de formuleras med positiv

värde-ring. Frågan är då om det faktum att motståndares syften och effekterna av

deras förslag formuleras, inte snarare är ett drag som förespeglar ett slags

rationalitet hos skribenten? Att gå igenom motståndarens syften och effekterna

av deras förslag är kanske ett sätt att visa att man är systematisk och utredande?

De kausala konnektiver som undersöktes ovan i 5.3.7 (se tabell 5.7, s. 132)

och sågs som en aspekt av rationalisering är också de konnektiver som används

för att göra effektbeskrivningar i delegitimerande syfte (t.ex. varmedelst,

dymedelst, varav, därigenom etc.). Om man vill problematisera det hela

ytterli-gare kan man alltså säga att själva det faktum att en text omformulerar och

diskuterar den andres syften och effekter i något slags refutatio också är ett drag

som hör hemma i en argumentation som vill framstå som rationell. Den

dele-gitimerande kraften i de omtolkande syfteskonstrueringarna och i

effektbeskriv-ningarna tycks därför innebära värdering och mer tveksamt kunna hänföras till

irrationalisering.

Man kan dock tänka sig en tydligare irrationaliseringsstrategi som

involve-rar syfteskonstruering och effektbeskrivning: om syften hos motståndarens

för-slag återges som rättframma syften utan synlig värdering, men förför-slaget sägs ge

ogynnsamma effekter, så blir effekten ett slags irrationalisering. Det finns dock

inga tydliga exempel i materialet på ett sådant förfarande. I de texter som

tyd-ligt angriper ett förslag finns inga ”rättframma” syfteskonstrueringar. Men

kan-ske kan de oegentliga syfteskonstrueringarna som finns hos Hof (A9) ses som

sådana?

En metodologisk slutsats av denna diskussion är att vare sig

syfteskonstrue-ring eller effektbeskrivning enkelt går att hänföra till irrationalisesyfteskonstrue-ring –

möjli-gen är de distanserande syfteskonstrueringarna minst problematiska. Kanske är

det istället ironi som ska ses som den diskursiva strategi för delegitimering som

fungerar tydligast som irrationalisering (se 5.4.4 ovan, s. 148). Jag kommer

att återvända till denna diskussion i 5.6 nedan, s. 173.

En annan slutsats som berör metodologin, är att moralisk värdering och

irrationalisering inte kan separeras. Möjligen kan man skilja mellan värdering

av moral och värdering av rationalitet (vilket utan tvekan också för

tolknings-problem med sig). Denna värdering skulle då kunna vara mer eller mindre

explicit.

165

Vilket synsätt man än väljer så är dock de empiriska resultaten av analysen

av förekomster av de undersökta strategierna för delegitimering entydiga:

dele-gitimerande syfteskonstruering och effektbeskrivning finns framför allt i texter

som karaktäriserats som angrepp och i debatter som nått en viss intensitet (i

debatten om konstitutionsändringar, A1–A5 och debatten om brännvinet,

A12). Det är samma tendens som urskilts i analysen av delegitimerande

värde-rande ord och uttryck och ironi.

In document Pamfletter! : En diskursiv praktik och dess strategier i tidig svensk politisk offentlighet Gustafsson, Anna W (Page 159-166)