• No results found

5.3 Legitimerande strategier 1769

5.3.9 Mythopoesis – analys och resultat

Mythopoesis förekommer i de flesta texterna i materialet, men saknas i

skrifter-na A1, En Patriots Tankar, A7, Bref af en Patriot uti Swält-By och A10,

Patrio-tiskt Förslag emot Folkbristen. För de två sistnämnda kan det nog förklaras med

texternas speciella karaktär: A7 för egentligen inga resonemang som kan behöva

illustreras, utan uppmanar snarare till utförligare resonemang (se 5.2.7 ovan,

s.96). Värt att notera är att skribenten efterlyser just fler tydliga exempel av

författaren till A6, Tankar om Sweriges Mynt och Wexel-Cours: ”Framfarna

händelser tjena ofta til warning och förbättring, så att de som eljest kunna tima,

undwikes därigenom” (A7). A10, som också saknar mythopoesis, är ett kort

och sakligt inlägg i en praktisk fråga. Här finns som ovan konstaterats få

legiti-meringsstrategier över huvud taget (och som vi snart ska se ännu färre

delegi-timeringsstrategier, jfr kap. 5.4, s. 139).

Verkliga händelser som tjänar till varning och förbättring – det är alltså vad

skribenten till A7 efterlyste. Sådana exemplum finns det ett antal av i texterna.

Oftast handlar det om varningsberättelser. Många av de varningsberättelser som

61

Jfr Labov & Waletsky (1967) som ställer upp viktiga delar i en berättelse: abstract, orientation,

complicating action, resolution, coda och evaulation.

135

används i texterna kan tolkas som delvis delegitimerande, men primärt

legiti-merande. I A3, Bref Til Politiske Eqvilibristen, används dock

varningsberättel-serna främst för att visa det felaktiga i att använda England som exempel (vilket

Virgin gjort i A1, dock inte i formen av berättelse – där förs Englands

konsti-tution in som opersonlig auktoritet, jfr analysen i 5.3.2, s. 107) och de

kom-mer därför att betraktas som delegitikom-merande strategier (se 5.3.9 nedan, s.

134).

62

I Arghetens Afskumm (A5), Virgins försvar, anförs den verkliga berättelsen

om Isac Classon som varningsberättelse, men Virgin sätter hypotetiskt in

för-fattaren till A4, Nödig granskning i berättelsen:

(36) Om du hade warit i den förtryckta Isac Classons ställe, huru snart hade du

då icke skolat ombyta språk: ty det hade då gält dit egit skinn, då hade

pi-pan fådt annat ljud: huru hade du då icke skrikit: allmänn undergång med

förlust af allmänn säkerhet; himmel och jord hade då skolat up- och

sam-manröras. Icke desto mindre och fastän nu församlade i ewighet wördade

Ständer (men kanske du får convulsioner och faller i brott) enhälligt

för-klarat den största orättwisa och wåld honom öfwergådt: wore du med din

flock ändock wäl färdig, at beröfwa honom den fjerdedel, han ännu af sin

wälförwärfwade egendom öfrig hafwer. Har jag nu wågat, at upgifwa

et determinerat exempel på allmänn osäkerhet. (A5)

Författaren, Virgin, tar alltså upp ett historiskt exempel på hur orättvisor

be-gåtts mot en oskyldig. Exemplet Isac Classon (jfr not 42, s. 95) är inte bara

legitimerande för tesen att något måste göras med konstitutionen som försvårar

orättvisor i framtiden. Exemplet fungerar också delegitimerande, eftersom den

andre författaren här anklagas för att vara delaktig i de orättvisor som begåtts.

Ett varningsexempel ur den svenska historien finner vi i A11, Bref Ifrån En

Opartisk Swensk. Här anförs ett exemplum ur den svenska historien som visar

vad som sker om inte de starka motsättningarna mellan partierna upphör:

(37) Läsom uti wårt Fäderneslands Historia, så få wi finna, huru Swenske

Män, drefne af Parti-agg, lupo under Danska wingar; huru detta födde af

sig först en Union, och sedan et ok, hwilket Swea Rike i flere Secler [eg.

Secter] måste bära, tils den dyra Frihets-Hjelten Gustaf Vasa skakade det

af sig. (A11)

Här är den narrativa strukturen mer uppenbar och det varnande exemplet

tyd-ligt: Får vi inte stopp på ”partiagget” riskerar vi att förlora vår självständighet.

62

Vegesack konstaterar också att det engelska statsskicket ofta fungerade som modell för

frihe-ten, men att det också fanns många som invände mot denna modell (Vegesack 1995, s. 50 f.).

136

Ytterligare ett varningsexempel finns i A12, Nödige Frågor, där en

berät-telse om lantbons hårda villkor illustrerar effekten av ett brännvinsförbud:

(38) När Land-boen warit til Sjöss eller Skogs och kommer wåt och trött hem,

samt saknar den wärmande och upfriskande Supen, rinner honom i

Min-net, huru mycket bättre Stads-boen har, som, hwar gång han går förbi

Källaren, äger tilfälle gå in och dricka et Glas Win, utan at, snart sagt,

förtjent et Glas Wattn. I denna afwundsiuka ligger et stort hinder emot

Brännewins förbjudande. (A12)

Exemplet är en tydlig berättelse som också förmedlar empati för lantbons lott. I

texten A12 finns ingen öppen argumentation för brännvinet, men exemplet

legitimerar den underförstådda saken: att man bör låta bonden få ha sitt

brännvin kvar. Samtidigt fungerar exemplet i viss mån delegitimerande –

efter-som det beskriver de icke önskvärda effekterna av det förslag om

brännvinsför-bud som lagts fram i Publicolas skrift.

En annan typ av varningsexempel är en typ av hypotetiska

effektbeskriv-ningar som målar upp en icke önskvärd situation (som bör förhindras). Här

handlar det inte om en berättelse som tagits ur verkligheten, utan en berättelse

om vad som skulle kunna hända:

(39) Men då medborgare hata hwarandra för olika tankesätt, då upkommer

den skadeliga oenigheten i Fria Samhällen, då börjas den farliga

Factions-Andan, hwarigenom en Factions enskilte fördel sättes framför

Fädernes-landets allmänna wälfärd, och då begynnner den rätta Friheten förswinna

och blifwa okänbar til sina wärkningar, i den grad, som detta onda

utbre-der sig. Personliga säkerheten liutbre-der, då stridige Factioner söka at befästa sig

på sine motståndares bekostnad, då måste ofelbart hvarjehanda förtryck

deraf blifwa en wärkan, deraf följer åter en beständig bitterhet, förtryck

och hämde-anda, och då finnes ofta en så missbrukad Frihet endast i

namnet, medan den i werkeligheten saknas. (A2)

Det handlar snarare om en beskrivning av effekter, och ligger i så måtto nära

den kategori som beskrivs under irrationalisering nedan – effektbeskrivning.

Här räknas det dock – möjligen oegentligt – som ett varningsexempel, då syftet

är att stärka den egna saken snarare än att angripa någon annans sak. Men

sna-rare än att vara en typisk berättelse är det alltså ett slags hypotetisk beskrivning.

Exempel på sådana finns i A2, Anmärkningar, wid En Ny Skrift, kallad: En

Patriots Tankar och A9, En Landtmans Grundade Anmärkningar, som båda är

utredande texter som i stort sett saknar delegitimerande strategier (se nedan,

kap. 5.4, s. 139).

137

Det finns ytterligare en typ av varningsexempel med tydliga narrativa drag,

men som är fiktiv och alltså inte handlar om en verklig händelse eller en tänkt

händelse i verkligheten: fabeln. I A11, Bref Ifrån En Opartisk Swensk,

aktuali-seras en fabel som här används för att illustrera en av de fastslagna

grundsan-ningarna, nämligen att ett rike aldrig bör ”gifwa sig under sin Grannes

för-mynderskap”:

(40) Jag kommer ofta ihog Fabeln, när Wargen och Lammet, et ganska olika

par, skulle tilhopa läppja ur samma källa, hwilket Funt-fadderskap

[’kom-panjonskap’] til slut kostade det lilla godtrogna djurets skinn. (A11)

De flesta exempel på mythopoesis är varningsexempel. Finns det då inga

posi-tiva exempel, moraliska berättelser där det går hjälten väl? Jo, det finns en enda

tydligt positiv historia, som anförs av Virgin i hans angrepp på sina kritiker.

Han tar Karl XI:s överlämnande av ansvaret för banken till ständerna som ett

exempel på hur denne arbetade för ett bevarande av Fides Publica

(’allmänhe-tens förtroende’) och allmän säkerhet:

(41) Derföre, för at med Banquens Credit conservera Rikets och den därunder

beroende Fides Publica samt allmänna säkerheten, afsade Konung CARL

XI. wid Souverainitetens anträdande sig all befattning med Banquen och

lemnade den til sina Ständer, emedan deras medel woro honom

anför-trodde, hwilka han, ehuru enwäldig, enligt Banquens privilegier, wille i

alla delar låta blifwa orörde. (A5)

Det var knappast ett okontroversiellt exempel: i sitt försvar för en skrift som

åtalats och som framför allt upprört motståndarna för att den pläderat för mer

makt till kungen på ständernas bekostnad, tar Virgin som ett positivt exempel

upp handlingar av en kung som införde envälde och fråntog rådet dess makt.

Ett slags positiv motsvarighet till de hypotetiska effektbeskrivningar som

nämndes ovan är ett slags preskriptiva idealbeskrivningar. Dessa fungerar inte

tydligt som positiva exempel, utan slår snarare fast det eftersträvansvärda målet:

(42) Då Ständer känna det bandet, hwarmed de allena äro och böra wara

bundne, neml. Lagen; då deras författningar befinnas wara

öfwerens-stämmande med Rikets säkerhet i allmänhet och hwarje Medborgares fri-

och rättighet i synnerhet; då Nation får sådant, wid författningarnas

utöf-ning, i sielfwa werket erfara; då allmän nytta således skyddas och winnes

framför enskild fördel: då bereda författningarne sielfwa sig en för Riket

gagnelig waraktighet, då blir det Folkets röst, som öfwer dem wakar […]

(A4)

138

Den här typen av preskriptiva idealbeskrivningar finns i två texter, A4, Nödig

Granskning, och A9, En Landtmans Grundade Anmärkningar. I den

först-nämnda texten är det övergripande syftet att bevisa olagligheten i Virgins En

Patriots Tankar, A1, och idealbeskrivningarna blir ett slags motbild till Virgins

förslag. I A9 finns en preskriptiv passage om hur köpmannen bör handla.

Dessa idealbeskrivningar är starkt moraliserade och ideologiska. De är som

redan sagts inte självklart hemmahörande under mythopoesis, men tas upp här

som varianter av strategin att anföra exempel eller berättelser för att legitimera

sin sak.

En sista typ av mythopoesis är de berättelser som i första hand förs in för att

illustrera resonemanget och där moraliseringen är mycket svag. Sådana

illustra-tiva exempel finns i kedjan om förslaget om en ny

”riksdalerräkningsinrätt-ning”. Trots att det fanns ett par sådana exempelberättelser i A6, Tankar om

Sweriges Mynt och Wexel-Cours, efterlyste skribenten i A7, Bref af en Patriot uti

Swält-By fler. Och i A8, Reflexioner öfwer Finance-Werket, ger Leuhusen

yt-terligare en:

(43) Til närmare uplysning tjänar följande Exempel.

En Kjöpman i Stockholm uti Intressentskap med en Kjöpman i

Lon-don, Amsterdam, Hamburg eller Paris, trasserar på Hamburg 100000

Riksd. Hamburger-Banco, allenast til 66 mark för Riksd. som giör

1,650000 Dal. Kopp:mt. Sedan kjöper Trassenten à Conto Meta för

dessa Trattor 16666 2/3 Sk. Jern à 6 Riksdaler Sk. som gjör åfwanstående

Summa 100000 Rik[s]daler, hwilket Jern […] (A8)

Citatet visar snarast ett räkneexempel och hör hemma i analysen av

rationali-sering ovan (jfr 5.3.7, s. 126) men slutsatsen av hela textstycket (som inte

återges här) är att Sverige på detta sätt förlorar 2 tunnor guld. Hela textstycket

fungerar alltså också som ett varningsexempel och legitimerar en

riksdalerord-ning som skall förhindra att sådana förluster sker.

Analysen av mythopoesis har gett olika typer av resultat. Analysen har visat

på olika typer av mythopoesis i materialet. Varningsexempel finns av olika slag:

Exemplum är tagna ur verkligheten eller historien. De är oftast konstruerade

som narrativer – dock underförstås ofta flera led i berättelsen. En annan typ av

varningsexempel är hypotetiska effektbeskrivningar, som har hypotetisk

kon-struktion och som handlar om en möjlig framtida verklighet. Kanske kan det

ifrågasättas om dessa hör till mythopoesis, men klart är att de har legitimerande

funktion. En sista typ av varningsexempel är fabel, där en fiktiv händelse

åter-ges i en mer eller mindre utförd berättelse. Den kanske viktigaste slutsatsen av

analysen är att varningsexempel är den helt dominerande varianten av

mytho-139

poesis. Positiva moraliska berättelser är sällsynta – i materialet återfanns bara en

enda. I analysen urskildes också preskriptiva idealbeskrivningar men dess

hemmahörande i mythopoesisanalysen har här problematiserats. En sista

kate-gori är de illustrerande exemplen, vars moraliska karaktär är nedtonad och vars

syfte främst tycks vara att illustrera resonemanget.