5.3 Legitimerande strategier 1769
5.3.9 Mythopoesis – analys och resultat
Mythopoesis förekommer i de flesta texterna i materialet, men saknas i
skrifter-na A1, En Patriots Tankar, A7, Bref af en Patriot uti Swält-By och A10,
Patrio-tiskt Förslag emot Folkbristen. För de två sistnämnda kan det nog förklaras med
texternas speciella karaktär: A7 för egentligen inga resonemang som kan behöva
illustreras, utan uppmanar snarare till utförligare resonemang (se 5.2.7 ovan,
s.96). Värt att notera är att skribenten efterlyser just fler tydliga exempel av
författaren till A6, Tankar om Sweriges Mynt och Wexel-Cours: ”Framfarna
händelser tjena ofta til warning och förbättring, så att de som eljest kunna tima,
undwikes därigenom” (A7). A10, som också saknar mythopoesis, är ett kort
och sakligt inlägg i en praktisk fråga. Här finns som ovan konstaterats få
legiti-meringsstrategier över huvud taget (och som vi snart ska se ännu färre
delegi-timeringsstrategier, jfr kap. 5.4, s. 139).
Verkliga händelser som tjänar till varning och förbättring – det är alltså vad
skribenten till A7 efterlyste. Sådana exemplum finns det ett antal av i texterna.
Oftast handlar det om varningsberättelser. Många av de varningsberättelser som
61
Jfr Labov & Waletsky (1967) som ställer upp viktiga delar i en berättelse: abstract, orientation,
complicating action, resolution, coda och evaulation.
135
används i texterna kan tolkas som delvis delegitimerande, men primärt
legiti-merande. I A3, Bref Til Politiske Eqvilibristen, används dock
varningsberättel-serna främst för att visa det felaktiga i att använda England som exempel (vilket
Virgin gjort i A1, dock inte i formen av berättelse – där förs Englands
konsti-tution in som opersonlig auktoritet, jfr analysen i 5.3.2, s. 107) och de
kom-mer därför att betraktas som delegitikom-merande strategier (se 5.3.9 nedan, s.
134).
62I Arghetens Afskumm (A5), Virgins försvar, anförs den verkliga berättelsen
om Isac Classon som varningsberättelse, men Virgin sätter hypotetiskt in
för-fattaren till A4, Nödig granskning i berättelsen:
(36) Om du hade warit i den förtryckta Isac Classons ställe, huru snart hade du
då icke skolat ombyta språk: ty det hade då gält dit egit skinn, då hade
pi-pan fådt annat ljud: huru hade du då icke skrikit: allmänn undergång med
förlust af allmänn säkerhet; himmel och jord hade då skolat up- och
sam-manröras. Icke desto mindre och fastän nu församlade i ewighet wördade
Ständer (men kanske du får convulsioner och faller i brott) enhälligt
för-klarat den största orättwisa och wåld honom öfwergådt: wore du med din
flock ändock wäl färdig, at beröfwa honom den fjerdedel, han ännu af sin
wälförwärfwade egendom öfrig hafwer. Har jag nu wågat, at upgifwa
et determinerat exempel på allmänn osäkerhet. (A5)
Författaren, Virgin, tar alltså upp ett historiskt exempel på hur orättvisor
be-gåtts mot en oskyldig. Exemplet Isac Classon (jfr not 42, s. 95) är inte bara
legitimerande för tesen att något måste göras med konstitutionen som försvårar
orättvisor i framtiden. Exemplet fungerar också delegitimerande, eftersom den
andre författaren här anklagas för att vara delaktig i de orättvisor som begåtts.
Ett varningsexempel ur den svenska historien finner vi i A11, Bref Ifrån En
Opartisk Swensk. Här anförs ett exemplum ur den svenska historien som visar
vad som sker om inte de starka motsättningarna mellan partierna upphör:
(37) Läsom uti wårt Fäderneslands Historia, så få wi finna, huru Swenske
Män, drefne af Parti-agg, lupo under Danska wingar; huru detta födde af
sig först en Union, och sedan et ok, hwilket Swea Rike i flere Secler [eg.
Secter] måste bära, tils den dyra Frihets-Hjelten Gustaf Vasa skakade det
af sig. (A11)
Här är den narrativa strukturen mer uppenbar och det varnande exemplet
tyd-ligt: Får vi inte stopp på ”partiagget” riskerar vi att förlora vår självständighet.
62