5.3 Legitimerande strategier 1769
5.3.7 Rationalisering – analys och resultat
Syfteskonstrueringar hör främst hemma i texter som innebär ett förslag – detta
är vad man kan förvänta sig och också vad analysresultaten visar (se tabell 5.5
nedan). Men syfteskonstrueringar kan vara av två slag: de kan hänföra sig till
förslaget eller vara metatextuella (se ovan i 5.3.6, s. 122).
Tabell 5.5 Syfteskonstrueringar i 1769 års pamfletter
Syfte med förslaget resp. metatextuella syften. Antal och relationstal per tusen ord.
Förslag Angrepp Övr.
A1 A2 A6 A8 A9 A10 A3 A4 A5 A11 A12 A7
Syförsl 8 4 2 2 10 7 - 2 - - 3 -
/1000 2,6 1,8 2,4 0,9 1,2 8,9 - 0,6 - - 1,0 -
/1000 1,9 0,5
Symeta 1 1 1 - - - 1 2 2 1 - 1
/1000 0,3 0,6 1,2 - - - 0,8 0,6 0,7 0,5 - 1,2
/1000 0,2 0,5
Det är inte förvånande att det tycks vara viktigare att ange det metatextuella
syf-tet när man kommenterar eller angriper någon annans förslag eller skrift än när
man framställer ett förslag. Tre av förslagen saknar helt ett sådant metatextuellt
syfte. Det omvända gäller för syften med själva saken – i tabell 5.5 ovan ser vi
att ett sådant syfte saknas i tre av angreppen (och när det finns sådana syften, i
127
A4, Nödig Granskning, och A12, Nödige Frågor, så beror det på att dessa texter
har motförslag i sig, även om de primärt har karaktäriserats som angrepp).
Metatextuella syften anges för det mesta i textens inledning. I förslagen är
syftet med att skriva själva texten ofta förhållandevis allmänt formulerat, som i
A6, Tankar om Sweriges Mynt och Wexel-Cours, där syftet står redan i textens
fjärde mening: ”Til at detta närmare uplysa, tjänar följande Tankar och
Reflexi-oner”. I angreppen kan det se ut som i A3, Bref Til Politiske Eqvilibristen, som
trots sin ironiska karaktär har ett explicit syfte som formuleras i textens fjärde
stycke, efter en mer ironisk inledning: ”Mitt upsåt blir att bewisa dels
onyttig-heten, dels farligheten och löjligheten af Edert föreslagne botemedel”.
Syften med förslagen eller motförslagen kan däremot finnas i hela texten. Vilket
slag av syfte man använder sig av hänger naturligt ihop med vilket slags ämne
som behandlas. I de undersökta texterna finns både allmänna och konkreta
syften. Ändamålen som eftersträvas vilar ofta på moralisk eller ideologisk
grund. Vi ska se hur det kan se ut i de olika texterna: I A1, Virgins
omdebatte-rade förslag i konstitutionsfrågan, formuleras ändamålet inledningsvis som att
nå allmänt väl, välstånd, säkra och stabila lagar. Förslaget är ju ämnat att
be-gränsa ständernas makt till förmån för kungen, vilket också syns i följande citat:
(27) Detta är ock det wärdigaste sätt, som för den Lagstiftande Magten lärer
kunna gifwas, til at hädanefter förekomma det Laglösa sjelfswåld, som
man så nyligen sedt på Fide Publica kunna utöfwas, hwarförutan det
ut-märker et så stort som skyldigt förtroende til wår allernådigste Konung,
som wisserligen skal glädja sig öfwer detta tilfälle, at ännu mer kunna wisa
den kärlek, huldhet och omwårdnad, han hyser för sina Undersåtare,
hwilket blifwer den första härliga wärkan af Grund-Lagens förbättrande i
omrörde del, den andra goda wärkan lära wi finna uti den noga
gransk-ning och utarbetande af alla de mål […] (A1; min understrykn.)
I citatet finns en målorienterad och ett par effektorienterade
syfteskonstrue-ringar; alla fungerar som legitimeringar för förslaget. Uttrycket laglöst självsvåld
innebär en tydlig värdering som syftar på de tidigare upprivna besluten.
Be-skrivningen av kungens kärlek, huldhet och omvårdnad är också en värdering
och placerar texten i det kungatrogna lägret. Den typ av värdering som syns i
exempel (27) är mer laddad än de mer allmänna värderingarna som nämndes
först, välstånd, säkerhet, stabilitet. I nästa text i den analyserade debatten om
konstitutionsfrågan (A1–A5), Schönbergs Anmärkningar (A2) till En Patriots
Tankar (A1) är de mål som eftersträvas generella: välstånd, allmän och personlig
säkerhet, Fides Publicas bevarande och frihet. Diskussionen om
konstitu-tionsfrågan rör sig på en förhållandevis abstrakt nivå, och det är närmast
slag-ordsmässiga begrepp Schönberg använder.
128
Mer praktiska och konkreta syften kommer till synes i diskussionen om
penningpolitik och myntkurs (A6–A9). I A6, Tankar om Sweriges Mynt och
Wexel-Cours, sägs t.ex. med en medelorienterad syfteskonstruering: ”Men
ige-nom en allmän Riksdalers Räknings-Inrättning, så wäl i Specie, som
Banco-Sedlar, kan en sådan skada för Land och Undersåtare, säkrast förebyggas.” Att
förebygga ekonomiska förluster är övergripande syfte inte bara här, utan också i
texten A8, Reflexioner öfwer Finance-Werket, och A9, En Landtmans Grundade
Anmärkningar. I de senare texterna finns också flera konkreta mål, som att
be-hålla riksdalrarna i landet, få en stabil myntkurs och slutligen näringars tillväxt.
De övergripande syftena i de ekonomiskt debatterande skrifterna har en tydlig
ideologisk bas (dvs. i merkantilismen). De är konkretare än de syften som
formulerats i diskussionen om konstitutionen: det handlar inte om något
allmänt positivt tillstånd eller en allmänt positiv upplevelse som eftersträvas.
Än mer konkret blir det i A10, Patriotiskt Förslag emot Folkbristen, där
effekt-orienterade syfteskonstrueringar legitimerar det högst konkreta förslaget att ge
sjömannen en bit jord:
(28) Sådan inrättning gör, At Sjömannen tidigt gifter sig och kan igenom
Hustruns tilhjelp, dels af Jorden, dels af Strandfisket, i synnerhet, där
beq-wäma Sköteläggningar gifwes, tilräckeligen sig nära, samt at Sjömannen,
då utwäg i seglation brister, kan hafwa tilfälle, at genom någon större drift
och egen åtgärd under tiden såsom af Fisket ensamt sig underhålla [...]
(A10)
I texten (A10), som ju också handlar om en ekonomisk fråga, syns också
mer-kantilistiska tongångar, men som syns i exempel (28) ovan är graden av
”ideologisering” eller ”moralisering” förhållandevis låg.
En sista notering om hur syften konstrueras handlar om graden av
explicit-het. De flesta syften formuleras någorlunda explicit. En text utmärker sig
ge-nom sin implicithet, nämligen A12, Nödige Frågor, som debatterar brännvinet
(jfr ovan 5.2.12, s. 104). Brännvinsförbudet fördöms aldrig öppet. Men
syfteskonstrueringarna kan uttolkas i frågor som:
(29) Bonden måste likwäl hafwa föda för sig och sit Folk. Bör det då wara
ho-nom afskurit at med en liten portion af denna i bruk komne Waran ställa
dem tilfreds för et mål om dagen, då tillika, af samma Säd, som den är
til-wärkadt, winnes understöd för Kreaturens födande och underhåll wid
swagt och ringa Foder? (A12; min understrykn.)
Förslaget formuleras här inte explicit, men man kan ändå se något slags
medel-orienterad och effektmedel-orienterad syfteskonstruering. Genom att ge bonden en
129
liten portion brännvin skulle man få två positiva effekter, han skulle bli
till-freds och djuren skulle få mat av restprodukterna, dranken.
Det är också intressant att se huruvida aktörer kopplas till syftena, och om
detta sker direkt eller indirekt. I de allra flesta syfteskonstrueringar finns en
koppling till den som ska ta beslutet, stifta lagen etc.: högsta makt, lagstiftare,
ständer. Men dessa är nästan alltid underförstådda: processerna som beskriver
den lagstiftande maktens handlingar är nästan alltid passiva utan utsatt aktör –
detta är kanske inte heller förvånande eftersom debatten skedde under
riksda-garna och var kopplad till den aktuella diskussionen i riksdagen, där besluten
togs och den lagstiftande makten fanns. Kontexten var i så måtto självklar. Det
finns förmodligen fler orsaker till passiveringar och utsatta aktörer – man fick
manövrera varsamt kring frågor som hade med ständer och maktutövande att
göra.
Låt oss nu flytta fokus till de tillfällen när författaren försöker legitimera sin
sak med hjälp av hävdade axiom. Här är rationaliseringsprocessen mer tydlig.
Tabell 5.6 Explicita axiom i 1769 års pamfletter
Antal och relationstal per tusen ord
Förslag Angrepp Övr.
A1 A2 A6 A8 A9 A10 A3 A4 A5 A11 A12 A7
Antal 1 5 - - 2 1 - 5 1 9 1 -
/1000 0,3 2,3 - - 0,2 1,3 - 1,5 0,4 4,4 0,7 -
/1000 0,5 1,5
Trots att tabell 5.6 ovan visar en klar skillnad mellan förslag och angrepp när
det gäller strategin att tydligt formulera axiom, så menar jag att man bör vara
försiktig med att dra slutsatser utifrån detta. Ser man istället till vilka texter som
har utsagda axiom och vilka som inte har det, får man delvis en annan
för-klaringsgrund. I kedjan A1–A5, den känsliga diskussionen om konstitutionen,
finns de flesta axiomen formulerade i de två öppet formulerade (i meningen
icke ironiska) kommentarerna till skriften En Patriots Tankar (A1) – den ena,
Anmärkningar, wid En Ny Skrift, kallad: En Patriots Tankar (A2), har räknats
som förslag och den andra, Nödig Granskning (A4), har räknats som angrepp.
Skriften En Patriots Tankar (A1) anklagades ju för att ha en dold agenda
och blev också fälld för sin argumentation. De axiom som ligger till grund för
argumentationen är inte explicit formulerade, vilket var en av orsakerna till att
130
kritikerna kunde tolka in samhällsomstörtande avsikter i Virgins text (något
han själv ilsket avvisade i A5, Arghetens Afskumm). Att inte explicitgöra de
axiom man utgår ifrån tycks alltså vara förenat med vissa risker när man skriver
om känsliga frågor. Den enda axiom-liknande satsen i texten handlar om att
”det ändock är och blifwer en ewig sanning, at ett land, hwar säkerheten för
Näringar, så wäl som i all annor nödig mål aftager och förswinner, måste på
slutet blifwa en ödemark, och samfält tilhåll för wildjur och wandrande
folk-slag”. Här kan man tydligt se illustrerat att en s.k. sanning som bildar en
ut-gångspunkt för resonemanget samtidigt ser ut som en slutsats skribenten vill
föra fram (jfr 5.3.6 ovan, s. 122). Kopplingen mellan ”säkerheten för
När-ingar” och ett tillhåll för ”wildjur och wandrande folkslag” är inte direkt logisk,
och axiomet var knappast något moraliskt allmängods utan snarare något som
var lätt att ifrågasätta och lösa upp.
I A2, Schönbergs Anmärkningar, däremot förekommer en hel del tydligt
utsagda axiom som bildar en utgångspunkt för resonemanget. Här handlar det
om syftet med borgerlig samlevnad och om att det mest eftersträvansvärda är en
”rätt Borgerlig Frihet”: ”hwarje medborgares wälfärd och lagliga säkerhet för
orättwisa och förtryck är således ändamålet af all Borgerlig samlefnad”. Lagen
bör reglera detta och det blir ett axiom att lagens kraft ”är frihetens
känne-märke”. Här är det alldeles tydligt ideologiska värden som ligger till grund för
Schönbergs resonemang (se också analysen av värderingar i 5.3.4, s. 115).
I A4, Nödig Granskning, som är ett kraftigt angrepp på A1, En Patriots
Tankar, förekommer också en hel del utsagda axiom, men av ett annat slag:
dels formuleras axiom som innebär att konstitutionen i sig själv ”utgör den
största timmeliga lycksalighet, som det Swänska Folket äger”(konstitutionen är
alltså mer eller mindre helig), dels formuleras axiom som ska legitimera
kriti-ken mot och domen mot Virgin: ”Ständer tala med aktning om Ständer; ty de
utgöra altid högsta Makten i Riket”. Här ligger ett underförstått preskriptivt
bör, formuleringen blir generisk och innebörden blir att det är en regel, en lag
som måste följas.
Formulerandet av explicita axiom i texterna tycks alltså möjligen vara mer
beroende av ämnets karaktär än av textens funktion. I kedjan A6–A8 har jag
inte heller hittat några explicit formulerade axiom. Som redan konstaterats så är
inte ämnet, riksdalerräkningsinrättningen, laddat på samma sätt som
konstitu-tionsfrågan – möjligen är det en förklaring. Det är inte med hjälp av axiom
som författaren till A6 och A8, Leuhusen, legitimerar sin sak, utan med andra
strategier (särskilt orsaksförklaringar, se nedan).
Både A9, En Landtmans Grundade Anmärkningar, och A10, Patriotiskt
131
”Undersåtarnes wälmåga” är ”Öfwerhetens rikedom” (A9). Men de flesta
expli-cita axiom finns i Bref Ifrån En Opartisk Swensk (A11). Denna text är intressant
för att den är helt disponerad utifrån de olika axiom som läggs fram tydligt och
i fetstil. Sju sådana axiom presenteras som ”grundsanningar”, och sex av dem
är i själva verket preskriptiva satser med bör, som t.ex. ”Et Rike bör med egen
Industrie draga all möjelig winning ur utländsk pung”. De allra flesta av de
axiom som finns i texten har en ideologisk grund, som det citerade ovan, som
handlar om en merkantilistisk grundsats. ”Mycket Folk gör et Lands Styrka”,
säger Wadenstierna senare i skriften. Också detta är ett axiom som var allmänt
accepterat i tiden, och som egentligen ligger bakom resonemanget också i A10
(men som där inte explicit sägs ut).
Axiomen som skrivs ut i de undersökta skrifterna har alltså oftast ideologisk
karaktär, i några fall handlar det också om moraliska värden – däremot handlar
det aldrig om självevidenta sanningar. En av de frågor jag vill besvara handlar
om hur axiomen realiseras språkligt. I det analyserade materialet finns framför
allt två typer av axiom. Den första innebär något slags definition, där länken
mellan det som definieras och beskrivningen är attributiv (är, utgör etc.) eller
signifikativ (betyder etc.):
59(30) Crediten (…) är Handelens lif. (A11)
(31) (…) wårt wälsignade Regeringsätt och Regements-Constitution, hwilken
i sig sielf utgör den största timmeliga lycksalighet, som det Swänska Folket
äger. (A4)
Den andra typen av axiom är preskriptiva satser, påståenden om hur något bör
vara som framställs som ”sanningar” eller allmänt hållna principer:
(32) Ständer tala med aktning om Ständer (…) (A4)
(33) Publica fides bör i et Rike bewaras, som dess ögnasten. (A11)
Dessa preskriptiva satser kan uttryckas antingen explicit med ett utsatt bör eller
mer implicit, som i exempel (32) ovan.
Ytterligare en aspekt av rationalisering som undersökts är i vilken grad
skri-benterna legitimerar sin sak genom att resonera kring orsak och verkan. Man
59